Add parallel Print Page Options

Profetia mot Israels herdar

34 Herrens ord kom till mig: ”Du människa, profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem: ’Så säger Herren, Herren till dessa herdar: Ve er, Israels herdar som bara vallar er själva! Ska inte herdarna valla fåren? Ni äter upp grädden, gör kläder av ullen och slaktar de bästa djuren, men ni vallar inte fåren. Ni har inte stärkt de svaga, inte helat de sjuka eller förbundit de sårade. Ni har inte heller fört tillbaka de försvunna eller sökt efter de vilsegångna. I stället har ni härskat över dem med hårdhet och grymhet. De skingrades eftersom de inte hade någon herde, och blev alla vilddjurens rov. Så skingrades de, och så har mina får irrat omkring på alla berg och höjder. Över hela jorden har min fårahjord skingrats, men ingen letar efter dem eller frågar efter dem.

Hör därför Herrens ord, ni herdar: Så sant jag lever, säger Herren, Herren, eftersom mina får blev utan herde blev de ett byte och rov för alla vilddjur. Mina herdar letade inte efter dem utan vallade bara sig själva, inte mina får. Hör därför Herrens ord, ni herdar: 10 Så säger Herren, Herren: Jag är emot herdarna och ska kräva tillbaka mina får av dem. Jag ska avsätta dem från deras herdeuppgift, så att de inte längre får valla sig själva. Jag ska rycka mina får ur deras gap; de får inte bli deras föda.

11 Så säger Herren, Herren: Jag ska söka efter mina får och ta hand om dem. 12 Som en herde tar hand om sin hjord när han är bland sina får, de skingrade, så ska jag ta hand om mina får. Jag ska rädda dem från alla de platser dit de blivit utspridda en mörk och dyster dag. 13 Jag ska leda dem tillbaka från alla folken och samla dem från olika länder och leda dem tillbaka till deras eget land. Jag ska valla dem på Israels berg och vid floderna och där landet är bebott. 14 Jag ska föra dem i bet på goda betesmarker. Israels höjder ska bli deras betesmarker. Där ska de få ligga i lugn och ro på goda betesmarker och äta av frodig grönska på Israels berg. 15 Jag ska själv valla mina får och låta dem vila i lugn och ro, säger Herren, Herren. 16 Jag ska söka upp de försvunna och föra tillbaka de vilsegångna. Jag ska förbinda de sårade och hela de sjuka. Men de feta och starka ska jag utplåna.[a] Jag ska valla dem med rättvisa.

Herren som herde

17 Och ni, mina får: Så säger Herren, Herren: Jag ska döma mellan får och får, mellan baggar och bockar. 18 Är det inte nog för er att få beta på de bästa betesmarkerna? Måste ni också trampa ner de övriga av era betesmarker? Är det inte nog att ni får dricka klart vatten? Måste ni med era fötter grumla det som finns kvar? 19 Måste mina får beta av det som ni har trampat ner och dricka av det som ni med era fötter har grumlat?

20 Därför säger Herren, Herren till dem: Jag ska själv döma mellan de feta och de magra fåren. 21 Ni knuffar med sida och bog alla de svaga och tränger undan dem med era horn tills ni drivit bort och skingrat dem. 22 Därför ska jag själv rädda mina får så att de aldrig mer blir till ett byte. Jag ska själv döma mellan fåren.

23 Jag ska sätta en herde över dem, min tjänare David, som ska valla dem. Han ska valla dem och vara en herde för dem. 24 Jag, Herren, ska vara deras Gud, och min tjänare David ska vara en furste bland dem. Jag, Herren, har talat.

25 Jag ska ingå ett fredsförbund med dem. Jag ska utrota vilddjuren i landet, så att man tryggt kan bo i öknen och sova i skogarna. 26 Jag ska välsigna dem, mitt berg och dess omgivningar. Jag ska sända regn i rätt tid, skurar av välsignelse ska komma. 27 Markens träd ska bära sin frukt och jorden ge sin gröda, och de ska leva i trygghet i sitt land. De ska inse att jag är Herren, när jag bryter sönder deras ok och befriar dem från dem som hållit dem i slaveri. 28 De ska inte mer bli ett byte för andra folk, och vilddjuren i landet ska inte äta dem mer. De ska bo i trygghet, och ingen ska skrämma dem.

29 Landet där de ska få bo ska vara känt för sina goda skördar, och mitt folk ska aldrig mer behöva svälta eller bli föraktade av andra folk. 30 Då ska de inse att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de, israeliterna, är mitt folk, säger Herren, Herren. 31 Ni är min hjord, fåren på mina betesmarker. Ni är människor, och jag är er Gud, säger Herren, Herren.’ ”

Footnotes

  1. 34:16 Enligt bl.a. Septuaginta: Jag ska se till de feta och starka.

Israels herdar

34 Herrens ord kom till mig. Han sade: "Du människobarn, profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem: Så säger Herren, Herren: Ve er, ni Israels herdar, som bara tagit hand om er själva! Skulle inte herdarna ta hand om hjorden? I stället åt ni upp det feta, ni klädde er med ullen och slaktade de gödda djuren. Men ni tog inte hand om hjorden. De svaga stärkte ni inte, de sjuka botade ni inte, de sårade förband ni inte, de som drivit vilse förde ni inte tillbaka, de förlorade sökte ni inte upp, utan med hårdhet och grymhet härskade ni över dem. De skingrades, eftersom de inte hade någon herde. De blev till mat åt alla markens djur när de skingrades.

Mina får irrar nu omkring på alla berg och alla höga kullar. Över hela landet är mina får kringspridda utan att någon frågar efter dem eller söker upp dem. Hör därför Herrens ord, ni herdar: Så sant jag lever, säger Herren, Herren, sannerligen, därför att mina får har lämnats till rov och därför att mina får har blivit ett byte för alla vilda djur - de har ju ingen herde - och eftersom mina herdar inte frågar efter mina får, då herdarna bara tänker på sig själva och inte på mina får, därför, ni herdar: Hör Herrens ord: 10 Så säger Herren, Herren: Se, jag är emot herdarna och skall utkräva mina får ur deras hand och göra slut på deras herdetjänst. Herdarna skall då inte mer kunna föda sig själva på detta sätt, ty jag skall rädda mina får ur deras gap, så att de inte blir föda åt dem.

Den rätte herden

11 Ty så säger Herren, Herren: Jag skall själv söka upp mina får och ta mig an dem. 12 Liksom en herde tar sig an sin hjord när han är bland sina får, som varit skingrade, så skall också jag ta mig an mina får och rädda dem från alla de orter dit de skingrades en mulen och mörk dag. 13 Jag skall föra dem ut från folken och samla ihop dem från länderna och låta dem komma till sitt eget land och föra dem i bet på Israels berg, vid bäckarna och där man i övrigt kan bo i landet. 14 På goda betesmarker skall jag föra dem i bet, på Israels höga berg skall de få sina betesmarker. Där skall de vila sig på goda betesmarker, och de skall ha rikligt med bete på Israels berg. 15 Jag skall själv föra mina får i bet och låta dem vila sig, säger Herren, Herren. 16 De förlorade skall jag söka upp, de som gått vilse skall jag föra tillbaka, de sårade skall jag förbinda, och de svaga skall jag stärka. Men de feta och de starka skall jag förgöra. Jag skall ta hand om dem med rättvisa.

17 Men ni, mina får, så säger Herren, Herren: Jag skall döma mellan får och får, mellan baggar och bockar. 18 Är det inte nog för er att ni får beta på den bästa betesmarken? Måste ni också med era fötter trampa ner vad som är kvar på er betesplats? Är det inte nog för er att ni får dricka det klaraste vattnet? Måste ni också med era fötter grumla vad som har lämnats kvar? 19 Skall mina får beta av det som era fötter har trampat ner och dricka vad era fötter har grumlat? 20 Därför säger Herren, Herren så till dem: Jag skall själv döma mellan de feta fåren och de magra. 21 Eftersom ni med sida och bog stöter undan alla de svaga och stångar dem med era horn till dess ni har drivit ut dem och skingrat dem, 22 därför skall jag rädda mina får så att de inte mer blir ett byte, och jag skall döma mellan får och får. 23 Jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David. Han skall föra dem i bet och vara deras herde. 24 Jag, Herren, skall vara deras Gud, men min tjänare David skall vara furste ibland dem. Jag, Herren, har talat.

25 Jag skall sluta ett fridsförbund med dem. Jag skall göra slut på vilddjuren i landet, så att man tryggt kan bo mitt i öknen och sova i skogarna. 26 Jag skall låta dem själva och landet runt omkring min höjd bli till välsignelse. Jag skall låta det regna i rätt tid, regnskurar av välsignelse. 27 Träden på marken skall bära sin frukt och jorden skall ge sin gröda och själva skall de bo trygga i landet. De skall inse att jag är Herren, när jag bryter sönder deras ok och räddar dem från de människor som har hållit dem i slaveri. 28 Sedan skall de inte mer vara ett byte för hednafolken, och markens djur skall inte sluka dem, utan de skall bo trygga, och ingen skall skrämma dem. 29 Jag skall låta en plantering växa upp som skall bli till berömmelse för dem. De som bor där skall inte mer dö av hunger eller föraktas av hednafolken. 30 De skall inse att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de, Israels hus, är mitt folk, säger Herren, Herren. 31 Ni, mina får, den hjord som jag för i bet, ni är människor och det är jag som är er Gud, säger Herren, Herren."

Israel är Guds hjord

34 Sedan kom detta budskap till mig från Herren:

Du människa, profetera mot Israels herdar, alla dessa ledare, och säg så här till dem: Herren Gud säger till er: Ve er, ni herdar som bara bryr er om ert eget. Ska inte herdar se till att fåren får att äta?

Ni äter upp det bästa själva och av ullen gör ni de finaste kläder, medan ni låter er hjord svälta.

Ni har inte tagit hand om de svaga, vårdat de sjuka eller förbundit de sårade och inte heller gått ut för att söka upp dem som sprungit bort och kommit vilse. I stället har ni härskat över dem med makt och grymhet.

Därför skingrades de och blev utan herde. De har blivit ett lätt byte för alla rovdjur.

Mina får strövade genom bergsbygder och över höjder överallt på jorden, men ingen letade efter dem eller var bekymrad för deras skull.

Därför ska ni lyssna till de här orden från Herren, ni herdar:

Så sant jag lever, säger Herren Gud, övergav ni min hjord och utlämnade fåren till att bli anfallna och dödade. Ni är inga goda herdar, för ni letade inte reda på dem. Ni åt själva och lät dem svälta.

9-10 Därför kommer jag att göra er ansvariga för det som händer min hjord. Jag ska ta ifrån er möjligheten att föda er själva på hjordens bekostnad.

11 Herren Gud säger: Jag kommer att söka efter mina får tills jag finner dem.

12 Jag är en god herde och håller reda på mina får. Jag ska rädda dem och föra dem tillbaka hem från alla de platser dit de blivit utspridda en mörk och dyster dag.

13 Jag ska leda dem tillbaka till deras rätta hem från alla de folk och länder där de befunnit sig. Ja, jag ska leda dem tillbaka till deras eget land, Israel, och ge dem bete på Israels berg och vid floderna, där landet är bördigt och gott.

14 Jag kommer att ge dem fint bete på Israels höjder. Där ska de få ligga i lugn och ro och äta av frodig grönska.

15-16 Jag själv ska vara en herde för mina får och låta dem vila i lugn och ro, säger Herren Gud. Jag ska söka upp alla som gått vilse och föra dem tillbaka hem i trygghet. Jag ska förbinda det som är brutet och bota de sjuka. Men de starka som utnyttjat er och levt väl på er bekostnad ska jag utrota.

17 Beträffande dig, mitt folk, du min hjord, säger Herren Gud: Jag ska döma varje får i min hjord och varje bagge och get.

18 Några av er behåller inte bara de bästa betesmarkerna för sig själva utan trampar också ner de övriga? Ni dricker först av det friska vattnet och grumlar det med era fötter för de andra!

19 Allt som återstår för resten av min hjord är det som ni redan har trampat ner.

20 Därför säger Herren Gud: Jag ska verkligen döma mellan de feta och de magra fåren.

21 Jag ska döma dem som knuffar och tränger min sjuka och hungriga hjord tills den är helt förskingrad.

22 Därför kommer jag själv att rädda min hjord. Den ska inte längre bli stångad och riven. Jag ska lägga märke till vilka som är feta och vilka som är magra, och varför det är på det sättet.

23 Jag ska sätta en herde över mitt folk, min tjänare David. Han ska ge dem bete och vara en god herde för dem.

24 Jag, Herren, ska också vara deras Gud, och min tjänare David ska vara en furste bland mitt folk. Jag, Herren, har talat detta.

25 Jag ska ingå ett fredsfördrag med dem och driva ut alla farliga djur ur landet, så att mitt folk tryggt ska kunna slå läger även på ödsliga platser och sova tryggt i skogarna.

26 Jag ska göra mitt folk och deras land runt mitt berg till en välsignelse. Det ska komma skurar, ja, skurar av välsignelse, för jag ska inte hålla tillbaka regnet utan sända det i rätt tid.

27 Deras fruktträd och åkrar ska ge rikliga skördar, och alla ska leva i trygghet. När jag har brutit sönder deras ok och befriat dem från de män som hållit dem fångna och dragit nytta av dem ska de förstå att jag är Herren.

28 Andra folk ska inte längre besegra dem, och vilda djur ska inte heller anfalla dem. De ska bo i trygghet, och ingen ska skrämma dem.

29 Jag ska låta landet bli känt för sina skördar, så att mitt folk aldrig mer behöver hungra eller bli föraktat av hedniska folk.

30 På så sätt ska de lära sig att jag, Herren, deras Gud, är med dem och att de, Israels folk, är mitt folk, säger Herren Gud.

31 Ni är min hjord, fåren på mina betesmarker. Ni är mitt folk och jag är er Gud, säger Herren.