^34 (A) Från Heshbon hörs rop
        ända till Eleale,
    ända till Jahas
        höjer man sin röst
    och från Soar ända till Horonajim,
        till Eglat-Selisia,
    för också Nimrims vatten
        har blivit torr mark.

¹³ Klä er i säcktyg och klaga, ni präster,
    jämra er, ni som tjänstgör
        vid altaret.
    Gå in och sitt i säcktyg hela natten,
        ni min Guds tjänare,
    för det finns inga mer matoffer
        eller drickoffer i er Guds hus.
^14 (D) Pålys en helig fasta,^[a]
        utropa en högtidsförsamling.
    Samla de äldste,
        samla alla som bor i landet
    till Herren er Guds hus,
        och ropa till Herren.

^15 (E) Ve oss, vilken dag!
    Herrens dag är nära,
        den kommer som förödelse
            från den Allsmäktige.^[b]

¹⁶ Har inte vårt levebröd ryckts bort
        inför ögonen på oss,
    glädje och fröjd
        från vår Guds hus?
¹⁷ Utsädet ligger förtorkat
        under klumpar av jord,
    förrådshusen står öde
        och ladorna förfaller,
    för säden har torkat bort.
^18 (F) Vad boskapen stönar!
    Hjordar av kor irrar omkring,
        de finner inget bete.
    Även fårhjordarna går under.

¹⁹ Jag ropar till dig, Herre,
    för en eld har förtärt
        betet i ödemarken
    och flamman förbränt
        markens alla träd.
^20 (G) Även de vilda djuren
        längtar efter dig,
    för bäckarnas vatten har torkat ut
        och en eld har förtärt
            betet i ödemarken.

³³ Han gjorde floder till öken,
    källor till törstig mark
^34 [a]och bördigt land till saltjord
    på grund av invånarnas ondska.
^35 [b]Han gjorde öknen
        till vattenrik sjö
    och torrt land till källor,
³⁶ han lät de hungriga leva där
    och bygga en stad
        där de kunde bo.
^37 [c]De sådde åkrar
    och planterade vingårdar
        som gav rik skörd.
^38 [d]Han välsignade dem
        och de blev många,
    han lät inte deras boskap bli färre.

^39 [e]Sedan blev de färre
    och tyngdes av förtryck,
        olyckor och bekymmer.
^40 [f]Han öste förakt över furstarna
    och lät dem irra i väglös ödemark,
^41 [g]han upphöjde den fattige
        ur eländet
    och förökade familjerna
        som hjordar.
^42 [h]De ärliga ser det och gläds,
    all ondska måste tiga.

^43 [i]Den som är vis bör ta till sig detta
    och tänka på Herrens
        nådegärningar.