Job 15
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Elifas talar en andra gång
15 Elifas från Teman svarade då Job:
2 Du anses vara en vis man, och ändå låter du oss höra alla dessa tomma ord. Du är ingenting annat än en pratmakare.
3 Det är inte rätt att tala så dåraktigt. Vad gör sådana ord för nytta?
4-5 Har du ingen respekt för Gud, ingen vördnad för honom? Det är dina synder som talar om för din mun vad den ska säga! Dina ord är bedrägeri,
6 men varför skulle jag döma dig? Dina egna ord gör det!
7-8 Är du den visaste människa som lever? Föddes du innan höjderna skapades? Har du lyssnat till Guds hemliga råd? Har du suttit med i hans rådssal? Är det bara du som är vis?
9 Vad vet du mer än vi? Vad är det du förstår, som inte vi kan fatta?
10 På vår sida står gamla, visa män, som är äldre än din far!
11 Är Guds tröst inte nog för dig? Såras du av hans vänliga ord?
12 Varför tillåter du ilskan att dra i väg med dig, varför dessa flammande blickar?
13 Du vänder dig mot Gud med alla dina ord.
14 Vem på hela jorden kan vara så ren och rättfärdig som du påstår dig vara?
15 Gud litar ju inte ens på sina änglar! Inte ens himlarna kan vara fullkomligt rena i jämförelse med honom!
16 Hur mycket mindre då någon som du, som är ond och syndfull och som dricker synd som en svamp suger upp vatten!
17-19 Hör här, så ska jag svara dig utifrån min egen erfarenhet, bekräftad av visa mäns erfarenhet, och av sanningen från våra förfäder, som fick det här landet som gåva innan de ännu beblandat sig med främlingar.
20 Den ogudaktige har problem under hela sitt liv.
21 Han är omgiven av skräck, och även om en del dagar skulle vara goda, är de snart förbi.
22 Han vågar inte gå ut i mörkret av rädsla för att bli mördad.
23-24 Han vandrar omkring och måste tigga sin mat. Han lever sitt liv i fruktan, elände och ångest, besegrad i kampen
25-26 därför att han har knutit näven mot Gud och utmanat den Allsmäktige. Med sin envishet som en kraftig sköld framför sig har han gått emot honom.
27-28 Den ogudaktige ska i all sin välmåga bara få bo i tomma hus i ruinstäder där allt faller samman.
29 Rikedom och makt kommer att tas ifrån honom.
30 Han ska inte undkomma mörkret. Guds Ande ska förgöra honom. Lågor ska sluka allt han har.
31 Se till att han inte längre litar på sådant som saknar egentligt värde! Låt honom inte längre bedra sig själv, för han kommer inte att få något för sitt besvär.
32 Innan han dör ska all denna tomhet uppenbaras för honom. Allt han har räknat med ska försvinna
33 och falla till marken som druvor från en torkad vinstock och som olivträdets blommor när de vissnar.
34 De gudlösa är ofruktsamma och Guds eld förtär dem som tar mutor.
35 Det enda de kan befrukta är synd, och deras hjärtan kan bara föda ondska.
Job 15
Svenska 1917
15 Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
Job 15
King James Version
15 Then answered Eliphaz the Temanite, and said,
2 Should a wise man utter vain knowledge, and fill his belly with the east wind?
3 Should he reason with unprofitable talk? or with speeches wherewith he can do no good?
4 Yea, thou castest off fear, and restrainest prayer before God.
5 For thy mouth uttereth thine iniquity, and thou choosest the tongue of the crafty.
6 Thine own mouth condemneth thee, and not I: yea, thine own lips testify against thee.
7 Art thou the first man that was born? or wast thou made before the hills?
8 Hast thou heard the secret of God? and dost thou restrain wisdom to thyself?
9 What knowest thou, that we know not? what understandest thou, which is not in us?
10 With us are both the grayheaded and very aged men, much elder than thy father.
11 Are the consolations of God small with thee? is there any secret thing with thee?
12 Why doth thine heart carry thee away? and what do thy eyes wink at,
13 That thou turnest thy spirit against God, and lettest such words go out of thy mouth?
14 What is man, that he should be clean? and he which is born of a woman, that he should be righteous?
15 Behold, he putteth no trust in his saints; yea, the heavens are not clean in his sight.
16 How much more abominable and filthy is man, which drinketh iniquity like water?
17 I will shew thee, hear me; and that which I have seen I will declare;
18 Which wise men have told from their fathers, and have not hid it:
19 Unto whom alone the earth was given, and no stranger passed among them.
20 The wicked man travaileth with pain all his days, and the number of years is hidden to the oppressor.
21 A dreadful sound is in his ears: in prosperity the destroyer shall come upon him.
22 He believeth not that he shall return out of darkness, and he is waited for of the sword.
23 He wandereth abroad for bread, saying, Where is it? he knoweth that the day of darkness is ready at his hand.
24 Trouble and anguish shall make him afraid; they shall prevail against him, as a king ready to the battle.
25 For he stretcheth out his hand against God, and strengtheneth himself against the Almighty.
26 He runneth upon him, even on his neck, upon the thick bosses of his bucklers:
27 Because he covereth his face with his fatness, and maketh collops of fat on his flanks.
28 And he dwelleth in desolate cities, and in houses which no man inhabiteth, which are ready to become heaps.
29 He shall not be rich, neither shall his substance continue, neither shall he prolong the perfection thereof upon the earth.
30 He shall not depart out of darkness; the flame shall dry up his branches, and by the breath of his mouth shall he go away.
31 Let not him that is deceived trust in vanity: for vanity shall be his recompence.
32 It shall be accomplished before his time, and his branch shall not be green.
33 He shall shake off his unripe grape as the vine, and shall cast off his flower as the olive.
34 For the congregation of hypocrites shall be desolate, and fire shall consume the tabernacles of bribery.
35 They conceive mischief, and bring forth vanity, and their belly prepareth deceit.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica