2 Mosebok 16:13-36
Svenska Folkbibeln
13 På kvällen kom vaktlar och övertäckte lägret, och följande morgon låg det dagg runt omkring lägret. 14 När daggen hade försvunnit, se, då låg det på marken ute i öknen något fint som fjäll, något fint som liknade rimfrost. 15 Israels barn såg det, och då de inte visste vad det var frågade de varandra: "Vad är det här?" Mose sade till dem: "Detta är brödet som Herren har gett er att äta. 16 Och detta är vad Herren har befallt: Var och en skall samla så mycket av det som han behöver till mat. En gomer för var person skall ni ta, efter antalet av ert husfolk. Var och en skall ta åt dem som han har i sitt tält."
17 Israels barn gjorde så, den ene samlade mer och den andre mindre. 18 Men när de mätte upp det med gomermåttet, hade den som samlat mycket ingenting över, och den som samlat lite fattades det ingenting. Var och en hade samlat så mycket som han behövde till mat. 19 Och Mose sade till dem: "Ingen får lämna kvar något av det till i morgon." 20 Men de lydde inte Mose, utan somliga sparade något av det till nästa morgon. Då växte det maskar i det och det luktade illa. Och Mose blev förargad på dem. 21 De samlade sedan in av mannat varje morgon, var och en så mycket han behövde till mat. Men när solhettan kom smälte det bort.
22 På sjätte dagen hade de samlat in dubbelt så mycket av brödet, två gomer för var och en. Folkets alla furstar kom och berättade det för Mose. 23 Då sade han till dem: "Detta är vad Herren sagt. I morgon är det sabbatsvila, en Herrens heliga sabbat. Baka nu det ni vill baka och koka det ni vill koka. Men allt som blir över skall ni spara åt er till i morgon." 24 Och de sparade det till följande morgon, som Mose hade befallt, och nu luktade det inte illa och det kom inga maskar i det. 25 Mose sade: "Ät detta i dag, för i dag är det Herrens sabbat och då kan ni inte finna något på marken. 26 I sex dagar skall ni samla in av det, men på sjunde dagen är det sabbat. Då kan ni inte hitta något."
27 Ändå gick några ut på sjunde dagen för att samla in, men de fann ingenting. 28 Då sade Herren till Mose: "Hur länge skall ni vägra att hålla mina bud och befallningar? 29 Se, Herren har givit er sabbaten. Därför ger han er på sjätte dagen bröd för två dagar. Stanna därför hemma, var och en hos sig. Gå inte hemifrån på sjunde dagen." 30 Alltså höll folket sabbat på sjunde dagen.
31 Israels barn kallade det manna.[a] Det liknade korianderfrö och var vitt och smakade som tunna kakor med honung. 32 Och Mose sade: "Detta är vad Herren har befallt: Spara en gomer av det, så att era efterkommande får se det bröd jag gav er att äta i öknen, när jag förde er ut ur Egyptens land." 33 Till Aron sade Mose: "Tag ett kärl och lägg en gomer manna i det och ställ det inför Herren. Det skall förvaras till kommande släkten." 34 Som Herren hade befallt Mose, så gjorde Aron. Han ställde det framför vittnesbördet[b] för att förvaras där. 35 Och Israels barn åt manna i fyrtio år, ända till dess de kom till bebott land. De åt manna till dess de kom till gränsen av Kanaans land. 36 - En gomer är en tiondels efa. -
Read full chapterFootnotes
- 2 Mosebok 16:31 manna Hebr. "man", som betyder "vad?", jfr 16:15.
- 2 Mosebok 16:34 vittnesbördet Dvs lagens tavlor som förvarades i förbundsarken.
2 Mosebok 16:13-36
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
13 Den kvällen kom en stor mängd vaktlar över lägret, och på morgonen var öknen runt lägerplatsen våt av dagg.
14 Och när daggen lite senare försvann, lämnade den kvar något som liknade rimfrost på marken.
15 När Israels folk såg detta, frågade de: Vad är det här? Mose förklarade: Det är den mat som Herren har gett er att äta.
16 Herren har sagt att var och en ska samla in så mycket han behöver för sitt hushåll, mellan tre och fyra liter per person.
17 Israels folk gick ut och lydde uppmaningen.
18 Och när de mätte upp vad de samlat i sina mått fann de att det räckte till alla. De som hade samlat mycket hade ingenting över, och de som hade samlat lite hade tillräckligt.
19 Och Mose sa till folket: Lämna ingenting kvar över natten.
20 Men naturligtvis fanns det sådana som inte ville lyssna utan lämnade en del kvar till morgonen därpå. Men då var det fullt av mask och luktade fruktansvärt illa, och Mose blev arg på dem.
21 På detta sätt samlade de mat varje morgon, varje hushåll efter sitt behov, och när solen steg allt högre fram på dagen, smälte det som var lämnat kvar bort och försvann.
22 På sjätte dagen samlade de dubbelt så mycket som vanligt, åtta liter i stället för fyra. Ledarna bland folket gick då till Mose och rapporterade detta.
23 Då talade han om anledningen för dem: Vi gör detta eftersom Herren har valt morgondagen som vilodag, en Herrens heliga sabbat, när vi ska avstå från att göra våra dagliga sysslor. Gör därför i ordning så mycket ni behöver i dag, och spara det som blir över till i morgon.
24 Till skillnad från förut var maten nästa morgon färsk. Den luktade gott och det fanns ingen mask i den.
25 Mose sa: Detta är er mat för i dag, för detta är Herrens sabbat, och det kommer inte att finnas någon mat alls ute på marken.
26 Samla alltså mat under sex dagar. Den sjunde dagen är sabbat, och då kommer det inte att finnas någon mat ute på marken.
27 Några gick ändå ut på sabbaten för att samla mat men de fann ingen.
28-29 Hur länge tänker detta folk vägra att lyda? frågade Herren Mose. Ser de inte att jag ger dem dubbelt så mycket den sjätte dagen, så att det ska vara tillräckligt för två dagar? För Herren har gett er den sjunde dagen som en vilodag. Stanna nu kvar i era tält och gå inte ut för att samla mat på marken den dagen.
30 Folket vilade alltså den sjunde dagen.
31 Och folket kallade maten manna, som betyder: Vad är det? Mannat var vitt som korianderfrö och smakade som bröd med honung.
32 Mose berättade också för folket att Herren bett dem att bevara en portion manna så att kommande generationer skulle få se det.
33 Därför sa han till Aron att skaffa en kruka och hälla upp några liter manna i den och placera det på en helig plats.
34 Aron gjorde så, precis enligt Herrens order till Mose, och han ställde mannat bredvid arken i tabernaklet.
35 Under fyrtio år åt Israels barn manna, ända tills de kom in i Kanaans land, där det fanns säd att äta.
36 Krukan som användes för att mäta upp mannat rymde omkring tre och en halv liter.
Read full chapter
Exodus 16:13-36
The Voice
13 That evening, quail flew in and covered the camp; and when morning arrived, what seemed to be ordinary dew was all around the camp.
14 But when the dew evaporated, it left behind a thin, mysterious, flaky substance that looked like frost on top of the dry desert ground. 15 The people of Israel went out to examine it. They had never seen anything quite like it.
Israelites (to one another): What is it?
The people didn’t have a clue what this strange substance was.
Moses: It is the bread which the Eternal has given you to eat. 16 Here are His instructions: “Gather only as much of it as you should eat by yourself. Pick up two quarts[a] of bread for each person who lives in your tent.”
17 The Israelites did as they were told. Some people gathered a lot, others gathered less. 18 When they used a two-quart jar to measure it, the one who had gathered a lot didn’t have more than he needed; and the one who gathered less had just what he needed.[b] Miraculously, each person and each family—regardless of how much they gathered—had exactly what they needed.
Moses (continuing God’s instructions): 19 Don’t try to keep any of it until the morning. Either eat it all, or throw it away.
20 But some people ignored Moses and tried to keep some of it until the next morning. Overnight it became wormy and started to have a dreadful smell. Moses became furious with them because they had disobeyed God’s instructions.
21 Every morning the people went out and gathered it—each family took only what it needed. By the time the sun became hot, it had melted away. 22 On the sixth day the people went out and gathered, but they came back with twice as much as usual—four quarts per person. All the leaders of the community thought they needed to tell Moses what had happened.
Moses (to the leaders): 23 Listen to what the Eternal commanded: Tomorrow, the seventh day, is to be a day of rest, a holy Sabbath dedicated to Him. Bake or boil whatever you need for today’s meals. Whatever is left over, keep it to eat tomorrow. It won’t spoil.
God wants His people to keep the Sabbath as a special day and to depend on Him—not their own efforts—to supply all they need.
24 So the people stored some of it until the next morning, just as Moses had instructed. None of it spoiled, nor did it have any worms.
Moses: 25 Eat what is left over today, because today is a Sabbath to the Eternal, a day of rest. You will not find any of it in the field today. 26 You are to gather it for six days, but on the seventh day (the Sabbath), none of it will be on the ground.
27 When the seventh day arrived, some of the people ignored Moses and went out to gather it anyway; but there was none to gather.
Eternal One (to Moses): 28 How much longer are you going to disobey My commands and instructions? 29 Look! I have given you the Sabbath as a day of rest. That is why I give you an extra portion of food on the sixth day. Everyone should stay where they are and not go out to work on the seventh day.
30 So the people did as God directed and rested on the seventh day.
31 The community of Israel decided to name this mysterious substance “manna” (which means, “What is it?”). It was white like a coriander seed, and it tasted sweet like honey wafers.
Moses: 32 This is the instruction of the Eternal: “Preserve two quarts of the manna so that future generations can see the bread I provided for you in the desert when I led you out of the land of Egypt.”
33 (to Aaron) Go, find a jar and fill it with two quarts of manna. Put it in a special place before the Eternal to preserve it for future generations to see.
“The Eternal Provides.” That could well be the theme for the entire exodus adventure. When there is no water, He provides. When there is no bread, He provides. When there is no meat, He provides. These provisions are clearly God’s gift to His people. They do not depend upon the cleverness, skill, or hard work of the Israelites. It must be difficult for these former slaves—whose lives have been all about work—to stop, to rest, and to truly believe their lives and futures depend upon God and not upon themselves.
34 Aaron did as the Eternal commanded. He stored the jar before the covenant to keep it safe.
This is an interesting statement. Aaron is directed to place the jar with the special breadlike substance that God provides “before the covenant,” which is either a reference to the directives God will provide (chapter 20) or to the special container—the covenant chest—God directs Aaron to build (chapter 25) to preserve some of Israel’s most precious treasures from the exodus and their time in the wilderness. Neither of these items exists at this point in time.
35 For 40 years, the Israelites were sustained by the manna God supplied. They ate it until they arrived at the borderlands of Canaan, the edge of the land they would one day inhabit. (36 And their omer was a two-quart measurement and in turn was one-tenth of an ephah.)[c]
Read full chapterFootnotes
- 16:16 Hebrew measurement is omer.
- 16:18 2 Corinthians 8:15
- 16:36 An ephah was about 21 quarts or seven-tenths of a bushel.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
The Voice Bible Copyright © 2012 Thomas Nelson, Inc. The Voice™ translation © 2012 Ecclesia Bible Society All rights reserved.