Herrens tjänare

42 Se, min tjänare som jag uppehåller,
min utvalde, i vilken min själ har sin glädje.
Jag har låtit min Ande komma över honom.
Han skall utbreda rätten bland hednafolken.
Han skall inte skria eller ropa,
    inte låta sin röst höras på gatorna.
Ett brutet strå skall han inte krossa,
en tynande veke skall han inte släcka.
Han skall i trofasthet utbreda rätten.
Han skall inte förtröttas eller brytas ner,
förrän han har grundat rätten på jorden.
Havsländerna väntar på hans undervisning.

Så säger Gud, Herren,
    han som har skapat himlen och spänt ut den,
han som har utbrett jorden med allt som växer där,
han som har givit liv åt folket som bor där
och ande åt dem som vandrar på den.
Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet,
jag skall hålla dig i handen.
    Jag skall bevara dig
och göra dig till ett förbund för folket,
till ett ljus för hednafolken,
för att du skall öppna blinda ögon
    och föra fångar ut ur fängelset,
ur fångenskapen dem som sitter i mörker.
Jag är Herren, det är mitt namn.
    Jag ger inte min ära åt någon annan
eller mitt lov åt avgudabilder.
Se, vad jag förut förkunnade har kommit.
Nu förkunnar jag nya ting,
    innan de visar sig låter jag er höra om dem.

En ny sång

10 Sjung till Herren en ny sång,
    sjung hans lov från jordens ände,
ni som far på havet och allt som finns i det,
ni havsländer med era invånare.
11 Höj din röst, du öken med dina städer,
ni byar där Kedar bor.
    Jubla, ni klippornas invånare,
ropa från bergens toppar.
12 Ge Herren ära,
    förkunna hans lov i havsländerna.

Herren skall gripa in

13 Herren drar ut som en hjälte,
    han eggar upp sig med en stridsmans iver.
Han ropar högt, han ger upp ett härskri
och visar sin makt mot sina fiender.
14 Under lång tid har jag tigit,
    jag höll mig stilla, jag lade band på mig.
Men nu skall jag skrika som en barnaföderska,
jag skall flämta och flåsa på samma gång.
15 Jag skall ödelägga berg och höjder
och låta allt gräs på dem torka bort.
    Jag skall göra strömmar till land
och låta sjöar torka ut.
16 De blinda skall jag leda på en väg som de inte känner,
på okända stigar skall jag föra dem fram.
Jag skall göra mörkret framför dem till ljus
och det som är ojämnt till jämn mark.
Detta är vad jag skall göra,
    och jag skall inte överge dem.
17 Men de som förtröstar på skurna avgudabilder
och som säger till gjutna beläten:
    "Ni är våra gudar",
de skall vika tillbaka och stå där med skam.

Israels barn är blinda och döva

18 Ni som är döva, hör,
    ni som är blinda, skåda och se.
19 Vem är så blind som min tjänare
    och så döv som min budbärare som jag sänder i väg?
Vem är så blind som min förtrogne,
så blind som Herrens tjänare?
20 Du har sett mycket, men inte tagit vara på det,
fastän öronen är öppna, lyssnar ingen.
21 Det behagade Herren för hans rättfärdighets skull
att låta sin undervisning komma till makt och ära.
22 Men detta är ett plundrat och skövlat folk.
De ligger alla bundna i hålor,
    i fängelser hålls de gömda.
De har lämnats ut till plundring
    utan att någon räddar,
till plundring utan att någon säger:
    "Ge tillbaka."

23 Om ni ändå ville lyssna på detta,
    ta vara på det och höra för framtiden!
24 Vem har lämnat Jakob till skövling
och Israel åt plundrare?
    Har inte Herren gjort det,
han som vi syndat mot?
    Ty de ville inte vandra på hans vägar
och inte höra på hans undervisning.
25 Därför utgöt han sin brinnande vrede över dem
- krigets raseri.
    De förbrändes av det runt omkring,
men de besinnade det inte.
    De förtärdes av det
men tog det inte till sitt hjärta.

Herrens utvalde

42 Se på min tjänare, som jag uppehåller, min utvalde som jag har behag till! Jag ska låta min Ande vara över honom, och han ska uppenbara för världens folk vad rättvisa är.

Han ska gå stilla fram, och inte höja rösten.

Han ska inte krossa ett sönderbrutet strå och inte heller släcka en fIämtande låga. Han ska uppmuntra dem som är frestade att ge upp. Han ska se till att alla som behandlats orättvist ska få sin rätt.

Han kommer inte att vara nöjd förrän sanning och rättfärdighet råder över hela jorden, nej, inte förrän de avlägsna länderna bortom havet satt sitt hopp till honom.

Herren Gud, som skapade himlarna och bredde ut dem och som skapade jorden och allt som finns på den, och som ger liv och ande till alla i hela världen, han är den som säger till sin tjänare:

Jag, Herren, har kallat dig att uppenbara min rättfärdighet. Jag ska visa dig vägen och uppehålla dig. Jag har gett dig till mitt folk som en bekräftelse på mitt förbund med dem. Du ska också vara ett ljus, som ska visa alla nationer vägen till mig.

Du ska öppna de blindas ögon och befria de fångna ur mörker och ensamhet.

Jag är Herren! Det är mitt namn, och jag ska inte ge min ära till någon annan. Jag vill inte dela min ära med avgudar.

Allt som jag förutsagt har slagit in, och nu ska jag profetera nytt för dig. Jag ska tala om för dig vad som ska ske i framtiden.

10 Sjung en ny sång till Herren! Sjung hans pris från jordens alla ändar! Sjung, du hav! Sjung, ni alla som bor i länderna bortom havet!

11 Stäm in i kören, ni ökenstäder Kedar och Sela och ni som bor uppe på bergen!

12 Låt kustländerna upphöja Herren och sjunga om hans väldiga makt!

13 Herren kommer att vara en hjälte, som fienden fruktar. Han kommer att ge upp väldiga krigsrop och övervinna sina motståndare.

14 Jag har varit tyst länge och lagt band på mig, men nu kommer jag att ge fritt utlopp åt min vrede. Jag ska ropa som en kvinna i födslovåndor.

15 Jag ska jämna ut bergen och höjderna och låta gräset på dem torka bort. Jag ska torka ut floder och dammar.

16 Jag ska leda det blinda Israel på en väg som man inte sett förut. Jag ska göra mörkret till ljus framför dem och jämna till vägen. Jag ska inte överge dem.

17 Men de som litar på avgudar och kallar dem gudar kommer att bli bortvisade och stå där med sin skam.

Blinda och döva för Herrens ord

18 Så blinda och döva ni är inför Gud! Varför vill ni inte höra på? Varför vill ni inte se?

19 Vem i hela världen är så blind som mitt folk, som är ämnat att vara sanningens budbärare åt mig! Vem är så blind som min utvalde, Herrens tjänare?

20 Ni ser och förstår vad som är rätt men bryr er inte om att göra det. Ni hör utan att ändå riktigt lyssna.

21 Herren vill att hans lag ska vara respekterad och ärad. Genom den vill han visa världen sin rättfärdighet.

22 Men se på hans folk, detta folk som skulle uppenbara härligheten i hans lag för hela världen! Det är utplundrat och har blivit slavar och hålls gämda i fängelser. Det är nu utlämnat till skövling för alla, och saknar skydd.

23 Är det ingen av er som kan tillämpa lärdomarna från det förgångna och se vilken förödelse som väntar er i framtiden?

24 Vem var det som tillät att Israel blev plundrat? Var det inte Herren? Det var Herren de syndade mot, för de ville inte gå dit han skickade dem och inte heller lyssna till hans lagar.

25 Det är därför Gud lät en sådan vrede komma över sitt folk att det blev slaget i striden. Men fastän de blev prövade i eld, förstod de inte att det var Gud som ville att de skulle göra bättring.

42 Se, över min tjänare som jag uppehåller, min utkorade, till vilken min själ har behag, över honom har jag låtit min Ande komma; han skall utbreda rätten bland folken.

Han skall icke skria eller ropa och icke låta höra sin röst på gatorna.

Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en tynande veke skall han icke utsläcka; han skall i trofasthet utbreda rätten.

Hans kraft skall icke förtyna eller brytas, intill dess att han har grundat rätten på jorden; havsländerna vänta efter hans lag.

Så säger Gud, HERREN, han som har skapat himmelen och utspänt den, han som har utbrett jorden med vad som alstras därav, han som har givit liv åt folket som är därpå och ande åt dem som vandra där:

Jag, HERREN, har kallat dig i rättfärdighet, och jag vill fatta dig vid handen och bevara dig och fullborda i dig förbundet med folket och sätta dig till ett ljus för folkslagen,

för att du må öppna blinda ögon och föra fångar ut ur fängelset, ja, ur fångenskapen dem som sitta i mörkret.

Jag, HERREN, det är mitt namn; och jag giver icke min ära åt någon annan eller mitt lov åt belätena.

Se, vad jag förut förkunnade, det har nu kommit. Nu förkunnar jag nya ting; förrän de visa sig, låter jag eder höra om dem.

10 Sjungen till HERRENS ära en ny sång, hans lov från jordens ända, I som faren på havet, så ock allt vad däri är, I havsländer med edra inbyggare;

11 stämmen upp, du öken med dina städer och I byar, där Kedar bor; jublen, I klippornas invånare, ropen från bergens toppar.

12 Given HERREN ära och förkunnen hans lov i havsländerna.

13 HERREN drager ut såsom en hjälte, han eggar upp sig till iver såsom en krigare; han uppgiver härskri, han ropar högt och visar sin makt mot sina fiender.

14 I lång tid har jag tegat, jag höll mig stilla och betvang mig; men nu skall jag höja rop såsom en barnaföderska, jag vill skaffa mig luft och andas ut.

15 Jag skall föröda berg och höjder och låta allt gräs på dem förtorka; jag skall göra strömmar till land och låta allt gräs på dem förtorka; jag skall göra strömmar till land och låta sjöar torka ut.

16 Och de blinda skall jag leda på en väg som de icke känna; på stigar som de icke känna skall jag föra dem. Jag skall göra mörkret framför dem till ljus och det som är ojämnt till jämn mark. Detta är, vad jag skall göra, och jag skall ej rygga mitt ord.

17 Men de som förtrösta på skurna beläten och som säga till gjutna beläten: »I ären våra gudar», de skola vika tillbaka och stå där med skam.

18 Hören, I döve; I blinde, skåden och sen.

19 Vem är blind, om icke min tjänare, och så döv som den budbärare jag sänder åstad?

20 Du har fått se mycket, men du aktar icke därpå; fastän öronen hava blivit öppnade, lyssnar ingen till.

21 Det är HERRENS behag, för hans rättfärdighets skull, att han vill låta sin lag komma till makt och ära.

22 Men detta är ett plundrat och skövlat folk; dess ynglingar äro alla lagda i bojor, och i fängelser hållas de gömda, de hava blivit givna till plundring, och ingen finnes, som räddar, till skövling, och ingen säger: »Giv tillbaka.»

23 Ack att någon bland eder ville lyssna härtill, för framtiden giva akt och höra härpå!

24 Vem har lämnat Jakob till skövling och Israel i plundrares våld? Har icke HERREN gjort det; han, mot vilken vi hava syndat, han, på vilkens vägar man icke ville vandra och på vilkens lag man icke ville höra?

25 Därför utgöt han över dem i sin vrede förtörnelse och krigets raseri. Och de förbrändes därav runt omkring, men besinnade det icke; de förtärdes därav, men aktade icke därpå.

Herrens tjänare

42 (A) Se, min tjänare som jag stöder,

    min utvalde som min själ
        glädjer sig över.
    Jag har sänt min Ande
        över honom.
    Han ska utbreda rätten
        bland hednafolken.[a]
Han ska inte skria eller ropa,
        inte låta sin röst höras på gatorna.
Ett brutet strå
        ska han inte krossa,
    en tynande veke
        ska han inte släcka.
    Han ska i trofasthet utbreda rätten.
Han ska inte försvagas
        eller brytas ner
    förrän han har grundat rätten
        på jorden.
    Havsländerna väntar
        på hans undervisning.

(B) Så säger Gud,
    Herren som har skapat himlen
        och spänt ut den,
    han som har brett ut jorden
        med allt som växer där,
    han som har gett liv åt folket
        som bor där
    och ande åt dem som vandrar
        på den.
(C) Jag, Herren,
        har kallat dig i rättfärdighet.
    Jag ska hålla dig i handen,
        jag ska bevara dig
    och göra dig till ett förbund
        för folket,
    till ett ljus för hednafolken,[b]
(D) för att du ska öppna blinda ögon
        och föra fångar ut ur fängelset,
    ur fångenskapen
        dem som sitter i mörker.
(E) Jag är Herren,
        det är mitt namn.
    Jag ger inte min ära åt någon annan
        eller mitt lov åt avgudabilder.
Se, det jag förkunnade förut
        har kommit.
    Nu förkunnar jag nya ting,
        jag låter er höra om dem
            innan de visar sig.

En ny sång

10 (F) Sjung en ny sång till Herren,
        sjung hans lov från jordens ände,
    ni som reser på havet
        och allt som finns i det,
    ni havsländer med era invånare.
11 Höj din röst,
    du öken med dina städer,
        ni byar där Kedar bor.
    Jubla, ni Selas[c] invånare,
        ropa från bergens toppar.
12 Ge Herren ära,
    förkunna hans lov i havsländerna.

Herren ska gripa in

13 Herren drar ut som en hjälte,
    han eggar upp sig
        med en krigares iver.
    Han ropar högt, han höjer härskri
        och visar sin makt
            mot sina fiender.
14 (G) Länge har jag tigit,
    jag höll mig stilla,
        jag lade band på mig.
    Men nu ska jag skrika
        som en barnaföderska,
    jag ska flämta och flåsa
        på samma gång.
15 Jag ska ödelägga berg och höjder
        och låta allt deras gräs torka bort.
    Jag ska göra strömmar till land
        och låta sjöar torka ut.
16 (H) De blinda ska jag leda
        på en väg som de inte känner,
    på okända stigar
        ska jag föra dem fram.
    Jag ska göra mörkret framför dem
            till ljus
        och det ojämna till jämn mark.
    Detta är vad jag ska göra,
        och jag ska inte överge dem.
17 (I) Men de som litar till avgudabilder
    och säger till gjutna bilder:
        "Ni är våra gudar",
    de ska vika tillbaka
        och stå där med skam.

Israels barn är blinda och döva

18 (J) Ni som är döva, hör!
        Ni som är blinda, skåda och se!
19 Vem är så blind som min tjänare
    och så döv som min
        budbärare som jag sänder?
    Vem är så blind som min förtrogne,
        så blind som Herrens tjänare?
20 (K) Du har sett mycket
        men inte tagit vara på det.
    Öronen är öppna,
        men ingen lyssnar.
21 Herren ville
        för sin rättfärdighets skull
    låta sin undervisning
        komma till makt och ära.

22 Men detta är ett plundrat
        och skövlat folk.
    De ligger alla bundna i hålor,
        gömda i fängelser.
    De har utlämnats till plundring
        utan att någon räddar,
    till skövling utan att någon säger:
        "Ge tillbaka."

23 Vem bland er lyssnar på detta,
    tar vara på det
        och hör för framtiden?
24 Vem har lämnat Jakob till skövling
        och Israel åt plundrare?
    Är det inte Herren,
        som vi syndat mot?
    De ville inte vandra på hans vägar
        eller höra hans undervisning.
25 (L) Därför öste han sin brinnande vrede
        över dem – krigets raseri.
    De förbrändes av det runt omkring,
        men de besinnade det inte.
    De förtärdes av det
        men tog det inte till sitt hjärta.

Footnotes

  1. 42:1f Citeras i Matt 12:18f som profetia om Messias.
  2. 42:6 Citeras av Paulus i Apg 13:47 som profetia om hedningarnas frälsning.
  3. 42:11 Kedar … Sela   Nordarabiskt ökenfolk samt troligen Petra söder om Döda havet.