1 Moseboken 1-3

Svenska Folkbibeln 2015

Världens skapelse

1 ^(A) I begynnelsen^[a] skapade Gud himmel och jord^[b]. ² Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet.

^3 (B) Gud sade: ”Varde ljus!” Och det blev ljus. ⁴ Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. ⁵ Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon, den första dagen.

^6 (C) Gud sade: ”Mitt i vattnet ska finnas ett valv^[c] som skiljer vatten från vatten.” ^7 (D) Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet över valvet. Och det blev så. ⁸ Gud kallade valvet himmel. Och det blev afton och det blev morgon, den andra dagen.

^9 (E) Gud sade: ”Vattnet under himlen ska samlas till en enda plats så att det torra blir synligt.” Och det blev så. ¹⁰ Gud kallade det torra land, och vattensamlingen kallade han hav. Och Gud såg att det var gott.

¹¹ Gud sade: ”Jorden ska frambringa grönska, fröbärande örter och fruktträd, som bär frukt med frö efter sina slag på jorden.” Och det blev så. ¹² Jorden frambringade grönska, fröbärande örter efter sina slag och träd som bär frukt med frö efter sina slag. Och Gud såg att det var gott. ¹³ Och det blev afton och det blev morgon, den tredje dagen.

^14 (F) Gud sade: ”På himlavalvet ska finnas ljus som skiljer dagen från natten. De ska vara tecken som utmärker högtider, dagar och år, ¹⁵ och de ska vara ljus på himlavalvet som lyser över jorden.” Och det blev så. ^16 (G) Gud gjorde de två stora ljusen, det större att härska över dagen och det mindre att härska över natten, och likaså stjärnorna. ¹⁷ Han satte dem på himlavalvet till att lysa över jorden, ¹⁸ att härska över dagen och natten och att skilja ljuset från mörkret. Och Gud såg att det var gott. ¹⁹ Och det blev afton och det blev morgon, den fjärde dagen.

²⁰ Gud sade: ”Vattnet ska vimla av levande varelser, och fåglar^[d] ska flyga över jorden på himlavalvet.” ²¹ Och Gud skapade de stora havsdjuren och alla levande varelser som rör sig och som vattnet vimlar av, alla efter deras slag, och alla bevingade fåglar efter deras slag. Och Gud såg att det var gott. ^22 (H) Gud välsignade dem och sade: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll vattnet i haven. Och fåglarna ska föröka sig på jorden.” ²³ Och det blev afton och det blev morgon, den femte dagen.

²⁴ Gud sade: ”Jorden ska frambringa levande varelser efter deras slag, boskapsdjur, kräldjur och jordens vilda djur efter deras slag.” Och det blev så. ²⁵ Gud gjorde jordens vilda djur efter deras slag, boskapsdjuren efter deras slag och markens alla kräldjur efter deras slag. Och Gud såg att det var gott.

^26 (I) Gud sade: ”Låt oss^[e] göra människor till vår avbild, lika oss. De ska råda över havets fiskar och himlens fåglar, över boskapsdjuren och hela jorden^[f] och alla kräldjur som rör sig på jorden.” ²⁷ Och Gud skapade människan till sin avbild^[g], till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna^[h] skapade han dem. ²⁸ Och Gud välsignade dem och sade till dem: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Råd över havets fiskar, himlens fåglar och alla djur som rör sig på jorden.”

^29 (J) Och Gud sade: ”Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frukt som har frö. Det ska ni ha till föda. ^30 (K) Och åt jordens alla djur, åt himlens alla fåglar och allt som krälar på jorden, allt som har liv, ger jag alla gröna örter till föda.” Och det blev så. ³¹ Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott. Och det blev afton och det blev morgon, den sjätte dagen.

2 Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara^[i]. ^2 (L) På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk, och han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han gjort.^{[j] 3} Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, för på den dagen vilade han från hela sitt verk som han hade skapat och gjort.

I. HIMLENS OCH JORDENS FORTSATTA HISTORIA 2:4-4:26

⁴ Detta är himlens och jordens fortsatta historia^[k] sedan de skapats, när Herren^[l] Gud hade gjort jord och himmel.

⁵ Markens alla buskar fanns ännu inte på jorden och markens alla örter hade ännu inte vuxit upp, för Herren Gud hade inte låtit det regna på jorden och det fanns ingen människa som kunde bruka den. ⁶ Men en dimma^[m] kom upp ur jorden och vattnade hela marken. ^7 (M) Och Herren Gud formade människan av jord^[n] från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.

⁸ Herren Gud planterade en lustgård i Eden, österut, och satte där människan som han hade format. ^9 (N) Och Herren Gud lät alla slags träd växa upp ur marken, ljuvliga att se på och goda att äta av. Mitt i lustgården satte han livets träd och trädet med kunskap om gott och ont.^[o]

¹⁰ Från Eden^[p] gick det ut en flod som vattnade lustgården och sedan delade sig i fyra huvudgrenar. ¹¹ Den första heter Pishon. Det är den som flyter runt hela landet Havila^[q], där det finns guld. ¹² Guldet i det landet är gott, och där finns också bdelliumharts och onyxsten. ¹³ Den andra floden heter Gihon. Det är den som flyter runt hela landet Kush^[r]. ¹⁴ Den tredje floden heter Tigris^[s]. Det är den som flyter öster om Assur. Den fjärde floden är Eufrat.

¹⁵ Herren Gud tog mannen och satte honom i Edens lustgård för att odla och bevara den. ¹⁶ Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du kan äta fritt av alla träd i lustgården, ^17 (O) men av trädet med kunskap om gott och ont ska du inte äta, för den dag du äter av det ska du döden dö.”

^18 (P) Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam. Jag ska göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like^[t].” ¹⁹ Herren Gud hade format alla markens djur och himlens alla fåglar av jord. Han förde fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla dem. Så som mannen kallade varje levande varelse, så blev dess namn. ²⁰ Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt himlens fåglar och markens alla vilda djur. Men åt Adam fanns ingen medhjälpare som var hans like.

²¹ Då lät Herren Gud en tung sömn falla över mannen. När han hade somnat, tog han ut ett av hans revben^[u] och fyllde dess plats med kött. ^22 (Q) Och Herren Gud byggde en kvinna av revbenet som han tagit från mannen och förde fram henne till honom. ²³ Då sade mannen:

^24 (R) Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de ska bli ett kött.^{[x] 25 (S)} Och mannen och hans hustru var båda nakna utan att vara blyga för varandra.

Syndafallet

3 ^(T) Men ormen var listigare än alla^[y] markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i lustgården?” ² Kvinnan svarade ormen: ”Vi får äta av frukten från träden i lustgården, ^3 (U) men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö.” ^4 (V) Då sade ormen till kvinnan: ”Ni ska visst inte dö! ⁵ Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.”

^6 (W) Och kvinnan såg att trädet var gott att äta av och en fröjd för ögat. Trädet var lockande eftersom det gav förstånd, och hon tog av frukten och åt. Hon gav också till sin man som var med henne, och han åt. ^7 (X) Då öppnades ögonen på dem båda, och de märkte att de var nakna. Och de fäste ihop fikonlöv^[z] och gjorde sig höftskynken.

⁸ Vid kvällsbrisen hörde de Herren Gud vandra i lustgården. Och mannen och hans hustru gömde sig för Herren Guds ansikte bland lustgårdens träd. ⁹ Men Herren Gud kallade på mannen och sade till honom: ”Var är du?” ¹⁰ Han svarade: ”Jag hörde ljudet av dig^[aa] i lustgården och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” ¹¹ Då sade han: ”Vem har berättat för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?” ¹² Mannen svarade: ”Kvinnan som du satte vid min sida, hon gav mig av trädet och jag åt.” ^13 (Y) Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Kvinnan svarade: ”Ormen förledde mig och jag åt.”

Syndafallets följder

¹⁴ Då sade Herren Gud till ormen:

²⁰ Mannen gav sin hustru namnet Eva, för hon blev mor till allt levande.^{[ac] 21} Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.

²² Herren Gud sade: ”Se, människan har blivit som en av oss med kunskap om gott och ont. Nu får hon inte räcka ut handen och ta även av livets träd och så äta och leva för evigt.” ²³ Och Herren Gud skickade bort dem från Edens lustgård för att bruka jorden som de tagits från. ^24 (AD) Han drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna^[ad] och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.