Font Size
Job 39
Svenska Folkbibeln 2015
Job 39
Svenska Folkbibeln 2015
39 (A) Jagar du byte
åt lejonhonan?
Stillar du
de unga lejonens hunger
2 (B) när de kryper ihop i sina hålor
eller ligger på lur i snåret?
3 (C) Vem skaffar mat åt korpen,
när hans ungar ropar till Gud
och flaxar omkring utan föda?
4 Vet du när stengetterna ska föda,
vakar du över när hindarna
ska kalva?
5 Räknar du månaderna
de går dräktiga,
vet du tiden när de ska föda?
6 De böjer sig ner och föder sina foster
och blir fria från sina värkar.
7 Deras ungar blir starka
och växer upp i det fria,
de springer sin väg
och vänder inte tillbaka.
8 (D) Vem släppte vildåsnan fri,
vem lossade hennes band?
9 Jag gav henne stäppen till hem,
saltöknen till sin boning.
10 Hon ler åt bullret i staden
och hör ingen pådrivares rop.
11 Hon söker sitt bete på bergen
och letar efter allt som är grönt.
12 (E) Har vildoxen lust att tjäna dig
och stanna vid din krubba
över natten?
13 Kan du tvinga vildoxen
att gå i fåran med töm
och harva markerna efter dig?
14 Kan du lita på hans stora styrka
och anförtro ditt arbete åt honom?
15 Litar du på att han för hem din säd
och samlar den vid din tröskplats?
16 Strutshonan[a]s vingar
flaxar med fröjd,
men visar hennes vingar och fjädrar
ömhet?
17 Hon lämnar sina ägg på marken
och låter dem värmas i sanden,
18 hon glömmer att en fot
kan krossa dem,
att vilda djur kan trampa på dem.
19 (F) Hon är hård mot sina ungar,
som om de inte var hennes.
Hon bryr sig inte om
att hennes möda
kan vara förgäves,
20 för Gud gav henne inte vishet,
han lät henne inte få förstånd.
21 Men när hon piskar sig
upp till språng,
då ler hon åt både häst
och ryttare.
22 Ger du hästen hans styrka,
klär du hans nacke med man?
23 Får du honom att hoppa
som gräshoppan?
Hans stolta frustning sprider skräck.
24 Han skrapar i marken
och gläds över sin styrka,
han rusar fram mot väpnade skaror.
25 Han ler åt fruktan
och känner ingen rädsla,
han ryggar inte tillbaka för svärd.
26 Runt honom rasslar det av koger,
det blänker av spjut och lansar[b].
27 Han skakar och eggas
när han vinner terräng,
han kan inte stå still
när basunen har ljudit.
28 För varje basunstöt frustar han till,
redan på avstånd vädrar han strid,
kommandorop och härskri.
29 Är det genom din vishet
som höken stiger
och breder ut sina vingar
mot söder?
30 Är det på din befallning
som örnen stiger högt
och bygger sitt näste på höjden?
31 På klippan bor han och vilar,
på klippans topp och bergsfäste.
32 Därifrån spanar han efter byte,
långt i fjärran spejar hans ögon.
33 (G) Hans ungar frossar på blod,
och där de slagna ligger,
där finner man honom.
34 Och Herren svarade Job. Han sade:
35 (H) Du som tvistar med den Allsmäktige,
ska du tillrättavisa honom?
Du som anklagar Gud, ge svar![c]
Job svarar Herren
36 Job svarade Herren och sade:
37 (I) Jag är för liten.
Vad kan jag svara dig?
Jag sätter handen för munnen.
38 En gång har jag talat,
men jag säger inget mer,
två gånger, men jag gör det inte igen.
Footnotes
- 39:16 Strutshonan Var med sina oskyddade ägg på marken en bild för bristande ömhet (Klag 4:3). Strutsar levde i den arabiska öknen under biblisk tid.
- 39:26 det blänker av spjut och lansar Annan översättning: ”klingor av spjut och kroksablar”.
- 39:35 Annan översättning: ”Vill en kritiker tvista med den Allsmäktige? Du som anklagar...”.
Job 39
Svenska Folkbibeln
Job 39
Svenska Folkbibeln
39 Kan du jaga byte åt lejoninnan?
Stillar du de unga lejonens hunger
2 när de kryper ihop i sina hålor
eller ligger på lur i snåret?
3 Vem skaffar mat åt korpen,
när hans ungar ropar till Gud
och flaxar omkring utan föda?
4 Vet du tiden när stengetterna skall föda,
vakar du över när hindarna skall kalva?
5 Räknar du månaderna de går dräktiga,
vet du tiden när de skall föda,
6 när de böjer sig ner och föder fram sina foster
och gör sig fria från födslosmärtan?
7 Deras ungar växer sig starka ute på marken,
de springer sin väg och vänder ej tillbaka.
8 Vem släppte vildåsnan fri,
vem lossade hennes band?
9 Jag gav henne stäppen till hem,
saltöknen blev hennes boning.
10 Hon föraktar bullret i staden
och hör ingen pådrivares rop.
11 Hon söker efter bete på bergen
och letar efter allt som är grönt.
12 Har vildoxen lust att tjäna dig
och stanna över natten vid din krubba?
13 Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran med töm
och harva markerna jämna efter dig?
14 Kan du lita på hans stora styrka,
och vill du anförtro ditt arbete åt honom?
15 Litar du på att han för hem din säd och samlar den i din loge?
16 Strutshonans vingar flaxar med fröjd,
men visar hennes vingar och fjädrar modersömhet?
17 Hon lämnar sina ägg på marken
och låter dem värmas på sanden.
18 Hon tänker ej på att en fot kan krossa dem,
att ett vilddjur kan trampa på dem.
19 Hon är hård mot sin avkomma,
som om den inte vore hennes.
Hon bekymras ej av att hennes ungar kan dö.
20 Ty Gud lät henne ej få vishet,
han har inte gett henne förstånd.
21 Men när hon piskar sig upp till språng,
då ler hon åt både häst och man.
22 Ger du hästen hans styrka,
och kläder du hans nacke med man?
23 Kan du få honom att hoppa som gräshoppan?
Hans stolta frustning är skrämmande.
24 Han skrapar marken och gläds över sin styrka,
han rusar fram mot väpnade skaror.
25 Han ler åt fruktan och känner ingen rädsla,
han ryggar inte tillbaka för svärd.
26 Omkring honom rasslar det av koger,
det blänker av spjut och lansar.
27 Han skakar och är upphetsad när han vinner terräng,
han kan inte stå stilla när basunen har ljudit.
28 För varje basunstöt frustar han till,
redan på avstånd vädrar han strid,
kommandorop och härskrin.
29 Är det genom din visdom som höken stiger
och breder ut sina vingar mot söder?
30 Är det på din befallning som örnen stiger högt
och bygger sitt näste på höjden?
31 På klipphyllan bor han och håller till,
på klippans topp och bergsfästena.
32 Därifrån spanar han efter byte,
långt i fjärran spejar hans ögon.
33 Hans ungar frossar på blod,
och där de slagna ligger,
där finner man honom.
34 Och Herren svarade Job. Han sade:
35 Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare?
Ge svar, du som anklagar Gud.
Job svarar Herren
36 Job svarade Herren och sade:
37 Jag är för ringa,
vad kan jag svara dig?
Jag lägger handen på munnen.
38 En gång har jag talat, men jag säger inget mer,
ja, två gånger, men jag gör det aldrig mer.
Job 39
New International Version
Job 39
New International Version
39 “Do you know when the mountain goats(A) give birth?
Do you watch when the doe bears her fawn?(B)
2 Do you count the months till they bear?
Do you know the time they give birth?(C)
3 They crouch down and bring forth their young;
their labor pains are ended.
4 Their young thrive and grow strong in the wilds;
they leave and do not return.
5 “Who let the wild donkey(D) go free?
Who untied its ropes?
6 I gave it the wasteland(E) as its home,
the salt flats(F) as its habitat.(G)
7 It laughs(H) at the commotion in the town;
it does not hear a driver’s shout.(I)
8 It ranges the hills(J) for its pasture
and searches for any green thing.
9 “Will the wild ox(K) consent to serve you?(L)
Will it stay by your manger(M) at night?
10 Can you hold it to the furrow with a harness?(N)
Will it till the valleys behind you?
11 Will you rely on it for its great strength?(O)
Will you leave your heavy work to it?
12 Can you trust it to haul in your grain
and bring it to your threshing floor?
13 “The wings of the ostrich flap joyfully,
though they cannot compare
with the wings and feathers of the stork.(P)
14 She lays her eggs on the ground
and lets them warm in the sand,
15 unmindful that a foot may crush them,
that some wild animal may trample them.(Q)
16 She treats her young harshly,(R) as if they were not hers;
she cares not that her labor was in vain,
17 for God did not endow her with wisdom
or give her a share of good sense.(S)
18 Yet when she spreads her feathers to run,
she laughs(T) at horse and rider.
19 “Do you give the horse its strength(U)
or clothe its neck with a flowing mane?
20 Do you make it leap like a locust,(V)
striking terror(W) with its proud snorting?(X)
21 It paws fiercely, rejoicing in its strength,(Y)
and charges into the fray.(Z)
22 It laughs(AA) at fear, afraid of nothing;
it does not shy away from the sword.
23 The quiver(AB) rattles against its side,
along with the flashing spear(AC) and lance.
24 In frenzied excitement it eats up the ground;
it cannot stand still when the trumpet sounds.(AD)
25 At the blast of the trumpet(AE) it snorts, ‘Aha!’
It catches the scent of battle from afar,
the shout of commanders and the battle cry.(AF)
26 “Does the hawk take flight by your wisdom
and spread its wings toward the south?(AG)
27 Does the eagle soar at your command
and build its nest on high?(AH)
28 It dwells on a cliff and stays there at night;
a rocky crag(AI) is its stronghold.
29 From there it looks for food;(AJ)
its eyes detect it from afar.
30 Its young ones feast on blood,
and where the slain are, there it is.”(AK)
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Svenska Folkbibeln (SFB)
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.