Add parallel Print Page Options

Jag var vred på mitt folk,
    vanhelgade min egendom
och lät dem falla i dina händer.
    Du visade dem ingen barmhärtighet.
Ditt ok tyngde till och med de gamla.
    Du tänkte att du skulle få vara
en drottning för alltid.
    Du bekymrade dig inte
och tänkte inte på vad som skulle kunna hända.

Lyssna nu, du som lever i överdåd,
    du som sitter så tryggt och säger för dig själv:
’Ingen är som jag!
    Jag kommer aldrig att sitta som änka
    eller mista mina barn.’

Read full chapter

Jag förtörnades på mitt folk, jag ohelgade min arvedel och gav dem i din hand. Och du visade dem intet förbarmande; på gamla män lät du ditt ok tynga hårt.

Du tänkte: »Jag skall evinnerligen förbliva en drottning» därför ville du ej akta på och tänkte ej på änden.

Så hör nu detta, du som lever i vällust, du som tronar så trygg, du som säger i ditt hjärta: »Jag och ingen annan; aldrig skall jag sitta såsom änka, aldrig veta av, vad barnlöshet är.»

Read full chapter

Jag blev vred på mitt folk,
    jag ohelgade min arvedel
och gav dem i din hand.
    Och du visade dem inget förbarmande.
På gamla lät du ditt ok tynga hårt.
Du tänkte: "För alltid skall jag vara en drottning."
Därför ville du inte ta dig i akt
    och tänkte inte på slutet.

Hör nu detta, du som lever i vällust,
du som sitter så trygg,
    du som säger i ditt hjärta:
"Jag och ingen annan!
    Aldrig skall jag sitta som änka,
aldrig veta av vad barnlöshet är."

Read full chapter