Add parallel Print Page Options

Jesus botar en förlamad man vid Betesda

Lite senare gick Jesus till Jerusalem under en av de judiska högtiderna. I Jerusalem, nära Fårporten, finns en damm som på hebreiska kallas Betesda[a], och den har fem pelargångar. Många sjuka, blinda, förlamade och andra handikappade låg i dessa pelargångar [och väntade på att vattnet skulle komma i rörelse. En Herrens ängel steg nämligen ner då och då i dammen och rörde om vattnet, och den förste som steg ner i vattnet sedan det blivit omrört blev frisk, vilken sjukdom han än hade.][b]

En av dem som låg där var en man som hade varit förlamad i trettioåtta år. När Jesus såg honom ligga där och fick veta att han hade varit sjuk så länge, frågade han honom: ”Vill du bli frisk?”

”Herre”, svarade mannen, ”jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse. Medan jag fortfarande är på väg, hinner någon annan dit före mig.”

Då sa Jesus till honom: ”Res dig upp, ta din bädd och gå!” Genast blev mannen frisk, och han tog sin bädd och gick iväg.

Men detta hände på sabbaten[c], 10 och judarna sa till mannen som hade blivit botad: ”Det är sabbat. Du får inte bära din bädd!”

11 Men mannen svarade: ”Han som gjorde mig frisk sa till mig att ta min bädd och gå.”

12 Då frågade de honom: ”Vem sa till dig att du skulle ta den och gå?”

13 Men mannen visste inte det, för Jesus hade försvunnit därifrån eftersom det var så mycket folk. 14 Senare fann Jesus mannen i templet och sa till honom: ”Nu är du frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre.”

15 Då gick mannen och talade om för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk.

Jesus förklarar att han är Guds Son

16 Från och med nu började judarna förfölja Jesus, eftersom han hade gjort detta på sabbaten. 17 Men Jesus sa till dem: ”Min Fader är ständigt i arbete, och även jag arbetar.”

18 Då blev judarna ännu mer ivriga att döda honom, eftersom han inte bara bröt mot sabbatsbudet, utan dessutom talade om Gud som sin Fader och därmed jämställde sig själv med Gud.

19 Men Jesus svarade dem: ”Ja, sannerligen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv. Han gör bara det som han ser sin Fader göra. Det Fadern gör, det gör också Sonen. 20 Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han gör. Och han ska visa honom ännu större ting, så att ni häpnar. 21 Så som Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt dem han vill. 22 Fadern dömer ingen utan har överlåtit all dom åt Sonen, 23 för att alla ska ära Sonen på samma sätt som de ärar Fadern. Men den som inte ärar Sonen, ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

24 Ja, sannerligen säger jag er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han kommer inte att dömas, utan har gått över från döden till livet. 25 Ja, sannerligen säger jag er: det kommer en stund, ja, den är faktiskt redan här, då de döda ska höra Guds Sons röst. Och de som hör den ska få liv. 26 Fadern har liv i sig själv, och han har också gett Sonen liv i sig själv. 27 Han har gett honom makten att döma, eftersom han är Människosonen. 28 Bli inte förvånade. Det kommer en stund då alla som ligger i sina gravar ska höra hans röst 29 och komma ut ur dem. De som har gjort det goda ska uppstå till livet, och de som har gjort det onda ska uppstå till dom.

30 Men jag kan inte göra något av mig själv. Jag dömer utifrån vad jag hör, och min dom är rättvis, eftersom jag inte söker min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.

Vittnesbörd om Jesus

31 Om jag vittnar om mig själv, är inte mitt vittnesbörd trovärdigt. 32 Men det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att det han vittnar om mig är trovärdigt. 33 Ni har ju själva skickat några till Johannes, och han har vittnat för sanningen. 34 Jag har inget behov av någon människas vittnesbörd om mig, men jag berättar detta för att ni ska bli räddade. 35 Johannes var en brinnande lampa som lyste, och ni kunde glädjas åt hans ljus. 36 Jag har ett starkare vittnesbörd än Johannes. För de verk min Fader har gett mig att slutföra och som jag gör, de vittnar om att han har sänt mig. 37 Fadern själv, han som har sänt mig, har också vittnat om mig, men ni har inte hört hans röst eller sett hans gestalt, 38 och hans ord blir inte heller kvar i er, för ni tror inte på honom som han har sänt.

39 Ni forskar i Skrifterna, eftersom ni tror att de ger er evigt liv. Det är just de som vittnar om mig, 40 men ni vill inte komma till mig för att få liv.

41 Jag strävar inte efter att bli ärad av människor, 42 men jag vet att ni inte har Guds kärlek inom er. 43 Jag har kommit i min Faders namn, och ni vägrar att ta emot mig. Men om någon kommer i sitt eget namn, då tar ni emot honom. 44 Hur skulle ni kunna tro, ni som vill bli ärade av varandra, ni som inte söker ära av honom som ensam är Gud? 45 Tänk inte att jag ska anklaga er inför min Fader. Nej, er anklagare är Mose, som ni sätter ert hopp till. 46 Om ni trodde på Mose, skulle ni tro på mig, för det är mig han har skrivit om. 47 Men eftersom ni inte tror på det han har skrivit, så tror ni väl inte heller på det jag säger?”

Footnotes

  1. 5:2 Andra läsarter: Betsaida och Betsata.
  2. 5:4 De tidigaste och bästa handskrifterna saknar orden inom klammer. De ger dock en bakgrund till v. 7, varför de tagits med i texten här, trots att de bara finns i senare läsarter.
  3. 5:9 På vilodagen, som var instiftad redan i skapelsen, se 1 Mos 2:3, fick inget onödigt arbete utföras, vilket man nu menade att både den botade och Jesus (v. 16) gjorde.

Därefter inföll en av judarnas högtider, och Jesus for upp till Jerusalem.

Vid Fårporten i Jerusalem ligger en damm, på hebreiska kallad Betesda, och invid den finnas fem pelargångar.

I dessa lågo många sjuka, blinda, halta, förtvinade.

Där fanns nu en man som hade varit sjuk i trettioåtta år.

Då Jesus fick se denne, där han låg, och fick veta att han redan lång tid hade varit sjuk, sade han till honom: »Vill du bliva frisk?»

Den sjuke svarade honom: »Herre, jag har ingen som hjälper mig ned i dammen, när vattnet har kommit i rörelse; och så stiger en annan ditned före mig, medan jag ännu är på väg.»

Jesus sade till honom: »Stå upp, tag din säng och gå.»

Och strax blev mannen frisk och tog sin säng och gick. Men det var sabbat den dagen.

10 Därför sade judarna till mannen som hade blivit botad: »Det är sabbat; det är icke lovligt för dig att bära sängen.»

11 Men han svarade dem: »Den som gjorde mig frisk, han sade till mig: 'Tag din säng och gå.'»

12 Då frågade de honom: »Vem var den mannen som sade till dig att du skulle taga sin säng och gå?»

13 Men mannen som hade blivit botad visste icke vem det var; ty Jesus hade dragit sig undan, eftersom mycket folk var där på platsen. --

14 Sedan träffade Jesus honom i helgedomen och sade till honom: »Se, du har blivit frisk; synda icke härefter, på det att icke något värre må vederfaras dig.»

15 Mannen gick då bort och omtalade för judarna, att det var Jesus som hade gjort honom frisk.

16 Därför förföljde nu judarna Jesus, eftersom han gjorde sådant på sabbaten.

17 Men han svarade dem: »Min Fader verkar ännu alltjämt; så verkar ock jag.»

18 Och därför stodo judarna ännu mer efter att döda honom, eftersom han icke allenast ville göra sabbaten om intet, utan ock kallade Gud sin Fader och gjorde sig själv lik Gud.

19 Då talade Jesus åter och sade till dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Sonen kan icke göra något av sig själv, utan han gör allenast vad han ser Fadern göra; ty vad han gör, det gör likaledes ock Sonen.

20 Ty Fadern älskar Sonen och låter honom se allt vad han själv gör; och större gärningar, än dessa äro, skall han låta honom se, så att I skolen förundra eder.

21 Ty såsom Fadern uppväcker döda och gör dem levande, så gör ock Sonen levande vilka han vill.

22 Icke heller dömer Fadern någon, utan all dom har han överlåtit åt Sonen,

23 för att alla skola ära Sonen såsom de ära Faderns. Den som icke ärar Sonen, han ärar icke heller Fadern, som har sänt honom.

24 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet.

25 Sannerligen säger jag eder: Den stund kommer, jag, den är redan inne, så de döda skola höra Guds Sons röst, och de som höra den skola bliva levande.

26 Ty såsom Fadern har liv i sig själv, så har han ock givit åt Sonen att hava liv i sig själv.

27 Och han har givit honom makt att hålla dom, eftersom han är Människoson.

28 Förundren eder icke över detta. Ty den stund kommer, då alla som äro i gravarna skola höra hans röst

29 och gå ut ur dem: de som hava gjort vad gott är skola uppstå till liv, och de som hava gjort vad ont är skola uppstå till dom.

30 Jag kan icke göra något av mig själv. Såsom jag hör, så dömer jag; och min dom är rättvis, ty jag söker icke min vilja, utan dens vilja, som har sänt mig.

31 Om jag själv vittnar om mig, så gäller icke mitt vittnesbörd.

32 Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är sant.

33 I haven sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen,

34 Dock, det är icke av någon människa som jag tager emot vittnesbörd om mig; men jag säger detta, för att I skolen bliva frälsta.

35 Han var den brinnande, skinande lampan, och för en liten stund villen I fröjdas i dess ljus.

36 Men jag har ett vittnesbörd om mig, som är förmer än Johannes' vittnesbörd: de gärningar som Fadern har givit mig att fullborda, just de gärningar som jag gör, de vittna om mig, att Fadern har sänt mig.

37 Ja, Fadern, som har sänt mig, han har själv vittnat om mig. Hans röst haven I aldrig någonsin hört, ej heller haven I sett hans gestalt,

38 och hans ord haven I icke låtit förbliva i eder. Ty den han har sänt, honom tron I icke.

39 I rannsaken skrifterna, därför att I menen eder i dem hava evigt liv; och det är dessa som vittna om mig.

40 Men I viljen icke komma till mig för att få liv.

41 Jag tager icke emot pris av människor;

42 men jag känner eder och vet att I icke haven Guds kärlek i eder.

43 Jag har kommit i min Faders namn, och I tagen icke emot mig; kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga.

44 Huru skullen I kunna tro, I som tagen emot pris av varandra och icke söken det pris som kommer från honom som allena är Gud?

45 Menen icke att det är jag som skall anklaga eder hos Fadern. Den som anklagar eder är Moses, han till vilken I sätten edert hopp.

46 Trodden I Moses, så skullen I ju tro mig, ty om mig har han skrivit.

47 Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då kunna tro mina ord?»

A Man Healed at the Pool of Bethesda

After (A)this there was a feast of the Jews, and Jesus (B)went up to Jerusalem. Now there is in Jerusalem (C)by the Sheep Gate a pool, which is called in Hebrew, [a]Bethesda, having five porches. In these lay a great multitude of sick people, blind, lame, [b]paralyzed, [c]waiting for the moving of the water. For an angel went down at a certain time into the pool and stirred up the water; then whoever stepped in first, after the stirring of the water, was made well of whatever disease he had. Now a certain man was there who had an infirmity thirty-eight years. When Jesus saw him lying there, and knew that he already had been in that condition a long time, He said to him, “Do you want to be made well?”

The sick man answered Him, “Sir, I have no man to put me into the pool when the water is stirred up; but while I am coming, another steps down before me.”

Jesus said to him, (D)“Rise, take up your bed and walk.” And immediately the man was made well, took up his bed, and walked.

And (E)that day was the Sabbath. 10 The Jews therefore said to him who was cured, “It is the Sabbath; (F)it is not lawful for you to carry your bed.”

11 He answered them, “He who made me well said to me, ‘Take up your bed and walk.’

12 Then they asked him, “Who is the Man who said to you, ‘Take up your bed and walk’?” 13 But the one who was (G)healed did not know who it was, for Jesus had withdrawn, a multitude being in that place. 14 Afterward Jesus found him in the temple, and said to him, “See, you have been made well. (H)Sin no more, lest a worse thing come upon you.”

15 The man departed and told the Jews that it was Jesus who had made him well.

Honor the Father and the Son

16 For this reason the Jews (I)persecuted Jesus, [d]and sought to kill Him, because He had done these things on the Sabbath. 17 But Jesus answered them, (J)“My Father has been working until now, and I have been working.”

18 Therefore the Jews (K)sought all the more to kill Him, because He not only broke the Sabbath, but also said that God was His Father, (L)making Himself equal with God. 19 Then Jesus answered and said to them, “Most assuredly, I say to you, (M)the Son can do nothing of Himself, but what He sees the Father do; for whatever He does, the Son also does in like manner. 20 For (N)the Father loves the Son, and (O)shows Him all things that He Himself does; and He will show Him greater works than these, that you may marvel. 21 For as the Father raises the dead and gives life to them, (P)even so the Son gives life to whom He will. 22 For the Father judges no one, but (Q)has committed all judgment to the Son, 23 that all should honor the Son just as they honor the Father. (R)He who does not honor the Son does not honor the Father who sent Him.

Life and Judgment Are Through the Son

24 “Most assuredly, I say to you, (S)he who hears My word and believes in Him who sent Me has everlasting life, and shall not come into judgment, (T)but has passed from death into life. 25 Most assuredly, I say to you, the hour is coming, and now is, when (U)the dead will hear the voice of the Son of God; and those who hear will live. 26 For (V)as the Father has life in Himself, so He has granted the Son to have (W)life in Himself, 27 and (X)has given Him authority to execute judgment also, (Y)because He is the Son of Man. 28 Do not marvel at this; for the hour is coming in which all who are in the graves will (Z)hear His voice 29 (AA)and come forth—(AB)those who have done good, to the resurrection of life, and those who have done evil, to the resurrection of condemnation. 30 (AC)I can of Myself do nothing. As I hear, I judge; and My judgment is righteous, because (AD)I do not seek My own will but the will of the Father who sent Me.

The Fourfold Witness

31 (AE)“If I bear witness of Myself, My witness is not [e]true. 32 (AF)There is another who bears witness of Me, and I know that the witness which He witnesses of Me is true. 33 You have sent to John, (AG)and he has borne witness to the truth. 34 Yet I do not receive testimony from man, but I say these things that you may be saved. 35 He was the burning and (AH)shining lamp, and (AI)you were willing for a time to rejoice in his light. 36 But (AJ)I have a greater witness than John’s; for (AK)the works which the Father has given Me to finish—the very (AL)works that I do—bear witness of Me, that the Father has sent Me. 37 And the Father Himself, who sent Me, (AM)has testified of Me. You have neither heard His voice at any time, (AN)nor seen His form. 38 But you do not have His word abiding in you, because whom He sent, Him you do not believe. 39 (AO)You search the Scriptures, for in them you think you have eternal life; and (AP)these are they which testify of Me. 40 (AQ)But you are not willing to come to Me that you may have life.

41 (AR)“I do not receive honor from men. 42 But I know you, that you do not have the love of God in you. 43 I have come in My Father’s name, and you do not receive Me; if another comes in his own name, him you will receive. 44 (AS)How can you believe, who receive honor from one another, and do not seek (AT)the honor that comes from the only God? 45 Do not think that I shall accuse you to the Father; (AU)there is one who accuses you—Moses, in whom you trust. 46 For if you believed Moses, you would believe Me; (AV)for he wrote about Me. 47 But if you (AW)do not believe his writings, how will you believe My words?”

Footnotes

  1. John 5:2 NU Bethzatha
  2. John 5:3 withered
  3. John 5:3 NU omits the rest of v. 3 and all of v. 4.
  4. John 5:16 NU omits and sought to kill Him
  5. John 5:31 valid as testimony