12 (A) Efraim jagar efter vind,

    han följer östanvinden
            dagen lång,
        lögn och våld tilltar.
    De sluter förbund med Assur
        och olja förs till Egypten.
Men Herren ska gå till rätta
        med Juda
    och straffa Jakob efter hans vägar,
        ge honom efter hans gärningar.
(B) I moderlivet
        grep han sin bror i hälen,
    i sin mannakraft
        kämpade han med Gud.
(C) Ja, han kämpade med ängeln
        och vann seger,
    han grät och bad honom
        om nåd.
    I Betel mötte han honom,
        och där talade han med oss[a],
(D) Herren Gud Sebaot,
    Herren är hans namn.
(E) Så vänd om till din Gud,
    håll fast vid kärlek och rätt
        och vänta ständigt på din Gud.

(F) Handlaren[b] har falsk våg i sin hand
    och älskar att suga ut människor.
(G) Efraim säger: ”Jag har blivit rik,
        jag har fått mig en förmögenhet!
    I allt mitt hårda arbete
        ska ingen finna någon orätt,
            något som är synd.”
(H) Jag är Herren din Gud
        alltsedan du var i Egyptens land.
    Jag ska på nytt låta dig bo i tält
        som vid era högtidsdagar.[c]
10 (I) Jag har talat till profeterna,
    jag har gett dem många syner
        och talat genom profeterna
            i liknelser.

11 (J) Är Gilead ett ogärningsnäste?
        Då ska de bli till intet.
    Offrar de tjurar i Gilgal?
        Då ska deras altaren bli stenrösen
            längs åkerns plogfåror.
12 (K) Jakob flydde till Arams land,
        Israel tjänade för en kvinna,
    för en kvinnas skull
        vaktade han hjorden.
13 (L) Genom en profet förde Herren
        Israel upp ur Egypten,
    och genom en profet
        blev folket bevarat.
14 (M) Efraim har väckt bitter vrede.
    Hans Herre ska låta hans blodsdåd
        drabba honom
    och låta hans hån slå tillbaka
        på honom.

Footnotes

  1. 12:4 med oss   Andra handskrifter (Septuaginta): ”med honom” (Jakob).
  2. 12:7 Handlaren   Annan översättning: ”Kananén”.
  3. 12:9 bo i tält som vid era högtidsdagar   Den glada lövhyddohögtiden (3 Mos 23:34f) firades till minne av Guds välgärningar under ökenvandringen (2:14, 9:10, 13:5).