Job 16
Svenska Folkbibeln
Jobs svar på Elifas andra tal
16 Då tog Job till orda och sade:
2 Detta har jag hört många gånger!
Ni är alla bedrövliga tröstare.
3 Är det ingen ände på detta tal i vädret,
vad frestar dig att ta till orda?
4 Också jag kunde tala som ni
om ni vore i mitt ställe.
Jag kunde fläta samman ord mot er
och skaka mitt huvud mot er.
5 Men jag skulle styrka er med mitt tal,
mina läppars tröst skulle ge er lindring.
6 Om jag talar lindras ej min plåga,
och tiger jag, lämnar den mig inte.
7 Men nu har han uttömt all min kraft,
du har ödelagt hela mitt hus.
8 Du har fjättrat mig,
det har blivit mitt vittnesbörd.
Min avtärdhet träder upp och vittnar mot mig.
9 Hans vrede sliter sönder och jagar mig,
sina tänder gnisslar han mot mig.
Min ovän sänder vassa blickar mot mig.
10 De spärrar upp munnen mot mig,
hånfullt slår de mig på kinden,
alla gaddar sig samman mot mig.
11 Gud utlämnar mig åt de ogudaktiga
och kastar mig i de ondas händer.
12 Jag satt i trygghet, då krossade han mig,
han grep mig i nacken och slog mig i bitar,
han gjorde mig till sin måltavla,
13 han skjuter pilar från alla sidor,
genomborrar mina njurar utan förskoning,
min galla häller han ut på marken.
14 Han bryter ner mig med slag på slag,
stormar emot mig som en krigare.
15 Jag bär säcktyg hopfäst över min hud
och har sänkt mitt horn i stoftet.
16 Mitt ansikte är rödflammigt av tårar,
mina ögonlock mörka av dödsskugga,
17 fastän mina händer är fria från våld och min bön är ren.
18 Du jord, täck inte över mitt blod,
låt ingen viloplats finnas för mitt rop.
19 Se, redan nu har jag i himlen mitt vittne,
i höjden min försvarare.
20 Mina vänner bespottar mig,
mitt öga fäller tårar inför Gud.
21 Må han skaffa rätt mellan man och Gud,
mellan ett människobarn och dess nästa.
22 Ty om endast några år skall jag vandra på vägen
utan återvändo.
Job 16
New King James Version
Job Reproaches His Pitiless Friends
16 Then Job answered and said:
2 “I have heard many such things;
(A)Miserable[a] comforters are you all!
3 Shall [b]words of wind have an end?
Or what provokes you that you answer?
4 I also could speak as you do,
If your soul were in my soul’s place.
I could heap up words against you,
And (B)shake my head at you;
5 But I would strengthen you with my mouth,
And the comfort of my lips would relieve your grief.
6 “Though I speak, my grief is not relieved;
And if I remain silent, how am I eased?
7 But now He has (C)worn me out;
You (D)have made desolate all my company.
8 You have shriveled me up,
And it is a (E)witness against me;
My leanness rises up against me
And bears witness to my face.
9 (F)He tears me in His wrath, and hates me;
He gnashes at me with His teeth;
(G)My adversary sharpens His gaze on me.
10 They (H)gape at me with their mouth,
They (I)strike me reproachfully on the cheek,
They gather together against me.
11 God (J)has delivered me to the ungodly,
And turned me over to the hands of the wicked.
12 I was at ease, but He has (K)shattered me;
He also has taken me by my neck, and shaken me to pieces;
He has (L)set me up for His target,
13 His archers surround me.
He pierces my [c]heart and does not pity;
He pours out my gall on the ground.
14 He breaks me with wound upon wound;
He runs at me like a [d]warrior.
15 “I have sewn sackcloth over my skin,
And (M)laid my [e]head in the dust.
16 My face is [f]flushed from weeping,
And on my eyelids is the shadow of death;
17 Although no violence is in my hands,
And my prayer is pure.
18 “O earth, do not cover my blood,
And (N)let my cry have no resting place!
19 Surely even now (O)my witness is in heaven,
And my evidence is on high.
20 My friends scorn me;
My eyes pour out tears to God.
21 (P)Oh, that one might plead for a man with God,
As a man pleads for his [g]neighbor!
22 For when a few years are finished,
I shall (Q)go the way of no return.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Scripture taken from the New King James Version®. Copyright © 1982 by Thomas Nelson. Used by permission. All rights reserved.
