Add parallel Print Page Options

Leviternas städer och betesmarker

35 Invid Jordan på Moabs hedar mitt emot Jeriko, talade Herren till Mose: ”Säg till israeliterna att av sin arvedel ge till leviterna ett antal städer att bo i med kringliggande betesmarker. Städerna ska vara deras hem och betesmarkerna är till för deras boskap och övriga husdjur.

Betesmarkerna ska sträcka sig 500 meter från stadsmurarna i varje riktning. Mät upp 1 000 meter[a] åt varje väderstreck, öster, söder, väster och norr och med staden som centrum. Detta ska vara deras betesmarker kring deras städer.

Fristäder

(5 Mos 4:41-43; 19:1-14; Jos 20:1-9)

Sex av de städer ni ger leviterna ska vara fristäder, dit en person som dödat någon kan fly och vara trygg. Dessutom ska ni ge dem 42 andra städer. Sammanlagt ska leviterna ha 48 städer med kringliggande betesmarker. Av de städer ni ger leviterna av Israels egendom, ska de större stammarna som har många städer ge fler än de mindre stammarna, i proportion till det område stammen har fått som sin arvedel.”

Herren talade vidare till Mose: 10 ”Säg till israeliterna att när de går över Jordan och kommer in i landet, 11 ska de utse fristäder, så att den som genom en olyckshändelse dödar en medmänniska ska kunna fly dit. 12 Dessa städer ska fungera som skydd mot återlösaren[b], så att dråparen inte dödas innan han ställts inför menighetens domstol. 13 De sex avskilda städerna ska vara era fristäder. 14 Tre av dessa fristäder ska ni utvälja öster om floden Jordan och tre i Kanaan. 15 Dessa sex städer ska inte bara vara till skydd för israeliter utan också för utlänning och besökare, för att var och en som oavsiktligt dödar någon ska kunna fly dit.

16 Om någon slår en annan med ett föremål av järn så att han dör, är han en mördare och mördaren ska dö. 17 Om någon i sin hand har en sten som kan döda och om han slår en annan med den så att han dör, så är det också mord och mördaren ska straffas med döden. 18 Detsamma gäller om någon slår en annan med ett redskap av trä som kan döda och denne dör. Då är han en mördare och ska straffas med döden. 19 Det är blodshämnaren som ska döda mördaren, var helst han möter honom. 20 Om någon med ont i sinnet knuffar till någon, kastar något mot en annan så att han dör, 21 eller använder knytnävarna så att hans offer dör, är han en mördare och ska dödas. Blodshämnaren ska döda mördaren när han möter honom.

22 Men om någon knuffar en annan utan onda avsikter, eller oavsiktligt kastar ett föremål på honom, 23 eller utan att se honom träffar honom med en sten som kan döda och han dör, fastän den som gjorde det inte var någon fiende eller ville något ont, 24 ska menigheten döma mellan dråparen och blodshämnaren enligt givna föreskrifter. 25 Menigheten ska rädda dråparen ur blodshämnarens hand och tillåta honom att återvända till fristaden dit han flytt. Där måste han sedan bli kvar, tills översteprästen som är smord med helig olja har dött.

26 Om dråparen lämnar området för fristaden dit han flytt 27 och blodshämnaren upptäcker honom utanför fristadens område och dödar honom, så drar denne ingen skuld över sig, 28 för dråparen borde ha stannat i staden tills översteprästen dött. Först då kan han återvända till sitt eget land och till sitt eget hem. 29 Detta är lagar som ska gälla för er från generation till generation var ni än bor.

30 Var och en som dödar en annan ska dödas som mördare, men bara om det finns mer än ett vittne. Ingen ska behöva dö om det bara finns ett enda vittne som vittnar mot honom.

31 Ni får inte ta emot någon lösesumma för en mördares liv. Är han skyldig till döden, ska han straffas med döden.

32 Inte heller får ni ta emot lösen för en som tagit sin tillflykt till en fristad för att han ska kunna återvända till sitt land innan översteprästen har dött.

33 Ni ska inte vanhelga det land där ni bor. Blodsutgjutelse vanhelgar landet och ingen försoning kan ges landet annat än genom blodet från den som utgjutit det. 34 Ni ska inte orena landet som ni lever i och där jag bor, för jag, Herren, har min boning bland er.”

Footnotes

  1. 35:5 Jfr föregående vers. Relationen mellan de två angivelserna är inte klar.
  2. 35:12 På samma sätt som den närmaste släktingen (se t.ex. 3 Mos 25:25), skyldemannen (samma hebreiska ord som blodshämnaren ) hade ett ansvar för individens rättigheter, hade han också ett ansvar för vedergällningen. Det hebreiska ordet översätts olika beroende på sammanhanget: här och i 3 Mos 25:25 återlösare; i Rut 2:20; i Job 19:25 Förlossare; på flera ställen i Jesaja t.ex. Jes 41:14; 43:14; 44:6; 44:24; 47:4; 48:17 samt Jer 50:34 befriare.

Leviternas städer

35 Herren talade till Mose på Moabs hedar vid Jordan mitt emot Jeriko. Han sade: "Befall Israels barn att de av de arvslotter de får till besittning skall ge städer åt leviterna att bo i. Ni skall också ge utmarker åt dem omkring dessa städer. Städerna skall de själva bo i, och utmarkerna skall vara för deras dragdjur och boskap och alla övriga djur. Städernas utmarker som ni skall ge leviterna skall sträcka sig tusen alnar från stadsmuren utåt åt alla sidor. Och utanför staden skall ni mäta upp på östra sidan två tusen alnar, på södra sidan två tusen alnar, på västra sidan två tusen alnar och på norra sidan två tusen alnar, med staden i mitten. Detta skall de ha som utmarker till sina städer.

De städer som ni ger åt leviterna skall vara sex fristäder som en dråpare kan fly till. Utöver dessa skall ni ge dem fyrtiotvå andra städer. Åt leviterna skall ni ge tillsammans fyrtioåtta städer med utmarker omkring. Av de städer som ni skall ge av Israels barns besittningar, skall ni ta flera från de större stammarna och färre från de mindre. Varje stam skall ge åt leviterna några av sina städer, motsvarande den arvedel den själv har fått."

Sex fristäder

Herren talade till Mose. Han sade: 10 "Säg till Israels barn: När ni har gått över Jordan in i Kanaans land, 11 skall ni utse åt er städer som skall vara fristäder för er, dit en dråpare som av misstag dödat någon skall kunna fly. 12 Dessa städer skall ni ha som tillflyktsorter undan blodshämnaren, så att dråparen inte dör innan han har stått till rätta inför menigheten. 13 Av de städer ni ger dem skall sex städer vara fristäder. 14 Tre städer skall ni utvälja på andra sidan Jordan och tre städer i Kanaans land. De skall vara fristäder. 15 Israels barn och främlingen och den inneboende bland dem skall ha dessa sex städer som tillflyktsorter, dit var och en som av misstag dödat någon skall kunna fly.

16 Men om någon slår en annan till döds med ett föremål av järn, då är han en mördare. En sådan skall straffas med döden. 17 Eller om någon i sin hand har en sten som kan döda, och han med den slår någon till döds, då är han en mördare. En sådan skall straffas med döden. 18 Eller om någon i sin hand har ett föremål av trä som kan döda, och han med det slår någon till döds, då är han en mördare. En sådan skall straffas med döden. 19 Blodshämnaren skall döda mördaren. Varhelst han träffar på honom skall han döda honom. 20 Likaså om någon av hat stöter till en annan eller med berått mod kastar något på honom, så att han dör, 21 eller av fiendskap slår honom till döds med handen, då skall den som gav slaget straffas med döden, ty han är en mördare. Blodshämnaren skall döda honom när han träffar honom.

22 Men om någon plötsligt och utan att hysa fiendskap stöter till någon, eller utan berått mod kastar något föremål på honom, 23 eller, utan att se honom, träffar med en sten som kan döda och döden följer, och det sker utan fiendskap och utan avsikt att skada, 24 då skall menigheten döma mellan den som gav slaget och blodshämnaren, enligt dessa föreskrifter. 25 Menigheten skall rädda dråparen ur blodshämnarens hand och sända honom tillbaka till fristaden dit han hade flytt. Där skall han stanna till dess att översteprästen, som är smord med den heliga oljan, är död. 26 Men om dråparen går utanför området för den fristad dit han flytt, 27 och blodshämnaren finner honom utanför det område som är hans fristad och dräper honom, då vilar ingen blodsskuld på blodshämnaren. 28 Ty en dråpare skall stanna kvar i sin fristad till dess översteprästen dör. Men efter översteprästens död får dråparen vända tillbaka till den ort där han har sin besittning.

29 Detta skall vara en rättsstadga för er från släkte till släkte, var ni än bor.

30 Om någon dödar en annan, skall mördaren dödas efter vittnens utsago. Men en enda persons vittnesmål är inte nog för att döma någon till döden. 31 Ni skall inte friköpa en mördares liv om han är skyldig till döden, utan han skall straffas med döden. 32 Ni skall inte heller friköpa den som har flytt till en fristad, för att han skall få vända tillbaka och bo i landet före prästens död. 33 Ni skall inte ohelga det land där ni bor. Genom blod ohelgas landet, och försoning kan inte bringas för landet för det blod som blivit utgjutet där, utom genom blodet från den som har utgjutit det. 34 Ni skall inte orena landet där ni bor och i vars mitt jag har min boning, ty jag, Herren, bor mitt ibland Israels barn."

Leviternas städer

35 Medan Israel hade sitt läger invid Jordan, på Moabs hedar, mitt emot Jeriko, sa Herren till Mose:

Säg till Israels folk att ge till leviterna ett antal städer med kringliggande betesmarker.

Städerna ska vara deras hem, och betesmarkerna är till för deras boskap och övriga husdjur.

Betesmarkerna ska sträcka sig 500 meter från stadsmurarna i varje riktning.

Mät upp 1.000 meter åt varje väderstreck, öster, söder, väster och norr och med staden som centrum. Detta ska vara deras område.

Sex av de städer ni ger leviterna ska vara fristäder, dit en person som ofrivilligt dödat någon kan fly och vara trygg. Dessutom ska ni ge dem fyrtiotvå andra städer.

Sammanlagt ska leviterna ha fyrtioåtta städer med kringliggande betesmarker.

Städerna ska ligga i olika delar av landet. De större stammarna, som har många städer, ska ge fler städer till leviterna än de mindre stammarna.

Fristäder

9-10 Herren sa vidare till Mose: Säg till folket att när de kommer in i landet,

11 ska de utse fristäder så att den som genom en olyckshändelse dödar en medmänniska ska kunna fly dit.

12 Dessa städer ska fungera som skydd mot den dödade mannens släktingar, om de vill hämnas hans död. Mördaren får nämligen inte dödas med mindre än att en domstol genom rättegång har fastslagit hans skuld.

13-14 Tre av dessa fristäder ska vara belägna i Kanaans land och tre öster om floden Jordan.

15 De ska inte bara vara till skydd för israeliter, utan också för utlänningar och besökare.

16 Om någon blir slagen och dödad av ett föremål av järn, bör det betraktas som överlagt mord, och mördaren ska dö.

17 Om någon dödas av en stor sten, så är det också mord, och mördaren ska straffas med döden.

18 Samma straff gäller om någon dödas med ett vapen av trä.

19 Den som vill hämnas den döde ska personligen döda mördaren, när han möter honom.

20 Om någon med ont i sinnet knuffar till någon, kastar något mot en annan

21 eller använder knytnävarna så att hans offer dör, är han en mördare. Den som vill hämnas den döde ska döda mördaren när han möter honom.

22-23 Men om någon blir knuffad eller träffas av en sten oavsiktligt så att han dör, är det att betrakta som en olyckshändelse.

24 Då ska folket döma och avgöra om dråparen ska överlämnas till den dödes hämnare.

25 Om det fastslås att det varit en olyckshändelse kan folket rädda dråparen och tillåta honom att återvända till fristaden. Där måste han sedan bli kvar tills den som då är överstepräst har dött.

26 Om dråparen lämnar fristaden

27 och den som vill hämnas upptäcker honom och dödar honom, så är denne i sin fulla rätt,

28 för dråparen borde ha stannat i staden tills översteprästen dött. Först då kan han återvända till sitt eget land och till sitt eget hem.

29 Detta är lagar som ska gälla i Israel från generation till generation.

30 Alla mördare måste dö, men bara om det finns mer än ett vittne. Ingen ska behöva dö om det bara finns ett enda vittne som vittnar mot honom.

31 När någon döms skyldig till mord måste han dö, ingen lösensumma kan fria honom.

32 Inte heller kan man ta emot betalning från en som tagit sin tillflykt till en fristad för att han ska kunna återvända hem innan översteprästen har dött.

33 På så sätt ska landet hållas rent. Mord förgiftar landet, och ingen försoning kan ges för mördare annat än att de själva dör.

34 Ni ska inte orena landet som ni ska leva i, för jag, Herren, kommer att bo bland er.

Towns for the Levites

35 On the plains of Moab by the Jordan across from Jericho,(A) the Lord said to Moses, “Command the Israelites to give the Levites towns to live in(B) from the inheritance the Israelites will possess. And give them pasturelands(C) around the towns. Then they will have towns to live in and pasturelands for the cattle they own and all their other animals.(D)

“The pasturelands around the towns that you give the Levites will extend a thousand cubits[a] from the town wall. Outside the town, measure two thousand cubits[b](E) on the east side, two thousand on the south side, two thousand on the west and two thousand on the north, with the town in the center. They will have this area as pastureland for the towns.(F)

Cities of Refuge(G)

“Six of the towns you give the Levites will be cities of refuge, to which a person who has killed someone may flee.(H) In addition, give them forty-two other towns. In all you must give the Levites forty-eight towns, together with their pasturelands. The towns you give the Levites from the land the Israelites possess are to be given in proportion to the inheritance of each tribe: Take many towns from a tribe that has many, but few from one that has few.”(I)

Then the Lord said to Moses: 10 “Speak to the Israelites and say to them: ‘When you cross the Jordan into Canaan,(J) 11 select some towns to be your cities of refuge, to which a person who has killed someone(K) accidentally(L) may flee. 12 They will be places of refuge from the avenger,(M) so that anyone accused of murder(N) may not die before they stand trial before the assembly.(O) 13 These six towns you give will be your cities of refuge.(P) 14 Give three on this side of the Jordan and three in Canaan as cities of refuge. 15 These six towns will be a place of refuge for Israelites and for foreigners residing among them, so that anyone who has killed another accidentally can flee there.

16 “‘If anyone strikes someone a fatal blow with an iron object, that person is a murderer; the murderer is to be put to death.(Q) 17 Or if anyone is holding a stone and strikes someone a fatal blow with it, that person is a murderer; the murderer is to be put to death. 18 Or if anyone is holding a wooden object and strikes someone a fatal blow with it, that person is a murderer; the murderer is to be put to death. 19 The avenger of blood(R) shall put the murderer to death; when the avenger comes upon the murderer, the avenger shall put the murderer to death.(S) 20 If anyone with malice aforethought shoves another or throws something at them intentionally(T) so that they die 21 or if out of enmity one person hits another with their fist so that the other dies, that person is to be put to death;(U) that person is a murderer. The avenger of blood(V) shall put the murderer to death when they meet.

22 “‘But if without enmity someone suddenly pushes another or throws something at them unintentionally(W) 23 or, without seeing them, drops on them a stone heavy enough to kill them, and they die, then since that other person was not an enemy and no harm was intended, 24 the assembly(X) must judge between the accused and the avenger of blood according to these regulations. 25 The assembly must protect the one accused of murder from the avenger of blood and send the accused back to the city of refuge to which they fled. The accused must stay there until the death of the high priest,(Y) who was anointed(Z) with the holy oil.(AA)

26 “‘But if the accused ever goes outside the limits of the city of refuge to which they fled 27 and the avenger of blood finds them outside the city, the avenger of blood may kill the accused without being guilty of murder. 28 The accused must stay in the city of refuge until the death of the high priest; only after the death of the high priest may they return to their own property.

29 “‘This is to have the force of law(AB) for you throughout the generations to come,(AC) wherever you live.(AD)

30 “‘Anyone who kills a person is to be put to death as a murderer only on the testimony of witnesses. But no one is to be put to death on the testimony of only one witness.(AE)

31 “‘Do not accept a ransom(AF) for the life of a murderer, who deserves to die. They are to be put to death.

32 “‘Do not accept a ransom for anyone who has fled to a city of refuge and so allow them to go back and live on their own land before the death of the high priest.

33 “‘Do not pollute the land where you are. Bloodshed pollutes the land,(AG) and atonement cannot be made for the land on which blood has been shed, except by the blood of the one who shed it. 34 Do not defile the land(AH) where you live and where I dwell,(AI) for I, the Lord, dwell among the Israelites.’”

Footnotes

  1. Numbers 35:4 That is, about 1,500 feet or about 450 meters
  2. Numbers 35:5 That is, about 3,000 feet or about 900 meters