Jeremia 32
Svenska Folkbibeln
Jeremia köper en åker medan staden är belägrad
32 Detta är det ord som kom från Herren till Jeremia i Sidkias, Juda kungs, tionde regeringsår, vilket var Nebukadressars artonde regeringsår.[a]
2 Vid den tiden belägrade den babyloniske kungens här Jerusalem, och profeten Jeremia var instängd på vaktgården som var i Juda kungs hus, 3 där Sidkia, Juda kung, hade låtit spärra in honom och sagt: "Hur vågar du profetera och säga: Så säger Herren: Se, jag skall ge denna stad i den babyloniske kungens hand och han skall inta den. 4 Och Sidkia, Juda kung, skall inte undkomma kaldeerna utan han skall överlämnas i den babyloniske kungens våld, så att han tvingas tala med honom ansikte mot ansikte och stå inför honom öga mot öga. 5 Han skall föra Sidkia till Babel och där skall han få stanna till dess att jag tar mig an honom, säger Herren. Och när ni strider mot kaldeerna, skall ni inte ha någon framgång."
6 Jeremia sade: " Herrens ord kom till mig. Han sade: 7 Se, Hanamel, din farbror Sallums son, skall komma till dig och säga: Köp min åker i Anatot, för du har inlösningsrätt att köpa den." 8 Och Hanamel, min farbrors son, kom till mig på vaktgården, som Herren hade sagt, och sade till mig: "Köp min åker i Anatot i Benjamins land, för du har arvsrätt och inlösningsrätt till den. Köp den därför åt dig." Då förstod jag att det var Herrens ord, 9 och jag köpte åkern i Anatot av Hanamel, min farbrors son, och vägde upp pengarna åt honom, sjutton siklar silver. 10 Jag skrev ett köpebrev och försåg det med sigill, tillkallade vittnen och vägde upp pengarna på en våg. 11 Och jag tog köpebrevet, både det förseglade brevet med avtalet och de särskilda bestämmelserna samt det öppna brevet. 12 Jag gav köpebrevet åt Baruk, son till Neria, son till Mahaseja, i närvaro av min släkting Hanamel och de vittnen som hade skrivit under köpebrevet och alla andra judar som fanns på vaktgården. 13 Och jag befallde Baruk i deras närvaro och sade: 14 "Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Tag dessa brev, både detta förseglade köpebrev och detta öppna brev, och lägg dem i ett lerkärl, så att de kan bevaras under lång tid. 15 Ty så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Än en gång skall man köpa hus och åkrar och vingårdar i detta land."
Profetens bön
16 Sedan jag hade givit köpebrevet åt Baruk, Nerias son, bad jag till Herren och sade: 17 "O, Herre, Herre, se, du har gjort himmel och jord genom din stora kraft och din uträckta arm. För dig är ingenting omöjligt. 18 Du visar nåd mot tusenden och vedergäller fädernas missgärning på deras barn efter dem, du store och väldige Gud: Herren Sebaot är hans namn. 19 Du är stor i råd och mäktig i gärningar. Dina ögon vakar över människornas alla vägar, så att du ger åt var och en efter hans vägar, efter frukten av hans gärningar. 20 Du gjorde tecken och under i Egyptens land och gör så än i dag, både med Israel och med andra människor, och du har gjort dig ett namn som är detsamma än i dag. 21 Du förde ditt folk Israel ut ur Egyptens land med tecken och under, med stark hand och uträckt arm och genom stor skräck. 22 Och du gav dem detta land som du med ed hade lovat deras fäder att ge dem, ett land som flödar av mjölk och honung. 23 De kom och tog det i besittning, men de lyssnade inte till din röst och vandrade inte efter din lag. De gjorde ingenting av allt det du hade befallt dem att göra. Därför lät du all denna olycka drabba dem.
24 Se hur belägringsvallarna redan går så långt fram mot staden att man kan inta den, och genom svärd, hungersnöd och pest är staden given i de kaldeiska belägrarnas hand. Vad du har talat har nu skett, du kan själv se det. 25 Men fastän staden är given i kaldeernas hand, säger du, Herre, Herre, till mig: Köp dig åkern för pengar och tag vittnen på det!"
Herrens svar
26 Då kom Herrens ord till Jeremia. Han sade: 27 "Se, jag är Herren, allt kötts Gud. Skulle något vara omöjligt för mig? 28 Därför säger Herren så: Jag ger denna stad i kaldeernas och den babyloniske kungen Nebukadressars hand, och han skall inta den. 29 Kaldeerna som belägrar staden skall komma och tända eld på den och bränna upp den tillsammans med de hus där man har tänt rökelse på taken åt Baal och väckt min vrede genom att utgjuta drickoffer åt andra gudar. 30 Ty ända från sin ungdom har Israels barn och Juda barn endast gjort det som är ont i mina ögon. Ja, Israels barn har inte gjort annat än väckt min vrede med sina händers verk, säger Herren. 31 Ty ända från den dag då denna stad byggdes och till nu har den varit orsak till vrede och förbittring för mig. Därför måste jag förkasta den från mitt ansikte 32 för all den ondska som Israels barn och Juda barn med sina kungar, furstar, präster och profeter, liksom Juda män och Jerusalems invånare har gjort för att väcka min vrede. 33 De vände ryggen till mig och inte ansiktet, och fastän de gång på gång blev undervisade ville de inte höra och ta emot tillrättavisning. 34 De satte upp sina vidriga avgudar i det hus som är uppkallat efter mitt namn och orenade det. 35 Och baalshöjderna i Hinnoms sons dal byggde de upp för att offra sina söner och döttrar åt Molok, fastän jag aldrig hade befallt dem att göra något så avskyvärt eller ens tänkt mig något sådant. Så lockade de även Juda till synd.
36 Därför säger nu Herren, Israels Gud, om denna stad, som ni säger är given i den babyloniske kungens hand genom svärd, hunger och pest: 37 Se, jag skall samla ihop dem ur alla de länder dit jag i min harm, vrede och stora förbittring har fördrivit dem, och jag skall föra dem tillbaka till denna plats och låta dem bo här i trygghet. 38 Och de skall vara mitt folk och jag skall vara deras Gud. 39 Jag skall ge dem alla ett och samma hjärta och lära dem en och samma väg så att de alltid fruktar mig, för att det skall gå väl för dem och deras barn efter dem. 40 Jag skall sluta ett evigt förbund med dem så att jag inte vänder mig ifrån dem och upphör att göra dem gott, och jag skall lägga fruktan för mig i deras hjärtan så att de inte viker av från mig. 41 Jag skall glädja mig över dem och göra dem gott och jag skall plantera dem i detta land med trofasthet, av hela mitt hjärta och hela min själ.
42 Ty så säger Herren: Liksom jag har låtit all denna stora olycka komma över detta folk, så skall jag också låta komma över dem allt det goda som jag har lovat dem. 43 Man skall köpa åkrar i detta land som ni säger är en ödemark utan människor och djur, och givet i kaldeernas hand. 44 Åkrar skall man köpa för pengar och man skall skriva och försegla köpebrev och tillkalla vittnen i Benjamins land, i Jerusalems omgivningar och i Juda städer, liksom i Bergsbygdens, Låglandets och Negevs städer, ty jag skall göra slut på deras fångenskap, säger Herren."
Footnotes
- Jeremia 32:1 År 587 f. Kr.
Jeremiah 32
Names of God Bible
Jeremiah Buys a Field
32 Yahweh spoke his word to Jeremiah during Zedekiah’s tenth year as king of Judah. (This was Nebuchadnezzar’s eighteenth year as king.) 2 At that time the army of the king of Babylon was blockading Jerusalem.
The prophet Jeremiah was locked up in the courtyard of the prison. This prison was in the palace of the king of Judah. 3 When King Zedekiah of Judah locked up Jeremiah, Zedekiah asked him, “Why are you prophesying? You are saying, ‘This is what Yahweh says: I’m going to hand this city over to the king of Babylon, and he will capture it. 4 King Zedekiah of Judah will not escape from the Babylonians. He will certainly be handed over to the king of Babylon. He will talk to Nebuchadnezzar in person and look him in the eye. 5 Nebuchadnezzar will take Zedekiah to Babylon, and Zedekiah will stay there until I deal with him, declares Yahweh. When you fight the Babylonians, you won’t win.’”
6 Jeremiah said, “Yahweh spoke his word to me. He said, 7 ‘Jeremiah, your cousin Hanamel, son of Shallum, is going to come to you and say, “Buy my field that is in Anathoth, because as the closest relative it is your responsibility to buy it.” ’
8 “Then, as Yahweh had said, my cousin Hanamel came to me in the courtyard of the prison. He said to me, ‘Please buy my field that is in Anathoth in the territory of Benjamin. It is your responsibility to purchase it, because the rights of the closest relative belong to you. Buy it for yourself.’ Then I knew that Yahweh had spoken to me.
9 “So I bought the field in Anathoth from my cousin Hanamel and gave him the money. The field cost seven ounces of silver. 10 I signed the deed, sealed it, had people witness the signing of the deed, and paid out the silver. 11 Then I took the sealed copy of the deed, containing the terms and conditions, as well as an unsealed copy. 12 I gave the copies of the deeds to Baruch, son of Neriah and grandson of Mahseiah. I did this in the presence of my cousin Hanamel and the witnesses who had signed the deed and in the presence of all the Jews who were sitting in the courtyard of the prison. 13 Then I gave Baruch these orders: 14 ‘This is what Yahweh Tsebaoth, the Elohim of Israel, says: Take both of these documents, both the sealed and the unsealed copies of the deed. Put them in a clay jar so that they will last a long time. 15 This is what Yahweh Tsebaoth, the Elohim of Israel, says: My people will again buy houses, fields, and vineyards in this land.’
16 “After I had given the copies to Baruch, son of Neriah, I prayed to Yahweh. I prayed, 17 ‘Adonay Yahweh, you made heaven and earth by your great strength and powerful arm. Nothing is too hard for you. 18 You show mercy to thousands of generations. However, you punish children for the wickedness of their parents. You, El, are great and mighty. Your name is Yahweh Tsebaoth. 19 You make wise plans and do mighty things. You see everything the descendants of Adam do. You reward them for the way they live and for what they do. 20 You performed miraculous signs and amazing things in Egypt. To this day you are still doing them in Israel. You made a name for yourself that continues to this day. 21 You brought your people from Egypt with miraculous signs and amazing things, with a mighty hand and a powerful arm, and with great terror. 22 You gave them the land that you swore with an oath to give their ancestors, the land flowing with milk and honey. 23 They entered and took possession of it. However, they refused to obey you or to follow your teachings. They didn’t do anything you commanded them to do, so you brought all this disaster on them.
24 “‘See how the dirt ramps have been built up around the city to capture it! Because of wars, famines, and plagues, the city will be handed over to the Babylonians who are attacking it. What you have threatened to do has happened, as you can see. 25 Yet you, Adonay Yahweh, told me to buy a field with money and get witnesses to confirm it, although the city was handed over to the Babylonians.’”
26 Yahweh spoke his word to Jeremiah. He said, 27 “I am Yahweh Elohim of all humanity. Nothing is too hard for me. 28 This is what Yahweh says: I’m going to hand this city over to the Babylonians and King Nebuchadnezzar of Babylon. They will capture it.
29 “The Babylonians who are attacking this city will break in, set this city on fire, and burn it down. They will burn down the houses of people who made me furious by going up to the roofs to burn incense to Baal and to pour out wine offerings to other gods. 30 Ever since they were young, the people of Israel and Judah have done what I consider evil. The people of Israel have made me furious by what they’ve done,” declares Yahweh. 31 “The people in this city have made me so angry and furious from the day they built it to this day. So now I must remove this city from my presence.
32 “The people of Israel and Judah have made me furious because they are evil. The people, their kings and officials, their priests and prophets, and the Judeans and those who live in Jerusalem 33 have turned their backs, not their faces to me. I taught them again and again, but they refused to listen and learn. 34 They set up their detestable idols in the temple that is called by my name, and they dishonored it. 35 In the valley of Ben Hinnom they built worship sites for Baal to sacrifice their sons and daughters to Molech. I didn’t ask them to do this. It never entered my mind. I didn’t make Judah sin.
36 “You have said this about the city, ‘Because of wars, famines, and plagues it will be handed over to the king of Babylon.’ Now this is what Yahweh Elohim of Israel says: 37 I am going to gather the people from all the lands where I scattered them in my anger, fury, and terrifying wrath. I will bring them back to this place and make them live here securely. 38 They will be my people, and I will be their Elohim. 39 I will give them the same attitude and the same purpose so that they will fear me as long as they live. This will be for their own good and for the good of their children. 40 I will make an eternal promise[a] to them that I will never stop blessing them. I will make them fear me so that they will never turn away from me. 41 I will enjoy blessing them. With all my heart and soul I will faithfully plant them in this land.
42 “This is what Yahweh says: As I brought all these disasters on these people, so I will bring on them all these blessings that I have promised them. 43 You have said that this land is a wasteland, without people or animals living in it. You have also said that it has been handed over to the Babylonians. But people will once again buy fields in this land. 44 They will buy fields for money, sign deeds, seal them, and have people witness the signing of the deeds. This will happen in the territory of Benjamin, in the region of Jerusalem, in the cities of Judah, in the cities on the mountains, in the hill country, and in the Negev because I will bring them back from their captivity,” declares Yahweh.
Footnotes
- Jeremiah 32:40 Or “covenant.”
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
The Names of God Bible (without notes) © 2011 by Baker Publishing Group.