Eftersom människans dagar är bestämda,
hennes månaders antal fastställda av dig,
och du har utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,
vänd då din blick ifrån henne och ge henne ro,
låt henne få glädje av sin dag, likt en daglönare.

För ett träd finns det hopp,
    om det huggs ner kan det åter gro,
och nya skott skall ej saknas.

Read full chapter