De avfälligas slut och det nya Sion

66 (A) Så säger Herren:

    Himlen är min tron
        och jorden är mina fötters pall.
    Vad för ett hus
        kan ni bygga åt mig,
    vad för en plats där jag kan vila?[a]
(B) Allt detta har min hand gjort
        så att det blev till, säger Herren.
    Jag ser till den som är betryckt
        och har en förkrossad ande,
            som fruktar mitt ord.

Den som slaktar en oxe
    är som en som dödar
        en människa,
    den som offrar ett lamm
        är som en som bryter nacken
            på en hund,
    den som bär fram ett matoffer
        är som en som bär fram svinblod[b],
    den som offrar rökelse
        är som den som hyllar en avgud.
    De har valt att gå sina egna vägar
        och har sin själs glädje
            i sina vidrigheter.
(C) Därför ska också jag
        välja deras ofärd
    och låta det de fruktar
        drabba dem.
    För jag ropade, men ingen svarade,
        jag talade, men ingen lyssnade.
    De gjorde det som var ont
        i mina ögon,
    de valde det
        som misshagade mig.

(D) Hör Herrens ord,
        ni som fruktar hans ord!
    Era bröder som hatar er
        och stöter bort er
            för mitt namns skull,
    de säger:
        "Herren kan visa sin härlighet
            så att vi får se er glädje!"
    Men de ska få skämmas.
Hör hur det larmar i staden,
        hör rösten[c] från templet,
    rösten av Herren
        som ger sina fiender
            vad de förtjänar!

(E) Innan Sion har känt några värkar
        föder hon,
    innan hon känt någon vånda
        har hon fött en son.
Vem har hört något sådant,
        vem har sett något liknande?
    Kan ett land komma till liv
        på en enda dag,
    eller ett folk födas på ett ögonblick,
        eftersom Sion föder sina barn
            redan när värkarna börjar?
Skulle jag öppna moderlivet
        men inte låta födseln ske?
            säger Herren.
    Eller skulle jag som låter födseln ske
        sedan hålla tillbaka barnet?
            säger din Gud.

10 (F) Gläd er med Jerusalem,
    fröjda er med henne,
        alla ni som älskar henne!
    Jubla högt med henne,
        alla ni som har sörjt över henne,
11 så att ni får dia er mätta
        vid hennes trösterika bröst,
    suga och njuta av
        hennes härliga rikedom[d].
12 (G) För så säger Herren:
    Se, jag leder frid till henne
        som en flod
    och folkens härlighet
        som en översvämmande älv.
    Ni ska få dia
        och bli burna på höften
    och sitta i knäet och bli smekta[e].
13 (H) Som en mor tröstar sitt barn
        ska jag trösta er.
    I Jerusalem ska ni få tröst.
14 (I) När ni får se det
        ska era hjärtan glädjas,
    era ben[f] ska få liv
        likt spirande gräs.
    Herrens hand ska bli känd
        för hans tjänare,
    men hans fiender
        får känna hans vrede.

15 (J) För se,
        Herren ska komma med eld,
    och hans vagnar är
        som en stormvind.
    Han låter sin vrede drabba
        med hetta
    och sitt straff med eldslågor,
16 (K) för med eld och med sitt svärd
    ska Herren gå till rätta
        med alla människor,
    och många ska bli slagna av Herren.
17 (L) De som inviger och renar sig
    för att gå in i trädgårdarna,
        anförda av en som står i mitten,
    de som äter svinkött
        och annat avskyvärt och möss,
    de ska alla förgås, säger Herren.

18 (M) Jag känner deras gärningar och deras tankar. Den tid kommer då jag ska samla alla folk och språk, och de ska komma och se min härlighet. 19 (N) Jag ska sätta ett tecken bland dem. Några av dem som blir räddade ska jag sända som budbärare till hednafolken, till Tarshish, till Pul och Lud, bågskyttefolken[g], till Tubal[h] och Grekland[i], till kustländerna i fjärran som inte har hört talas om mig eller sett min härlighet. De ska förkunna min härlighet bland hednafolken. 20 (O) De ska som en offergåva åt Herren föra ut alla era bröder från alla hednafolk på hästar, vagnar och kärror[j], på mulåsnor och dromedarer upp till mitt heliga berg i Jerusalem, säger Herren, på samma sätt som Israels folk för fram offergåvor i rena kärl till Herrens hus. 21 (P) Och några av dem ska jag ta till mina präster, till mina leviter, säger Herren.

22 (Q) För liksom de nya himlarna och den nya jorden som jag skapar blir bestående inför mig, så ska era efterkommande och ert namn bestå, säger Herren. 23 (R) Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag ska alla människor komma och tillbe inför mig, säger Herren. 24 (S) Och de ska gå ut och se liken av de människor som gjorde uppror mot mig. Deras mask ska inte dö och deras eld ska inte släckas. De ska vara en vämjelse för alla människor.

Footnotes

  1. 66:1f Citeras av Stefanus i Apg 7:49f.
  2. 66:3 hund … svinblod   Förknippades med offer till underjordens avgudar, t ex bland hetiterna.
  3. 66:6 rösten   Annan översättning: "ljudet".
  4. 66:11 rikedom   Annan översättning: "bröstvårtor".
  5. 66:12 smekta   Annan översättning: "gungade".
  6. 66:14 ben   Skelettets ben står för människans kärna och väsen (jfr 1 Mos 2:23, Ps 32:3).
  7. 66:19 bågskyttefolken   Andra handskrifter (så Septuaginta): "Meshek" (grannfolk till Tubal).
  8. 66:19 Tarshish … Pul och Lud … Tubal   Motsvarar västra Medelhavet, Libyen, Lydien i västra Turkiet samt östra Turkiet. Se 1 Mos 10.
  9. 66:19 Grekland   Hebr. Javán, jfr "jonisk".
  10. 66:20 kärror   Annan översättning: "bärstolar".