Jesaja 14

Svenska Folkbibeln 2015

"Vilket slut förtryckaren har fått!
        Indrivningen av guld^[a] är över.
^5 (D) Herren bröt sönder de gudlösas stav,
        härskarnas spira
⁶ som i grymhet slog folken
        med slag på slag
    och i vrede härskade över folkslagen
        med skoningslös förföljelse.
⁷ Hela jorden har fått vila och ro,
        man brister ut i jubel.
⁸ Även cypresserna gläds över ditt fall,
        likaså Libanons cedrar^[b]:
    ’Nu när du ligger där
        kommer ingen och hugger
            ner oss.’

⁹ Dödsriket därnere
        kommer i rörelse för din skull,
    för att ta emot dig
        när du kommer.
    Det väcker de avlidnas andar
            för din skull,
        jordens alla härskare,
    och låter hednafolkens alla kungar
        resa sig från sina troner.
¹⁰ Alla börjar de tala
        och säger till dig:
    ’Du har också blivit maktlös som vi,
        du har blivit som en av oss.’
^11 (E) Din prakt for ner till dödsriket,
        med dina harpors buller.
    Förruttnelse är bädden under dig
        och maskar ditt täcke.

^12 (F) Hur har du inte fallit från himlen,
    du strålande stjärna,
        du gryningens son!
    Hur har du inte blivit fälld
        till jorden,
    du som slog ner folken till marken!
^13 (G) Du sade i ditt hjärta:
    ’Jag ska stiga upp till himlen,
        jag ska resa min tron
            ovanför Guds stjärnor^[c].
    Jag ska sätta mig på mötesberget
        längst upp i norr.^[d]
14 Jag ska stiga upp
        över molnens höjder,
    jag ska bli som den Högste.’

^15 (H) Men ner till dödsriket störtades du,
        längst ner i graven.
¹⁶ De som ser dig stirrar på dig,
        de granskar dig och säger:
    ’Är detta den man
        som fick jorden att darra
            och riken att skaka,
¹⁷ som gjorde jorden till en öken
        och förstörde dess städer,
    och som aldrig släppte hem
        sina fångar?’
¹⁸ Folkens alla kungar
        ligger alla med ära,
    var och en i sitt vilorum,
¹⁹ men du är utkastad ur din grav
        som en föraktad gren,
    täckt av dräpta män
        som genomborrats av svärd
            och förts ner till gropens stenar.
    Du är som ett förtrampat as.
²⁰ Du ska inte få vila i en grav som de,
    för du fördärvade ditt eget land
        och dräpte ditt eget folk."

Förbrytarnas avkomma
    ska man aldrig mer nämna.
²¹ Ordna ett blodbad på hans söner
        för deras fäders missgärning.
    De får inte resa sig
        och ta över landet
    och fylla jordens yta med städer.

^22 (I) Jag ska resa mig mot dem,
        säger Herren Sebaot,
    och utrota ur Babel
        både namn och överlevande,
            både barn och ättlingar,
    säger Herren.
^23 (J) Jag ska göra det
    till ett tillhåll för hägrar
        och fylla det med sumpsjöar,
    jag ska sopa bort det
        med ödeläggelsens kvast,
    säger Herren Sebaot.

^29 (N) Gläd er inte, alla ni filisteer,
    över att staven som slog er^[g]
        är bruten.
    För från ormens rot
        ska det komma en huggorm,
    och dess avkomma
        blir en vajande giftorm^[h].
³⁰ De utblottades förstfödda
    ska finna bete,
        de fattiga ska vila i trygghet.
    Men din rot ska jag döda
        genom svält,
    de som blir kvar av dig ska dräpas.
^31 (O) Jämra dig, du port!
        Ropa, du stad!
    Alla i filisteernas land
        smälter bort av ångest,
    för ett rökmoln kommer norrifrån^[i]
        och ingen blir efter
            i fiendernas led.
^32 (P) Vad ska man svara
    det främmande folkets
        sändebud?
    Att Herren har grundat Sion,
        och där har de betryckta
            i hans folk sin tillflykt.