17 Som en havande kvinna våndas,
    då hon är nära att föda
och ropar ut sin smärta,
    så är det med oss inför dig, Herre.
18 Vi var havande och våndades,
    men vi födde vind.
Vi har inte skaffat räddning åt landet,
och ingen föds till att bo på jorden.

19 Dina döda skall bli levande,
    mina dödas kroppar skall uppstå.
Vakna upp och jubla,
    ni som bor i stoftet,
ty din dagg är ljusets dagg,
    och jorden skall ge igen de avsomnade.

Read full chapter