Jesaja 1
Svenska Folkbibeln
1 Detta är de syner som Jesaja, Amos son, skådade angående Juda och Jerusalem, då Ussia, Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda.
Herrens klagan över det trolösa Juda
2 Hör, ni himlar,
lyssna, du jord,
ty Herren talar.
Barn har jag fött upp och fostrat,
men de har gjort uppror mot mig.
3 En oxe känner sin ägare,
en åsna sin herres krubba,
men Israel känner inget,
mitt folk förstår ingenting.
4 Ve dig, du syndiga släkte,
du skuldbelastade folk,
ni ogärningsmäns avkomma,
ni vanartiga barn,
som har övergivit Herren,
föraktat Israels Helige
och vikit bort ifrån honom.
5 Var skall man mer slå er,
då ni fortsätter i trolöshet?
Hela huvudet är sjukt
och hela hjärtat svagt.
6 Från fotbladet upp till huvudet finns inget helt,
bara blåmärken, ärr och öppna sår,
som inte är urkramade eller ombundna eller lindrade med olja.
7 Ert land är en ödemark,
era städer är uppbrända i eld,
era åkrar förtärs i er åsyn av främlingar.
En ödemark är det som efter främlingars framfart.
8 Sions dotter har lämnats kvar
som en hydda i en vingård,
som ett vaktskjul på ett gurkfält,
som en belägrad stad.
9 Om Herren Sebaot inte hade lämnat kvar
en liten återstod åt oss,
då hade vi blivit som Sodom,
vi hade liknat Gomorra.
10 Hör Herrens ord, ni Sodomsfurstar,
lyssna till vår Guds undervisning, du Gomorrafolk!
11 Vad skall jag med era många slaktoffer till?
säger Herren.
Jag är mätt på brännoffer av baggar
och på gödkalvars fett,
till blod av tjurar, lamm och bockar har jag inte behag.
12 När ni kommer för att träda fram inför mitt ansikte,
vem begär då av er att mina förgårdar trampas ner?
13 Bär inte längre fram meningslösa matoffer.
Röken av dem är avskyvärd för mig.
Jag står inte ut med nymånader, sabbater och utlysta fester -
ondska tillsammans med högtidsförsamlingar.
14 Min själ hatar era nymånader och högtider.
De är en börda för mig,
jag är trött på att bära den.
15 När ni räcker ut era händer,
döljer jag mina ögon för er.
Även om ni ber mycket,
kommer jag inte att lyssna.
Era händer är fulla av blod.
16 Tvätta er och gör er rena.
Tag bort era onda gärningar från mina ögon.
Sluta att göra det som är ont.
17 Lär er att göra det som är gott,
sök det rätta.
Tillrättavisa förtryckaren,
försvara den faderlöses rätt,
stöd änkan i hennes sak.
18 Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren.
Om era synder än är blodröda,
skall de bli snövita,
om de än är röda som scharlakan,
skall de bli vita som ull.
19 Om ni är villiga att höra,
skall ni få äta landets goda.
20 Men om ni vägrar och är motsträviga,
skall ni förtäras av svärd,
ty så har Herrens mun talat.
21 Hur har inte den trogna staden blivit en hora!
Den var full av rätt.
Då bodde rättfärdighet därinne,
men nu mördare.
22 Ditt silver har blivit slagg,
ditt ädla vin är utspätt med vatten.
23 Dina ledare är upprorsmän
och tjuvars kumpaner.
Alla älskar de mutor och jagar efter vinning.
Den faderlöses rätt försvarar de inte,
och änkans sak kommer inte inför dem.
24 Därför säger Herren, Herren Sebaot,
den starke i Israel:
Ve! Jag skall låta mina motståndare drabbas av min vrede
och jag skall hämnas på mina fiender.
25 Jag skall vända min hand mot dig
och rensa bort ditt slagg som med lut
och skaffa bort all din oädla malm.
26 Jag skall åter ge dig sådana domare
som du hade först
och sådana rådgivare som du hade i början.
Därefter skall du kallas "rättfärdighetens stad",
"den trogna staden".
27 Genom rätt skall Sion friköpas,
genom rättfärdighet de som vänder tillbaka.
28 Men fördärv skall drabba
alla överträdare och syndare,
de som överger Herren skall gå under.
29 Ja, ni skall komma på skam
med de terebinter som var er lust,
ni skall få skämmas över de lustgårdar
som ni har utvalt.
30 Ty ni skall bli som en terebint
med vissnade löv,
som en lustgård utan vatten.
31 Och den starke skall bli som blånor,
hans verk som en gnista.
Båda skall brinna tillsammans
och ingen skall kunna släcka.
Jesaja 1
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Syner: domar och löften
(1:1—5:30)
Budskap till ett upproriskt folk
1 Detta är de syner som Jesaja, Amos[a] son, såg om Juda och Jerusalem, när Ussia, Jotam, Achas och Hiskia var kungar i Juda.
2 Hör, himlar, och lyssna, jord,
för Herren talar.
”Barn som jag har fostrat och vårdat
har vänt sig emot mig.
3 Oxen känner sin ägare
och åsnan sin herres krubba,
men Israel känner inget,
mitt folk förstår inte.”
4 Ve detta syndiga folk,
tyngt av skuld,
de gudlösas avkomma,
dessa vanartiga barn.
De har övergett Herren,
föraktat Israels Helige
och vänt honom ryggen.
5 Har ni inte blivit tillräckligt slagna,
när ni fortsätter med ert trots?
Hela huvudet är sjukt
och hela hjärtat försvagat.
6 Från foten till huvudet finns det ingenting helt,
bara blåmärken, ärr och infekterade sår,
som inte är urkramade,
som är utan förband,
som inte är behandlade med olja.
7 Ert land ligger i ruiner,
och era städer är nerbrända.
Medan ni ser på förtär främlingar era åkrar.
Landet ligger skövlat som efter främlingars framfart[b].
8 Dotter Sion har lämnats
som en hydda i en vingård
eller ett vaktskjul på gurkfältet,
som en belägrad stad.
9 Om härskarornas Herre inte hade lämnat en liten rest av oss,
hade vi blivit som Sodom
och skulle likna Gomorra.
10 Lyssna till Herrens ord, ni Sodoms furstar,
hör vår Guds lag, ni Gomorras folk!
11 ”Vad angår mig alla era slaktoffer?
säger Herren.
Jag har fått nog av brännoffer av baggar
och av det feta från gödda djur.
Jag har ingen glädje av blodet
från tjurar, lamm och getter.
12 Vem har begärt av er,
att ni ska klampa in så här över mina förgårdar,
när ni kommer inför mig?
13 Sluta att komma med era meningslösa offer,
offerröken är avskyvärd för mig.
Nymånadsfester och sabbater, era utlysta högtider –
jag står inte ut med era sammankomster!
De är besudlade med orätt.
14 Jag hatar era nymånadsfester och högtider,
de har blivit en börda för mig,
och jag orkar inte bära den.
15 När ni sträcker upp era händer
döljer jag min blick.
Hur mycket ni än ber lyssnar jag inte.
Era händer är täckta med blod.
16 Tvätta er, bli rena!
Låt mig slippa se era onda gärningar,
sluta upp med er ondska!
17 Lär er att göra det goda,
sök rättvisa.
Uppmuntra den förtryckte[c],
ställ upp för faderlösa,
och för änkans talan.
18 Kom och låt oss göra upp med varandra!”
säger Herren.
”Även om era synder är blodröda
ska de bli vita som snö,
även om de är purpurröda
ska de bli vita som ull.
19 Om ni är villiga att lyda mig,
ska ni få äta av landets goda.
20 Men om ni vägrar och är upproriska,
kommer ni att förgöras med svärd.” Herren har talat.
Sions berg
21 Se, hur den trogna staden blivit en hora!
Den var full av rätt,
och rättfärdighet bodde därinne,
men nu bor där bara mördare.
22 Ditt silver har blivit slagg,
ditt vin är utspätt med vatten.
23 Dina ledare är upprorsmakare
och vänner med tjuvar.
Allesammans tar de mutor
och jagar efter vinning.
De bryr sig inte om att försvara den faderlöse,
och änkors sak tar de sig inte an.
24 Därför säger Herren, härskarornas Herre,
Israels mäktige:
”Ve! Jag ska frigöra mig från mina fiender,
och min hämnd ska drabba mina motståndare.
25 Jag ska vända min hand mot dig,
smälta bort ditt slagg som med lut
och avlägsna all din orenhet.
26 Sedan ska jag ge dig domare,
sådana som du en gång hade,
och rådgivare som de du hade förr.
Då ska du kallas ’rättfärdighetens stad’
och ’den trogna staden.’ ”
27 Genom rätt ska Sion räddas,
genom rättfärdighet de som vänder åter.
28 Men överträdarna och syndarna ska gå under,
de som överger Herren ska förgås.
29 ”Då ska ni få skämmas
över de ekar som var er lust
och vanhedras för de lundar
som ni har utvalt.
30 Ni ska bli som en terebint med vissnade löv,
som en lund utan vatten.
31 Den mäktige ska bli som fnöske
och hans ogärningar som en gnista.
Tillsammans ska de brinna upp i en eld
som ingen kan släcka.”
Footnotes
- 1:1 Inte profeten Amos (Am 1:1); de hebreiska namnen stavas olika.
- 1:7 Eller möjligen Sodom; de hebreiska orden liknar varandra. Sodom som ödeläggelsens symbol återkommer i v. 9, vilket ibland har ansetts tala för denna läsart.
- 1:17 Uppmuntra den förtryckte är en osäker översättning; grundtextens innebörd är osäker. Ev: Led förtryckaren på rätt väg.
Isaiah 1
King James Version
1 The vision of Isaiah the son of Amoz, which he saw concerning Judah and Jerusalem in the days of Uzziah, Jotham, Ahaz, and Hezekiah, kings of Judah.
2 Hear, O heavens, and give ear, O earth: for the Lord hath spoken, I have nourished and brought up children, and they have rebelled against me.
3 The ox knoweth his owner, and the ass his master's crib: but Israel doth not know, my people doth not consider.
4 Ah sinful nation, a people laden with iniquity, a seed of evildoers, children that are corrupters: they have forsaken the Lord, they have provoked the Holy One of Israel unto anger, they are gone away backward.
5 Why should ye be stricken any more? ye will revolt more and more: the whole head is sick, and the whole heart faint.
6 From the sole of the foot even unto the head there is no soundness in it; but wounds, and bruises, and putrifying sores: they have not been closed, neither bound up, neither mollified with ointment.
7 Your country is desolate, your cities are burned with fire: your land, strangers devour it in your presence, and it is desolate, as overthrown by strangers.
8 And the daughter of Zion is left as a cottage in a vineyard, as a lodge in a garden of cucumbers, as a besieged city.
9 Except the Lord of hosts had left unto us a very small remnant, we should have been as Sodom, and we should have been like unto Gomorrah.
10 Hear the word of the Lord, ye rulers of Sodom; give ear unto the law of our God, ye people of Gomorrah.
11 To what purpose is the multitude of your sacrifices unto me? saith the Lord: I am full of the burnt offerings of rams, and the fat of fed beasts; and I delight not in the blood of bullocks, or of lambs, or of he goats.
12 When ye come to appear before me, who hath required this at your hand, to tread my courts?
13 Bring no more vain oblations; incense is an abomination unto me; the new moons and sabbaths, the calling of assemblies, I cannot away with; it is iniquity, even the solemn meeting.
14 Your new moons and your appointed feasts my soul hateth: they are a trouble unto me; I am weary to bear them.
15 And when ye spread forth your hands, I will hide mine eyes from you: yea, when ye make many prayers, I will not hear: your hands are full of blood.
16 Wash you, make you clean; put away the evil of your doings from before mine eyes; cease to do evil;
17 Learn to do well; seek judgment, relieve the oppressed, judge the fatherless, plead for the widow.
18 Come now, and let us reason together, saith the Lord: though your sins be as scarlet, they shall be as white as snow; though they be red like crimson, they shall be as wool.
19 If ye be willing and obedient, ye shall eat the good of the land:
20 But if ye refuse and rebel, ye shall be devoured with the sword: for the mouth of the Lord hath spoken it.
21 How is the faithful city become an harlot! it was full of judgment; righteousness lodged in it; but now murderers.
22 Thy silver is become dross, thy wine mixed with water:
23 Thy princes are rebellious, and companions of thieves: every one loveth gifts, and followeth after rewards: they judge not the fatherless, neither doth the cause of the widow come unto them.
24 Therefore saith the Lord, the Lord of hosts, the mighty One of Israel, Ah, I will ease me of mine adversaries, and avenge me of mine enemies:
25 And I will turn my hand upon thee, and purely purge away thy dross, and take away all thy tin:
26 And I will restore thy judges as at the first, and thy counsellors as at the beginning: afterward thou shalt be called, The city of righteousness, the faithful city.
27 Zion shall be redeemed with judgment, and her converts with righteousness.
28 And the destruction of the transgressors and of the sinners shall be together, and they that forsake the Lord shall be consumed.
29 For they shall be ashamed of the oaks which ye have desired, and ye shall be confounded for the gardens that ye have chosen.
30 For ye shall be as an oak whose leaf fadeth, and as a garden that hath no water.
31 And the strong shall be as tow, and the maker of it as a spark, and they shall both burn together, and none shall quench them.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.