10 Därför var jag vred på det släktet,
        och jag sade:
    De är ständigt vilsna
            i sina hjärtan,
        de känner inte mina vägar.
11 (A) Så svor jag i min vrede:
    De ska aldrig komma in
        i min vila.

12 (B) Bröder, se till att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta så att han avfaller från den levande Guden.

Read full chapter