Jérémie 7
La Bible du Semeur
La plaie incurable
Un culte perverti
7 Voici ce que l’Eternel[a] dit à Jérémie :
2 Tiens-toi à la porte du temple de l’Eternel, et proclame ce message : Ecoutez la parole de l’Eternel, vous tous, gens de Juda, vous qui entrez par ces portes, pour vous prosterner devant l’Eternel, 3 car voici ce que déclare le Seigneur des armées célestes, le Dieu d’Israël : Adoptez une bonne conduite et faites ce qui est bien ! Alors, je vous laisserai vivre en ce lieu[b]. 4 Cessez de vous fier à ces paroles trompeuses : « Voici le temple de l’Eternel, voici le temple de l’Eternel, oui, c’est ici qu’est le temple de l’Eternel. » 5 Si vraiment vous adoptez une conduite bonne et si vous faites ce qui est bien, si vous rendez de justes jugements dans les procès, 6 si vous vous abstenez d’exploiter l’immigré, l’orphelin et la veuve, de tuer des innocents en ce lieu et d’adorer d’autres dieux pour votre propre malheur, 7 alors je vous ferai habiter[c] dans ce lieu, ce pays que j’ai donné à vos ancêtres depuis toujours et pour toujours.
8 Mais vous, vous vous fiez à des paroles trompeuses qui ne vous serviront à rien. 9 Quoi ! Vous allez commettre des vols, des meurtres, des adultères, vous faites des serments mensongers, vous offrez des parfums à Baal et adorez d’autres dieux qui vous étaient inconnus, 10 et puis vous venez vous tenir devant moi, dans ce temple qui m’appartient, et vous dites : « Nous sommes en sécurité ! » Et c’est pour accomplir tous ces actes abominables ! 11 Ce temple qui m’appartient est-il à vos yeux une caverne de brigands[d] ? Moi, en tout cas, je vois qu’il en est ainsi – l’Eternel le déclare. 12 Allez donc à Silo[e], à l’endroit où j’avais mon sanctuaire, là où j’avais autrefois établi ma présence, et voyez ce que j’en ai fait à cause du mal qu’avait commis mon peuple Israël ! 13 Maintenant, puisque vous agissez ainsi – l’Eternel le déclare – et puisque vous n’avez pas écouté quand, inlassablement, je vous ai avertis, puisque vous n’avez pas répondu, alors que je vous ai appelés, 14 ce temple qui m’appartient, et sur lequel vous fondez votre assurance, ce lieu que j’ai donné à vous et à vos ancêtres, je vais le traiter de la même manière que j’ai traité Silo. 15 Je vous rejetterai loin de moi comme j’ai rejeté tous ceux qui sont vos frères, le peuple d’Ephraïm[f].
16 Quant à toi, Jérémie, ne prie pas pour ce peuple, ne prononce en sa faveur ni supplication ni requête, n’intercède pas auprès de moi car je ne t’écouterai pas. 17 Ne vois-tu pas tout ce qu’ils font dans les villes de Juda, et dans les rues de Jérusalem ? 18 Les enfants ramassent du bois, les pères allument le feu, les femmes pétrissent la pâte pour faire des gâteaux pour la Reine du ciel[g]. On offre des libations à des dieux étrangers et tout cela m’irrite. 19 Est-ce moi qu’ils offensent ? demande l’Eternel. Non, c’est plutôt eux-mêmes, à leur plus grande honte ! 20 C’est pourquoi, voici ce que déclare le Seigneur, l’Eternel : Mon ardente colère et mon indignation vont fondre sur ce lieu, sur les gens et les bêtes, sur les arbres des champs et les produits du sol. Et elles brûlent comme un feu qui ne s’éteindra pas.
21 Voici ce que déclare le Seigneur des armées célestes, Dieu d’Israël : Ajoutez donc vos holocaustes aux autres sacrifices, et mangez-en la viande[h]. 22 Non ! je n’ai rien prescrit à vos ancêtres, je ne leur ai rien ordonné concernant les holocaustes et autres sacrifices quand je les ai fait sortir d’Egypte.
23 Mais voici ce que je leur ai commandé : « Ecoutez-moi et je serai votre Dieu, et vous serez mon peuple ; suivez toutes les voies que je vous prescrirai, afin que vous soyez heureux. » 24 Mais eux, ils n’ont pas écouté, non, ils n’ont pas prêté l’oreille. Mais ils se sont conduits selon leurs propres raisonnements et selon les penchants de leur cœur obstiné et mauvais. Ils sont devenus pires au lieu de devenir meilleurs.
25 Depuis le jour où vos ancêtres sont sortis d’Egypte jusqu’à aujourd’hui, j’ai envoyé tous mes serviteurs les prophètes, jour après jour, inlassablement. 26 Mais ils ne m’ont pas écouté, ils n’ont pas prêté l’oreille. Ils ont raidi leur nuque, et ils ont fait plus de mal que leurs ancêtres. 27 Dis-leur toutes ces choses, mais ils ne t’écouteront pas ; appelle-les, mais ils ne te répondront pas. 28 Alors tu leur diras : vous êtes un peuple qui n’obéit pas à l’Eternel son Dieu et qui ne veut pas accepter sa leçon. La vérité n’est plus, elle s’est retirée de leur bouche.
La vallée du châtiment
29 Rase ta chevelure[i] ╵et jette-la !
Entonne une complainte ╵sur les monts dépouillés,
car l’Eternel rejette, ╵avec mépris, cette génération
qui a provoqué sa colère.
30 Car les gens de Juda ont fait ce que je considère comme mal, l’Eternel le déclare. Ils ont installé leurs abominations dans le Temple qui m’appartient et l’ont ainsi souillé[j].
31 Ils ont érigé les hauts lieux de Topheth dans la vallée de Ben-Hinnom[k], afin de brûler leurs fils et leurs filles pour les offrir en sacrifices. C’est bien là quelque chose que je n’ai pas ordonné et qui ne m’est même pas venu à la pensée. 32 C’est pourquoi, le temps vient – l’Eternel le déclare – où l’on ne dira plus : « le Topheth » ni « la vallée de Ben-Hinnom » mais on l’appellera : « la vallée du Massacre », et faute de place, on enterrera les morts au Topheth. 33 Les cadavres des gens de ce peuple serviront de pâture aux oiseaux et aux bêtes sauvages, sans que personne les chasse. 34 Je ferai cesser dans les villes de Juda et dans les rues de Jérusalem les cris de réjouissance et d’allégresse, la voix du marié et la voix de la mariée, car le pays sera en ruine.
Footnotes
- 7.1 Voir 26.1-19.
- 7.3 La version grecque d’Aquila et la Vulgate ont : j’habiterai avec vous en ce lieu.
- 7.7 je vous ferai habiter: voir v. 3 et la note.
- 7.11 Repris en Mt 21.13 ; Mc 11.17 ; Lc 19.46.
- 7.12 Voir Jos 18.1 ; 1 S 1.3 ; 3.21 ; 4.3 ; Ps 78.60.
- 7.15 Ephraïm était la tribu principale du royaume du Nord dont les habitants furent déportés par les Assyriens une centaine d’années avant Jérémie.
- 7.18 la Reine du ciel: nom babylonien de la déesse Ishtar, importante déesse du panthéon babylonien (voir 44.17-19, 25).
- 7.21 La chair de la victime de l’holocauste ne devait pas être mangée, car l’animal devait être brûlé sur l’autel dans sa quasi-totalité (Lv 1). Ces impératifs sont ironiques, pour décrire ce qui se passe et souligner que l’Eternel n’agrée pas ces sacrifices parce qu’ils ne sont pas offerts avec les dispositions requises.
- 7.29 Geste exprimant la honte ou la consternation.
- 7.30 Manassé avait fait installer un poteau sacré dans le Temple (2 R 21.7). Josias, contemporain de Jérémie pendant les premières années de son ministère, l’a fait enlever ainsi que d’autres objets de culte idolâtres (2 R 23.4-7). Yehoyaqim a dû restaurer ces pratiques païennes dans le Temple. Moins de 20 ans après la mort de Josias, Ezéchiel s’élève contre la présence de nombreuses idoles dans les parvis du Temple (Ez 8.3-6, 10-12).
- 7.31 Topheth: lieu sacré, équipé d’une fournaise, où l’on sacrifiait les enfants (voir v. 32 ; 19.6, 11-14). Sur les sacrifices d’enfants, voir 3.24 et note. la vallée de Ben-Hinnom: au sud de Jérusalem.
Jeremia 7
Svenska 1917
7 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade:
2 Ställ dig i porten till HERRENS hus, och predika där detta ord och säg: Hören HERRENS ord, I alla av Juda, som gån in genom dessa portar för att tillbedja HERREN.
3 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Bättren edert leverne och edert väsende, så vill jag låta eder bo kvar på denna plats.
4 Förliten eder icke på lögnaktigt tal, när man säger: »Här är HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel!»
5 Nej, om I bättren edert leverne och edert väsende, om I dömen rätt mellan man och man,
6 om I upphören att förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan, att utgjuta oskyldigt blod på denna plats och att följa efter andra gudar, eder själva till olycka,
7 då vill jag för evärdliga tider låta eder bo på denna plats, i det land som jag har givit åt edra fäder.
8 Men se, I förliten eder på lögnaktigt tal, som icke kan hjälpa.
9 Huru är det? I stjälen, mörden och begån äktenskapsbrott, I svärjen falskt, I tänden offereld åt Baal och följen efter andra gudar, som I icke kännen;
10 sedan kommen I hit och träden fram inför mitt ansikte i detta hus, som är uppkallat efter mitt namn, och sägen: »Med oss är ingen nöd» -- för att därefter fortfara med alla dessa styggelser.
11 Hållen I det då för en rövarkula, detta hus, som är uppkallat efter mitt namn? Ja, sannerligen, också jag anser det så, säger HERREN.
12 Gån bort till den plats i Silo, där jag först lät mitt namn bo, och sen huru jag har gjort med den, för mitt folk Israels ondskas skull.
13 Och eftersom I haven gjort alla dessa gärningar, säger HERREN, och icke haven velat höra, fastän jag titt och ofta har talat till eder, och icke haven velat svara, fastän jag har ropat på eder,
14 därför vill jag nu med detta hus, som är uppkallat efter mitt namn, och som I förliten eder på, och med denna plats, som jag har givit åt eder och edra fäder, göra såsom jag gjorde med Silo.
15 Och jag skall kasta eder bort ifrån mitt ansikte, såsom jag har bortkastat alla edra bröder all Efraims släkt.
16 Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någon klagan och förbön för dem eller lägga dig ut för dem hos mig, ty jag vill icke höra dig.
17 Ser du icke vad de göra i Juda städer och på Jerusalems gator?
18 Barnen samla tillhopa ved, fäderna tända upp eld och kvinnorna knåda deg, allt för att baka offerkakor åt himmelens drottning; och drickoffer utgjuta de åt andra gudar, mig till sorg.
19 Men är det då mig som de bereda sorg därmed, säger HERREN, och icke fastmer sig själva, så att de komma på skam?
20 Därför säger Herren, HERREN så: Se, min vrede och förtörnelse skall utgjuta sig över denna plats, över både människor och djur, över både träden på marken och frukten på jorden; och den skall brinna och icke bliva utsläckt.
21 Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Läggen edra brännoffer tillhopa med edra slaktoffer och äten så kött.
22 Ty på den tid då jag förde edra fäder ut ur Egyptens land gav jag dem icke någon befallning eller något bud angående brännoffer och slaktoffer;
23 utan detta var det bud jag gav dem: »Hören min röst, så vill jag vara eder Gud, och I skolen vara mitt folk; och vandren i allt på den väg som jag bjuder eder, på det att det må gå eder väl.»
24 Men de ville icke höra eller böja sitt öra till mig, utan vandrade efter sina egna rådslag, i sina onda hjärtans hårdhet, och veko tillbaka i stället för att gå framåt.
25 Allt ifrån den dag då edra fäder drogo ut ur Egyptens land ända till nu har jag dag efter dag, titt och ofta, sänt till eder alla mina tjänare profeterna.
26 Men man ville icke höra mig eller böja sitt öra till mig; de voro hårdnackade och gjorde ännu mer ont än deras fäder.
27 Och om du än säger dem allt detta, så skola de dock icke höra dig; och om du än ropar till dem, så skola de dock icke svara dig.
28 Säg därför till dem: »Detta är det folk som icke vill höra HERRENS, sin Guds, röst eller taga emot tuktan. Sanningen är försvunnen och utrotad ur deras mun.»
29 Skär av dig ditt huvudhår och kasta det bort, och stäm upp en klagosång på höjderna. Ty HERREN har förkastat och förskjutit detta släkte, som har uppväckt hans vrede.
30 Juda barn hava ju gjort vad ont är i mina ögon, säger HERREN; de hava satt upp sina styggelser i det hus som är uppkallat efter mitt namn, och de hava så orenat det.
31 Och Tofethöjderna i Hinnoms sons dal hava de byggt upp, för att där uppbränna sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har bjudit eller ens tänkt mig något sådant.
32 Se, därför skola dagar komma, säger HERREN, då man icke mer skall säga »Tofet» eller »Hinnoms sons dal», utan »Dråpdalen», och då man skall begrava i Tofet, därför att ingen annan plats finnes.
33 Ja, detta folks döda kroppar skola bliva mat åt himmelens fåglar och markens djur, och ingen skall skrämma bort dem.
34 Och i Juda städer och på Jerusalems gator skall jag göra slut på fröjderop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud, ty landet skall bliva ödelagt.
Jeremia 7
Svenska Folkbibeln
Dom över falsk gudsdyrkan
7 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren. Han sade:
2 Ställ dig i porten till Herrens hus och ropa där ut detta ord: Hör Herrens ord, ni alla av Juda som går in genom dessa portar för att tillbe Herren. 3 Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Ändra ert liv och era gärningar, så skall jag låta er bo kvar på denna plats. 4 Lita inte på lögnaktigt tal som säger: "Här är Herrens tempel, Herrens tempel, Herrens tempel." 5 Nej, ändra ert liv och era gärningar, gör rätt mot varandra, 6 sluta att förtrycka främlingen, den faderlöse och änkan. Utgjut inte oskyldigt blod på denna plats och följ inte efter andra gudar, er själva till olycka. 7 Då vill jag för alltid låta er bo på denna plats, i det land som jag har givit åt era fäder. 8 Men se, ni litar på lögnaktigt tal som inte kan hjälpa.
9 Hur är det? Ni stjäl, mördar och begår äktenskapsbrott. Ni svär falskt och tänder rökelse åt Baal och följer andra gudar, som ni inte känner. 10 Sedan kommer ni hit och träder fram inför mitt ansikte i detta hus som är uppkallat efter mitt namn och säger: "Vi är räddade" - för att sedan fortsätta med alla dessa avskyvärda ting. 11 Menar ni att detta hus som är uppkallat efter mitt namn är ett rövarnäste? Se, jag har själv sett det, säger Herren.
12 Gå bort till den plats i Silo där jag först lät mitt namn bo, och se hur jag har gjort med den på grund av mitt folk Israels ondska. 13 Och eftersom ni har gjort alla dessa gärningar, säger Herren, och inte har lyssnat fastän jag gång på gång har talat till er, och inte har svarat fastän jag har kallat på er, 14 därför vill jag nu göra med detta hus som är uppkallat efter mitt namn och som ni förlitar er på, och med denna plats som jag har givit åt er och era fäder, på samma sätt som jag gjorde med Silo: 15 Jag skall kasta bort er från mitt ansikte, så som jag har kastat bort alla era bröder, alla Efraims efterkommande.
16 Bed därför inte för detta folk och bär inte fram någon klagan eller förbön och för inte deras talan hos mig, ty jag skall inte höra på dig. 17 Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator? 18 Barnen samlar ihop ved, fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka offerkakor åt himlens drottning. För att kränka mig utgjuter de drickoffer åt andra gudar. 19 Men är det mig de kränker med detta? säger Herren. Är det inte snarare sig själva, så att de kommer på skam? 20 Därför säger Herren, Herren så: Se, min vrede och förbittring skall jag utgjuta över denna plats, över både människor och djur, över åkerns träd och markens gröda, och den skall brinna utan att slockna.
21 Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Lägg era brännoffer tillsammans med era slaktoffer och ät upp köttet! 22 Ty på den dag då jag förde era fäder ut ur Egyptens land gav jag dem inte någon befallning eller något bud angående brännoffer och slaktoffer. 23 Det bud jag gav dem var detta: "Lyssna till min röst, så skall jag vara er Gud och ni skall vara mitt folk. Vandra i allt på den väg som jag befaller er, så skall det gå er väl." 24 Men de ville inte höra eller lyssna till mig utan följde sina egna tankar och sitt onda, hårda hjärta och vände ryggen till mig, inte ansiktet.
25 Från den dag då era fäder drog ut ur Egyptens land ända till i dag har jag sänt till er alla mina tjänare profeterna, gång på gång har jag sänt dem. 26 Men de ville inte höra eller lyssna till mig. De var upproriska och gjorde ännu mer ont än deras fäder. 27 Du skall säga dem allt detta, men de kommer inte att lyssna på dig, och du skall ropa till dem, men de kommer inte att svara dig. 28 Säg därför till dem: "Detta är det folk som inte lyssnar till Herrens, sin Guds, röst och som inte tar emot tillrättavisning. Sanningen är försvunnen och utrotad ur deras mun."
Dom över Hinnoms sons dal
29 Klipp av ditt hår och kasta bort det och stäm upp en klagosång på höjderna. Ty Herren har förkastat och övergivit detta släkte som väckt hans vrede. 30 Juda barn har gjort det som är ont i mina ögon, säger Herren. De har ställt upp sina avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn för att orena det. 31 De har byggt upp Tofethöjderna i Hinnoms sons dal för att där bränna upp sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har befallt eller ens tänkt mig något sådant.
32 Se, dagar skall komma, säger Herren, då man inte mer skall kalla det "Tofet" eller "Hinnoms sons dal", utan "Dråpdalen". Då skall man begrava i Tofet av brist på annan plats. 33 Detta folks döda kroppar skall bli mat åt himlens fåglar och markens djur, och ingen skall skrämma bort dem. 34 I Juda städer och på Jerusalems gator skall jag göra slut på jubelrop och glädjerop, på rop för brudgum och rop för brud, ty landet skall läggas öde.
La Bible Du Semeur (The Bible of the Sower) Copyright © 1992, 1999 by Biblica, Inc.®
Used by permission. All rights reserved worldwide.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln