5 Moseboken 12:1-22:20

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Andra budet: Du ska inte tillverka några avgudar

12 Detta är de lagar och föreskrifter som ni ska lyda i det land som Herren, dina förfäders Gud, har gett dig att ta i besittning för all framtid; följ dem så länge ni lever på jorden:

Bara en enda plats för gudstjänsten

² Förstör grundligt alla de platser där de folk ni fördriver tillber sina gudar på höga berg och kullar och under alla grönskande träd. ³ Bryt ner deras altaren, slå sönder deras stenstoder, bränn upp deras asherapålar^[a] och hugg ner deras avgudabilder! Lämna ingenting kvar som kan påminna om dem på dessa platser!

⁴ Ni ska inte tillbe Herren, er Gud, på samma sätt som de. ⁵ Istället ska ni samlas på en plats som Herren, er Gud, själv kommer att välja ut åt sig i någon av era stammar, en plats där hans namn ska bo. Dit ska du gå. ⁶ Där ska ni bära fram era brännoffer och slaktoffer, ert tionde och era personliga gåvor, era löftesoffer, era frivilliga offer och de förstfödda djuren från er boskap och era hjordar. ⁷ Där ska ni och era familjer äta^[b] och fira högtid inför Herren, er Gud, och glädjas över resultatet av ert arbete och den välsignelse ni fått från Herren, er Gud.

⁸ Ni ska inte längre göra som vi gör idag. Nu gör var och en som han själv vill, ⁹ eftersom ni ännu inte har nått den viloplats som Herren, din Gud, vill ge dig. ¹⁰ När ni har gått över Jordan och bosatt er i det land som Herren, er Gud, vill ger er och han har gett er ro för alla era fiender och ni lever i trygghet, ¹¹ då ska Herren, er Gud, utse en plats för sitt namns boning. Till den platsen ska ni bära fram de gåvor jag ger befallning om: era brännoffer och slaktoffer, ert tionde och era personliga gåvor, samt alla de utvalda löftesoffer ni lovat Herren. ¹² Där ska ni glädjas inför Herren med era söner och döttrar och slavar och slavinnor, likaså med leviterna som bor i era städer. De har ju inte fått något eget område i landet.

¹³ Du ska inte offra dina brännoffer var som helst, ¹⁴ utan bara på den plats som Herren väljer bland en av era stammar. Där ska du göra allt det som jag befaller dig.

¹⁵ Om du däremot vill slakta och äta djur på vanligt sätt, då kan du slakta dem var som helst i dina städer. Ät så mycket kött du vill, för Herren ska välsigna dig med sådant. De som är orena^[c] får också äta av det som man äter gasell eller hjort. ¹⁶ Du får dock inte äta blodet. Häll ut det på marken som vatten.

¹⁷ I dina städer får du inte äta vare sig tiondet av säden, vinet eller oljan eller det förstfödda från din boskap eller dina hjordar eller något du har lovat att ge och inte heller dina frivilliga offer eller personliga offer. ¹⁸ Allt detta ska du, din son och dotter, din slav och slavinna och leviterna i dina städer äta inför Herren, din Gud, på den plats han väljer ut åt sig. Gläd dig inför Herren, din Gud, över resultatet av ditt arbete. ¹⁹ Leviterna får du aldrig glömma bort så länge du lever i landet.

²⁰ När Herren, din Gud, har utvidgat dina gränser så som han har lovat och du får lust att äta kött, så ät så mycket du vill. ²¹ Om den plats Herren väljer ut som sin ligger alltför långt bort från din boplats, kan du slakta kor och får som Herren har gett dig så som jag har befallt dig och äta dem där du bor så mycket du vill. ²² Ät dem som du äter gasell och hjort. Även de som inte är rena kan äta dem. ²³ Det enda förbehållet är att du aldrig får äta blodet, för livet är i blodet och du får inte äta livet tillsammans med köttet. ²⁴ Ät alltså inte blodet. Häll ut blodet på marken som vatten. ²⁵ Ät det inte! Då kommer allt att gå väl för dig och dina barn, eftersom du gör det som är rätt inför Herren. ²⁶ Det är bara dina heliga gåvor och dina löftesoffer som du måste ta med dig till den plats Herren väljer ut. ²⁷ Dina brännoffer, köttet och blodet, ska du offra på Herrens, din Guds, altare. Blodet från offret ska du hälla ut över Herrens, din Guds, altare, men köttet får du äta.

²⁸ Var noga med att följa alla dessa föreskrifter. Om du gör det som är gott och rätt i Herrens, din Guds, ögon, kommer det alltid att gå väl för dig och dina barn.

²⁹ Herren, din Gud, ska förinta folken i det land dit du kommer och driva undan dem för dig. Men när du har drivit bort dem och bosatt dig i deras land, ³⁰ ska du inte vara nyfiken på deras gudar och gå i deras fälla som utrotades för din skull. Fråga inte: ”Hur tillbad de här folken sina gudar? Jag vill göra på samma sätt.” ³¹ Du får inte tillbe Herren, din Gud, på det sättet. I sin tillbedjan har dessa folk gjort avskyvärda saker som Herren hatar. De har till och med bränt upp sina söner och döttrar som offer till sina gudar. ³² Lyd alla de bud jag ger er! Lägg inte till något och dra inte heller bort något från dem.

Tredje budet: Du ska inte missbruka din Guds namn

13 Om en profet eller någon med drömmar träder fram hos dig och utlovar tecken eller under ² och detta tecken eller under faktiskt också inträffar och han då säger: ”Låt oss följa andra gudar, gudar som du inte känner, och låt oss tjäna dem,” ³ ska du inte lyssna på en sådan profet eller drömtydare. Det är Herren som prövar er för att se om ni verkligen älskar honom av hela ert hjärta och av hela er själ. ⁴ Ni ska följa Herren, er Gud. Frukta honom, håll hans bud, lyd honom, tjäna honom och håll fast vid honom!

⁵ Men profeten eller drömtydaren måste dö, eftersom han försökte få er att göra uppror mot Herren, er Gud, som ledde er ut ur slaveriet i Egypten. Han ville locka dig bort från den väg Herren, din Gud, har befallt dig att gå. Gör dig av med det onda bland folket!

⁶ Inte ens om din bror, din son, din dotter, din älskade hustru eller närmaste vän viskar till dig och säger: ”Låt oss gå och tjäna andra gudar” som varken du eller dina fäder har känt, ⁷ gudar som andra folk runt omkring er dyrkar nära eller fjärran på olika håll på jorden, ⁸ får du ge efter eller lyssna eller visa förbarmande. Skydda honom inte. ⁹ Döda honom! Du ska börja och sedan ska de andra i folket följa ditt exempel. ¹⁰ Stena honom till döds! Han har försökt att dra dig bort från Herren, din Gud, som ledde dig ut ur slaveriet i Egypten. ¹¹ Hela Israel ska höra om detta och känna fruktan, så att ingen mer gör något så ont hos dig.

¹² Om du får höra rykten från någon av de städer Herren, din Gud, ger dig att bo i, ¹³ att några onda män bland folket har lyckats förleda de andra att tillbe främmande gudar som du inte känner, ¹⁴ ska du först noga höra dig för, utforska och undersöka om ryktet är sant. Om du upptäcker att det är så, att något så avskyvärt har inträffat hos dig, ¹⁵ ska du genast ingripa mot staden med svärd och viga alla dess invånare åt förintelse, ja, till och med boskapen. ¹⁶ Du ska stapla upp allt byte mitt på torget och bränna upp både det och resten av staden som ett heloffer åt Herren, er Gud. Den staden ska för alltid ligga i ruiner och får aldrig byggas upp igen ¹⁷ och inget av det som vigts åt förintelse får du behålla. Bara då kan Herrens vrede upphöra. Han kommer att vara barmhärtig mot dig och ha medlidande med dig och göra dig till ett mäktigt folk, precis som han med ed lovade dina förfäder, ¹⁸ om du lyssnar till Herren, din Gud, och håller hans bud som jag idag ger dig och gör det som är rätt i Herrens, din Guds, ögon.

Ren och oren mat

(3 Mos 11:1-23)

14 Eftersom ni är Herrens, er Guds, barn ska ni inte rista er blodiga eller raka främre delen av huvudet när ni sörjer era döda.^{[d] 2} Du är ett för Herren, din Gud, helgat folk och han har utvalt dig bland alla folk på jorden till att vara hans egendom.

³ Du får inte äta av något avskyvärt. ⁴ Av följande fyrfotadjur^[e] får ni äta: nötkreatur, får och get, ⁵ hjort, gasell, dovhjort^[f], stenget, vildoxe, antilop och vildfår. ⁶ De djur som både idisslar och har klövar som är delade i två delar får ni äta men inga andra. ⁷ Dock ska ni inte äta följande, trots att de idisslar eller har kluvna klövar: kamel, hare eller klippgrävling. De idisslar^[g] men har inga klövar. De är orena för er. ⁸ Svin är också orena, för även om de har klövar, så idisslar de inte. Ni ska inte äta kött från dessa djur eller ens röra vid deras döda kroppar.

⁹ Av det som lever i vatten får ni bara äta det som har fenor och fjäll. ¹⁰ Ni får inte äta något som saknar fenor och fjäll, för det är orent för er.

¹¹ Ni kan äta alla rena fåglar. ¹² Men de här ska ni inte äta: örn, lammgam, grågam, ¹³ raafågeln, falken, gladan av alla arter, ¹⁴ korp av alla arter, ¹⁵ berguv, jorduggla, hornuggla, hök av alla arter, ¹⁶ kattuggla, tornuggla och minervauggla; ¹⁷ vidare: pelikan, asgam, fiskuv, ¹⁸ häger, alla arter av pipare, härfågel och fladdermus.^[h]

¹⁹ Alla flygande smådjur är orena och får inte ätas. ²⁰ Men alla rena flygande djur får ni äta.

²¹ Ät inga självdöda djur. Ge dem till främlingen som bor hos dig; han kan äta det. Du kan också sälja det till någon utlänning. För du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud.

Du ska inte koka en killing i dess moders mjölk.^[i]

Fjärde budet: Sabbatsdagen och sabbatsår

²² Varje år ska du lägga undan en tiondel av all din skörd. ²³ Detta ska du äta^[j] inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut åt sig, den plats där han ska låta sitt namn bo: tiondet av säden, det nya vinet och oljan, samt det förstfödda från din boskap och dina hjordar. Så ska du lära dig att alltid frukta Herren, din Gud. ²⁴ Men om platsen som Herren, din Gud, har utvalt som boning för sitt namn ligger så långt borta att du inte kan bära dit det Herren välsignat dig med, ²⁵ kan du sälja det du samlat ihop och istället ta med pengarna till den plats Herren, din Gud, väljer ut. ²⁶ Där kan du sedan köpa det du önskar, en ko, ett får, vin eller andra jästa drycker och hålla måltid inför Herren, din Gud, och vara glad, du och din familj. ²⁷ Glöm inte heller att dela med dig till leviterna som bor i dina städer, för de har inget eget område eller egendom.

²⁸ I slutet av vart tredje år ska du lagra hela ditt tionde av årets skörd i städerna. ²⁹ Det ska du sedan ge till leviterna som inte har något område bland er och till främlingarna, änkorna och de faderlösa i dina städer, så att de kan äta och bli mätta. Då kommer Herren, din Gud, att välsigna dig och ditt arbete.

Lån och skulder

15 Vart sjunde år ska alla skulder efterskänkas. ² Det ska gå till så här: Varje långivare ska avskriva de lån han har gett till andra. Han får inte kräva igen ett lån av sin broder eller landsman efter att man utlyst den allmänna skuldavskrivningen, Herrens friår. ³ Du kan kräva återbetalning av en främling, men din broders skuld ska du efterskänka.

⁴ Hos dig ska ingen behöva vara fattig, för Herren, din Gud, vill välsigna dig rikligen i det land som han ger dig till egendom, ⁵ om du bara lyssnar till Herren, din Gud, och noga följer hela den lag som jag idag ger dig. ⁶ Herren, din Gud, kommer att välsigna dig som han har lovat. Du ska låna ut pengar till många folk, men själv kommer du aldrig att vara i behov av lån. Du ska härska över många folk, men ingen ska härska över dig.

⁷ Men om det skulle finnas någon hos dig som är fattig, en landsman, i någon av städerna i det land som Herren, din Gud, vill ge dig, får du inte vara hård och vägra att hjälpa honom. ⁸ Öppna din hand för honom och låt honom få låna vad han behöver. ⁹ Se till att du inte låter en ond tanke växa fram inom dig bara för att det sjunde året, avskrivningsåret, närmar sig, så att du ser med ont öga på din fattige broder och vägrar att låna ut pengar. Annars kommer den fattige att ropa ut sin nöd inför Herren och du får en synd att svara för. ¹⁰ Ge honom det han behöver utan att klaga, för då kommer Herren att välsigna ditt arbete och allt vad du gör. ¹¹ Det kommer alltid att finnas fattiga i landet och därför ger jag dig detta bud: Ge med öppen hand till din broder, till den fattige och den som är i nöd i ditt land.

Slavar

(2 Mos 21:2-6)

¹² Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller kvinna, har sålt sig till dig som slav, ska han tjäna dig i sex år och sedan måste du frige honom eller henne det sjunde året ¹³ och du får inte skicka i väg slaven tomhänt. ¹⁴ Ge honom en ordentlig avskedsgåva från din hjord och av det som kommer från din tröskplats och din vinpress. Dela med dig åt honom av den välsignelse du själv har fått från Herren, din Gud. ¹⁵ Kom ihåg att du själv var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig. Det är därför jag ger dig denna befallning.

¹⁶ Men om slaven inte vill lämna dig utan säger att han älskar dig och din familj och trivs bra i ditt hus, ¹⁷ då ska du sticka en syl genom hans öra in i dörren. Då blir han din slav för alltid. På samma sätt ska du göra med en slavinna. ¹⁸ Beklaga dig aldrig om du måste frige en slav! Du har under dessa sex år sparat in hela den summa^[k] det skulle ha kostat dig att ha en anställd på det arbete han utfört åt dig. Herren, din Gud, ska välsigna dig i allt vad du gör.

Förstfödda djur

¹⁹ Allt förstfött av hankön från din boskap och dina hjordar ska du avskilja åt Herren, din Gud. Använd inte det förstfödda bland din nötboskap till arbete ute på åkrarna och klipp inte av ullen på det förstfödda bland dina får och getter. ²⁰ Istället ska du och din familj varje år äta dessa djur inför Herren, din Gud, på den plats han väljer ut. ²¹ Men om det förstfödda djuret inte är felfritt, utan är lamt eller blint eller har något annat fel, ska du inte offra det åt Herren, din Gud. ²² Då ska du istället använda det som mat hemma till din familj. Alla rena och orena kan äta det precis som man äter gasell eller hjort. ²³ Men dess blod får du inte äta utan häll ut det på marken som vatten.

Påskhögtiden

(2 Mos 12:14-20; 3 Mos 23:5-8; 4 Mos 28:16-25)

16 Kom ihåg att fira påsken i månaden aviv, för det var då som Herren, din Gud, en natt ledde dig ut ur Egypten. ² Välj ut ett påskoffer, antingen bland fåren eller bland korna, och offra det till Herren, din Gud, på den plats han väljer ut som boning åt sitt namn. ³ Ät offret tillsammans med osyrat bröd. Detta bröd, förtryckets bröd, ska du äta under sju dagar, för du lämnade Egypten i hast. Denna sed ska hela ditt liv påminna dig om den dag då du drog ut ur Egypten. ⁴ Under sju dagar varje år får det inte finnas någon surdeg i ditt land och ingenting av köttet du offrar första kvällen får lämnas kvar till följande dag.

⁵ Påskoffret får inte offras i vilken stad som helst som Herren, din Gud, har gett dig. ⁶ Den ska offras på den plats som Herren väljer ut och som han har utvalt som boning åt sitt namn. Offra lammet där på kvällen vid solnedgången på årsdagen^[l] av din flykt från Egypten. ⁷ Stek lammet och ät upp det på den plats som Herren, din Gud, väljer ut. Återvänd sedan hem^[m] på morgonen. ⁸ Under sex dagar ska du äta osyrat bröd och på den sjunde dagen hålla en högtidssamling inför Herren, din Gud, och då ska du inte arbeta.

Veckohögtiden

(3 Mos 23:15-22; 4 Mos 28:26-31)

⁹ Låt det sedan gå sju veckor. Sju veckor efter skördens början ¹⁰ ska du till Herrens, din Guds, ära fira veckohögtiden. Då ska du bära fram ett frivilligt offer. Storleken bestämmer du i förhållande till vad Herren har välsignat dig med. ¹¹ Gläd dig inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut som boning för sitt namn tillsammans med din son och dotter, slav och slavinna, leviterna i dina städer, främlingar, änkor och faderlösa som bor hos dig. ¹² Kom ihåg att du själv var slav i Egypten. Därför ska du noga följa detta bud.

Lövhyddefesten

(3 Mos 23:33-43; 4 Mos 29:12-39)

¹³ Lövhyddefesten ska du fira i sju dagar vid slutet av skördetiden när du samlat in vad din tröskplats och din vinpress ger. ¹⁴ Gläd dig under festen tillsammans med din son och dotter, slav och slavinna, leviterna, främlingarna, de faderlösa och änkorna som finns i dina städer. ¹⁵ Denna högtid ska firas i sju dagar till Herrens, din Guds, ära på den plats som Herren väljer ut. Herren ska välsigna dig, din skörd och allt ditt arbete. Därför ska också din glädje vara stor.

¹⁶ Tre gånger om året ska varje man hos dig komma inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut, nämligen vid det osyrade brödets högtid, vid veckohögtiden och vid lövhyddefesten.

Ingen får komma tomhänt inför Herren. ¹⁷ Ge i förhållande till hur Herren, din Gud, har välsignat dig.

Femte budet: Domstol

Rätt och rättvisa

¹⁸ Utse domare och tjänstemän inom varje stam i alla städer som Herren, din Gud, ger dig. De ska döma rättvist. ¹⁹ Tumma inte på rättvisan till förmån för någon. Du ska inte ta mutor, för mutor gör den vise blind och vränger den rättfärdiges sak. ²⁰ Rättvisa och endast rättvisa måste råda om du ska få leva och kunna inta det land som Herren, din Gud, ger dig.

²¹ Du får inte sätta upp asherapålar eller något annat av trä vid sidan av Herrens, din Guds, altare som du bygger ²² och res inte upp några stenstoder, för sådana hatar Herren.^[n]

17 Offra aldrig ett sjukt eller skadat djur, tjur eller får, till Herren, din Gud. Han avskyr sådana.

² Om någon, vare sig det är en man eller en kvinna, någonstans i de städer jag ger dig gör det som är ont i Herrens, din Guds, ögon och bryter förbundet med honom ³ genom att mot min befallning tjäna och tillbe andra gudar eller solen, månen eller himlens hela härskara ⁴ och du får höra det, ska du först noga ta reda på om ryktet talar sant att något så avskyvärt har skett i Israel. ⁵ Sedan ska mannen eller kvinnan som gjort det onda föras ut utanför staden och stenas till döds. ⁶ Men ingen får dömas till döden på grund av bara ett enda vittnesmål. Det måste finnas två eller tre vittnen. ⁷ Vittnena ska kasta de första stenarna för att döda honom och sedan ska hela folket göra likadant. Uteslut den som är ond bland er.

⁸ Om du råkar ut för ett fall som är svårt att avgöra, ett mord, en tvist om ägodelar eller ett misshandelsfall, kan du gå med dem till den plats Herren, din Gud, väljer ut åt sig. ⁹ Där kan du fråga prästerna, leviterna eller den domare som då är i tjänst och de ska tala om vad som är rätt. ¹⁰ Sedan ska du göra i enlighet med vad de meddelat dig på den plats Herren väljer ut. Följ deras anvisningar noga. ¹¹ Gör i enlighet med den lag de lär dig och följ den dom de avkunnar. Vik inte åt något håll från vad de säger. ¹² Den som förmätet vägrar att lyssna till prästen som står där och tjänstgör inför Herren, din Gud, eller till domaren, måste dö. Du ska utrota det onda ur Israel. ¹³ När folket får reda på detta kommer det att frukta och inte handla så förmätet igen.

Välj rätt kung

¹⁴ När du kommer in i det land som Herren, din Gud, ska ge dig och du har intagit det och börjar tänka: ”Vi borde ha en kung som folken runt omkring oss,” ¹⁵ då ska du se till att välja ut den kung som Herren, din Gud, utser. Han måste vara en av dina landsmän, inte en utlänning som inte är din broder. ¹⁶ Han får inte skaffa sig alltför många hästar eller skicka sina män till Egypten för att skaffa fler därifrån, för Herren har sagt till er: ”Återvänd aldrig mer den vägen igen!” ¹⁷ Han får inte heller ha flera hustrur, för de kan locka honom till avfall och han får inte samla på sig en förmögenhet av silver och guld.

¹⁸ När kungen har bestigit sin tron, ska han låta någon skriva en kopia av denna lag som finns i en tavla hos de levitiska prästerna. ¹⁹ Han ska ha den hos sig och läsa i den varje dag av sitt liv, så att han lär sig frukta Herren, sin Gud, och noga följa allt som står i denna lag, alla dessa stadgar. ²⁰ Detta ska hindra honom från att anse sig vara bättre än sina bröder och han ska alltid följa lagen utan att vika från den åt något håll. Hans och hans söner ska då regera länge i Israel.

Prästers och leviters del av offren

18 De levitiska prästerna, hela Levis stam, ska inte tilldelas landområden som de andra israeliterna. De ska få sitt underhåll av Herrens eldoffer och av hans arvedel. ² De ska inte ha någon egen mark bland sina bröder, för Herren är deras egendom. Det är vad han har lovat dem.

³ Följande delar av alla nötkreatur och får som bärs fram som slaktoffer ska ges åt prästen: bogen, käkarna och magen. ⁴ Dessutom ska han få det första av din säd, av ditt vin, av din olja och av den första ullen vid fårklippningen. ⁵ Herren, din Gud, har nämligen bland dina stammar utsett just honom till att alltid tjäna inför Herren.

⁶ En levit som vill flytta från någon av dina städer i Israel för att komma till den plats som Herren väljer ut, ska ha rätt att göra det ⁷ och där göra tjänst i Herrens, din Guds, namn, liksom alla hans bröder, leviterna som tjänar Herren. ⁸ Han ska få sin del som andra, även om han har egna medel efter försäljningen av familjearvet^[o].

Varning för hedniska seder

⁹ När du kommer in i det land som Herren, din Gud, vill ge dig, får du inte ta efter de avskyvärda seder som råder bland de folk som nu bor där. ¹⁰ Ingen hos dig får bära fram sitt barn att brännas på bålet. Ingen får ägna sig åt spådom, teckentydning, svartkonst, häxeri ¹¹ eller besvärjelser eller rådfråga de dödas andar eller spådomsandar eller ha kontakt med de döda. ¹² Herren avskyr alla som ägnar sig åt sådant och det är för dessa avskyvärdheters skull som Herren, din Gud, fördriver de andra folken för dig. ¹³ Du ska vara klanderfri inför Herren, din Gud. ¹⁴ De folkslag som du ska förgöra lyssnar till teckentydare och spåmän, men Herren, din Gud, har inte tillåtit dig att göra det.

Ledning genom Guds profeter

¹⁵ Herren, din Gud, ska låta uppstå åt dig en profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är lik mig. Ni ska lyssna till honom.^{[p] 16} Detta är vad du själv bad Herren, din Gud, om när ni var församlade vid berget Horeb. Vid foten av berget du sa: ”Låt mig inte mer höra Herrens, min Guds, röst och låt mig slippa att längre se denna stora eld, annars kommer jag att dö.”

¹⁷ Herren sa till mig: ”De har rätt. ¹⁸ Jag ska låta en profet komma bland dem ur deras eget folk en sådan som du. Jag ska tala om för honom vad han ska säga och allt vad jag befaller honom ska han säga till folket. ¹⁹ Jag ska själv straffa den som inte lyssnar till mina ord som han talar i mitt namn. ²⁰ Men den profet som är så förmäten att han talar i mitt namn något som jag inte befallt honom att tala eller talar i andra gudars namn ska dö.”

²¹ Kanske undrar du hur man ska veta om det är ett budskap från Herren eller inte. ²² Om det som profeten sagt i Herrens namn inte inträffar och går i uppfyllelse, då är inte budskapet från Herren. Då är det profetens egna förmätna ord och du har inget att vara rädd för.

Sjätte budet: Regler om mord och krig

Fristäder

(4 Mos 35:6-34; 5 Mos 4:41-43; Jos 20:1-9)

19 När Herren, din Gud, har utrotat folken i det land han ska ge dig och när du har fördrivit dem och slagit dig ner i deras städer och hus, ² ska du avskilja tre fristäder i det land som Herren, din Gud, ger dig att ta i besittning. ³ Bygg vägar dit. Dela upp landet som Herren, din Gud, ger dig till egendom i tre områden, så att var och en som dräpt någon kan fly till en stad.

⁴ Detta gäller den som utan onda och hatfulla avsikter har dödat någon annan för att han ska kunna fly dit och rädda sitt liv. ⁵ Det kan till exempel vara en man som går till skogen för att hugga ved tillsammans med sin granne och så råkar yxjärnet lossna från skaftet och döda grannen. Mannen kan då rädda sitt liv genom att fly till en av dessa städer. ⁶ Annars kan blodshämnaren som i vredesmod förföljer dråparen hinna upp honom och döda honom om vägen är för lång, fastän han egentligen inte skulle ha dödats, eftersom han inte hatade den andre. ⁷ Därför befaller jag dig att välja ut tre städer.

⁸ Om Herren, din Gud, utvidgar dina gränser så som han med ed har lovat dina förfäder och ger dig hela det område han har lovat ⁹ därför att du lyder hela den lag jag ger dig idag och älskar Herren, din Gud, och vandrar på hans vägar, då ska du avskilja ytterligare tre fristäder. ¹⁰ På så sätt behöver inte oskyldiga människor dödas i det land som Herren, din Gud, ger dig och du behöver inte dra blodskuld över dig.

¹¹ Men om någon hatar sin medmänniska och ligger i bakhåll och överfaller och dödar henne och därefter flyr in i någon av fristäderna, ¹² ska de äldste i hans hemstad hämta honom och föra honom hem igen. Där ska han överlämnas till blodshämnaren och dödas. ¹³ Ha inget förbarmande med en sådan! Se till att all blodsskuld rensas ut ur Israel för att det ska gå dig väl.

¹⁴ I landet som Herren, din Gud, ger dig ska du inte flytta din grannes gränsstenar som dina förfäder satt upp.

¹⁵ Döm aldrig någon för ett brott efter bara en persons vittnesmål. Det krävs två eller tre vittnen för att en sak ska avgöras. ¹⁶ Om ett ondskefullt vittne anklagar någon falskt, ¹⁷ ska båda parter föras fram inför Herren inför prästerna och domarna som då är i tjänst. ¹⁸ Där ska domarna undersöka saken noggrant och om det visar sig att vittnet ljuger och vittnar falskt mot sin broder, ¹⁹ ska han själv få det straff som han menade att motparten borde få. Gör dig av med det onda bland folket! ²⁰ De övriga bland folket kommer att frukta när de hör om detta och i fortsättningen inte göra något så ont. ²¹ Du ska inte visa någon barmhärtighet: liv för liv, öga för öga, tand för tand, hand för hand och fot för fot.

Soldatinstruktion

20 När du drar ut i krig^[q] och ser fiendens hästar och vagnar framför dig, en armé som är större än din, ska du inte bli förskräckt. Herren, din Gud, ska vara med dig, han som ledde dig ut ur Egypten. ² Innan du börjar striden ska du låta en präst tala till hela armén ³ och säga: ”Hör, Israel! Var inte rädda och tappa inte modet när ni idag går ut för att kämpa mot era fiender! Fly inte och låt ingen panik drabba er! ⁴ Herren, er Gud, går med er. Han ska strida för er mot era fiender och han kommer att ge er seger.”

⁵ Sedan ska folkets ledare^[r] säga till soldaterna: ”Om någon av er alldeles nyligen byggt ett hus men inte hunnit flytta in i det, då ska han vända hem igen. Han kan ju stupa i striden och då blir det någon annan som får flytta in där. ⁶ Om någon just har planterat en vingård men ännu inte hunnit äta av den första frukten från den, då ska han vända hem. Han kan ju dö i striden och någon annan får då äta frukten från hans vingård. ⁷ Har någon nyligen förlovat sig men ännu inte gift sig, ska han återvända hem, för om han stupar i striden kommer någon annan att få hans fästmö.” ⁸ Och till sist ska ledarna säga till hären: ”Om någon är rädd ska han vända hem, så att inte hans rädsla smittar av sig på andra.”

⁹ När ledarna har talat så till männen, ska de utse dem som ska vara befäl över hären och leda den.

¹⁰ När du kommer till en stad som du tänker anfalla, ska du först erbjuda fred. ¹¹ Går man då med på detta och öppnar stadsportarna för dig, ska du göra alla invånare till tvångsarbetare i din tjänst. ¹² Men om de inte går med på fred utan börjar strida, ska du belägra staden. ¹³ När sedan Herren, din Gud, överlämnar staden åt dig, ska du med svärd döda alla män som finns där, ¹⁴ men kvinnor, barn, boskap och allt övrigt byte får du behålla för egen del. Du får ta för dig det byte Herren, din Gud, ger dig från dina fiender. ¹⁵ På detta sätt ska du behandla avlägsna städer som tillhör folk långt härifrån.

¹⁶ I de folks städer som finns inom det område som Herren, din Gud, vill ge dig, ska du inte skona något levande. ¹⁷ Du ska viga hettiterna, amoréerna, kanaanéerna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna åt förintelse. Detta är den befallning som Herren, din Gud, har gett dig ¹⁸ för att dessa folk inte ska kunna locka er att utföra alla de avskyvärda handlingar som de gör till sina gudars ära och därmed synda mot Herren, er Gud.

¹⁹ När du belägrar en stad under en lång tid för att anfalla och inta den, ska du inte fälla och förstöra dess fruktträd. Ät all den frukt du vill ha, men hugg inte ner träden. De är inte människor som du ska belägra. ²⁰ Men du kan hugga ner de träd som du vet inte bär någon ätlig frukt. Dem kan du använda som material vid belägringen av den stad du är i krig med ända tills den faller.

Försoning vid ett ouppklarat mord

21 Om någon hittar en ihjälslagen man ute på marken i det land som Herren, din Gud, vill ge dig och ingen vet vem mördaren är, ² ska de äldste och domarna mäta avståndet från den döde till de kringliggande städerna. ³ Sedan ska de äldste i den närmast liggande staden ta en kviga som aldrig har använts till arbete och aldrig gått under ok ⁴ och leda henne till en dal där det finns rinnande vatten och där man aldrig plöjt eller sått. Där ska de bryta nacken på kvigan.

⁵ Sedan ska prästerna, Levis söner, träda fram. Dem har Herren, din Gud, utsett till att göra tjänst inför honom och till att uttala välsignelser i Herrens namn och bestämma om olika tvister och brottmål. ⁶ De äldste i den närmast liggande staden ska tvätta sina händer över kvigan som man bröt nacken av i dalen ⁷ och säga: ”Våra händer har inte utgjutit detta blod och inte heller har vi sett vem som gjorde det. ⁸ Herre, ge försoning åt ditt folk Israel som du har befriat! Låt inte ditt folk Israel få skulden för denne oskyldige mans död.” På så sätt kommer blodskulden att bli sonad. ⁹ Du ska utplåna skulden för oskyldigt blod och göra det som är rätt inför Herren.

Äktenskap med fångar

¹⁰ När du drar ut i strid och Herren, din Gud, överlämnar fienden åt dig och du tar fångar ¹¹ och bland fångarna ser en vacker kvinna som du fattar tycke för, får du ta henne till hustru.^{[s] 12} Du ska ta henne hem till dig. Hon ska raka av sig håret, klippa sina naglar ¹³ och ta av sig de kläder hon hade på sig när hon blev tillfångatagen och sedan vara kvar i ditt hem under en månads tid och sörja sina föräldrar. Efter detta kan du gifta dig med henne. ¹⁴ Men om du upptäcker att du inte tycker om henne, måste du låta henne gå vart hon vill. Du får inte sälja henne eller behandla henne som en slavinna eftersom du har kränkt henne.

Förstföddes rätt

¹⁵ Om en man har två hustrur, men bara älskar en av dem och båda har fött barn åt honom och modern till hans förstfödde son är den kvinna han inte älskar, ¹⁶ får han inte vid fördelningen av arvet ge den förstföddes rätt till sin yngre son som är född av den kvinna han älskar. ¹⁷ Han måste erkänna honom som den förstfödde, trots att han inte älskar hans mor och ge honom en dubbel del av arvet. Sonen är beviset på hans förmåga att avla barn. Förstfödslorätten är hans.

En upprorisk son

¹⁸ Om en man har en envis och upprorisk son, som inte vill lyda sina föräldrar eller lyssna till deras tillrättavisning och fostran, ¹⁹ ska de ta med honom till stadens äldste vid stadens port ²⁰ och säga: ”Vår son är upprorisk och envis. Han vill inte lyda oss, han bara festar och super.” ²¹ Då ska männen i staden stena honom till döds. Gör dig av med det onda bland folket och alla i Israel ska höra talas om vad som hänt och bli avskräckta.

Begravning av avrättade

²² Om en man har begått ett brott som medför dödsstraff och hans döda kropp har hängts upp, ²³ måste den tas ner före natten. Du ska begrava honom samma dag, för den som är upphängd på trä är förbannad av Gud. Du ska inte orena det land som Herren, din Gud, vill ge dig.

Ting som hör ihop och de som inte hör ihop

22 Om du ser att din broders oxe eller får gått vilse, måste du ta vara på djuret. Du ska leda det tillbaka till dess ägare. ² Om han inte bor i närheten eller du inte vet vem han är, ska du ta med djuret hem till din egen gård och låta det stanna där tills ägaren frågar efter det. Då ska du ge djuret till honom. ³ Samma sak gäller om du skulle hitta en åsna, kläder eller något annat som någon förlorat. Du får inte låtsas som om du inte ser det.

⁴ Om du ser att en oxe eller åsna har fallit omkull, ska du inte titta åt ett annat håll utan gå dit och hjälpa till att få den på fötter.

⁵ En kvinna ska inte klä sig i en mans kläder och inte heller ska en man klä sig i kvinnokläder.^[t] Herren avskyr den som gör sådant.

⁶ Om du hittar ett fågelbo på marken eller i ett träd och det finns ungar där eller ägg som honan ruvar på, får du inte ta både fågeln och ungarna. ⁷ Låt fågeln flyga och ta bara ungarna. Då ska det gå väl för dig och du får ett långt liv.

⁸ När du bygger ett hus ska du sätta upp ett skyddsräcke utmed takkanten^[u], så att du inte blir skyldig till att någon ramlar ner och dör.

⁹ Plantera inte två olika grödor i din vingård. Då blir både druvorna och det andra du planterat orent^[v].

¹⁰ Plöj inte med oxe och åsna i par.

¹¹ Bär inte kläder som är vävda av både ylle och linne.

¹² Sy fast tofsar i de fyra hörnen på din mantel.

Sjunde budet: Äktenskapsbrott och renhet

Brott mot äktenskapslagarna

¹³ Om någon gifter sig med en flicka och efter bröllopsnatten inte vill veta av henne längre, ¹⁴ utan börjar anklaga henne och sprida illvilliga rykten genom att säga: ”Hon var inte oskuld när jag gifte mig med henne”, ¹⁵ då ska hennes föräldrar bära fram bevis på hennes oskuld inför de äldste i stadsporten.

¹⁶ Så här ska fadern säga till dem: ”Jag gav min dotter till hustru åt den här mannen. Nu stöter han bort henne ¹⁷ och kommer med skamliga beskyllningar om att hon inte var oskuld när de gifte sig. Men här är beviset på hennes oskuld.” De ska sedan breda ut lakanet inför stadens äldste. ¹⁸ Då ska de äldste gripa och bestraffa mannen. ¹⁹ Han ska böta 100 siklar silver^[w] till flickans far för falska anklagelser mot en jungfru i Israel som därigenom fått dåligt rykte. Hon ska förbli hans hustru och han får aldrig skilja sig från henne. ²⁰ Men om mannens anklagelser är sanna och bevis för hennes oskuld saknas,