3 Mosebok 7
Svenska Folkbibeln
Skuldoffret
7 Detta är lagen om skuldoffret: Det är högheligt. 2 På samma plats som man slaktar brännoffersdjuret skall man slakta skuldoffersdjuret och man skall stänka blodet runt omkring på altaret. 3 Allt fettet skall man offra, svansen och det fett som omsluter inälvorna, 4 de båda njurarna med det fett som sitter på dem vid höftmusklerna samt leverfettet som man skall ta loss tillsammans med njurarna. 5 Prästen skall bränna det på altaret till ett eldsoffer åt Herren. Det är ett skuldoffer. 6 Alla av manligt kön bland prästerna skall äta det. På en helig plats skall det ätas. Det är högheligt.
7 Det som gäller för syndoffret skall också gälla för skuldoffret. Samma lag skall gälla för dem båda. Offerköttet skall tillhöra den präst som bringar försoning med det. 8 När en präst bär fram brännoffer för någon, skall huden av brännoffersdjuret som bärs fram tillhöra den prästen. 9 Ett matoffer som är bakat i ugn eller tillrett i gryta eller på plåt skall alltid tillfalla den präst som bär fram det. 10 Men ett matoffer som är blandat med olja eller som bärs fram torrt skall alltid tillfalla Arons söner gemensamt, den ene såväl som den andre.
Gemenskapsoffret
11 Detta är lagen om gemenskapsoffret, när ett sådant bärs fram åt Herren: 12 Om någon vill offra det som ett gemenskapsoffer, skall han förutom det slaktdjur som hör till gemenskapsoffret bära fram osyrade kakor blandade med olja, osyrade tunnkakor smorda med olja och fint mjöl, hopknådat i form av kakor som är blandade med olja. 13 Tillsammans med kakor av syrat bröd skall han som offergåva bära fram det slaktdjur som hör till det gemenskapsoffer han offrar som gemenskapsoffer. 14 Av detta skall han bära fram en kaka av varje offer som en gåva åt Herren. Denna skall tillhöra den präst som stänker gemenskapsoffrets blod på altaret. 15 Köttet av det slaktdjur som hör till det gemenskapsoffer som bärs fram som gemenskapsoffer skall ätas samma dag det har offrats. Ingenting av det får lämnas kvar till följande morgon.
16 Om däremot det slaktoffer som någon vill bära fram är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer, skall även det offerdjuret ätas samma dag som det har offrats. Men det som blivit över får ätas följande dag. 17 Skulle ändå något av offerköttet bli kvar, skall det brännas upp i eld på tredje dagen. 18 Om någon på tredje dagen äter av köttet från gemenskapsoffret, blir offret inte välbehagligt. Han som offrat det får inte räkna sig det tillgodo, utan köttet anses som orent. Den som äter av det kommer att bära på skuld. 19 Inte heller får man äta det kött som varit i beröring med något orent, utan det skall brännas upp i eld. I övrigt må köttet ätas av var och en som är ren. 20 Men den som äter kött av Herrens gemenskapsoffer medan han är oren, han skall utrotas ur sitt folk. 21 Och om någon rör vid något orent, en människas orenhet eller ett orent djur eller vilken annan orenhet som helst och han ändå äter kött av Herrens gemenskapsoffer, skall han utrotas ur sitt folk.
Förbud mot att förtära fett och blod
22 Herren talade till Mose. Han sade: 23 Säg till Israels barn: Ni skall inte äta något fett av nötboskap, får eller getter. 24 Fettet av ett självdött eller ihjälrivet djur får användas till alla slags behov, men ni skall inte äta det. 25 Ty var och en som äter fettet av något djur, av vilket man bär fram eldsoffer åt Herren, han skall utrotas ur sitt folk. 26 Och ni skall inte förtära något blod, varken av fåglar eller boskap, var ni än bor. 27 Var och en som förtär blod skall utrotas ur sitt folk.
Prästernas andel
28 Och Herren talade till Mose. Han sade: 29 Säg till Israels barn: Den som vill offra ett gemenskapsoffer åt Herren skall av sitt gemenskapsoffer bära fram sin offergåva åt Herren. 30 Med egna händer skall han bära fram Herrens eldsoffer. Fettet och bringan skall han bära fram, och bringan skall viftas som ett viftoffer inför Herrens ansikte. 31 Fettet skall prästen bränna på altaret, men bringan skall tillhöra Aron och hans söner. 32 Också det högra lårstycket skall ni ge åt prästen som en gåva av era gemenskapsoffer. 33 Den bland Arons söner som offrar gemenskapsoffrets blod och fettet skall ha det högra lårstycket som sin andel. 34 Ty av israeliternas gemenskapsoffer tar jag viftoffersbringan och offergärdslåret och ger dem åt prästen Aron och åt hans söner som en evig rätt från Israels barn.
35 Detta är Arons och hans söners smörjelselott av Herrens eldsoffer, den lott som de fick den dag de fördes fram för att bli Herrens präster. 36 Denna lott skulle de enligt Herrens befallning få av Israels barn som en evig rätt, släkte efter släkte, på den dag då han smorde dem.
Avslutning om offren
37 Detta är lagen om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, prästvigningsoffret och gemenskapsoffret. 38 Herren gav denna lag åt Mose på Sinai berg den dag då han befallde Israels barn att de skulle bära fram sina offer åt Herren i Sinai öken.
3 Mosebok 7
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Att offra skuldoffer
7 Här följer föreskrifterna angående det högheliga skuldoffret:
2 Offerdjuret ska slaktas på den plats där brännofferdjuren slaktas, och dess blod ska stänkas på alla sidor av altaret.
3 På altaret ska prästen offra allt dess fett och även svansen och fettet som finns runt inälvorna,
4 de båda njurarna och fettet runt dem, nära låren och fettet runt levern, som ska tas ut med njurarna.
5 Prästerna ska bränna detta på altaret, som ett skuldoffer till Herren.
6 Bara manliga medlemmar av prästsläkten får äta av den slaktade kroppen, och den måste ätas på en helig plats, för det är ett högheligt offer.
7 Samma föreskrifter gäller beträffande både syndoffret och skuldoffret. Köttet ska lämnas till mat åt den präst som är ansvarig för försoningsceremonin.
8 Om offret är ett brännoffer ska djurets hud också tillfalla prästen.
9 Prästerna som bär fram folkets spisoffer till Herren ska få det som är kvar av offret när ceremonin är över. Denna regel tillämpas alltid, oavsett hur offret är tillrett.
10 Alla andra spisoffer, vare sig de är blandade med olja eller inte, tillfaller också Arons söner.
Att offra tackoffer
11 Här är föreskrifterna angående de tackoffer som frambärs till Herren:
12 Ett tackoffer ska bestå av bröd bakat utan jäst tillsammans med osyrade rån, smorda med olivolja och bröd av fint mjöl och olivolja som knådats väl.
13 Detta tackoffer, som frambärs som lovoffer, ska också innehålla kakor av syrat bröd.
14 En av varje slag ska bäras fram inför Herren och tillfaller sedan den präst som stänker av blodet från offerdjuret.
15 Sedan djuret blivit offrat och framburet inför Herren som ett lovoffer, för att speciell tacksamhet visas honom, ska köttet ätas upp samma dag, och ingenting får lämnas kvar för att ätas följande dag.
16 Men om någon bär fram ett slaktoffer, som inte är ett tackoffer utan gör det därför att han avgett ett löfte eller helt enkelt ger det frivilligt till Herren, kan den del som inte äts upp samma dag som offret bärs fram, ätas följande dag.
17-18 Om något däremot blir kvar till den tredje dagen, måste det brännas. Om något av det äts på den tredje dagen, kommer Herren inte att godkänna det. Offret kommer inte att ha något värde och inte heller räknas den till godo, som bar fram det. Prästen som äter det drar på sig skuld, för det är avskyvärt inför Herren, och den person som äter det måste svara för sin synd.
19 Kött som kommer i beröring med något som är orent får inte ätas. Kött får bara ätas av den som själv är ren.
20 Om en präst som är oren äter av tackoffret ska han skiljas från sin släkt, för han har orenat det som är helgat.
21 Den som rör vid något som enligt föreskrifterna är orent, vare sig det kommer från en människa eller ett orent djur, och sedan äter kött från tackoffret, ska utstötas ur sin släkt, för han har orenat det som är heligt.
22 Sedan sa Herren till Mose:
23 Säg till Israels folk att aldrig äta fett, vare sig från oxar, får eller getter.
24 Fettet från ett djur som dör av sjukdom eller blir anfallet och dödat av vilda djur kan användas till annat, men får aldrig ätas.
25 Den som äter fettet från ett djur, som burits fram som eldsoffer till Herren, ska stötas ut ur sin släkt.
26-27 Ät aldrig blod, vare sig från fåglar eller från andra djur, var ni än bor. Den som gör det ska uteslutas ur sin släkt.
28 Och Herren sa till Mose:
29 Säg till Israels folk, att den som vill bära fram ett tackoffer till Herren måste överlämna offergåvan personligen.
30 Han ska bära fram fettet och bringan, och det ska överlämnas till Herren genom att man viftar med det framför altaret.
31 Prästen ska bränna fettet på altaret, men bringan tillhör Aron och hans söner,
32-33 medan det högra låret ska lämnas till den tjänstgörande prästen.
34 Jag har nämligen bestämt att bringan och låret ska vara gåvor från Israels folk till Arons söner. Aron och hans söner måste alltid få denna del av offret.
35 Det är deras betalning. Det ska skiljas från brännoffret och ges till alla som blivit utsedda att tjäna Herren som präster - till Aron och hans söner,
36 för på den dag när Herren smorde dem, befallde han att Israels folk skulle ge dessa delar till dem. Detta är deras rätt för alla tider, släkte efter släkte.
37 Så löd föreskrifterna för brännoffret, spisoffret, syndoffret, skuldoffret, invigningsoffret och tackoffret.
38 Dessa föreskrifter gavs till Mose av Herren på berget Sinai, för att folket skulle veta hur de skulle bära fram offer till Gud i Sinai öken.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica