Belshassars festmåltid

Kung Belshassar[a] ordnade en stor festmåltid[b] för sina tusen stormän och drack vin med dem. (A) När Belshassar var påverkad av vinet, befallde han att man skulle bära in de kärl av guld och silver som hans far[c] Nebukadnessar hade tagit ur templet i Jerusalem. Kungen och hans stormän, hans hustrur och bihustrur skulle dricka ur dem. Då bar man fram guldkärlen som hade tagits ur Guds tempel i Jerusalem, och kungen och hans stormän, hans hustrur och bihustrur drack vin ur dem. (B) Medan de drack prisade de sina gudar av guld och silver, av koppar, järn, trä och sten.

I samma stund visade sig fingrar som av en människohand som skrev på den vitkalkade väggen mitt emot den stora ljusstaken i kungens palats[d], och kungen såg handen som skrev.

Då bleknade kungen och fylldes av oroliga tankar, han blev alldeles knäsvag och benen vek sig. (C) Och kungen ropade med hög röst och befallde att man skulle hämta besvärjarna, kaldeerna och stjärntydarna. Kungen sade till de vise i Babel: ”Den som kan läsa den skriften och ge mig dess tydning ska bli klädd i purpur[e], få en guldkedja runt sin hals och styra som den tredje i riket.”

Då kom kungens alla vise in, men de kunde varken läsa skriften eller tyda den för kungen. Kung Belshassar blev då ännu mer förskräckt. Färgen försvann från hans ansikte och hans stormän var bestörta.

10 (D) Men när drottningmodern[f] fick höra vad kungen och hans stormän hade sagt, kom hon till festsalen. Där tog hon till orda och sade: ”Må kungen leva för evigt! Låt inte dina tankar skrämma dig, var inte så blek! 11 (E) I ditt rike finns en man med heliga gudars ande i sig. På din fars tid visade han sig ha insikt och förstånd och en vishet lik gudarnas vishet. Din far, kung Nebukadnessar, satte honom främst bland spåmännen, besvärjarna, kaldeerna och stjärntydarna. Din far kungen gjorde så 12 (F) eftersom Daniel, som kungen gav namnet Belteshassar, hade en enastående ande, klokhet, förstånd och skicklighet att tyda drömmar och lösa gåtor och reda ut problem. Låt därför nu hämta Daniel. Han kommer att ge tydningen.”

13 (G) När Daniel hade förts till kungen tog kungen till orda: ”Är du Daniel, en av de judiska fångarna som min far kungen förde hit från Juda? 14 Jag har hört talas om dig, att gudars ande bor i dig och att du visat dig ha insikt och förstånd och utomordentlig vishet. 15 Nu är det så att de vise och besvärjarna har förts hit till mig för att läsa denna skrift och tyda den för mig, men de kan inte tyda den. 16 Men om dig har jag hört att du kan ge tydningar och reda ut problem. Om du kan läsa skriften och säga mig vad den betyder ska du bli klädd i purpur, få en guldkedja runt din hals och styra som den tredje i mitt rike.”

17 Då sade Daniel till kungen: ”Du kan behålla dina gåvor och ge dina belöningar åt någon annan. Jag ska ändå läsa skriften för kungen och ge tydningen.

18 (H) Åt din far Nebukadnessar, o konung, gav den högste Guden rike och storhet, ära och härlighet. 19 Inför den storhet som Gud gav honom darrade människor av alla folk, stammar och språk i skräck för honom. Vem han ville dödade han, och vem han ville lät han leva. Vem han ville upphöjde han, och vem han ville ödmjukade han.

20 Men när hans hjärta förhävde sig och hans ande blev stolt och övermodig, då störtades han från sin kungatron och blev fråntagen sin ära. 21 (I) Han blev utstött från människor, och hans hjärta blev som ett djurs. Han måste bo bland vildåsnor och äta gräs som en oxe, och hans kropp fuktades av himlens dagg, ända tills han insåg att Gud den Högste råder över människors riken och upphöjer vem han vill till att härska över dem.

22 Men du Belshassar, hans son, har ändå inte ödmjukat ditt hjärta trots att du visste allt detta. 23 (J) Du upphöjde dig mot himlens Herre och lät bära fram kärlen från hans hus inför dig. Du och dina stormän, dina hustrur och bihustrur drack vin ur dem, och samtidigt prisade du dina gudar av silver och guld, koppar, järn, trä och sten, gudar som varken ser eller hör eller vet något. Men den Gud som har din ande och alla dina vägar i sin hand, honom har du inte ärat.

24 Därför har han nu sänt denna hand och skrivit detta. 25 Så lyder skriften som är tecknad här: Mene mene tekel u-farsin. 26 Här är vad orden betyder. Mene: Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort slut på det. 27 (K) Tekel:[g] Du är vägd på en våg och funnen för lätt. 28 Peres: Ditt rike är delat och gett åt meder och perser.”

29 (L) Då befallde Belshassar att man skulle klä Daniel i purpur, hänga guldkedjan om hans hals och utropa honom till den tredje i riket.

30 (M) Samma natt dödades Belshassar, kaldeernas kung. 31 Och medern Darejavesh[h] tog emot riket när han var sextiotvå år.

Footnotes

  1. 5:1 Belshassar   Betyder ”Må Bel skydda kungen”. Son till kung Nabonidus (556-539 f Kr) och styresman i hans ställe medan kungen tillbringade tio år i den västarabiska oasen Tema (Job 6:19). Därför kan Belshassar endast erbjuda den tredje högsta positionen (vers 7).
  2. 5:1 en stor festmåltid   Denna dag, i mitten av oktober 539 f Kr, var Babels sista dag i frihet. Perserkungen Koreshs arméer stod utanför Babels portar (jfr vers 30).
  3. 5:2 far   Här i betydelse ”företrädare”. Belshassar och hans far Nabonidus hade tagit över efter Nebukadnessars ättlingar men inlett en ny dynasti.
  4. 5:5 kungens palats   Tronsalen är utgrävd och mätte 50 x 17 meter.
  5. 5:7 purpur   Antikens dyraste färg, ofta ett tecken på kunglig makt (jfr Est 8:15).
  6. 5:10 drottningmodern   Nabonidus mor Adad-Guppi (född ca 648 f Kr) var en kraftfull prästinna vars självbiografi finns bevarad till i dag. Hon levde åtminstone fram till 552 f Kr. Ifall hon hade dött 539 f Kr åsyftas troligen istället Belshassars mor Nitokris.
  7. 5:26f Mene … Tekel   En mina var ett viktmått som omfattade 60 siklar (aram. tekel). De två måtten motsvarar drygt 600 gram och 10 gram.
  8. 5:31 medern Darejavesh   Troligen avses den persiske kung Koresh (jfr 6:28), som var ca 62 år gammal år 539 f Kr. Namnet Darejavesh förknippas annars med en kung som regerade 522-486 f Kr (Esra 4:24f). En annan identifikation som föreslagits är den mediske hövdingen Ugbaru som ledde Koreshs armé in i Babel.

Le roi Belschatsar donna un grand festin à ses grands au nombre de mille, et il but du vin en leur présence.

Belschatsar, quand il eut goûté au vin, fit apporter les vases d'or et d'argent que son père Nebucadnetsar avait enlevés du temple de Jérusalem, afin que le roi et ses grands, ses femmes et ses concubines, s'en servissent pour boire.

Alors on apporta les vases d'or qui avaient été enlevés du temple, de la maison de Dieu à Jérusalem; et le roi et ses grands, ses femmes et ses concubines, s'en servirent pour boire.

Ils burent du vin, et ils louèrent les dieux d'or, d'argent, d'airain, de fer, de bois et de pierre.

En ce moment, apparurent les doigts d'une main d'homme, et ils écrivirent, en face du chandelier, sur la chaux de la muraille du palais royal. Le roi vit cette extrémité de main qui écrivait.

Alors le roi changea de couleur, et ses pensées le troublèrent; les jointures de ses reins se relâchèrent, et ses genoux se heurtèrent l'un contre l'autre.

Le roi cria avec force qu'on fît venir les astrologues, les Chaldéens et les devins; et le roi prit la parole et dit aux sages de Babylone: Quiconque lira cette écriture et m'en donnera l'explication sera revêtu de pourpre, portera un collier d'or à son cou, et aura la troisième place dans le gouvernement du royaume.

Tous les sages du roi entrèrent; mais ils ne purent pas lire l'écriture et en donner au roi l'explication.

Sur quoi le roi Belschatsar, fut très effrayé, il changea de couleur, et ses grands furent consternés.

10 La reine, à cause des paroles du roi et de ses grands, entra dans la salle du festin, et prit ainsi la parole: O roi, vis éternellement! Que tes pensées ne te troublent pas, et que ton visage ne change pas de couleur!

11 Il y a dans ton royaume un homme qui a en lui l'esprit des dieux saints; et du temps de ton père, on trouva chez lui des lumières, de l'intelligence, et une sagesse semblable à la sagesse des dieux. Aussi le roi Nebucadnetsar, ton père, le roi, ton père, l'établit chef des magiciens, des astrologues, des Chaldéens, des devins,

12 parce qu'on trouva chez lui, chez Daniel, nommé par le roi Beltschatsar, un esprit supérieur, de la science et de l'intelligence, la faculté d'interpréter les songes, d'expliquer les énigmes, et de résoudre les questions difficiles. Que Daniel soit donc appelé, et il donnera l'explication.

13 Alors Daniel fut introduit devant le roi. Le roi prit la parole et dit à Daniel: Es-tu ce Daniel, l'un des captifs de Juda, que le roi, mon père, a amenés de Juda?

14 J'ai appris sur ton compte que tu as en toi l'esprit des dieux, et qu'on trouve chez toi des lumières, de l'intelligence, et une sagesse extraordinaire.

15 On vient d'amener devant moi les sages et les astrologues, afin qu'ils lussent cette écriture et m'en donnassent l'explication; mais ils n'ont pas pu donner l'explication des mots.

16 J'ai appris que tu peux donner des explications et résoudre des questions difficiles; maintenant, si tu peux lire cette écriture et m'en donner l'explication, tu seras revêtu de pourpre, tu porteras un collier d'or à ton cou, et tu auras la troisième place dans le gouvernement du royaume.

17 Daniel répondit en présence du roi: Garde tes dons, et accorde à un autre tes présents; je lirai néanmoins l'écriture au roi, et je lui en donnerai l'explication.

18 O roi, le Dieu suprême avait donné à Nebucadnetsar, ton père, l'empire, la grandeur, la gloire et la magnificence;

19 et à cause de la grandeur qu'il lui avait donnée, tous les peuples, les nations, les hommes de toutes langues étaient dans la crainte et tremblaient devant lui. Le roi faisait mourir ceux qu'il voulait, et il laissait la vie à ceux qu'il voulait; il élevait ceux qu'il voulait, et il abaissait ceux qu'il voulait.

20 Mais lorsque son coeur s'éleva et que son esprit s'endurcit jusqu'à l'arrogance, il fut précipité de son trône royal et dépouillé de sa gloire;

21 il fut chassé du milieu des enfants des hommes, son coeur devint semblable à celui des bêtes, et sa demeure fut avec les ânes sauvages; on lui donna comme aux boeufs de l'herbe à manger, et son corps fut trempé de la rosée du ciel, jusqu'à ce qu'il reconnût que le Dieu suprême domine sur le règne des hommes et qu'il le donne à qui il lui plaît.

22 Et toi, Belschatsar, son fils, tu n'as pas humilié ton coeur, quoique tu susses toutes ces choses.

23 Tu t'es élevé contre le Seigneur des cieux; les vases de sa maison ont été apportés devant toi, et vous vous en êtes servis pour boire du vin, toi et tes grands, tes femmes et tes concubines; tu as loué les dieux d'argent, d'or, d'airain, de fer, de bois et de pierre, qui ne voient point, qui n'entendent point, et qui ne savent rien, et tu n'as pas glorifié le Dieu qui a dans sa main ton souffle et toutes tes voies.

24 C'est pourquoi il a envoyé cette extrémité de main qui a tracé cette écriture.

25 Voici l'écriture qui a été tracée: Compté, compté, pesé, et divisé.

26 Et voici l'explication de ces mots. Compté: Dieu a compté ton règne, et y a mis fin.

27 Pesé: Tu as été pesé dans la balance, et tu as été trouvé léger.

28 Divisé: Ton royaume sera divisé, et donne aux Mèdes et aux Perses.

29 Aussitôt Belschatsar donna des ordres, et l'on revêtit Daniel de pourpre, on lui mit au cou un collier d'or, et on publia qu'il aurait la troisième place dans le gouvernement du royaume.

30 Cette même nuit, Belschatsar, roi des Chaldéens, fut tué.

31 Et Darius, le Mède, s'empara du royaume, étant âgé de soixante-deux ans.