Jobs första tal:

Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. Han sade:

(A) Låt dagen då jag föddes
        bli utplånad,
    och natten som sade:
        ”En pojke är född.”
Låt den dagen vändas i mörker,
    må Gud i höjden
        inte fråga efter den
    och inget dagsljus lysa över den.
Låt mörker och dödsskugga
        återkräva den
    och molnen sänka sig
        över den.
    Låt mörker slå den med skräck
        under dagen.
Låt den natten gripas
        av tjockaste mörker,
    låt den inte räknas
        bland årets dagar
    eller få rum i månadernas krets.
Ja, låt den natten bli ofruktsam,
    låt inget jubel höras under den.
(B) Låt dem som besvärjer dagar
        förbanna den,
    de som kan mana fram[a] Leviatan[b].
Låt dess stjärnor förmörkas
        innan dagen gryr,
    låt den förgäves vänta efter ljus,
        låt den aldrig få se
            gryningens strålar,
10 för den stängde inte dörrarna
        till min moders liv
    och dolde inte olyckan
        för mina ögon.

11 (C) Varför fick jag inte dö vid födseln,
    förgås när jag kom
        ur min moders liv?
12 Varför fanns knän
        som tog emot mig,
    varför bröst där jag fick dia?
13 Då hade jag legat i ro,
        jag hade sovit och vilat
14 tillsammans med kungar
        och jordens rådsherrar
    som byggde sig palatslika gravar,
15 eller med furstar som ägde guld
    och fyllde sina hus med silver.
16 (D) Eller varför blev jag inte nergrävd
    som ett dödfött foster,
        som ett barn
            som aldrig såg ljuset?

17 (E) Där rasar inte de gudlösa längre,
    där vilar de som uttömt sin kraft.
18 Där har alla fångar fått ro,
    de hör inte slavdrivarens röst.
19 Små och stora är där lika,
    och slaven är fri från sin herre.

20 Varför ges ljus åt den olycklige
    och liv åt plågade själar,
21 (F) som längtar efter döden
        utan att den kommer
    och söker den mer än någon skatt,
22 som gläds i jubel och fröjdar sig
    när de finner sin grav?
23 (G) Varför ges liv
        åt en man vars väg är dold,
    åt den som är instängd av Gud?
24 (H) Suckar har blivit mitt dagliga bröd,
    mina sorgerop strömmar
        som vatten,
25 för det jag var rädd för
        har drabbat mig,
    det jag fasade för kommer över mig.
26 (I) Jag får ingen rast,
        ingen ro, ingen vila,
    ångest kommer över mig.

Footnotes

  1. 3:8 besvärjer dagar   … kan mana framAnnan översättning: ”förbannar dagar … är redo att väcka”. I hednisk vidskepelse ansågs vissa dagar mindre lyckosamma än andra.
  2. 3:8 Leviatan   Se not till 40:20.

Job förbannar att han blivit född

Till sist öppnade Job munnen och förbannade den dag då han föddes:

2-3 Måtte den dag då jag föddes och den natt när jag blev till vara förbannad, sa han.

Måtte den dagen för alltid vara glömd. Låt den vara glömd till och med av Gud och höljd i evigt mörker!

Ja, låt mörkret göra anspråk på den, och låt ett svart moln skugga den!

Måtte den strykas bland årets dagar och aldrig mer räknas.

Måtte den natten vara blek och glädjelös.

Låt besvärjare förbanna den!

Låt den nattens stjärnor försvinna! Låt den vänta på ljuset men aldrig få se gryningen.

10 Förbanna den, för att den inte tillslöt min mors livmoder, för att den lät mig bli född och drabbas av allt detta elände!

11 Varför fick jag inte dö i samma ögonblick som jag föddes?

12 Varför fanns det en famn beredd att ta emot mig och bröst villiga att amma mig?

13 Om jag bara hade fått dö då, skulle jag ha hållit mig tyst nu, sovit och varit stilla,

14-15 tillsammans med statsmän och kungar i all deras glans. Jag skulle få vila med rika furstar, vars slott är fulla av de dyrbaraste skatter.

16 Tänk om jag hade varit dödfödd! Tänk om jag aldrig hade andats eller hunnit se ljuset!

17 I döden upphör de onda med sin ondska, och där får de uttröttade vila.

18 Där har till och med fångarna det drägligt, utan fångvaktare som svär över dem.

19 Rika och fattiga är lika värda där, och slaven blir äntligen fri från sin herre.

20-21 Varför ska ljus och liv ges åt dem som är olyckliga och bittra, åt dem som längtar efter den död som aldrig kommer, eller åt dem som längtar efter den som efter en gömd skatt?

22 Vilken underbar befrielse och vilket jubel det blir, när de slutligen når fram!

23 Varför tillåts en människa att födas, om Gud bara ger henne ett liv i hopplöshet och förtvivlan?

24 Jag kan inte äta för allt mitt suckande, min klagan strömmar fram som vatten.

25 Det som jag alltid varit rädd för har hänt mig.

26 Jag har ingen frid och ingen vila, men gott om bekymmer.

Jobs första tal: Han förbannar sin födelsedag

Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. Han sade:

Må den dag då jag föddes bli utplånad,
och den natt som sade: "En pojke är avlad."
Må den dagen vändas i mörker,
    må Gud i höjden inte fråga efter den
och inget dagsljus lysa över den.
Må mörkret och dödsskuggan återkräva den
och molnen sänka sig ner över den.
    Må mörker förskräcka den under dagen.
Den natten må gripas av tjockaste mörker.
Den må ej fröjdas bland årets dagar
eller finna rum inom månadernas krets.
Ja, den natten må bli ofruktsam,
    jubel må ej höras under den.
Må de som besvärjer dagar förbanna den,
de som förmår mana fram
    Leviatan.[a]
Må dess stjärnor förmörkas innan dagen gryr,
må den förgäves vänta efter ljus,
    må den aldrig få se morgonrodnadens strålar.
10 Ty den stängde ej dörrarna till min moders liv
och lät ej olyckan förbli dold för mina ögon.

11 Varför fick jag inte dö vid födelsen,
förgås när jag kom ut ur min moders liv?
12 Varför fanns knän som tog emot mig,
varför bröst där jag fick di?
13 Jag hade då legat i ro,
    jag hade då sovit och vilat
14 tillsammans med kungar och rådsherrar på jorden,
som byggde åt sig palatslika gravar,
15 eller med furstar som ägde guld
    och fyllde sina hus med silver.
16 Eller varför blev jag inte nergrävd som ett dödfött foster,
som ett barn som aldrig såg ljuset?
17 Där rasar inte de ogudaktiga längre,
där vilar de som uttömt sin kraft.
18 Där har alla fångar fått ro,
    de hör ej någon slavdrivares röst.
19 Små och stora är där lika,
    och slaven är fri från sin herre.

20 Varför ges ljus åt den olycklige
    och liv åt plågade själar,
21 som längtar efter döden, utan att den kommer,
och söker efter den mer än efter någon skatt,
22 som gläds, ja, jublar och fröjdar sig,
när de finner sin grav?
23 Varför ges liv åt en man vars väg är dold,
åt en man instängd av Gud?
24 Suckan har blivit mitt dagliga bröd,
och som vatten strömmar mina klagorop.
25 Ty det som förskräckte mig drabbar mig,
vad jag fasade för kommer över mig.
26 Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila,
ångest kommer över mig.

Footnotes

  1. Job 3:8 Leviatan Se not till 40:20.

Job Speaks

After this, Job opened his mouth and cursed the day of his birth.(A) He said:

“May the day of my birth perish,
    and the night that said, ‘A boy is conceived!’(B)
That day—may it turn to darkness;
    may God above not care about it;
    may no light shine on it.
May gloom and utter darkness(C) claim it once more;
    may a cloud settle over it;
    may blackness overwhelm it.
That night—may thick darkness(D) seize it;
    may it not be included among the days of the year
    nor be entered in any of the months.
May that night be barren;
    may no shout of joy(E) be heard in it.
May those who curse days[a] curse that day,(F)
    those who are ready to rouse Leviathan.(G)
May its morning stars become dark;
    may it wait for daylight in vain
    and not see the first rays of dawn,(H)
10 for it did not shut the doors of the womb on me
    to hide trouble from my eyes.

11 “Why did I not perish at birth,
    and die as I came from the womb?(I)
12 Why were there knees to receive me(J)
    and breasts that I might be nursed?
13 For now I would be lying down(K) in peace;
    I would be asleep and at rest(L)
14 with kings and rulers of the earth,(M)
    who built for themselves places now lying in ruins,(N)
15 with princes(O) who had gold,
    who filled their houses with silver.(P)
16 Or why was I not hidden away in the ground like a stillborn child,(Q)
    like an infant who never saw the light of day?(R)
17 There the wicked cease from turmoil,(S)
    and there the weary are at rest.(T)
18 Captives(U) also enjoy their ease;
    they no longer hear the slave driver’s(V) shout.(W)
19 The small and the great are there,(X)
    and the slaves are freed from their owners.

20 “Why is light given to those in misery,
    and life to the bitter of soul,(Y)
21 to those who long for death that does not come,(Z)
    who search for it more than for hidden treasure,(AA)
22 who are filled with gladness
    and rejoice when they reach the grave?(AB)
23 Why is life given to a man
    whose way is hidden,(AC)
    whom God has hedged in?(AD)
24 For sighing(AE) has become my daily food;(AF)
    my groans(AG) pour out like water.(AH)
25 What I feared has come upon me;
    what I dreaded(AI) has happened to me.(AJ)
26 I have no peace,(AK) no quietness;
    I have no rest,(AL) but only turmoil.”(AM)

Footnotes

  1. Job 3:8 Or curse the sea