² Vem har satt honom i rörelse från öster,
    kallat honom i rättfärdighet?
Folk överlämnas åt honom,
    kungar underkuvas.
Hans svärd gör dem till stoft,
    de blåser bort som agnar för hans båge.^[a]
3 Han förföljer dem
    och drar oskadd vidare
på vägar där han inte färdats tidigare.
⁴ Vem har planerat och gjort detta?
    Han som kallat fram människosläktena i begynnelsen,
jag, Herren,
    som är den förste och den siste.”

⁵ Länderna bortom havet
    ser på detta med skräck,
hela jorden darrar. De närmar sig,
    de kommer samman,
⁶ den ene vill hjälpa den andre
    och säger till honom: ”Var stark!”
⁷ Träsnidaren uppmuntrar guldsmeden,
    och den som gjuter uppmuntrar den som står vid städet.
Han säger om lödningen:
    ”Det här blir bra.”
Han spikar fast avgudabilden,
    så att den står stadigt.

⁸ ”Men du, Israel, min tjänare,
    du Jakob, som jag har utvalt,
    du Abrahams ättling, min vän,
⁹ du som jag har hämtat från jordens ände
    och kallat från dess mest avlägsna hörn,
till dig har jag sagt: ’Du är min tjänare,’
    jag har utvalt dig
    och ska inte stöta bort dig.
¹⁰ Var inte rädd, jag är med dig.
    Var inte ängslig, jag är din Gud.
Jag ger dig styrka och hjälper dig.
    Jag uppehåller dig med min rättfärdighets hand.

¹¹ Alla som rasar mot dig
    ska få blygas och stå med skam.
De som står emot dig
    kommer att göras till intet och förgås.
¹² Du letar efter dina motståndare
    men kommer inte att finna dem,
de som fört krig mot dig
    ska omintetgöras och bli till intet.
¹³ Jag är Herren, din Gud,
    jag håller dig vid handen
och säger till dig: Var inte rädd.
    Jag hjälper dig.
¹⁴ Var inte rädd, du mask Jakob,
    du lilla Israel.
Jag hjälper dig, säger Herren,
    din befriare^[b], Israels Helige.
¹⁵ Jag ska göra dig till en tröskmaskin,
    ny och med vassa taggar.
Du ska tröska bergen till grus
    och höjderna till agnar.
¹⁶ Du ska kasta upp dem i luften,
    och vinden ska blåsa bort dem.
En stormvind ska sprida dem åt alla håll.
    Men du ska glädja dig i Herren,
jubla över Israels Helige.

¹⁷ De fattiga och lidande söker vatten,
    men det finns inget.
    Deras tungor torkar ut av törst.
Men jag, Herren, ska svara dem.
    Jag, Israels Gud, ska aldrig överge dem.
¹⁸ Jag ska låta floder rinna fram uppe på höjderna
    och källor av vatten springa upp i dalarna.
Jag ska göra öknen vattenrik
    och förtorkade områden rika på källor.
¹⁹ I öknen ska jag plantera ceder,
    akacia, myrten och olivträd,
jag ska sätta cypresser i ödemarken
    tillsammans med alm och pinje.
²⁰ Så ska alla se och veta,
    begrunda och förstå,
att det är Herren som har gjort det,
    att Israels Helige har skapat det.

²¹ Lägg fram er sak, säger Herren,
    presentera era argument, säger Jakobs kung.
²² Låt dem stiga fram och tala om för oss
    vad som händer,
och vad som har hänt,
    för att vi ska kunna begrunda hur det blev.
Eller berätta för oss
    vad som ska ske i framtiden.
²³ Tala om för oss vad som ligger i framtiden,
    så att vi förstår att ni är gudar.
Gör något, gott eller ont,
    så att vi alla kan se det och förundras.
²⁴ Men ni är mindre än ingenting
    och kan inte göra något alls.
Den som väljer er är avskyvärd.

²⁵ Men jag har satt en man i rörelse från norr,
    han kommer från öster och åkallar mitt namn.
Han trampar ner furstar som om de vore grus,
    så som en krukmakare knådar sin lera.
²⁶ Vem har talat om detta från början,
    så att vi fick veta det,
i förväg, så att vi kunde säga att han hade rätt?
    Det fanns ingen,
inte en enda förutsade något,
    inte ett ord hördes från er.
²⁷ Jag är den förste som säger till Sion:
    ’Se! De är här!’
    Jag kommer med glädjebudskap till Jerusalem.
²⁸ Jag ser mig om,
    men här finns ingen.
Bland dessa finns ingen som har råd att ge,
    ingen som svarar när jag frågar.
²⁹ De är värdelösa,
    de uträttar ingenting.
    Dessa beläten är bara luft och tomhet.