Font Size
Job 14
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Job 14
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Job ifrågasätter Guds handlande
14 Människan, av kvinna född,
lever ett kort liv, fyllt av bekymmer.
2 Hon växer som en blomma, vissnar
och försvinner som en flyende skugga.
3 Och en sådan stirrar du på
och kräver räkenskap av!
4 Vem kan begära renhet av en som är oren?
Ingen![a]
5 Du har ju bestämt människans dagar
och antal månader,
satt en gräns för hennes liv som hon inte kan överskrida.
6 Vänd då bort din blick från henne,
låt henne vara ifred
och unna henne lite ro
innan hennes dagar är över som en daglönares!
7 Det finns alltid hopp för ett träd.
Om det blir nerhugget,
kan det växa upp igen och skjuta nya skott.
8 Även om dess rötter åldras i jorden
och dess stubbe tynar bort,
9 kan det spira igen och skjuta skott som en ung planta
så fort det får en aning vatten.
10 Men när en människa dör,
när hon ger upp andan och blir liggande –
var är hon då?
11 Som vattnet försvinner från havet,
och som en flod sinar och torkar ut,
12 så lägger sig en människa ner
och reser sig inte
förrän himlarna inte längre finns till.
Hon väcks inte upp ur sin sömn.
13 Om du ändå ville gömma mig i dödsriket
och dölja mig tills din vrede har gått över,
bestämma en tid då du vill komma ihåg mig igen!
14 Om en människa dör, kan hon då få liv igen?
Då skulle jag hålla ut i min trältjänsts dagar,
fram till dess att min avlösning kom.
15 Då skulle du kalla på mig,
och jag skulle svara.
Du skulle längta efter den du skapat.
16 Du räknar mina steg,
men inte mina synder.
17 Mina överträdelser ligger förseglade i en pung,
och du täcker över min synd.
18 Bergen vittrar sönder och rasar,
klippan förflyttar sig från sin plats.
19 Så som vattnet mal stenen till sand
och vattenströmmarna sköljer bort jorden,
så utplånar du människans hopp.
20 Du slår ner henne för alltid,
och hon försvinner från scenen.
Du förändrar hennes utseende,
och sedan skickar du bort henne.
21 Om hennes söner blir hedrade
får hon aldrig veta,
om de blir ringa
ser hon det inte.
22 Hon känner bara smärtan i sin egen kropp
och sorgen i sin själ.
Footnotes
- 14:4 Grundtextens innebörd är osäker.
Job 14
Svenska Folkbibeln
Job 14
Svenska Folkbibeln
Job avslutar sitt svar på Sofars första tal
14 Människan, av kvinna född, lever en kort tid och mättas av oro.
2 Likt ett blomster växer hon upp och vissnar,
likt en skugga flyr hon och kan ej bestå.
3 Det är mot en sådan du öppnar ditt öga,
ja, du drar mig till doms inför dig.
4 Kan det komma en ren från en oren?
Nej, inte en enda!
5 Eftersom människans dagar är bestämda,
hennes månaders antal fastställda av dig,
och du har utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,
6 vänd då din blick ifrån henne och ge henne ro,
låt henne få glädje av sin dag, likt en daglönare.
7 För ett träd finns det hopp,
om det huggs ner kan det åter gro,
och nya skott skall ej saknas.
8 Om än dess rötter åldras i jorden
och stubben dör i mullen,
9 skall det grönska genom vattnets ångor
och skjuta skott likt ett ungt träd.
10 Men när en man dör, ligger han där,
när en människa ger upp andan, var är hon?
11 Som vattnet försvinner ur sjön
och en flod sinar och torkar ut,
12 så lägger sig människan och står ej upp igen.
Först när inte himlen mer finns,
vaknar hon och reser sig från sin sömn.
13 O, att du ville gömma mig i dödsriket,
dölja mig till dess att din vrede upphör,
sätta en bestämd tid för mig och tänka på mig!
14 Kan en människa få liv igen som en gång dött?
Då skulle jag hålla ut i min mödas tid,
till dess att min avlösning kommer.
15 Du skulle ropa på mig, och jag skulle svara dig,
du skulle längta efter dina händers verk.
16 Fastän du nu räknar mina steg,
skall du inte ge akt på min synd.
17 Min överträdelse ligger i en förseglad pung,
och du överskyler min missgärning.
18 Men som berget faller och vittrar bort,
som klippan flyttas från sin plats,
19 som vatten nöter sönder stenar,
som dess flöden sköljer bort myllan,
så gör du människans hopp om intet.
20 Du besegrar henne för alltid och hon går bort,
du förändrar hennes ansikte och sänder i väg henne.
21 Om hennes barn kommer till ära, vet hon det inte,
om de blir ringa, ser hon det inte.
22 Hennes kropp känner bara sin egen plåga,
hennes själ bara sin egen sorg.
Job 14
Svenska Folkbibeln 2015
Job 14
Svenska Folkbibeln 2015
14 Människan, av kvinna född,
lever en kort tid
och mättas av oro.
2 (A) Som ett blomster växer hon upp
och vissnar,
som en skugga flyr hon
och kan inte bestå.
3 Mot en sådan öppnar du ditt öga,
mig drar du till doms inför dig.
4 (B) Kan en ren komma från en oren?
Nej, inte en enda!
5 (C) Om människans dagar är bestämda
och hennes månaders antal
är fastställt av dig,
om du har satt en gräns
som hon inte kan överskrida,
6 (D) vänd då din blick ifrån henne
och ge henne ro,
låt henne få glädje av sin dag
som en daglönare.
7 För ett träd finns det hopp,
huggs det ner kan det gro igen
och nya skott ska inte saknas.
8 Även om dess rötter åldras i jorden
och stubben dör i mullen,
9 ska det grönska vid doften av vatten
och skjuta skott som ett ungt träd.
10 Men när en man dör ligger han där.
När en människa ger upp andan,
var är hon då?
11 (E) Som vattnet försvinner ur sjön
och en flod sinar och torkar ut,
12 så lägger sig människan
och står inte upp igen.
Först när inte himlen finns mer
vaknar hon och reser sig
från sin sömn.
13 Tänk om du ville
gömma mig i dödsriket,
dölja mig tills din vrede upphör,
sätta en bestämd tid för mig
och tänka på mig!
14 (F) Kan en människa som en gång dött
få liv igen?
Då skulle jag hålla ut
i min mödas tid
tills min avlösning kommer.
15 Du skulle ropa på mig,
och jag skulle svara dig,
du skulle längta efter
dina händers verk.
16 Fastän du nu räknar mina steg
skulle du inte ge akt på min synd.
17 (G) Min synd skulle ligga i en förseglad pung,
och du skulle täcka över min skuld.
18 Men som berget faller
och vittrar bort,
som klippan flyttas från sin plats,
19 (H) som vatten nöter sönder stenar,
som dess flöden sköljer bort myllan,
så gör du människans hopp
om intet.
20 Du besegrar henne för alltid
och hon går bort,
du förändrar hennes ansikte
och sänder i väg henne.
21 (I) Om hennes barn kommer till ära
vet hon det inte,
om de blir ringa
ser hon det inte.
22 Hennes kropp känner bara
sin egen plåga,
hennes själ bara sin egen sorg.
Job 14
New International Version
Job 14
New International Version
14 “Mortals, born of woman,(A)
are of few days(B) and full of trouble.(C)
2 They spring up like flowers(D) and wither away;(E)
like fleeting shadows,(F) they do not endure.(G)
3 Do you fix your eye on them?(H)
Will you bring them[a] before you for judgment?(I)
4 Who can bring what is pure(J) from the impure?(K)
No one!(L)
5 A person’s days are determined;(M)
you have decreed the number of his months(N)
and have set limits he cannot exceed.(O)
6 So look away from him and let him alone,(P)
till he has put in his time like a hired laborer.(Q)
7 “At least there is hope for a tree:(R)
If it is cut down, it will sprout again,
and its new shoots(S) will not fail.(T)
8 Its roots may grow old in the ground
and its stump(U) die in the soil,
9 yet at the scent of water(V) it will bud
and put forth shoots like a plant.(W)
10 But a man dies and is laid low;(X)
he breathes his last and is no more.(Y)
11 As the water of a lake dries up
or a riverbed becomes parched and dry,(Z)
12 so he lies down and does not rise;(AA)
till the heavens are no more,(AB) people will not awake
or be roused from their sleep.(AC)
13 “If only you would hide me in the grave(AD)
and conceal me till your anger has passed!(AE)
If only you would set me a time
and then remember(AF) me!(AG)
14 If someone dies, will they live again?
All the days of my hard service(AH)
I will wait for my renewal[b](AI) to come.
15 You will call and I will answer you;(AJ)
you will long for the creature your hands have made.(AK)
16 Surely then you will count my steps(AL)
but not keep track of my sin.(AM)
17 My offenses will be sealed(AN) up in a bag;(AO)
you will cover over my sin.(AP)
18 “But as a mountain erodes and crumbles(AQ)
and as a rock is moved from its place,(AR)
19 as water wears away stones
and torrents(AS) wash away the soil,(AT)
so you destroy a person’s hope.(AU)
20 You overpower them once for all, and they are gone;(AV)
you change their countenance and send them away.(AW)
21 If their children are honored, they do not know it;
if their offspring are brought low, they do not see it.(AX)
22 They feel but the pain of their own bodies(AY)
and mourn only for themselves.(AZ)”
Job 14
King James Version
Job 14
King James Version
14 Man that is born of a woman is of few days and full of trouble.
2 He cometh forth like a flower, and is cut down: he fleeth also as a shadow, and continueth not.
3 And doth thou open thine eyes upon such an one, and bringest me into judgment with thee?
4 Who can bring a clean thing out of an unclean? not one.
5 Seeing his days are determined, the number of his months are with thee, thou hast appointed his bounds that he cannot pass;
6 Turn from him, that he may rest, till he shall accomplish, as an hireling, his day.
7 For there is hope of a tree, if it be cut down, that it will sprout again, and that the tender branch thereof will not cease.
8 Though the root thereof wax old in the earth, and the stock thereof die in the ground;
9 Yet through the scent of water it will bud, and bring forth boughs like a plant.
10 But man dieth, and wasteth away: yea, man giveth up the ghost, and where is he?
11 As the waters fail from the sea, and the flood decayeth and drieth up:
12 So man lieth down, and riseth not: till the heavens be no more, they shall not awake, nor be raised out of their sleep.
13 O that thou wouldest hide me in the grave, that thou wouldest keep me secret, until thy wrath be past, that thou wouldest appoint me a set time, and remember me!
14 If a man die, shall he live again? all the days of my appointed time will I wait, till my change come.
15 Thou shalt call, and I will answer thee: thou wilt have a desire to the work of thine hands.
16 For now thou numberest my steps: dost thou not watch over my sin?
17 My transgression is sealed up in a bag, and thou sewest up mine iniquity.
18 And surely the mountains falling cometh to nought, and the rock is removed out of his place.
19 The waters wear the stones: thou washest away the things which grow out of the dust of the earth; and thou destroyest the hope of man.
20 Thou prevailest for ever against him, and he passeth: thou changest his countenance, and sendest him away.
21 His sons come to honour, and he knoweth it not; and they are brought low, but he perceiveth it not of them.
22 But his flesh upon him shall have pain, and his soul within him shall mourn.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Svenska Folkbibeln (SFB)
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
New International Version (NIV) 
Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.