Job 12

Svenska Folkbibeln 2015

² Visst är det ni som är folket,
        och med er dör visheten ut!
^3 (A) Men jag har förstånd
        likaväl som ni,
    jag är inte underlägsen er.
        Vem känner inte till detta?

^4 (B) Jag har blivit till åtlöje
        för min vän,
    jag som ropade till Gud
        och fick svar.
    Den rättfärdige och oskyldige
        blir till åtlöje.
⁵ I den sorglöses tankar
        föraktas olyckan,
    den står redo för dem
        vilkas fötter vacklar.
^6 (C) Rövarna får ha sina tält i fred,
    de som trotsar Gud har trygghet,
        de som har sin gud i sin hand.

⁷ Men fråga boskapen,
        den ska undervisa dig,
    fåglarna under himlen,
        de ska ge dig svar.
⁸ Tala till jorden,
        den ska undervisa dig,
    fiskarna i havet ska ge dig besked.
⁹ Vem av dem känner inte till
    att det är Herrens hand
        som har gjort det?
^10 (D) I hans hand är allt levandes själ
    och varje människas ande.
^11 (E) Ska inte örat pröva orden
    liksom munnen prövar
    matens smak?
¹² Hos de gamla finns vishet,
    långt liv ger förstånd.

^13 (F) Hos Gud finns vishet och makt,
    hos honom finns råd och förstånd.
^14 (G) Se, han river ner
        och ingen kan bygga upp,
    han låser in och ingen kan öppna.
^15 (H) Se, han håller vattnen tillbaka
        och de torkar ut,
    han släpper dem lösa
        och de ödelägger landet.
¹⁶ Hos honom är kraft och klokhet,
    den förvillade och förvillaren
        tillhör honom.
¹⁷ Rådsherrar för han barfota bort,
    och domare gör han till dårar.
¹⁸ Han lossar kungars bojor
    och binder rep om deras höfter.
¹⁹ Präster för han barfota bort
    och störtar mäktiga män.
²⁰ Han tystar de betroddas läppar
    och tar bort de äldstes insikt.
^21 (I) Han öser förakt över furstar
    och lossar bältet på de starka.
^22 (J) Han avslöjar mörkrets djupheter
    och för dödsskuggan ut i ljuset.
^23 (K) Han låter folkslag växa
        och förgör dem,
    han vidgar deras gränser
        och för bort dem.
^24 (L) Han tar förståndet
        från ledarna för jordens folk
    och låter dem irra
        i väglös ödemark.
²⁵ De famlar i mörker utan ljus,
    han får dem att ragla som druckna.