Add parallel Print Page Options

Jeremias klagan

Herre, du lurade mig,
    och jag lät mig luras.
Du var för stark för mig,
    du besegrade mig.
Jag har blivit till ständigt åtlöje,
    alla hånar mig.
För varje gång jag ska säga något måste jag ropa
    och skrika om våld och förstörelse.
Herrens ord har gjort att jag
    ständigt utsatts för spe och hån.
Men när jag tänker:
    ”Jag ska inte tänka på honom
och inte mer tala i hans namn,”
    då blir det som om det brann en eld inom mig,
instängd i mitt innersta.
    Jag försöker stå emot,
men jag kan inte.
10     Jag hör många viska:
”Skräck från alla håll, ange honom!
    Vi ska ange honom.”
Alla som stått mig nära
    väntar på att jag ska falla.
”Kanske kommer han att låta sig luras,
    så att vi får övertaget
och kan få vår hämnd på honom.”

11 Men Herren står vid min sida
    som en stark stridsman.
Därför ska mina förföljare komma på fall.
    De kan inte besegra mig.
De kommer att skämmas
    och bli utan framgång,
förödmjukade för all framtid
    så att det aldrig ska glömmas.

Read full chapter