Jeremia 34
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Sidkia ska landsförvisas
34 Detta budskap kom till Jeremia från Herren, när Nebukadnessar, kungen i Babylon, och alla hans arméer från de olika rikena i hans imperium låg i strid med Jerusalem och Juda städer:
2 Gå och säg till Sidkia, kungen i Juda, att Herren säger: Jag ska ge den här staden till kungen i Babylon, och han ska bränna den.
3 Du ska inte kunna fly. Du kommer att bli tillfångatagen och förd inför kungen i Babylon, och han ska döma dig och låta föra bort dig till fångenskap i Babylon.
4 Men hör här, Sidkia, kung över Juda! Herren säger att du inte kommer att bli dödad av svärd.
5 Du ska få dö lugnt och stilla bland ditt folk. De ska tända rökelse till ditt minne, precis som de gjorde för dina förfäder. De ska sörja dig och säga: Ve oss, vår kung är död! Detta har jag bestämt, säger Herren.
6 Jeremia meddelade alltså kung Sidkia detta.
7 Just då belägrade de babyloniska trupperna Jerusalem, Lakis och Aseka, som var de enda befästa städer som ännu inte fallit.
Påbudet att frige slavar
8 Detta budskap kom till Jeremia från Herren, sedan Sidkia, kungen i Juda, hade befriat alla slavar i Jerusalem.
9 Kungen hade nämligen gett befallning om att alla skulle frige sina judiska slavar, både kvinnor och män. Han hade sagt att ingen skulle vara herre över en annan, utan att alla bland Guds folk var bröder.
10 Furstarna och allt folket hade lytt kungens befallning och frigett sina slavar, men bara tillfälligt,
11 för de ändrade sig och gjorde dem till slavar igen efter en tid.
12 Detta är anledningen till att Herren gav följande budskap till Jerusalem.
13 Herren, Israels Gud, säger:Jag ingick ett förbund med era förfäder för länge sedan, när jag ledde dem ut ur deras slaveri i Egypten.
14 Jag bestämde att judiska slavar skulle friges efter sex års tjänst. Men det blev inte så.
15 Nu har ni nyligen kommit på bättre tankar och börjat handla efter min vilja. I mitt tempel lovade ni högtidligt att frige era judiska bröder.
16 Men nu vägrar ni och vanärar mitt namn genom att bryta ert löfte och förslava dem igen.
17 Därför att ni inte vill lyssna till mig och frige dem, ska jag släppa er fria att dö genom krig, hungersnöd och epidemier, säger Herren. Jag ska sprida er som flyktingar över hela världen.
18-19 När ni nu har brutit mot dessa befallningar i mitt förbund, ska jag hugga itu er, precis som ni hugger itu en kalv och går mellan dess båda halvor för att bekräfta ett löfte. Ja, jag ska slakta er, vare sig ni är furstar, hovmän, präster eller vanligt folk, för ni har brutit ert löfte.
20 Jag ska utlämna er åt era fiender, och de ska döda er. Jag ska mata gamar och vilda djur med era döda kroppar.
21 Och jag ska överlämna Sidkia, kungen i Juda, och hans ämbetsmän till den babyloniske kungens armé, även om den tillfälligt har lämnat staden.
22 Jag ska kalla tillbaka de babyloniska trupperna, och de ska belägra staden, inta och bränna den. Jag ska se till att Juda städer blir fullständigt fördärvade och lämnade öde, utan en enda levande varelse.
Jeremia 34
Svenska 1917
34 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, när Nebukadressar, konungen i Babel, med hela sin här och med alla de riken på jorden, som lydde under hans välde, och med alla folk angrep Jerusalem och alla dess lydstäder; han sade:
2 Så säger HERREN, Israels Gud: Gå åstad och säg till Sidkia, Juda konung, ja, säg till honom: Så säger HERREN: Se, jag skall giva denna stad i den babyloniske konungens hand, och han skall bränna upp den i eld.
3 Och du själv skall icke kunna undkomma hans hand, utan skall förvisso bliva gripen och given i hans hand, så att du nödgas stå inför konungen i Babel, öga mot öga; och han skall muntligen tala med dig, och du skall komma till Babel.
4 Men hör HERRENS ord, du Sidkia, Juda konung: Så säger HERREN om dig: Du skall icke dö genom svärd.
5 Nej, i frid skall du dö; och likasom man har anställt förbränning till dina fäders, de förra konungarnas, ära, deras som hava varit före dig, så skall man ock anställa förbränning till din ära och hålla dödsklagan efter dig: »Ack ve, Herre!» Ty detta har jag talat, säger HERREN.
6 Och profeten Jeremia talade till Sidkia, Juda konung, allt detta i Jerusalem,
7 under det att den babyloniske konungens här belägrade Jerusalem och allt som ännu återstod av städer i Juda, nämligen Lakis och Aseka; ty dessa voro de enda av Juda städer, som ännu voro kvar och voro befästa.
8 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN, sedan konung Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem därom att de bland sig skulle utropa frihet,
9 så att var och en skulle släppa sin träl och sin trälinna fria, om det var en hebreisk man eller kvinna, på det att icke den ene juden skulle hava den andre till träl.
10 Och detta hörsammades av alla furstarna och allt folket, av dem som hade varit med om förbundet och lovat att var och en skulle släppa sin träl och sin trälinna fria, så att han icke mer skulle hava dem till trälar; de hörsammade det och släppte dem.
11 Men sedermera ändrade de sig och togo tillbaka de trälar och trälinnor som de hade släppt fria, och gjorde dem åter till trälar och trälinnor.
12 Då kom HERRENS ord till Jeremia från HERREN; han sade:
13 Så säger HERREN, Israels Gud: Jag själv slöt ett förbund med edra fäder på den tid då jag förde dem ut ur Egyptens land, ur träldomshuset; jag sade:
14 »När sju år äro förlidna, skall var och en av eder släppa sin broder, hebréen, som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år; du skall då släppa honom fri ur din tjänst.» Dock ville edra fäder icke höra på mig eller böja sina öron därtill.
15 Men I haven nyss vänt om och gjort vad rätt är i mina ögon, i det att I haven utropat frihet var och en för sin broder. Och I haven härom slutit ett förbund inför mitt ansikte, i det hus som är uppkallat efter mitt namn.
16 Men nu haven I åter ändrat eder och ohelgat mitt namn och tagit tillbaka var och en sin träl och sin trälinna, dem som I haden släppt fria till att gå vart de ville; ja, I haven nu åter gjort dem till edra trälar och trälinnor.
17 Därför säger HERREN så: I haven icke hört på mig och utropat frihet var och en för sin broder och sin nästa. Så utropar då jag, säger HERREN, för eder frihet att hemfalla åt svärd, pest och hungersnöd; ja, jag skall göra eder till en varnagel för alla riken på jorden.
18 Och de män som hava överträtt mitt förbund och icke hållit förpliktelserna vid det förbund de slöto inför mitt ansikte -- vid kalven som av dem blev huggen i två stycken, mellan vilka de gingo --
19 dessa män, nämligen Judas och Jerusalems furstar, hovmännen och prästerna och allt folket i landet, som gingo mellan styckena av kalven,
20 dem skall jag giva i deras fienders hand, i de mäns hand, som stå efter deras liv; och deras döda kroppar skola bliva mat åt himmelens fåglar och markens djur.
21 Och Sidkia, Juda konung, med hans furstar skall jag giva i deras fienders hand, i de mäns hand, som stå efter deras liv, och i händerna på den babyloniske konungens här, som nu har dragit bort ifrån eder.
22 Se, jag skall giva dem befallning, säger HERREN, att de åter skola draga mot denna stad och belägra den; och de skola då intaga den och bränna upp den i eld. Och Juda städer skall jag göra till en ödemark, där ingen bor.
Jeremia 34
Svenska Folkbibeln
Varning till Sidkia
34 Detta ord kom till Jeremia från Herren när Nebukadressar, kungen i Babel, med hela sin här och med alla de riken på jorden som lydde under hans välde och med alla folk angrep Jerusalem och alla dess lydstäder. Han sade: 2 Så säger Herren, Israels Gud: Gå till Sidkia, Juda kung, och säg till honom: Så säger Herren: Se, jag ger denna stad i den babyloniske kungens hand och han skall bränna upp den i eld. 3 Själv skall du inte kunna komma undan hans hand, utan du skall gripas och lämnas i hans hand och stå inför kungen i Babel, öga mot öga. Han skall tala med dig ansikte mot ansikte, och du skall komma till Babel.
4 Men hör Herrens ord, du Sidkia, Juda kung: Så säger Herren om dig: Du skall inte dö genom svärd. 5 I frid skall du dö. Och liksom man har tänt rökelse till dina fäders ära, till de kungar som har varit före dig, så skall man också tända rökelse till din ära och ropa: "Ack, ve, herre!" och hålla dödsklagan över dig Ty detta har jag talat, säger Herren.
6 Profeten Jeremia sade allt detta till Sidkia, Juda kung, i Jerusalem, 7 medan den babyloniske kungens här belägrade Jerusalem och de städer som ännu återstod i Juda, Lakish och Aseka. De var de enda av Juda städer som fortfarande fanns kvar och var befästa.
Brott mot avtalet om att frige slavar
8 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, sedan kung Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem att de bland sig skulle utropa frihet, 9 så att var och en skulle frige sin hebreiske slav och sin hebreiska slavinna, detta för att ingen skulle ha sin judiske broder till slav. 10 Alla furstarna och allt folket lydde detta, de som hade gått med i förbundet, att var och en skulle ge sin slav och sin slavinna fria och inte mer ha dem som slavar. De rättade sig efter detta och frigav dem. 11 Men efteråt ändrade de sig och tog tillbaka de slavar och slavinnor som de hade frigivit och tvingade dem på nytt att bli slavar och slavinnor.
12 Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: 13 Så säger Herren, Israels Gud: Jag slöt ett förbund med era fäder när jag förde dem ut ur Egyptens land, ut ur träldomshuset. Jag sade: 14 "När det har gått sju år skall var och en av er frige sin hebreiske broder, som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år. Du skall då släppa honom fri ur din tjänst." Men era fäder lyssnade inte på mig och vände inte sina öron till mig. 15 Ni har nyligen vänt om och gjort det som är rätt i mina ögon, då ni utropade frihet, var och en för sin broder. Ni har slutit ett förbund om detta inför mig i det hus som är uppkallat efter mitt namn. 16 Men ni har ändrat er och vanhelgat mitt namn. Var och en har tagit tillbaka sin slav och sin slavinna som ni hade släppt fria enligt deras önskan. Nu har ni tvingat dem att bli era slavar och slavinnor igen.
17 Därför säger Herren så: Ni har inte hört på mig och utropat frihet var och en för sin broder och sin nästa. Så utropar då jag, säger Herren, frihet för er att utlämnas åt svärd, pest och hungersnöd. Jag skall göra er till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden. 18 Jag skall utlämna de män som har överträtt mitt förbund och inte hållit orden i det förbund de slöt inför mig, när de delade kalven i två stycken och gick mellan dem. 19 Juda furstar och Jerusalems furstar, hovmännen och prästerna och allt folket i landet som gick mellan styckena av kalven, 20 dem skall jag utlämna åt deras fiender, till de män som vill döda dem. Och deras döda kroppar skall bli till föda åt himlens fåglar och markens djur. 21 Jag skall utlämna Sidkia, Juda kung, och hans furstar i deras fienders hand, till de män som vill döda dem, och till den babyloniske kungens här som nu har dragit bort ifrån er. 22 Se, jag skall befalla dem, säger Herren, att de vänder tillbaka till denna stad. De skall belägra den, inta den och bränna ner den. Jag skall göra Juda städer till en ödemark där ingen bor.
Jeremia 34
Svenska Folkbibeln 2015
Varning till Sidkia
34 (A) Detta ord kom till Jeremia från Herren när Babels kung Nebukadressar angrep Jerusalem[a] och alla dess lydstäder, med hela sin här och med alla riken på jorden som lydde under hans välde och med alla folk. Han sade: 2 (B) Så säger Herren, Israels Gud: Gå till Juda kung Sidkia och säg till honom: Så säger Herren: Se, jag ger denna stad i den babyloniske kungens hand och han ska bränna upp den i eld. 3 (C) Själv ska du inte komma undan hans hand, utan du ska gripas och lämnas i hans hand och stå inför Babels kung öga mot öga. Han ska tala med dig ansikte mot ansikte, och du ska komma till Babel.
4 Men hör Herrens ord, du Juda kung Sidkia: Så säger Herren om dig: Du ska inte dö genom svärd. 5 (D) I frid ska du dö. Och liksom man har tänt eldar[b] för dina fäder, kungarna som har varit före dig, så ska man också tända eldar för dig och ropa: ”Ack, ve, herre!” och hålla dödsklagan över dig. För detta har jag talat, säger Herren.
6 Profeten Jeremia sade allt detta till Juda kung Sidkia i Jerusalem, 7 (E) medan den babyloniske kungens här belägrade Jerusalem och de städer som ännu var kvar i Juda – Lakish och Aseka[c]. De var de enda av Juda städer som fortfarande fanns kvar och var befästa.
Brott mot avtalet om att frige slavar
8 Detta ord kom till Jeremia från Herren när kung Sidkia hade slutit ett förbund med allt folket i Jerusalem att de skulle utropa frihet, 9 (F) så att var och en skulle frige sin hebreiske slav och sin hebreiska slavinna och inte ha sin judiske broder till slav. 10 Alla furstarna och allt folket lydde detta, de som hade gått med i förbundet, att var och en skulle frige sin slav och sin slavinna och inte mer ha dem som slavar. De rättade sig efter det och frigav dem. 11 Men efteråt ändrade de sig och tog tillbaka de slavar och slavinnor som de hade frigett och tvingade dem på nytt att bli slavar och slavinnor.
12 Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: 13 Så säger Herren, Israels Gud: Jag slöt ett förbund med era fäder när jag förde dem ut ur Egyptens land, ut ur träldomshuset. Jag sade: 14 (G) När det har gått sju år ska var och en av er frige sin hebreiske broder[d], som har sålt sig åt dig och tjänat dig i sex år. Du ska då släppa honom fri ur din tjänst.
Men era fäder lyssnade inte på mig och vände inte sina öron till mig. 15 Ni har nyligen vänt om och gjort det som är rätt i mina ögon, när ni utropade frihet, var och en för sin broder. Ni slöt ett förbund om detta inför mig i det hus som är uppkallat efter mitt namn. 16 Men ni har ändrat er och vanhelgat mitt namn. Var och en har tagit tillbaka sin slav och sin slavinna som ni hade släppt fria enligt deras önskan. Nu har ni tvingat dem att bli era slavar och slavinnor igen.
17 Därför säger Herren så: Ni har inte lyssnat på mig och utropat frihet var och en för sin broder och sin nästa. Så nu utropar jag frihet för er, säger Herren, att utlämnas åt svärd, pest och svält. Jag ska göra er till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden. 18 (H) Jag ska utlämna de män som har överträtt mitt förbund och inte hållit orden i det förbund de slöt inför mig, när de delade kalven i två stycken[e] och gick mellan dem. 19 Juda furstar och Jerusalems furstar, hovmännen och prästerna och allt folket i landet som gick mellan styckena av kalven, 20 (I) dem ska jag utlämna åt deras fiender, till dem som vill ta deras liv. Och deras döda kroppar ska bli till föda åt himlens fåglar och markens djur. 21 (J) Jag ska utlämna Juda kung Sidkia och hans furstar i deras fienders hand, till dem som vill ta deras liv, och till den babyloniske kungens här som nu har dragit bort[f] ifrån er. 22 (K) Se, jag ska befalla dem, säger Herren, att de vänder tillbaka till denna stad. De ska belägra den, inta den och bränna ner den. Jag ska göra Juda städer till en ödemark där ingen bor.
Footnotes
- 34:1 när Babels kung … angrep Jerusalem Troligen på våren 588 f Kr (jfr 2 Kung 25:1).
- 34:5 tänt eldar Hedersbetygelse känd från Assyrien (inte kremering). Jfr 2 Krön 16:14.
- 34:7 Lakish och Aseka Befästa städer ca 5 och 3 mil sydväst om Jerusalem. I Lakish har hittats brev skrivna på krukskärvor där soldater rapporterar att Asekas signaleld har slocknat.
- 34:14 frige sin hebreiske broder Se budet i 5 Mos 15:12.
- 34:18 delade kalven i två stycken Jfr 1 Mos 15:9f. Troligen en symbol för det straff som skulle drabba den som bryter det ingångna förbundet.
- 34:21 dragit bort För att möta en egyptisk undsättningsexpedition sommaren 588 f Kr (37:5f).
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation