Apostlagärningarna 15

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Möte med apostlarna i Jerusalem

15 Några kom då från Judeen och började lära bröderna att de inte kunde bli räddade om de inte lät omskära sig^[a] som seden var enligt Mose. ² Men Paulus och Barnabas gick emot dem vilket ledde till ständiga diskussioner och bråk. Till slut bestämde därför de troende att man skulle låta Paulus och Barnabas och några till resa upp till Jerusalem för att reda ut saken med apostlarna och församlingsledarna där. ³ Församlingen utrustade dem för resan och de gav sig iväg genom Fenikien och Samarien där de berättade om hedningar som hade vänt om, vilket gjorde de troende mycket glada.

⁴ När de kom fram till Jerusalem, blev de mottagna av församlingen och apostlarna och ledarna. Paulus och Barnabas berättade sedan om vad Gud hade gjort genom dem. ⁵ Men då reste sig några från fariseernas parti som blivit troende och förklarade att hedningarna måste omskäras och krävas följa Moses lag.

⁶ Apostlarna och församlingsledarna höll därför ett särskilt möte om den här frågan. ⁷ Efter en lång diskussion reste sig Petrus och sa: ”Bröder, ni vet att Gud för länge sedan utsåg mig bland er till att förkunna evangelium för hedningar, så att de också skulle kunna tro. ⁸ Och Gud som känner allas hjärtan har visat att han har tagit emot dem genom att ge dem den heliga Anden precis som till oss. ⁹ Gud har inte gjort någon skillnad mellan oss och dem utan renade deras hjärtan genom tron. ¹⁰ Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken vi eller våra förfäder har kunnat bära? ¹¹ Nej, vi tror att alla, både vi och de, blir räddade genom vår Herre Jesus nåd.”

¹² Efter det blev det tyst på diskussionen och alla lyssnade till Barnabas och Paulus när de berättade om de tecken och under som Gud hade gjort genom dem bland andra folk.

¹³ När de hade slutat, reste sig Jakob^[b] och sa: ”Bröder, lyssna på mig! ¹⁴ Simon^[c] har berättat hur Gud för första gången såg till att han fick ett eget folk bland hedningarna. ¹⁵ Det stämmer väl överens med det budskap som står skrivet hos profeterna:

¹⁹ Jag anser därför att vi inte ska ställa så många krav på hedningar som vänder sig till Gud. ²⁰ Det räcker med att vi skriver till dem att de ska låta bli att äta sådant som orenats genom avgudadyrkan, att de ska avhålla sig från sexuell omoral och från att äta kött från kvävda djur samt blod.^{[g] 21} För Mose har man förkunnat överallt i alla städer under alla tider och han läses i synagogorna varje sabbat.”

Brevet från församlingen i Jerusalem

²² Sedan beslöt apostlarna och ledarna tillsammans med hela församlingen att man skulle sända några representanter till Antiochia tillsammans med Paulus och Barnabas. Det blev två av församlingsledarna: Judas (som kallades Barsabbas) och Silas.

²³ Så här löd det brev de fick med sig:

Från apostlarna och församlingsledarna, till bröderna av hednisk härkomst i Antiochia, Syrien och Kilikien.

Varma hälsningar!

²⁴ Vi har fått veta att några från oss har skapat oro och förvirring bland er med vad de har sagt men dessa män var inte utsända av oss. ²⁵ Vi beslöt därför enhälligt att utse representanter och skicka dem till er tillsammans med våra älskade bröder Barnabas och Paulus, ²⁶ dessa båda som har riskerat sina liv för vår Herre Jesus Kristus skull. ²⁷ Våra representanter, Judas och Silas, kommer att framföra detsamma som vi skriver.

²⁸ Den heliga Anden och vi har beslutat att inte kräva något annat av er än detta nödvändiga: ²⁹ att ni avhåller er från kött som offrats till avgudar, blod, kött från kvävda djur och sexuell omoral. Om ni noga följer detta, handlar ni rätt.

Vi önskar er allt gott!

³⁰ De sändes iväg och reste till Antiochia där man kallade samman de troende till ett möte och överlämnade brevet. ³¹ När man läste brevet blev alla glada över detta uppmuntrande besked. ³² Judas och Silas som själva var profeter talade sedan länge till församlingen och uppmuntrade och styrkte dem. ³³ När de hade varit där en tid, reste Judas och Silas tillbaka till dem som hade sänt dem och församlingen i Antiochia önskade dem frid.^{[h] 35} Men Paulus och Barnabas stannade kvar i Antiochia där de tillsammans med många andra undervisade och spred budskapet om Herren.

Paulus och Barnabas skiljs åt

³⁶ Efter ett tag sa Paulus till Barnabas: ”Borde vi inte åka tillbaka till alla de städer där vi har spridit budskapet om Herren för att se hur det går med de troende?” ³⁷ Barnabas föreslog att de skulle ta med sig Johannes som kallades Markus. ³⁸ Men Paulus var emot detta eftersom denne hade övergett dem i Pamfylien och inte varit med dem i deras arbete. ³⁹ De blev så oeniga om detta att de skildes åt. Barnabas tog sedan med sig Markus och seglade till Cypern. ⁴⁰ Paulus däremot valde Silas som medhjälpare och sedan de troende hade överlämnat dem åt Herrens nåd, gav han sig iväg. ⁴¹ Han reste genom Syrien och Kilikien för att uppmuntra församlingarna där.