Brudgummen

(A) Jag kommer till min lustgård,

        min syster, min brud.
    Jag plockar min myrra
        och mina kryddor,
    jag äter min honungskaka
        och min honung,
    jag dricker mitt vin
        och min mjölk.
    Ät, vänner, drick
        och berusa er av kärlek!

Bruden

(B) Jag sover, men mitt hjärta är vaket.
        Hör, min vän knackar på:
    ”Öppna för mig,
        min syster, min älskade,
            min duva, min fullkomliga!
    Mitt huvud är fullt av dagg,
        mina lockar av nattens droppar.”

Jag har tagit av mig mitt linne,
        ska jag ta på det igen?
    Jag har tvättat mina fötter,
        ska jag smutsa ner dem igen?
Min vän räckte in sin hand
        genom luckan,
    då bultade mitt hjärta för honom.
Jag steg upp för att öppna
        för min vän.
    Mina händer dröp av myrra,
            mina fingrar av myrra
        som rann över dörrens handtag.
(C) Jag öppnade för min vän –
    men min vän var borta,
        han var försvunnen.
    Min själ var utom sig
        av hans ord.
    Jag sökte honom
        men fann honom inte,
    jag ropade på honom
        men han svarade mig inte.

(D) Väktarna fann mig[a]
        där de gick runt i staden.
    De slog mig och sårade mig,
        de ryckte av mig min mantel,
            dessa murarnas väktare.
(E) Lova mig, Jerusalems döttrar:
    Om ni finner min vän –
        vad ska ni säga honom?
    Att jag är sjuk av kärlek!

Vännerna

(F) Hur är din vän bättre än andra,
        du skönaste bland kvinnor?
    Hur är din vän bättre än andra,
        eftersom du ber oss lova dig detta?

Bruden

10 (G) Min vän är strålande vit och röd,
    ypperst bland tiotusen.
11 Hans huvud är finaste guld,
    hans hår är lockigt
        och svart som korpen.
12 (H) Hans ögon är som duvor
        vid vattenbäckar,
    duvor som badar i mjölk,
        infattade som ädelstenar.
13 (I) Hans kinder liknar
    doftande blomstersängar,
        kullar av[b] kryddiga örter.
    Hans läppar är liljor
        som dryper av flytande myrra.
14 Hans händer är ringar[c] av guld
        med infattade krysoliter.
    Hans kropp är ett konstverk
        av elfenben,
    täckt med safirer.
15 Hans ben är pelare av marmor
        på socklar av finaste guld.
    Hans gestalt är som Libanon,
        ståtlig som cedrarna.
16 (J) Hans mun är sötma,
        allt hos honom är ljuvligt.
    Sådan är min vän,
        sådan är min älskade,
    ni Jerusalems döttrar!

Vännerna

17 Vart har din vän gått,
        du skönaste bland kvinnor?
    Vart har din vän tagit vägen?
        Vi ska hjälpa dig
            att söka honom.

Footnotes

  1. 5:7 Väktarna fann mig   En ensam kvinna ute mitt i natten kunde misstas för en prostituerad.
  2. 5:13 kullar av   Annan översättning: ”där det växer”.
  3. 5:14 ringar   Annan översättning: ”stavar”.