² Hur länge ska ni plåga min själ
    och krossa mig med ord?
^3 (A) Tio gånger har ni hånat mig
    och kränkt mig utan att rodna.
⁴ Om jag verkligen har gått vilse,
    då är förvillelsen min egen sak.
⁵ Även om ni förhäver er mot mig
    och använder min förnedring
        emot mig,
⁶ så ska ni veta
    att Gud har gjort mig orätt
        och spänt sitt nät omkring mig.

^7 (B) Jag ropar mot våldet
        men får inget svar,
    jag ropar men där finns ingen
        rättfärdighet.
^8 (C) Han har spärrat min väg
        så att jag inte kommer fram,
    över mina stigar lägger han mörker.
⁹ Han har klätt av mig min ära
    och tagit kronan från mitt huvud.
¹⁰ Han bryter ner mig från alla sidor
        tills jag går under.
    Han rycker upp mitt hopp
        som ett träd.
^11 (D) Han har tänt sin vredes eld
        mot mig
    och räknar mig som sin fiende.
¹² Hans skaror samlas
    och förbereder sitt anfall mot mig,
        de slår läger runt mitt tält.

^13 (E) Han har drivit bort
        mina bröder från mig,
    alla jag känner
        är som främlingar för mig.
¹⁴ Mina närmaste har gett sig av,
    mina vänner har glömt mig.
¹⁵ Min familj och mina tjänarinnor
        ser mig som en främling,
    en främmande är jag i deras ögon.
¹⁶ Om jag kallar på min tjänare
        svarar han inte,
    jag måste vädja
        till honom ödmjukt.
¹⁷ Min andedräkt är vidrig
        för min hustru,
    jag äcklar min egen familj.^[a]
18 (F) Även små barn föraktar mig,
    så snart jag reser mig
        hånar de mig.
^19 (G) För alla mina vänner
        är jag avskyvärd,
    de jag älskade
        har vänt mig ryggen.
^20 (H) Mina ben tränger ut
        genom hud och kött,
    jag har bara tandköttet kvar.

^21 (I) Var barmhärtiga, ni mina vänner,
        var barmhärtiga mot mig,
    för Guds hand har slagit mig.
²² Varför förföljer ni mig
        som Gud gör?
    Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
²³ O, att mina ord skulle skrivas ner,
    att de skulle nertecknas i en bok
²⁴ och för evigt ristas in i klippan
    med järnstift och bly!^[b]
25 (J) Men jag vet att min återlösare lever^[c],
    att han till sist ska träda fram
        över stoftet.
^26 (K) När sedan min sargade hud
        är borta,
    ska jag i mitt kött skåda Gud.
^27 (L) Jag själv ska få skåda honom,
        jag ska se honom
    med egna ögon,
        inte med någon annans.
    Därefter längtar jag i mitt innersta.

²⁸ Men ni säger:
        ”Hur ska vi förfölja honom?”
    Roten till olyckan
        har ni funnit hos mig^[d].
^29 (M) Var rädda för svärdet,
    för vrede hör till synder
        som straffas med svärd.
    Därför ska ni veta
        att det kommer en dom.