5 Mosebok 33
Svenska Folkbibeln
Mose välsignar Israel
33 Detta är den välsignelse gudsmannen Mose uttalade över Israels barn före sin död: 2 Han sade:
" Herren kom från Sinai,
från Seir gick hans sken upp över dem.
Han strålade fram från berget Paran,
ur skaran av mångtusen heliga.
På hans högra sida brann i eld en lag för dem.
3 I sanning, han älskar folken.
Alla hans heliga är i din hand.
De faller ner vid din fot,
de tar emot av dina ord.
4 Mose gav oss en lag,
en arvedel för Jakobs menighet.
5 Han blev kung i Jesurun,
när folkets huvudmän samlades,
Israels alla stammar."
6 "Må Ruben leva och ej dö.
Dock blir hans män en liten skara."
7 Detta sade han om Juda:
"Hör, o Herre, Juda röst,
låt honom komma till sitt folk.
Med sina händer strider han för det.
Bli en hjälp för honom mot hans ovänner."
8 Om Levi sade han:
"Dina tummim och dina urim[a] tillhör din fromme,
som du prövade i Massa,
som du kämpade med vid Meribas vatten,
9 han som sade om sin fader och sin moder:
'Jag ser dem inte',
och som inte ville kännas vid sina bröder,
ej heller veta av sina barn.
Ty de tog vara på ditt ord,
och ditt förbund höll de.
10 De skall lära Jakob dina förordningar
och Israel din lag.
De skall bära fram rökelse för din näsa,
och heloffer på ditt altare.
11 Välsigna, o Herre, hans kraft,
låt hans händers verk behaga dig.
Krossa höfterna på hans motståndare,
på hans fiender, så att de inte kan resa sig."
12 Om Benjamin sade han:
" Herrens älskade
skall bo i trygghet hos honom
som alltid skyddar honom.
Mellan hans höjder skall han bo."
13 Om Josef sade han:
"Välsignat av Herren vare hans land,
med himlens ädlaste gåvor, med dagg,
med gåvor från djupet som ligger där nere,
14 med solens ädlaste alster
och månvarvens ädlaste frukter,
15 med de uråldriga bergens yppersta skatter
och de eviga höjdernas dyrbara frukt,
16 med jordens dyrbara frukt och all dess fullhet,
med nåd från honom som bodde i busken.
Må detta komma över Josefs huvud,
över hans hjässa, fursten bland bröder.
17 Härlig är den förstfödde bland hans tjurar,
som en vildoxes är hans horn.
Med dem stångar han folken,
också dem som bor vid jordens ändar.
Sådana är Efraims tiotusenden,
sådana Manasses tusenden."
18 Om Sebulon sade han:
"Gläd dig, Sebulon, när du drar ut,
och du Isaskar, i dina tält.
19 Folk bjuder de in till sitt berg.
Där offrar de rätta offer.
Ty havens rikedom suger de till sig,
och skatter som sanden döljer."
20 Om Gad sade han:
"Lovad vare han som gav rymligt land åt Gad!
Han bor som en lejoninna,
och krossar både arm och hjässa.
21 Han utsåg den bästa delen åt sig själv,
ty där var hans härskarlott förvarad.
När folkets huvudmän kom samman,
utförde han Herrens rätt,
hans domar med Israel."
22 Om Dan sade han:
"Dan är ett ungt lejon,
som rusar ner från Basan."
23 Om Naftali sade han:
"Naftali har fått riklig nåd
och full välsignelse av Herren.
Väster och söder skall du ta i besittning."
24 Om Aser sade han:
"Välsignad bland söner är Aser.
Må han bli älskad av sina bröder,
och må han doppa sin fot i olja.
25 Av järn och koppar skall dina reglar vara,
och som dina dagar din kraft."
26 "Ingen är som Jesuruns Gud,
han som far fram på himlen till din hjälp,
på skyarna i sitt majestät.
27 En tillflykt är han, urtidens Gud,
och här nere råder hans eviga armar.
Han skall jaga fienderna framför dig,
och säga: Förgör dem!
28 Så skall Israel bo i trygghet,
Jakobs källa lämnas ifred
i ett land med säd och vin,
under en himmel som dryper av dagg.
29 Salig är du, Israel. Vem är dig lik?
Du är ett folk, som har sin räddning i Herren.
Han är din skyddande sköld, ditt ärorika svärd.
Dina fiender skall visa dig underdånighet,
och du skall gå fram över deras höjder."
Footnotes
- 5 Mosebok 33:8 tummim . . . urim Se not till 2 Mos 28:30.
5 Moseboken 33
Svenska Folkbibeln 2015
Mose välsignar Israel
33 (A) Detta är den välsignelse som gudsmannen Mose uttalade över Israels barn före sin död. 2 (B) Han sade:
Herren kom från Sinai,
han gick upp över dem från Seir.
Han strålade fram från berget Paran,
ur skaran av mångtusen heliga.
På hans högra sida
brann i eld en lag för dem.
3 I sanning älskar han folken.
Alla hans heliga är i din hand.
De faller ner vid din fot,
de tar emot av dina ord.
4 Mose gav oss en lag,
en arvedel för Jakobs församling.
5 Han blev kung i Jeshurun
när folkets huvudmän samlades,
Israels alla stammar.
6 Låt Ruben leva och inte dö.
Men hans män blir en liten skara.
7 Detta sade han om Juda:
Hör, o Herre, Juda röst,
låt honom komma till sitt folk.
Med sina händer strider han
för dem.
Bli hans hjälp mot hans fiender.
8 (C) Om Levi sade han:
Dina tummim[a] och dina urim[b]
tillhör din trogne
som du prövade i Massa,
som du kämpade med
vid Meribas vatten,
9 (D) han som sade om sin far och sin mor:
’Jag ser dem inte’,
som inte ville kännas vid
sina bröder[c]
eller veta av sina barn,
för de tog vara på ditt ord
och höll ditt förbund.
10 De ska lära Jakob dina förordningar
och Israel din lag.
De ska bära fram rökelse
för din näsa[d]
och heloffer på ditt altare.
11 Välsigna, o Herre, hans kraft,
låt hans händers verk behaga dig.
Krossa höfterna
på hans motståndare
så att hans fiender
inte kan resa sig.
12 Om Benjamin sade han:
Herrens älskade
ska bo i trygghet hos honom
som alltid skyddar honom.
Mellan hans höjder ska han bo.
13 Om Josef sade han:
Må hans land
bli välsignat av Herren
med himlens ädlaste gåvor,
med dagg,
med gåvor från djupet
som ligger där nere,
14 med solens finaste skördar
och månvarvens finaste frukter,
15 med de uråldriga bergens
yppersta skatter
och de eviga höjdernas
finaste frukt,
16 (E) med jordens finaste frukt
och all dess fullhet,
med nåd från honom
som bodde i busken[e].
Låt detta komma
över Josefs huvud,
över hjässan på fursten
bland bröder.
17 (F) Härlig är den förstfödde
bland hans tjurar,
som vildoxens är hans horn.
Med dem stångar han folken,
också dem som bor
vid jordens ändar.
Sådana är Efraims tiotusenden,
sådana Manasses tusenden.
18 Om Sebulon sade han:
Gläd dig, Sebulon, när du drar ut,
och du Isaskar i dina tält.
19 De bjuder in folk till sitt berg,
där offrar de rätta offer,
för de suger till sig havens rikedom
och skatter dolda i sanden.
20 Om Gad sade han:
Lovad är han
som gav rymligt land åt Gad!
Han bor som en lejonhona
och krossar både arm och hjässa.
21 (G) Han utsåg den bästa delen
åt sig själv,
för där var hans
härskarlott förvarad.
När folkets huvudmän
kom samman,
utförde han Herrens rätt
och hans domar med Israel.
22 Om Dan sade han:
Dan är ett ungt lejon
som rusar ner från Bashan.[f]
23 Om Naftali sade han:
Naftali har fått riklig nåd
och full välsignelse av Herren.
Väster och söder
ska du ta i besittning.
24 Om Asher sade han:
Välsignad bland söner
är Asher.
Må han bli älskad av sina bröder
och doppa sin fot i olja.
25 Av järn och koppar
ska dina reglar vara,
och som dina dagar din kraft.
26 Ingen är som Jeshuruns Gud,
han som far fram på himlen
till din hjälp,
på skyarna i sitt majestät.
27 (H) En tillflykt är han, urtidens Gud,
och här nere råder
hans eviga armar.
Han ska jaga fienderna framför dig
och säga: Förgör dem!
28 (I) Så ska Israel bo i trygghet,
Jakobs källa lämnas ifred
i ett land med säd och vin,
under en himmel
som dryper av dagg.
29 Salig är du, Israel.
Vem är som du?
Du är ett folk
som har sin räddning i Herren.
Han är din skyddande sköld,
ditt ärorika svärd.
Dina fiender ska krypa för dig,
och du ska gå fram
över deras höjder.
Footnotes
- 33:8 Dina tummim Andra handskrifter (så Septuaginta): ”Ge Levi dina tummim”.
- 33:8 tummim … urim Två stenar, kanske ljus och mörk, som användes för att söka Guds vilja genom lottkastning (4 Mos 27:21, 1 Sam 28:6, Ords 16:33).
- 33:9 inte ville kännas vid sina bröder Vid Guds straffdom efter guldkalven (se 4 Mos 32:27).
- 33:10 för din näsa Annan översättning (så Septuaginta): ”för din vrede” (jfr 4 Mos 16:46).
- 33:16 bodde i busken Den brinnande busken där Gud uppenbarade sig för Mose (2 Mos 3).
- 33:22 Bashan Golanhöjderna. Dan flyttade senare till området nordväst om Bashan (se Dom 18).
5 Mosebok 33
Svenska 1917
33 Och detta är den välsignelse gudsmannen Mose gav Israels barn före sin död;
2 han sade: »HERREN kom från Sinai, och från Seir gick hans sken upp för dem; man kom fram i glans från berget Paran, ut ur hopen av mångtusen heliga; på hans högra sida brann i eld en lag för dem.
3 Ja, han vårdar sig om folken; folkets heliga äro alla under din hand. De ligga vid din fot, de hämta upp av dina ord.
4 Mose gav åt oss en lag, en arvedel for Jakobs menighet.
5 Och Jesurun fick en konung, när folkets hövdingar församlades, Israels stammar allasammans.»
6 »Må Ruben leva och icke dö; dock blive hans män en ringa hop.
7 Och detta sade han om Juda: »Hör, o HERRE, Judas röst, och låt honom komma till sitt folk. Med sina händer utförde han dess sak; bliv du honom en hjälp mot hans ovänner.»
8 Och om Levi sade han: »Dina tummim och dina urim, de tillhöra din frommes skara, dem du frestade i Massa, dem du tvistade med vid Meribas vatten,
9 dem som sade om fader och moder: 'Jag ser dem icke', och som icke ville kännas vid sina bröder, ej heller veta av sina barn. Ty de aktade på ditt tal, och ditt förbund höllo de.
10 De lära Jakob dina rätter och Israel din lag, de bära fram rökverk för din näsa och heloffer på ditt altare.
11 Välsigna, HERRE, hans kraft, och låt hans händers verk behaga dig. Krossa länderna på hans motståndare, på hans fiender, så att de icke kunna resa sig.»
12 Om Benjamin sade han: »HERRENS vän är han, han skall bo i trygghet hos honom, hos honom som överskygger honom alltid, och som har sin boning mellan hans höjder.»
13 Och om Josef sade han: »Välsignat av HERREN vare hans land med himmelens ädlaste gåvor, med dagg, med gåvor från djupet som utbreder sig därnere,
14 med solens ädlaste alster och månvarvens ädlaste frukter,
15 med de uråldriga bergens yppersta skatter och de eviga höjdernas ädlaste frukt,
16 med jordens ädlaste frukt och allt vad hon bär, och med nåd från honom som bodde i busken. Detta komme över Josefs huvud, över hans hjässa, furstens bland bröder.
17 Härlig är den förstfödde bland hans tjurar, såsom en vildoxes äro hans horn; med dem stångar han ned alla folk, ja ock dem som bo vid jordens ändar. Sådana äro Efraims tiotusenden. sådana Manasses tusenden.»
18 Och om Sebulon sade han: »Gläd dig, Sebulon, när du drager ut, och du, Isaskar, i dina tält.
19 Folk inbjuda de till sitt berg; där offra de rätta offer. Ty havens rikedom få de suga, och de skatter som sanden döljer.»
20 Och om Gad sade han: »Lovad vare han som gav så rymligt land åt Gad! Lik en lejoninna har han lägrat sig, han krossar både arm och hjässa.
21 Han utsåg åt sig förstlingslandet, ty där var hans härskarlott förvarad. Dock drog han med bland folkets hövdingar; HERRENS rätt utförde han och hans domar, tillsammans med det övriga Israel.»
22 Och om Dan sade han: »Dan är ett ungt lejon, som rusar ned från Basan.»
23 Och om Naftali sade han: »Naftali har fått riklig nåd och välsignelse till fyllest av HERREN. Västern och södern tage du i besittning.»
24 Och om Aser sade han: »Välsignad bland söner vare Aser! Han blive älskad av sina bröder, och han doppe sin fot i olja.
25 Av järn och koppar vare dina riglar; och så länge du lever, må din kraft bestå.»
26 »Ingen är lik Gud, o Jesurun; till din hjälp far han fram på himmelen och i sin höghet på skyarna.
27 En tillflykt är han, urtidens Gud, och härnere råda hans eviga armar. Han förjagade fienderna för dig, han sade: Förgör dem.
28 Så fick Israel bo i trygghet, Jakobs källa vara i ro, i ett land med säd och vin, under en himmel som dryper av dagg.
29 Säll är du, Israel; ja, vem är dig lik? Du är ett folk som får seger genom HERREN, genom honom som är din skyddande sköld, honom som är ditt ärorika svärd. Ja, dina fiender skola visa dig underdånighet, och du skall gå fram över deras höjder.»
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation