Ester 7
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Kungen låter hänga Haman
7 Kungen och Haman kom alltså till festen som Ester hade anordnat,
2 och medan de drack av vinet frågade kungen henne på nytt vad hon önskade: Berätta nu, drottning Ester! Vad det än är du önskar så ska jag ge dig det, om det så är hälften av mitt rike!
3 Till slut svarade Ester honom: Om Ers Majestät verkligen älskar mig, och om det behagar Ers Majestät, så rädda mitt liv, det är vad jag önskar. Rädda också mitt folk.
4 Jag och mitt folk har nämligen blivit överlämnade till dem som vill förgöra oss. Vi är dömda till förintelse, att dödas och utplånas. Om det bara varit så att vi blivit sålda till slavar, skulle jag ha tigit och inte besvärat Ers Majestät.
5 Vad är det du talar om? frågade kung Ahasveros. Vem skulle våga göra något sådant mot er?
6 Haman, denne onde man som jag har bjudit till mitt bord, är vår fiende, svarade Ester.Haman blev då alldeles blek av skräck,
7 men kungen reste sig hastigt och gick ut i trädgården. Haman började då be drottning Ester för sitt liv, för nu förstod han vad som väntade honom.
8 I sin förtvivlan hade han sjunkit ner framför drottning Ester, och där fick kungen se honom när han återvände från trädgården.Tänker han till och med våldföra sig på drottningen här i palatset inför mina ögon? röt kungen, och omedelbart sattes dödsbindeln för Hamans ögon.
9 Då kom Harebona, en av hovmännen, fram till kungen. Ers Majestät, sa han. Haman har gett befallning om att en tjugofem meter hög galge ska byggas för att hänga Mordokai, han som räddade kungens liv! Den står hemma hos Haman.Häng Haman i den, befallde kungen.
10 Man gjorde som kungen befallt och hängde Haman i galgen, och först då gick kungens vrede över.
Ester 7
Svenska Folkbibeln
Hamans död
7 Så kom kungen och Haman till festmåltiden hos drottning Ester. 2 När vinet dracks, sade kungen till Ester också nu den andra dagen: "Vad är din bön, drottning Ester? Den skall besvaras. Vad är din begäran? Om det så gäller halva riket skall den uppfyllas." 3 Drottning Ester svarade: "Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och om konungen så finner för gott, låt mitt eget liv sparas, det är min bön, och låt mitt folk sparas, det är min begäran. 4 För vi är sålda, jag och mitt folk, till undergång, död och förintelse. Om vi bara hade blivit sålda till slavar och slavinnor skulle jag ha tigit. Den olyckan hade inte varit så stor att vi skulle ha besvärat konungen med den." 5 Då svarade kung Ahasveros drottning Ester: "Vem är det, och var finns han som har vågat göra något sådant?" 6 Ester sade: "En motståndare och fiende är han, den där onde Haman."
Haman blev förskräckt för kungen och drottningen. 7 Kungen reste sig från bordet i vredesmod, lämnade sitt vin och gick ut i palatsets trädgård. Men Haman stannade kvar för att bönfalla drottning Ester om sitt liv, ty han såg att kungen hade beslutat om hans olycka. 8 När kungen kom tillbaka till festsalen från palatsets trädgård, hade Haman sjunkit ner mot soffan där Ester satt. Då sade kungen: "Tänker han också våldföra sig på drottningen härinne i min närvaro?" Knappt hade kungen sagt detta förrän man täckte över Hamans ansikte. 9 Harbona, en av kungens hovmän, sade: "Vid Hamans hus står redan en påle, femtio alnar hög, som Haman har låtit resa upp för Mordokaj, som med sina ord var till sådan nytta för konungen." Då sade kungen: "Häng upp honom på den!"
10 Och man hängde upp Haman på den påle han hade låtit sätta upp för Mordokaj. Sedan lade sig kungens vrede.
Ester 7
Svenska 1917
7 Så kommo då konungen och Haman till gästabudet hos drottning Ester.
2 Och när vinet dracks, sade konungen till Ester, också nu på andra dagen: »Vad är din bön, drottning Ester? Den vare dig beviljad. Och vad är din begäran? Gällde den ock hälften av riket, så skall den uppfyllas.»
3 Drottning Ester svarade och sade: »Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och det så täckes konungen, så blive mitt liv mig skänkt på min bön, och mitt folks på min begäran.
4 Ty vi äro sålda, jag och mitt folk, till att utrotas, dräpas och förgöras. Om vi allenast hade blivit sålda till trälar och trälinnor, så skulle jag hava tegat; ty den olyckan vore icke sådan, att vi borde besvära konungen därmed.»
5 Då svarade konung Ahasveros och sade till drottning Ester: »Vem är den, och var är den, som har fördristat sig att så göra?»
6 Ester sade: »En hätsk och illvillig man är det: den onde Haman där.» Då blev Haman förskräckt för konungen och drottningen.
7 Och konungen stod upp i vrede och lämnade gästabudet och gick ut i palatsets trädgård; men Haman trädde fram för att bedja drottning Ester om sitt liv, ty han såg, att konungen hade beslutit hans ofärd.
8 När konungen därefter kom tillbaka till gästabudssalen från palatsets trädgård, hade Haman sjunkit ned mot den soffa, där Ester satt; då sade konungen: »Vill han ock öva våld mot drottningen, härinne i min närvaro?» Knappt hade detta ord gått över konungens läppar, förrän man höljde över Hamans ansikte.
9 Och Harebona, en av hovmännen hos konungen, sade: »Vid Hamans hus står redan en påle, femtio alnar hög, som Haman låtit resa upp för Mordokai, vilkens ord en gång var konungen till sådant gagn.» Då sade konungen: »Hängen upp honom på den.»
10 Så hängde de upp Haman på den påle, som han hade låtit sätta upp för Mordokai. Sedan lade sig konungens vrede.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln