²² Har du gett hästen dess styrka
    eller klätt dess nacke med den yviga manen?
²³ Är det du som lärt den hoppa som gräshoppan
    och sprida skräck med sitt stolta frustande?
²⁴ Den skrapar med hoven,
    gläds över sin styrka
och rusar fram mot väpnade styrkor.
²⁵     Den skrattar åt rädslan och fruktar inget,
den ryggar inte tillbaka för svärdet.
²⁶     Runt omkring den viner pilar
och slår blixtrande spjut och lans.^[a]
27     Den skakar och är upphetsad,
rusar över terrängen,
    in i striden när stridssignalen ljuder.
²⁸ Vid hornstöten gnäggar den högt,
    vädrar strid redan på avstånd,
kommandorop och stridslarm.

²⁹ Är det tack vare din vishet som höken flyger högt där uppe
    och breder ut sina vingar mot söder?
³⁰ Är det på din befallning som örnen flyger omkring
    och bygger sitt bo på hög höjd?
³¹ Där bor den på klippan och tillbringar sin natt,
    med klippbranten som sin fästning.
³² Därifrån spanar den in sitt byte
    och upptäcker det på långt håll.
³³ Dess ungar frossar i blod,
    för där det slagna ligger, där finns örnen.

³⁵ ”Vill du tvista med den Väldige,
    visa honom till rätta?
Nu får Guds anklagare svara honom!”

³⁷ Jag är ingenting,
    hur skulle jag kunna finna några svar?
    Jag sätter handen för munnen.
³⁸ Jag har talat både en gång och två gånger,
    men inte kunnat svara.
        Nu säger jag inget mer.