Hebreerbrevet 6:13-20

Svenska Folkbibeln 2015

Guds löfte står fast

^13 (A) När Gud gav löftet till Abraham svor han vid sig själv, eftersom han inte hade någon högre att svära vid. ¹⁴ Han sade: Jag ska rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig.^{[a] 15 (B)} Så fick Abraham efter tålmodig väntan vad Gud hade lovat. ^16 (C) Människor svär vid den som är större än de själva, och eden blir en bekräftelse som gör slut på alla invändningar. ¹⁷ När Gud ännu klarare ville visa för löftets arvingar hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han det med en ed.

^18 (D) Så skulle vi, genom två orubbliga uttalanden^[b], där Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi har framför oss. ¹⁹ Detta hopp har vi som ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förhänget^[c]. ^20 (E) Dit gick Jesus in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.