Daniel 4
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
4 Jag, Nebukadnessar, levde i fred och hade framgång,
2 när jag en natt fick en dröm som skrämde mig.
3 Jag sände bud efter alla visa män i Babylon för att få min dröm uttydd.
4 När spåmännen, trollkonstnärerna, astrologerna och de vise männen kom och jag berättade drömmen för dem, kunde de inte förklara den.
5 Till slut kom Daniel till mig, den man som jag kallar Beltesassar efter min gud. Han har den helige gudens ande i sig.
6 Beltesassar, du som är den främste bland mina spåmän, sa jag, jag vet att den helige gudens ande bor i dig och att ingen hemlighet är så svår att inte du kan lösa den. Tala om för mig vad min dröm betyder!
7-8 Jag såg ett mycket högt träd ute på fältet, och det växte allt högre mot skyn, tills man kunde se det överallt i hela världen.
9 Löven var friska och gröna, och grenarna var nertyngda av frukt, tillräckligt för att alla skulle få att äta. Markens djur vilade sig i dess skugga, fåglar byggde bo i dess lövverk och hela världen fick sin föda av det.
10 Då fick jag i drömmen se hur en Guds ängel kom ner från himlen.
11 Han ropade: 'Hugg ner trädet! Skär av grenarna, skaka av löven och sprid ut frukten. Jaga bort djuren som håller till under det, och fåglarna som sitter på grenarna,
12 men lämna kvar stubben med rötterna i jorden. Bind fast den med en kätting av järn och koppar och låt den stå kvar i gräset på fältet.Han ska dricka av himlens dagg och äta markens gräs!
13 Under sju år ska han leva som ett djur.
14 Detta har änglarna bestämt genom den Heliges befallning. Anledningen till detta är att hela världen ska inse att den Högste råder över världens alla riken och kan ge dem till vem han vill, till och med till den lägsta bland människor!'
15 Så var min dröm, Beltesassar. Tala nu om för mig vad den betyder! Ingen annan kan hjälpa mig. Alla de vise männen i riket har svikit mig. Men du kan tala om innebörden för mig, för gudarnas ande bor i dig.
16 Daniel satt förstummad och var alldeles tyst en lång stund, förskräckt över drömmens innebörd. Slutligen sa kungen till honom: Beltesassar, var inte rädd att tala om för mig vad den betyder!Daniel svarade: Om dessa händelser som förutsägs i drömmen ändå ville drabba dina fiender, Ers Majestät, och inte dig!
17 Trädet som växte så högt att hela världen kunde se det,
18 och som hade så friska, gröna löv och så mycket frukt att den räckte åt alla, och som gav skydd åt vilda djur och lät fåglar bygga bo i sina grenar -
19 det trädet är Ers Majestät själv: Du har vuxit dig så stark och mäktig att din makt når ända upp till himlen, och du regerar över hela världen.
20 Sedan såg Ers Majestät hur Guds ängel kom ner från himlen och sa: 'Hugg ner trädet och förstör det, men lämna stubben och rötterna kvar i jorden, och bind fast den med en kedja av järn och koppar. Låt honom bli våt av himlens dagg! Under sju år ska han äta gräs tillsammans med markens djur.'
21 Detta är tolkningen: Den högste Guden har beslutat
22 att ditt folk ska driva ut dig ur ditt palats. Du ska bo på marken som ett djur och äta gräs som en oxe, och din rygg ska bli våt av dagg. Så ska det vara under sju år, tills du har lärt dig att den högste Guden regerar över människors riken och ger makt åt den han vill.
23 Men stubben och rötterna rycktes inte upp och förstördes! Det betyder att du ska få tillbaka ditt rike igen, när du har lärt dig att det är himlen som regerar.
24 Jag önskar att Ers Majestät ville lyda mitt råd och sluta att synda! Gör det som du vet är rätt! Var barmhärtig mot de fattiga! Då kanske Gud kan fortsätta att ge dig framgång!
25 Allt som Daniel sagt slog in.
26 Tolv månader efter drömmen gick Nebukadnessar omkring på taket till det kungliga palatset i Babylon
27 och sa för sig själv: I egen kraft har jag lyckats bygga denna vackra stad. Den är huvudstad i mitt rike, och detta är mitt kungliga residens.
28 Medan han talade hördes en röst från himlen: Kung Nebukadnessar, lyssna! Detta är till dig: Du regerar inte längre över detta rike.
29 Du ska tvingas lämna palatset och bo tillsammans med djuren ute på fälten och äta gräs som en oxe under sju år, tills du äntligen inser att Gud delar ut människors riken åt den han själv väljer.
30 I samma stund gick orden i uppfyllelse. Nebukadnessar blev driven ut ur sitt palats och fick äta gräs som en oxe, och hans kropp blev våt av daggen. Hans hår växte och blev så långt som en örns fjädrar och hans naglar som fågelklor.
31 När sju år hade gått, lyfte jag, Nebukadnessar, min blick mot himlen. Mitt förstånd återvände, och jag prisade och tillbad den högste Guden och ärade honom som förblir i evighet och vars rike varar från släkte till släkte.
32 Människorna på jorden är ingenting i jämförelse med honom. Han gör vad han vill med både himlens krafter och jordens alla folk. Ingen kan hindra honom eller säga: 'Vad menar du med att göra på det sättet?'
33 När jag fick tillbaka mitt förstånd, fick jag också tillbaka min makt och härlighet och mitt rike. Mina rådgivare och tjänstemän kom tillbaka till mig, jag fick tillbaka min tron och blev till och med mäktigare än tidigare.
34 Jag, Nebukadnessar, prisar nu och ärar himlens kung, allas domare, som bara gör det som är rätt och riktigt. Han har makt att krossa alla högmodiga!
Daniel 4
Svenska Folkbibeln
4 Jag, Nebukadnessar, levde i lugn och ro i mitt hus och var lycklig i mitt palats. 2 Då fick jag en dröm som skrämde mig. Jag oroades av drömbilder på min bädd och av syner jag såg. 3 Därför befallde jag att man skulle hämta till mig alla de vise i Babel, för att de skulle tala om drömmens uttydning för mig. 4 Spåmännen, besvärjarna, kaldeerna och stjärntydarna kom, och jag berättade drömmen för dem, men de kunde inte ge mig uttydningen. 5 Slutligen kom också Daniel inför mig, han som hade fått namnet Beltesassar efter min guds namn. Heliga gudars ande bor i honom, och jag berättade drömmen för honom på detta sätt: 6 "Beltesassar, du som är den främste bland spåmännen, jag vet att heliga gudars ande bor i dig och att ingen hemlighet är för svår för dig. Säg mig vad jag såg i min dröm och vad den betyder!
7 Detta var den syn jag hade på min bädd: Jag såg i min syn ett träd stå mitt på jorden, och det var mycket högt. 8 Trädet var stort och väldigt och så högt att det räckte upp till himlen och syntes till jordens ände. 9 Lövverket var vackert och trädet bar mycket frukt så att det hade föda åt alla. Markens djur fann skugga under det och himlens fåglar bodde på grenarna. Allt levande fick sin mat från det.
10 Vidare såg jag i den syn jag hade på min bädd, hur en helig väktare steg ner från himlen. 11 Han ropade med hög röst och sade: Hugg ner trädet och hugg av grenarna, riv bort lövverket och strö ut frukten, så att djuren som ligger under trädet flyr sin väg och fåglarna flyger bort från grenarna. 12 Men stubben med rötterna skall lämnas kvar i jorden bland markens gräs, bunden med kedjor av järn och koppar. Av himlens dagg skall den fuktas och ha sin del med djuren bland markens örter. 13 Hans hjärta skall förvandlas så att det inte mer är en människas hjärta, och ett djurs hjärta skall ges åt honom. Sju tider skall gå fram över honom. 14 Så är det förordnat genom väktarna, och så är det befallt i denna sak av de heliga, för att de levande skall veta att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill. Ja, han upphöjer den ringaste bland människor till att härska över dem. 15 Sådan var den dröm som jag, kung Nebukadnessar, hade. Men du, Beltesassar, uttyd den nu, för ingen av alla de vise i mitt rike kan ge mig uttydningen, men du kan det, ty heliga gudars ande bor i dig."
16 Då stod Daniel, som också kallades Beltesassar, en stund bestört, full av oroliga tankar. Men kungen tog till orda igen och sade: "Beltesassar, låt inte drömmen och vad den betyder skrämma dig." Beltesassar sade: "Min herre, o att drömmen hade gällt dem som hatar dig, och dess betydelse dina fiender. 17 Trädet som du såg, som var stort och väldigt och så högt att det räckte upp till himlen och syntes över hela jorden, 18 och som hade ett så vackert lövverk och bar så mycket frukt att det hade föda åt alla, trädet som markens djur bodde under och på vars grenar himlens fåglar hade sina nästen, 19 det är du själv, o konung. Du har ju blivit stor och väldig, och din storhet har vuxit och når upp till himlen, och ditt välde sträcker sig till jordens ände. 20 Men att konungen såg en helig väktare stiga ner från himlen och säga: "Hugg ner trädet och förstör det. Dock må stubben med rötterna lämnas kvar i jorden, bunden med kedjor av järn och koppar bland markens gräs. Av himlens dagg skall den fuktas och ha sin del bland markens djur, till dess att sju tider har gått fram över honom", 21 det betyder, o konung, och detta är den Högstes beslut som har drabbat min herre konungen: 22 Du skall stötas ut från människorna och tvingas bo bland markens djur och äta gräs som en oxe och fuktas av himlens dagg. Sju tider skall gå fram över dig till dess du har insett att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill. 23 Men att det gavs befallning om att trädets stubbe med rötterna skulle lämnas kvar, det betyder att du skall få tillbaka ditt rike när du har besinnat att det är himlen som har makten. 24 Därför, o konung, låt mitt råd behaga dig: Gör dig fri från dina synder genom att göra gott och från dina missgärningar genom att vara barmhärtig mot de fattiga, om din framgång skall bestå."
25 Allt detta hände med kung Nebukadnessar. 26 Tolv månader senare, när kungen en gång gick omkring på taket av det kungliga palatset i Babel, 27 tog han till orda och sade: "Se, detta är det stora Babel som jag har byggt upp till ett kungavälde genom min krafts styrka, min härlighet till ära!"
28 Medan ordet ännu var i kungens mun kom en röst från himlen: "Till dig, kung Nebukadnessar, skall det sägas: Ditt rike har tagits ifrån dig. 29 Du skall stötas ut från människorna och tvingas bo bland markens djur och äta gräs som en oxe. Så skall sju tider gå fram över dig, till dess att du har insett att den Högste råder över människors riken och ger dem åt vem han vill."
30 I samma ögonblick gick det ordet i uppfyllelse på Nebukadnessar. Han stöttes ut från människorna och måste äta gräs som en oxe. Himlens dagg fuktade hans kropp till dess att hans hår växte och blev som örnfjädrar och till dess att hans naglar blev som fågelklor.
31 Men när den tiden hade gått lyfte jag, Nebukadnessar, upp mina ögon till himlen och fick tillbaka mitt förstånd. Då lovade jag den Högste, jag prisade och ärade honom som lever i evighet.
Hans välde är ett evigt välde,
hans rike varar från släkte till släkte.
32 Alla som bor på jorden räknas för intet,
han gör vad han vill med himlens här
och med dem som bor på jorden.
Ingen kan stå emot hans hand
eller säga till honom: "Vad är det du gör?"
33 Vid samma tid återfick jag mitt förstånd och jag fick tillbaka min härlighet och glans, mitt rike och min ära. Mina rådsherrar och stormän sökte upp mig, och jag blev på nytt insatt i mitt rike och fick ännu större makt. 34 Nu prisar, upphöjer och ärar jag, Nebukadnessar, himmelens Konung, ty alla hans gärningar är sanning och hans vägar rätta, och han kan ödmjuka dem som vandrar i högmod.
Daniel 4
Svenska 1917
4 Jag, Nebukadnessar, satt i god ro i mitt hus och levde lycklig i mitt palats.
2 Då hade jag en dröm som förskräckte mig; jag ängslades genom drömbilder på mitt läger och genom en syn som jag såg.
3 Därför gav jag befallning att man skulle hämta alla de vise i Babel till mig, för att de skulle säga mig drömmens uttydning.
4 Så kommo nu spåmännen, besvärjarna, kaldéerna och stjärntydarna, och jag förtäljde drömmen för dem, men de kunde icke säga mig dess uttydning.
5 Slutligen kom ock Daniel inför mig, han som hade fått namnet Beltesassar efter min guds namn, och i vilken heliga gudars ande är; och jag förtäljde drömmen för honom sålunda:
6 »Beltesassar, du som är den överste bland spåmännen, du om vilken jag vet att heliga gudars ande är i dig, och att ingen hemlighet är dig för svår, säg mig vad jag såg i min dröm, och vad den betyder.
7 Detta var den syn jag hade på mitt läger: Jag såg i min syn ett träd stå mitt på jorden, och det var mycket högt.
8 Ja, stort och väldigt var trädet, och så högt att det räckte upp till himmelen och syntes allt intill jordens ända.
9 Dess lövverk var skönt, och de bar mycken frukt, så att det hade föda åt alla. Markens djur funno skugga därunder, och himmelens fåglar bodde på dess grenar, och allt kött hade sin föda därav.
10 Vidare såg jag, i den syn jag hade på mitt läger, huru en helig ängel steg ned från himmelen.
11 Han ropade med hög röst och sade: 'Huggen ned trädet och skären av dess grenar, riven bort dess lövverk och förströn dess frukt, så att djuren som ligga därunder fara sin väg och fåglarna flyga bort ifrån dess grenar.
12 Dock må stubben med rötterna lämnas kvar i jorden, bunden med kedjor av järn och koppar, bland markens gräs; av himmelens dagg skall han vätas och hava sin lott med djuren bland markens örter.
13 Hans hjärta skall förvandlas, så att det icke mer är en människas, och ett djurs hjärta skall givas åt honom, och sju tider skola så gå fram över honom.
14 Så är det förordnat genom änglarnas rådslut, och så är det befallt om denna sak av de heliga, för att de levande skola besinna att den Högste råder över människors riken och giver dem åt vem han vill, ja, upphöjer den lägste bland människor till att härska över dem.'
15 Sådan var den dröm som jag, konung Nebukadnessar, hade. Och du, Beltesassar, må nu säga uttydningen; ty ingen av de vise i mitt rike kan säga mig uttydningen, men du kan det väl, ty heliga gudars ande är i dig.»
16 Då stod Daniel, som också hade namnet Beltesassar, en stund häpen, uppfylld av oroliga tankar. Men konungen tog åter till orda och sade: »Beltesassar, låt icke drömmen och vad den betyder förskräcka dig. Beltesassar svarade och sade: »Min herre, o att drömmen gällde dem som hata dig, och dess betydelse dina fiender!
17 Trädet som du såg, vilket var så stort och väldigt och så högt att det räckte upp till himmelen och syntes över hela jorden,
18 och som hade ett så skönt lövverk och bar mycken frukt, så att det hade föda åt alla, trädet under vilket markens djur bodde, och på vars grenar himmelens fåglar hade sina nästen,
19 det är du själv, o konung, du som har blivit så stor och väldig, du vilkens storhet har vuxit, till dess att den har nått upp till himmelen, och vilkens välde sträcker sig till jordens ända.
20 Men att konungen såg en helig ängel stiga ned från himmelen, vilken sade: 'Huggen ned trädet och förstören det; dock må stubben med rötterna lämnas kvar i jorden, bunden med kedjor av järn och koppar, bland markens gräs; av himmelens dagg skall han vätas och hava sin lott med markens djur, till dess att sju tider hava gått fram över honom',
21 detta betyder följande, o konung, och detta är den Högstes rådslut, som har drabbat min herre konungen:
22 Du skall bliva utstött från människorna och nödgas bo ibland markens djur och äta gräs såsom en oxe och vätas av himmelens dagg; och sju tider skola så gå fram över dig, till dess du besinnar att den Högste råder över människors riken och giver dem åt vem han vill.
23 Men att det befalldes att trädets stubbe med rötterna skulle lämnas kvar, det betyder att du skall återfå ditt rike, när du har besinnat att det är himmelen som har makten.
24 Därför, o konung, må du låta mitt råd täckas dig: gör dig fri ifrån dina synder genom att göra gott, och ifrån dina missgärningar genom att öva barmhärtighet mot de fattiga, om till äventyrs din lycka så kunde bliva beståndande.»
25 Allt detta drabbade också konung Nebukadnessar.
26 Tolv månader därefter, när konungen en gång gick omkring på taket av det kungliga palatset i Babel,
27 hov han upp sin röst och sade: »Se, detta är det stora Babel, som jag har byggt upp till ett konungasäte genom min väldiga makt, min härlighet till ära!»
28 Medan ordet ännu var i konungens mun, kom en röst från himmelen: »Dig, konung Nebukadnessar, vare det sagt: Ditt rike har blivit taget ifrån dig;
29 du skall bliva utstött från människorna och nödgas bo ibland markens djur och äta gräs såsom en oxe; och sju tider skola så gå fram över dig, till dess du besinnar att den Högste råder över människors riken och giver dem åt vem han vill.»
30 I samma stund gick det ordet i fullbordan på Nebukadnessar; han blev utstött från människorna och måste äta gräs såsom en oxe, och av himmelens dagg vättes hans kropp, till dess att hans hår växte och blev såsom örnfjädrar, och till dess att hans naglar blevo såsom fågelklor.
31 Men när tiden var förliden, upplyfte jag, Nebukadnessar, mina ögon till himmelen och fick åter mitt förstånd. Då lovade jag den Högste, jag prisade och ärade honom som lever evinnerligen, honom vilkens välde är ett evigt välde, och vilkens rike varar från släkte till släkte,
32 honom mot vilken alla som bo på jorden äro att akta såsom intet, ty han gör vad han vill både med himmelens här och med dem som bo på jorden, och ingen kan stå emot hans hand eller säga till honom: »Vad gör du?»
33 Så fick jag då på den tiden åter mitt förstånd, och jag fick tillbaka min härlighet och glans, mitt rike till ära; och mina rådsherrar och stormän sökte upp mig. Och jag blev åter insatt i mitt rike, och ännu större makt blev mig given.
34 Därför prisar nu jag, Nebukadnessar, och upphöjer och ärar himmelens konung, ty alla hans gärningar äro sanning, och hans vägar äro rätta, och dem som vandra i högmod kan han ödmjuka.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln