Jakob möter Esau

33 Jakob lyfte blicken och fick se Esau komma med fyrahundra man. Då fördelade han sina barn på Lea och Rakel och de båda slavinnorna. Han lät slavinnorna med deras barn gå främst, Lea med hennes barn efter dem och Rakel med Josef sist. Själv gick han framför dem och bugade sig sju gånger[a] ner till jorden innan han kom fram till sin bror. Men Esau sprang emot honom och tog honom i famn, föll honom om halsen och kysste honom. Och de grät.

(A) När Esau fick se kvinnorna och barnen sade han: ”Vilka är de här som du har med dig?” Han svarade: ”Det är barnen som Gud har gett din tjänare.” Då kom slavinnorna fram med sina barn och bugade sig. Efter dem kom Lea fram med sina barn och bugade sig. Till sist kom Josef och Rakel fram och bugade sig.

Esau frågade: ”Vad menade du med hela den skaran som jag mötte?” Han svarade: ”Jag ville finna nåd för min herres ögon.” Men Esau sade: ”Jag har nog. Behåll det du har, min bror.” 10 ”Nej, jag ber dig”, svarade Jakob ”om jag har funnit nåd för dina ögon så ta emot gåvan av mig, eftersom jag har fått se ditt ansikte. Det är som om jag såg Guds eget ansikte när du tar emot mig så vänligt. 11 Ta emot gåvan som skickades till dig, för Gud har varit nådig mot mig och jag har allt.” Och han bad honom så enträget att Esau tog emot den.

12 Och Esau sade: ”Nu bryter vi upp och drar vidare. Jag går framför dig.” 13 Men Jakob svarade honom: ”Min herre ser själv att barnen är små och att jag har får och kor med mig som ger di. Om man driver dem för hårt en enda dag så dör hela hjorden. 14 Därför ber jag min herre att gå före sin tjänare, så kommer jag efter i den takt som boskapen framför mig klarar av och som barnen orkar med, tills jag kommer till min herre i Seir.” 15 Då sade Esau: ”Låt mig lämna kvar en del av mitt folk hos dig.” Men Jakob svarade: ”Varför det? Låt mig bara finna nåd för min herres ögon.”

16 Samma dag vände Esau tillbaka och tog vägen till Seir. 17 Men Jakob begav sig till Suckot[b] och byggde sig där ett hus. Åt sin boskap gjorde han hyddor, och därför fick platsen namnet Suckot.

18 Och Jakob kom på sin färd från Paddan-Aram välbehållen till staden Shekem[c] i Kanaans land och slog läger utanför staden. 19 (B) Den mark där han slog upp sitt tält köpte han för hundra kesitor[d] av sönerna till Hamor, Shekems far. 20 Och han byggde där ett altare och kallade det El-Elohe-Israel[e].

Footnotes

  1. 33:3 bugade sig sju gånger   En extraordinär ödmjukhet, t ex inför farao i Amarnabreven från 1300-talet f Kr.
  2. 33:17 Suckot   Betyder ”hyddor”, en ort där floden Jabbok möter Jordan (jfr Dom 8:5f).
  3. 33:18 Shekem   Abrahams första lägerplats i Kanaan (12:6), drygt 3 mil väster om Suckot.
  4. 33:19 kesitor   En okänd, urgammal värdeenhet. Septuaginta: ”lamm”.
  5. 33:20 El-Elohe-Israel   Betyder ”Israels Gud är Gud”.