37 Vid sådant bävar mitt hjärta och slår häftigt i mitt bröst.
Lyssna noga till dundret från hans röst,
till dånet som går ut från hans mun.
Han sänder ut det över hela himlen,
sina blixtar till jordens ändar.
Efteråt ryter dånet,
    han dundrar med sin väldiga röst,
och på blixtarna spar han ej
    då han låter sin röst höras.
Gud dundrar underbart med sin röst,
han gör stora och outgrundliga ting.
Snön befaller han: "Fall ner till jorden!",
och regnet: "Fall tunga skurar av regn!"
På alla människors händer sätter han ett insegel,
så att alla skall lära känna hans gärningar.
Vilddjuren drar då in i sina gömslen,
de blir kvar i sina hålor.
Stormen kommer från sin kammare,
och med nordanvinden följer köld.
10 Gud sänder frost med sin andedräkt,
och de vida vattnen fryser till.
11 Han lastar skyarna med väta
    och sprider sina åskmoln vida omkring.
12 De driver i alla riktningar efter hans rådslut
och utför allt vad han befaller dem på jordens yta.
13 Han låter dem komma för att straffa
eller för att gagna hans land
    eller för att visa hans godhet.

14 Lyssna till detta, du Job,
    stanna och ge akt på Guds under!
15 Förstår du hur Gud styr dem
    och hur han låter blixtarna från sina moln lysa fram?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,
den Allvises underverk,
17 hur dina kläder blir heta
    när marken blir stilla under sunnanvinden?
18 Kan du, med honom, breda ut skyarna som ett valv,
fast som en spegel av gjuten metall?
19 Lär oss vad vi skall säga till honom,
för vårt mörkers skull kan vi inte lägga fram något.
20 Skall det kungöras för honom att jag vill tala?
Ingen begär väl att bli uppslukad?
21 Men inte kan någon nu se på ljuset,
strålande som det är i skyarna,
    sedan vinden har gått fram och renat dem.
22 Från norr kommer en glans av guld,
ett fruktansvärt majestät omger Gud.
23 Den Allsmäktige kan vi ej finna,
    han är upphöjd i kraft och dom.
Han kan inte kränka sin stora rättfärdighet.
24 Därför fruktar människorna honom.
Han bryr sig inte om dem som tycker sig vara visa.

Elihu talar om Guds makt

37 Jag är förskräckt!

Hör, hör ljudet av hans röst!

Den rullar fram över himlen, och hans blixtar lyser upp skyn i varje riktning.

Sedan kommer mullret, hans majestäts väldiga stämma.

Hans röst är oerhörd i åskan. Vi kan inte förstå hur stor hans kraft är.

Han bestämmer hur snö och regn ska falla på jorden.

Då upphör människans arbete så att alla ska kunna se hans styrka, och

djuren gömmer sig bland klipporna eller i sina hålor.

Stormen kommer ut från sin boplats och kylan sprids med vindarna.

10 När Gud blåser på floderna, fryser till och med de stridaste strömmar.

11 Han fyller molnen med fuktighet och blandar upp dem med sina blixtar.

12 Styrda av hans hand utför de hans befallningar på jorden.

13 Han sänder stormarna som straff eller för att i sin kärlek ge nytt mod åt människorna.

14 Lyssna nu, Job, och tänk på alla Guds underbara verk!

15 Vet du hur Gud kan härska över naturen och få blixtarna att skjuta ut ur molnen?

16-17 Fattar du hur han kan hålla molnen i balans? Förstår du varför du blir varm när sunnanvinden blåser och allt är stilla?

18 Kan du breda ut molnens fantastiska spegel, på samma sätt som han gör?

19-20 Du, som tycker att du vet så mycket, lär oss andra i vårt mörker hur vi ska kunna närma oss Gud! Med din vishet skulle vi kanske våga? Men vill någon bli uppslukad levande?

21 Vi kan ju inte titta på solen eftersom den är så stark, när vinden har drivit bort molnen.

22 Inte heller kan vi se Guds majestät, som kommer mot oss från himlen i bländande glans.

23 Vi kan aldrig fatta den Allsmäktiges styrka, och ändå är han så rättfärdig och barmhärtig att han inte förgör oss.

24 Inte undra på att människor överallt fruktar för honom! Han påverkas ju inte av den visaste av människor.

37 Inför sådant bävar mitt hjärta

    och slår häftigt i mitt bröst.
(A) Lyssna noga
        till dundret från hans röst,
    till mullret som går ut
        från hans mun.
Han sänder ut det över hela himlen,
    sina blixtar till jordens ändar.
Efteråt ryter dånet,
    han dundrar
        med sin väldiga röst,
    han spar inte på blixtarna
        när han låter sin röst höras.
(B) Gud dundrar underbart med sin röst,
    han gör stora och ofattbara ting.

(C) Snön befaller han:
        ”Fall över jorden!”,
    och regnet:
        ”Kraftiga skurar av regn!”
Han binder[a] alla människors händer
    så att alla lär känna hans gärningar.
Vilddjuren drar sig in i sina gömslen,
    de blir kvar i sina hålor.
(D) Stormen kommer från sin kammare,
    kölden kommer med
        nordanvinden.
10 (E) Gud sänder frost
        med sin andedräkt,
    och de vida vattnen fryser till.
11 Han lastar skyarna med väta
    och sprider sina åskmoln
        vida omkring.
12 (F) De far runt åt alla håll
        efter hans styrning
    och utför allt han befaller dem
        över hela jordens yta.
13 Han låter dem komma som straff,
    för att hjälpa hans land
        eller visa hans godhet.

14 Lyssna till detta, Job,
    stanna och tänk på Guds under!
15 Förstår du hur Gud styr dem
    och låter blixten lysa fram
        från sitt moln?
16 Förstår du lagen för skyarnas jämvikt,
    den Allvises underverk,
17 hur dina kläder blir heta
    när jorden blir stilla
        under sunnanvinden?
18 Kan du, med honom,
        breda ut skyarna som ett valv,
    fasta som en spegel av gjuten metall?

19 Lär oss vad vi ska säga till honom,
    i vårt mörker har vi inget
        att lägga fram.
20 Ska det kungöras för honom
        att jag vill tala?
    Ingen ber väl om att bli slukad?
21 Ingen kan väl se på ljuset
        som strålar i skyarna
    när vinden har gått fram
        och skingrat dem?
22 Från norr[b] kommer en glans av guld,
    ett skrämmande majestät
        omger Gud.
23 (G) Den Allsmäktige kan vi inte finna,
        han är upphöjd i kraft och dom.
    Han kan inte kränka
        sin stora rättfärdighet.
24 Därför fruktar människorna honom.
    Han bryr sig inte om dem
        som tycker sig vara visa.

Footnotes

  1. 37:7 binder   Ordagrant: ”förseglar” (så att ingen kan arbeta).
  2. 37:22 Från norr   Väderstrecket förknippas med Guds boning (jfr Ps 48:13 med not).