33 Men Job, hör nu mina ord,

    lyssna till allt jag har att säga!
Se, jag öppnar nu mina läppar,
    min tunga talar i min mun.
Mina ord kommer
        från ett uppriktigt hjärta,
    det jag förstår ska jag ärligt säga.
Guds Ande har gjort mig,
    den Allsmäktiges livsande
        ger mig liv.
Svara mig om du kan,
    träd fram inför mig,
        gör dig redo.
(A) Se, inför Gud är vi båda lika,
    också jag är formad av lera.
Se, rädsla för mig
        behöver inte skrämma dig,
    och min myndighet
        ska inte trycka ner dig.

Men du sade inför mina öron,
    så lydde orden jag hörde:
(B) ”Jag är ren och utan synd,
    jag är fläckfri och utan skuld.
10 (C) Men se, han vill ansätta mig,
    han räknar mig som sin fiende.
11 (D) Han sätter mina fötter i stocken,
    han vaktar på alla mina vägar.”

12 Där har du inte rätt, svarar jag dig,
    för Gud är större än en människa.
13 (E) Hur kan du förebrå honom
    att han inte ger ett enda ord till svar[a]?
14 Gud talar både en och två gånger,
    utan att man bryr sig om det.
15 I drömmen, i en syn om natten,
    när sömnen fallit tung
        över människorna
    och de slumrar i sin bädd,
16 (F) då öppnar han människornas öron
    och bekräftar[b] deras tuktan
17 för att hindra människan
        från en ogärning
    och hålla henne borta från högmod.
18 Han bevarar hennes själ från graven
    och hennes liv
        från att falla för svärd.
19 (G) Hon tuktas med plågor
        på sin sjukbädd
    och med ständiga smärtor i benen.
20 Hennes sinne äcklas av mat,
    hennes själ vid den föda
        hon älskade.
21 Hennes kött tärs bort
        tills inget finns kvar,
    hennes ben blottas
        som förr inte syntes.
22 Hennes själ närmar sig graven,
    hennes liv dödens makter.

23 (H) Om det finns en ängel hos henne,
        en medlare, en av tusen,
    som förkunnar för människan
        vad som är rätt,
24 då förbarmar sig Gud över henne
        och säger:
    ”Rädda henne
        från att fara ner i graven,
    jag har funnit lösen för henne.”
25 (I) Då får hennes kropp
        ny ungdomskraft,
    hon blir på nytt
        som i sin ungdoms dagar.
26 (J) Hon ber till Gud
        och han har behag till henne,
    hon får se hans ansikte med jubel.
        Och Gud återger människan
            hennes rättfärdighet.
27 Hon ska sjunga inför människorna:
    ”Jag syndade
        och förvrängde det rätta,
    men jag fick inte vad jag förtjänade.
28 Han friköpte min själ
        från att hamna i fördärvet,
    och mitt liv ska se ljuset.”
29 Se, allt detta gör Gud
        med en människa,
    både två och tre gånger,
30 (K) för att återföra hennes själ
        från graven
    och låta livets ljus stråla över henne.

31 Ge akt, Job, och lyssna på mig!
    Var stilla, så att jag får tala.
32 Men har du något att säga,
        så svara mig, tala,
    för jag vill gärna ge dig rätt.
33 Om inte, lyssna då till mig.
    Var stilla, jag ska lära dig vishet.

Footnotes

  1. 33:13 ger ett enda ord till svar   Annan översättning: ”ger för sin sak”.
  2. 33:16 bekräftar   Andra handskrifter (Septuaginta): ”skrämmer dem med”.

33 Men Job, hör nu mina ord, lyssna till allt vad jag har att säga!
Se, jag öppnar nu mina läppar,
    min tunga talar i min mun.
Mina ord kommer från ett uppriktigt hjärta,
det jag förstår skall jag ärligt säga.
Guds Ande har gjort mig,
    den Allsmäktiges livsande ger mig liv.
Svara mig om du förmår,
    träd fram inför mig, gör dig beredd.
Se, inför Gud är vi båda lika,
    också jag är formad av lera.
Se, rädsla för mig behöver ej skrämma dig,
och min myndighet skall ej trycka ner dig.

Men du sade inför mina öron,
    så ljöd de ord jag hörde:
"Jag är ren och utan överträdelse,
    jag är oskyldig och utan missgärning.
10 Men se, han vill ansätta mig,
    han räknar mig som sin fiende.
11 Han sätter mina fötter i stocken,
    han vaktar på alla mina vägar."

12 Du har inte rätt i detta, svarar jag dig,
ty Gud är större än en människa.
13 Hur kan du förebrå honom
    att han inte ger ett enda ord till svar?
14     Gud talar både en och två gånger,
utan att man bryr sig om det.
15 I drömmen, i nattens syn,
    när sömnen fallit tung över människorna
och de slumrar i sin bädd,
16 då öppnar han människornas öron
och bekräftar deras tuktan
17 för att hindra människan från en ogärning
och hålla henne borta från högmod.
18 Han bevarar hennes själ från graven
och hennes liv från att falla för svärd.
19 Hon tuktas med plågor på sin sjukbädd
och med ständiga smärtor i benen.
20 Hennes sinne vämjes vid mat,
    hennes själ vid den föda hon älskade.
21 Hennes kött tärs bort till dess inget finns kvar,
hennes ben, som man inte såg, blir blottade.
22 Hennes själ kommer nära graven,
    hennes liv nära de döda.

23 Om det finns en ängel för henne,
    en medlare, en av tusen,
som förkunnar för människan vad som är rätt,
24 då förbarmar sig Gud över henne och säger:
"Fräls henne, så att hon inte far ner i graven,
jag har fått lösepenning."
25 Hennes kropp får då ny ungdomskraft,
hon blir åter som i sin ungdoms dagar.
26 Hon ber till Gud som får behag till henne,
och hon får se hans ansikte med jubel.
Och Gud ger människan hennes rättfärdighet tillbaka.
27 Hon skall sjunga inför människorna:
"Jag syndade och förvrängde det rätta,
men jag fick inte vad jag förtjänade.
28 Han friköpte min själ så att den inte hamnade i fördärvet,
och mitt liv skall se ljuset."
29 Se, allt detta gör Gud
    både två och tre gånger med en människa,
30 för att föra tillbaka hennes själ från graven,
så att livets ljus får stråla över henne.

31 Ge akt, Job, och lyssna på mig!
    Var stilla, så att jag får tala.
32 Men har du något att säga, så svara mig,
tala, ty jag vill gärna ge dig rätt.
33 Om inte, lyssna då till mig.
    Var stilla, jag skall lära dig vishet.

Elihu tillrättavisar Job

33 Job, var snäll och lyssna till vad jag har att säga.

Låt mig få fortsätta nu när jag har gjort mina avsikter klara.

Jag ska säga sanningen med allvar och i uppriktighet.

Guds Ande har skapat mig och den Allsmäktiges Ande har gett mig liv.

Tveka inte att ge mig svar på tal, om du kan.

6-7 Du behöver inte vara rädd för mig. Jag är också formad av lera i Guds hand, precis som du.

Du har sagt så att jag har hört det, ja, du har faktiskt sagt det gång på gång:

'Jag är ren, jag är oskyldig, jag har inte syndat.'

10 Du säger att Gud granskar dig för att hitta fel hos dig, så att han kan räkna dig som sin fiende,

11 och att han sätter dina fötter i stocken och bevakar din minsta rörelse.

12 Här är mitt svar: Just på denna punkt har du syndat! Gud är nämligen större än människor.

13 Varför ska du strida mot honom, därför att han inte avlägger räkenskap inför dig om vad han gör?

14 För Gud talar gång på gång,

15 i drömmar och i syner om natten när vi är i djup sömn.

16 Han öppnar våra öron vid sådana tillfällen och ger oss vishet och kunskap,

17-18 för att få oss att tänka om och hindra att vi blir högmodiga. Han varnar oss för syndens ondska för att vi inte ska gå i fällan.

19 Vi drabbas också av sjukdom och plåga,

20 och vi tappar matlusten så att vi inte ens vill ha den läckraste mat.

21 Vi magrar så att alla ben i kroppen syns

22 och dras allt närmare graven.

23-24 Men om en budbärare från himlen, en medlare, kommer och ber om nåd för en människa som för en vän, och får henne att inse vad som är rätt, då förbarmar sig Gud över henne och säger: 'Låt henne bli fri. Låt henne inte dö, för jag har fått lösen för henne!'

25 Då kommer hennes kropp att bli frisk som ett barns, fast i hullet och ungdomlig.

26 Och när hon ber till Gud kommer han att höra och svara och ta emot henne med glädje och låta henne vända tillbaka till sina uppgifter.

27 Och hon kommer att förklara för sina vänner: 'Jag syndade, men Gud var barmhärtig mot mig och lät mig gå.

28 Jag behövde inte dö. Nu vill jag fortsätta att leva i ljuset.

29 Ja, så gör Gud ofta med människan.

30 Han räddar hennes själ från undergång, så att hon får vara i ljuset bland de levande.

31 Lägg märke till detta, Job! Hör på mig och låt mig få fortsätta!

32 Men om du har något att säga på den här punkten, så gör det nu. Jag ska lyssna till dig, för jag är angelägen om att få ge dig rätt.

33 Men om du inte har något att säga, så fortsätt att lyssna. Jag ska lära dig hur man blir vis.

33 “But now, Job, listen(A) to my words;
    pay attention to everything I say.(B)
I am about to open my mouth;
    my words are on the tip of my tongue.
My words come from an upright heart;(C)
    my lips sincerely speak what I know.(D)
The Spirit(E) of God has made me;(F)
    the breath of the Almighty(G) gives me life.(H)
Answer me(I) then, if you can;
    stand up(J) and argue your case before me.(K)
I am the same as you in God’s sight;(L)
    I too am a piece of clay.(M)
No fear of me should alarm you,
    nor should my hand be heavy on you.(N)

“But you have said in my hearing—
    I heard the very words—
‘I am pure,(O) I have done no wrong;(P)
    I am clean and free from sin.(Q)
10 Yet God has found fault with me;
    he considers me his enemy.(R)
11 He fastens my feet in shackles;(S)
    he keeps close watch on all my paths.’(T)

12 “But I tell you, in this you are not right,
    for God is greater than any mortal.(U)
13 Why do you complain to him(V)
    that he responds to no one’s words[a]?(W)
14 For God does speak(X)—now one way, now another(Y)
    though no one perceives it.(Z)
15 In a dream,(AA) in a vision(AB) of the night,(AC)
    when deep sleep(AD) falls on people
    as they slumber in their beds,
16 he may speak(AE) in their ears
    and terrify them(AF) with warnings,(AG)
17 to turn them from wrongdoing
    and keep them from pride,(AH)
18 to preserve them from the pit,(AI)
    their lives from perishing by the sword.[b](AJ)

19 “Or someone may be chastened(AK) on a bed of pain(AL)
    with constant distress in their bones,(AM)
20 so that their body finds food(AN) repulsive
    and their soul loathes the choicest meal.(AO)
21 Their flesh wastes away to nothing,
    and their bones,(AP) once hidden, now stick out.(AQ)
22 They draw near to the pit,(AR)
    and their life to the messengers of death.[c](AS)
23 Yet if there is an angel at their side,
    a messenger,(AT) one out of a thousand,
    sent to tell them how to be upright,(AU)
24 and he is gracious to that person and says to God,
    ‘Spare them from going down to the pit;(AV)
    I have found a ransom for them(AW)
25 let their flesh be renewed(AX) like a child’s;
    let them be restored as in the days of their youth’(AY)
26 then that person can pray to God and find favor with him,(AZ)
    they will see God’s face and shout for joy;(BA)
    he will restore them to full well-being.(BB)
27 And they will go to others and say,
    ‘I have sinned,(BC) I have perverted what is right,(BD)
    but I did not get what I deserved.(BE)
28 God has delivered(BF) me from going down to the pit,(BG)
    and I shall live to enjoy the light of life.’(BH)

29 “God does all these things to a person(BI)
    twice, even three times(BJ)
30 to turn them back(BK) from the pit,(BL)
    that the light of life(BM) may shine on them.(BN)

31 “Pay attention, Job, and listen(BO) to me;(BP)
    be silent,(BQ) and I will speak.
32 If you have anything to say, answer me;(BR)
    speak up, for I want to vindicate you.(BS)
33 But if not, then listen to me;(BT)
    be silent,(BU) and I will teach you wisdom.(BV)

Footnotes

  1. Job 33:13 Or that he does not answer for any of his actions
  2. Job 33:18 Or from crossing the river
  3. Job 33:22 Or to the place of the dead