Sions frälsning är Herrens verk

51 Hör på mig,

    ni som strävar
        efter rättfärdighet,
            ni som söker Herren!
    Se på klippan ni är uthuggna ur
        och på gruvan ni grävts fram ur.
(A) Se på er fader Abraham
        och på Sara som födde er.
    För jag kallade honom
        när han ännu var ensam,
    och jag välsignade
        och förökade honom.
(B) Ja, Herren tröstar Sion,
    han ser med medlidande
        på alla dess ruiner.
    Han gör dess öken lik Eden,
        dess ödemark
            lik Herrens lustgård.
    Fröjd och glädje ska höras därinne,
        tacksägelse och lovsångsljud.

(C) Hör på mig, du mitt folk,
        lyssna till mig, du mitt folkslag[a],
    för från mig ska undervisning gå ut,
        jag ska sätta min rätt
            till ett ljus för folken.
(D) Min rättfärdighet är nära,
    min frälsning är på väg,
        och mina armar ska döma folken.
    Kustländerna väntar på mig
        och hoppas på min arm.
(E) Lyft er blick till himlen
        och se på jorden därnere,
    för himlen ska försvinna som rök
        och jorden nötas ut
            som en klädnad.
        Dess invånare ska dö som mygg.
    Men min frälsning
        ska bestå för evigt,
    min rättfärdighet ska inte brytas ner.

(F) Hör på mig,
        ni som känner rättfärdigheten,
    du folk som har min undervisning
        i ditt hjärta.
    Var inte rädda för människors hån,
        frukta inte deras förolämpningar,
(G) för mal ska förtära dem
    som en klädnad,
        mott ska äta dem som ylle.
    Men min rättfärdighet
        ska bestå för evigt,
    min frälsning från släkte till släkte.

(H) Vakna, vakna, klä dig i kraft,
        du Herrens arm!
    Vakna som i forna dagar,
        i gångna tider.
    Var det inte du
        som högg Rahab[b] i bitar,
            som genomborrade draken?
10 (I) Var det inte du
    som torkade ut havet,
        det stora djupets vatten,
    och gjorde havsdjupen till en väg
        där de återlösta kunde gå fram?
11 (J) Så ska Herrens friköpta vända hem
        och komma till Sion med jubel.
    Evig glädje ska kröna
        deras huvuden,
    de ska få fröjd och glädje,
        men sorg och suckan ska fly.

12 (K) Jag, jag är den som tröstar er.
    Vem är då du, att du fruktar
        människor som ska dö,
    människobarn som torkar
        som gräs,
13 (L) att du glömmer Herren din Skapare
        som har spänt ut himlen
            och lagt jordens grund,
    att du ständigt dagen lång
        är rädd för förtryckarens vrede,
            när han är redo att fördärva?
    Var är nu förtryckarens vrede?
14 Snart blir fången fri.
    Han ska inte dö och läggas i graven,
        han ska inte lida brist på bröd.
15 (M) Jag är Herren din Gud,
    han som rör upp havet
        så att dess vågor dånar,
    Herren Sebaot är hans namn.
16 (N) Jag har lagt mina ord i din mun
        och täckt dig med skuggan
            av min hand,
    för att plantera himlen
        och grunda jorden
    och säga till Sion: Du är mitt folk.

Herrens vredesbägare

17 (O) Vakna, vakna! Res dig, Jerusalem,
    du som av Herrens hand
        har fått dricka
            hans vredes bägare,
    du som har tömt
        berusningens bägare
    till sista droppen.
18 Av alla de söner hon fött
        var det ingen som ledde henne,
    av alla de söner hon fostrat
        var det ingen som tog henne
            i handen.
19 (P) Dubbel olycka har drabbat dig,
        vem har medkänsla med dig?
    Förödelse och förstöring,
        svält och svärd –
    hur ska jag[c] trösta dig?
20 (Q) Dina söner var utslagna,
        de låg vid alla gathörn
            som antiloper i nät,
    fullt drabbade av Herrens vrede,
        av din Guds bestraffning.

21 Så hör nu detta, du plågade
    som är drucken, men inte av vin:
22 Så säger Herren,
    din Herre och Gud
        som utför sitt folks sak:
    Se, jag tar bort berusningens bägare
        ur din hand,
    du ska inte dricka mer
        av min vredes bägare.
23 (R) Jag ska sätta den i handen
    på dina plågare, de som sade till dig:
        "Fall ner, vi ska gå fram
            över dig!"
    Så gjorde du din rygg till mark,
        en gata för dem att gå på.

Footnotes

  1. 51:4 du mitt folk … du mitt folkslag   Andra handskrifter: "ni folk … ni folkslag".
  2. 51:9 Rahab   Betyder "övermod", ett symboliskt namn för Egypten (30:7).
  3. 51:19 hur ska jag   Jesajarullen från Qumran och tidiga översättningar: "vem kan".