Habackuk 3
Svenska Folkbibeln 2015
Habackuks bön och lovsång
3 En bön av profeten Habackuk, till shigjonót[a].
2 Herre, jag har hört
budskapet om dig och jag bävar.
Herre, ge liv åt ditt verk
i våra dagar,
låt det bli känt i vår tid.
Tänk i din vrede
på att förbarma dig.
3 (A) Gud kommer från Teman,
den Helige från berget Paran[b]. Sela
Hans härlighet täcker himlen,
hans lov fyller jorden.
4 (B) Hans glans är som ljuset,
strålar går ut från hans hand,
där är hans styrka dold.
5 (C) Framför honom går pest,
och brinnande feber[c]
följer i hans spår.
6 (D) Han träder fram och jorden skakar,
folken bävar för hans blick.
Urgamla berg splittras,
eviga höjder sjunker ner.
Hans vägar är eviga.
7 Jag ser Kushans hyddor i nöd,
tältdukarna i Midjans land darrar.
8 (E) Vredgas Herren på floderna?
Brinner din vrede mot strömmarna
eller din harm mot havet,
när du far fram med dina hästar,
med dina segervagnar?
9 (F) Blottad och bar är din båge,
som edsvurna pilar är ditt ord.
Sela
Du låter floder klyva jorden.
10 (G) Bergen ser dig och bävar,
störtregn forsar ner,
djupet höjer sin röst,
det lyfter sina händer mot höjden.
11 (H) Sol och måne står still i sin boning
vid skenet av dina pilar
som flyger,
vid glansen
av ditt blixtrande spjut.
12 I raseri går du fram över jorden,
i vrede trampar du ner
hednafolken.
13 Du drar ut för att frälsa ditt folk,
för att frälsa din smorde.
Du krossar taket
på den gudlöses hus,
du bryter ner det
från tinnarna till grunden. Sela
14 Med hans egna spjut
genomborrar du huvudet
på hans krigare,
när de stormar fram
för att fördriva mig.
Deras glädje är att sluka
den svage i hemlighet.
15 (I) Du far fram med dina hästar
genom havet,
genom väldiga vattens svall.
16 Jag hör det och darrar i mitt innersta,
vid dånet skälver mina läppar.
Röta tränger in i benen i min kropp.
Jag darrar där jag står,
för jag måste stilla vänta
på olyckans dag,
att den drabbar det folk
som angriper oss.
17 Fikonträdet blomstrar inte mer,
och vinstocken ger ingen skörd.
Olivträdets frukt slår fel,
och fälten ger ingen föda.
Fåren rycks bort ur fållorna,
och ingen boskap finns i stallen.
18 (J) Men jag vill jubla i Herren
och glädja mig i min frälsnings Gud.
19 (K) Herren Gud är min styrka.
Han gör mina fötter som hjortens
och låter mig gå fram
över mina höjder.
För sångmästaren, med mitt strängaspel.
Footnotes
- 3:1 shigjonót Okänd musikterm. Möjligen ”klagopsalm” (jfr Ps 7:1).
- 3:3 Teman … Paran Områden i ökentrakterna söder om Döda havet (jfr 5 Mos 33:2).
- 3:5 pest … brinnande feber Annan översättning: ”Ordet … flammor”.
Habackuk 3
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Habackuks bön
3 Detta är den lovsång Habackuk sjöng för Herren:
2 Herre, nu har jag hört vad du har talat och vad du kan göra, och jag är fruktansvärt rädd. Hjälp oss igen i vår djupa nöd, på samma sätt som du gjort under de år som ligger bakom. Visa oss din makt och rädda oss! Bevisa barmhärtighet mitt i din vrede!
3 Jag såg Gud komma genom öknarna från berget Sinai. Hans majestät och härlighet fyllde både himmel och jord med lovsång och ära!
4 Från hans händer strålade bländande ljus, och där var hans makt gömd.
5 Pest och farsot gick framför honom, och plåga följde i hans spår.
6 Han stannade för ett ögonblick och betraktade jorden. Sedan fick han folken att darra, bergen att falla samman och höjderna att jämnas med marken. Hans makt är alltid densamma!
7 Jag såg Kusans och Midjans folk i dödsfruktan.
8-9 Var det i vrede, Herre, som du ändrade flodernas lopp och delade havet? Var du missnöjd med dem? Nej, det var du som sände din hjälp till deras räddning! Alla kunde se din makt! Då sprang källor upp ur jorden på din befallning!
10 Bergen såg detta och bävade. Vattnet forsade fram. De mäktiga djupen ropade högt.
11 Solen och månen stannade upp, bländade av glansen från dina pilar och spjut.
12 Du gick fram över jorden i ilska och trampade ner folken i vrede.
13 Du gick ut för att rädda ditt utvalda folk. Du krossade den ogudaktiges huvud och klädde av honom naken.
14 Med deras egna vapen förgjorde du dem som svepte fram som en virvelvind och trodde att Israel var ett lätt byte.
15 Du for fram på dina hästar över havet och de höga vågorna.
16 Jag bävar, när jag hör allt detta. Mina läppar darrar av skräck. Benen viker sig under mig, och jag skakar av rädsla. Med tålamod ska jag vänta på den svåra dag som kommer över det folk som anfaller oss.
17 Jag ska glädja mig även om fikonträdet inte blommar, vingården saknar frukt, olivskörden slår fel och fälten ligger öde, även om hjordarna dör på fälten och boskapens bås är tomma.
18 Jag ska glädja mig i min frälsnings Gud.
19 Herren är min styrka, och han ska göra mig stadig på foten som en hjort och låta mig gå tryggt och säkert i bergen. (Till körledaren: Denna sång ska sjungas till stränginstrument.)
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica