30 Nu skrattar de åt mig, dessa som är yngre än jag,
de vilkas fäder jag aktade för ringa att ens sätta
bland mina vallhundar.
Vilken hjälp skulle deras händer kunna ge mig,
dessa som saknar all livskraft?
De är utmärglade av nöd och hunger,
de gnager av det torra landet
    som redan förut var öde och ödsligt.

Read full chapter