En ny gudstjänst

^1-3 Också i det första förbundet mellan Gud och hans folk fanns det regler för tillbedjan, och det fanns ett heligt gudstjänsttält här nere på jorden. Det bestod av två rum. Det första innehöll guldljusstaken och ett bord där det heliga brödet förvarades. Denna del kallades det heliga. Sedan fanns det ett förhänge, och bakom det ett rum, som kallades det allraheligaste.

⁴ Här stod rökelsealtaret av guld och den kista som kallades förbundsarken och som var överdragen med rent guld på alla sidor. Inuti arken låg stentavlorna med de tio budorden, en kruka av guld fylld med manna, det bröd man hade levt av i öknen, och Arons stav, den som en gång hade skjutit gröna skott.

⁵ Ovanpå guldkistan stod de statyer av änglar som kallades keruber och som vakar över Guds härlighet. Deras vingar sträckte sig ut över arkens guldlock, som kallades platsen för Guds nåd. Men vi kan inte fördjupa oss i allt detta nu.

⁶ Så såg alltså platsen för tillbedjan ut. Prästerna kunde gå in och ut ur det första rummet när de ville och utföra sin tjänst.

⁷ Men bara översteprästen fick gå in i det innersta rummet, och det gjorde han bara en gång om året, alldeles ensam och alltid med blod som han stänkte på platsen för Guds nåd som ett offer till Gud för att sona de misstag och synder han och folket begått i sin tanklöshet.

⁸ Den helige Ande använder allt detta för att visa oss att vanliga människor inte kunde gå in i det allraheligaste under det gamla systemets tid, så länge det första rummet fanns och användes.

⁹ Detta säger oss något mycket betydelsefullt om vår nuvarande situation. Under det gamla systemets tid bar man fram gåvor och offer, men dessa kunde inte rena de människor som bar fram dem.

¹⁰ Då gällde det bara att följa en massa olika regler, till exempel vad man fick äta och dricka och när och hur man skulle tvätta sig. Människorna var tvungna att följa alla dessa regler, tills Kristus kom med en ny och bättre väg till frälsning.

Kristus är det felfria offret för synd

¹¹ Han kom som en överstepräst för det goda som vi nu har fått del av. Han har gått in i detta större och fullkomligare tält i himlen, som inte har uppförts av människor eller är en del av denna världen.

¹² En gång för alla har han tagit med sig blod in i detta inre rum, det allraheligaste, och stänkt det på platsen för Guds nåd. Nu gäller det inte längre bockars eller kalvars blod. Nej, han tog sitt eget blod, och med det har han för evigt befriat oss från synden.

¹³ Om nu tjurars och getters blod och askan från kor kunde göra människors kroppar rena från synd så länge det gamla systemet gällde,

¹⁴ kan vi utan svårighet föreställa oss hur mycket mer blodet från Kristus ska förvandla oss och våra liv. Hans offer befriar oss från bekymret hur vi ska kunna lyda de gamla lagarna, och det gör oss villiga att tjäna den levande Guden. Fylld för evigt med den helige Ande gav Kristus sig villigt till Gud. Han som var fullkomlig och utan synd dog för våra synder.

¹⁵ Kristus kom med det nya förbundet så att alla inbjudna ska kunna komma och för evigt få äga allt det underbara som Gud har lovat dem. Kristus dog för att befria människorna från straffet för de synder de hade begått, medan de fortfarande levde under det gamla systemet.

¹⁶ Det är med det nya förbundet som med ett testamente. Ingen får något förrän det är bevisat att personen som skrev testamentet är död.

¹⁷ Då först träder det i kraft.

¹⁸ Därför var blodet, symbolen för någons död, nödvändigt också för att det gamla förbundet skulle träda i kraft.

¹⁹ När Mose hade gett folket alla Guds lagar, tog han blod från kalvar och getter tillsammans med vatten och stänkte det över Guds lagbok och över allt folket med hjälp av grenar från isopsbuskar och scharlakansröd ull.

²⁰ Sedan sa han: Detta är det blod som markerar början på det förbund mellan er och Gud som han har upprättat.

²¹ På samma sätt stänkte han blod på det heliga tältet och på allt det som används vid gudstjänsten.

²² Man kan faktiskt säga att nästan allt under det gamla förbundets tid renades genom att man bestänkte det med blod. Utan att man utgjuter blod finns det nämligen ingen förlåtelse för synd.

²³ Det var därför som det heliga tältet här nere på jorden och allt som fanns i det, och som är bilder av det som finns i himlen, måste renas av Mose genom att han bestänkte det med blod från djur. Men de verkliga förebilderna i himlen renades med ett mycket dyrbarare offer.

²⁴ Kristus har nämligen inte gått in i det tempel som är byggt av människor, utan i själva himlen för att å våra vägnar träda fram inför Gud.

²⁵ Och han behövde bara ge sig själv som offer en enda gång. Översteprästen här nere på jorden däremot måste varje år på nytt gå in i det allraheligaste och offra blodet från ett djur.

²⁶ Om det hade varit så skulle Kristus ända sedan världens skapelse ha varit tvungen att lida och dö gång på gång. Nej! Han har dött en gång för alla, i denna sista tid, för att för evigt göra slut på syndens makt.

²⁷ Och på samma sätt som vi människor en gång dör och därefter möter domen,

²⁸ så dog också Kristus bara en gång. Han dog som ett offer för många människors synder, och han ska komma tillbaka, men inte för att än en gång befatta sig med våra synder. Nej, han ska komma med den slutliga frälsningen till alla som ivrigt och med tålamod väntar på honom.