2 Samuelsboken 21-24

Svenska Folkbibeln 2015

David hämnas gibeoniterna

21 ^(A) Under Davids tid drabbade en svält som varade tre år i följd. Då sökte David Herrens ansikte. Herren svarade: ”Det beror på Saul och hans blodbefläckade hus, för att han dödade gibeoniterna.” ^2 (B) Då kallade kungen till sig gibeoniterna och talade med dem. Gibeoniterna var inte israeliter utan en rest av amoreerna. Trots att Israels barn hade gett dem sin ed^[a], hade Saul i sin iver för Israels barn och Juda försökt döda dem.

³ David sade till gibeoniterna: ”Vad ska jag göra för er? Och hur ska jag bringa försoning så att ni välsignar Herrens arvedel?” ⁴ Gibeoniterna svarade honom: ”Vi vill inte ha silver och guld från Saul och hans hus, och vi har heller inte rätt att döda någon i Israel.” David frågade: ”Vad begär ni då att jag ska göra för er?” ⁵ De svarade kungen: ”Mannen som ville förgöra oss och planerade att utrota oss så att vi inte skulle finnas kvar i Israels land – ^6 (C) låt sju av hans söner utlämnas till oss så att vi får hänga upp^[b] dem inför Herren i Sauls Gibea, han som var Herrens utvalde.” Kungen sade: ”Jag ska utlämna dem.”

^7 (D) Men kungen skonade Mefiboshet, son till Sauls son Jonatan, på grund av eden som David och Sauls son Jonatan hade gett varandra inför Herren. ^8 (E) Kungen tog de båda söner som Rispa, Ajas dotter, hade fött åt Saul, nämligen Armoni och Mefiboshet, och de fem söner som Merab,^[c] Sauls dotter, hade fött åt meholatiten Adriel, Barsillajs son. ⁹ Dem överlämnade han i gibeoniternas händer, och de hängde upp dem på berget inför Herren så att alla sju dog på samma gång. Det var under de första skördedagarna, när kornskörden började^[d], som de blev dödade.

¹⁰ Rispa, Ajas dotter, tog sin sorgdräkt och bredde ut den åt sig ovanpå klippan, från början av skörden tills vattnet strömmade ner från himlen över kropparna. Hon lät inte himlens fåglar röra dem om dagen eller markens vilda djur om natten.

¹¹ När det berättades för David vad Sauls bihustru Rispa, Ajas dotter, hade gjort, ^12 (F) gav sig David i väg och hämtade Sauls och hans son Jonatans ben från invånarna i Jabesh i Gilead. De hade smugit bort deras kroppar från torget i Bet-Shan där filisteerna hade hängt upp dem den dagen filisteerna besegrade Saul på Gilboa berg. ¹³ När David hade hämtat Sauls och hans son Jonatans ben därifrån samlade man också ihop de upphängdas ben. ¹⁴ Sedan begravde man Sauls och hans son Jonatans ben i Benjamins land, i Sela, i graven som tillhörde Sauls far Kish. Man gjorde allt som kungen hade befallt. Därefter lyssnade Gud till landets bön.

Strider mot filisteerna

¹⁵ Filisteerna började krig mot Israel på nytt, och David drog ner med sina tjänare. De stred mot filisteerna, och David blev utmattad. ¹⁶ Och Jisbo-Benob, en av rafaeernas^[e] ättlingar, tänkte då döda David. Han hade en lans som vägde trehundra siklar koppar^[f] och bar en ny rustning^[g].

^17 (G) Men Abishaj, Serujas son, kom till hans hjälp och dödade filistén. Då tog Davids män en ed av honom: ”Du får inte dra ut med oss i striden mer. Du får inte släcka Israels lampa^[h].”

^18 (H) Efter en tid blev det strid med filisteerna vid Gob. Det var då hushatiten Sibbekaj dräpte Saf, en av rafaeernas ättlingar.

^19 (I) Ännu en gång blev det strid med filisteerna vid Gob. Elhanan, Jaare-Oregims son från Betlehem, slog då ihjäl gatiten Goliat^[i], vars spjutskaft liknade en vävbom.

²⁰ Sedan blev det återigen strid vid Gat. Där var en reslig man som hade sex fingrar på varje hand och sex tår på varje fot, tillsammans tjugofyra. Han var också ättling till rafaeerna. ^21 (J) När han hånade Israel blev han dödad av Jonatan, son till Shimea, Davids bror. ²² Dessa fyra var ättlingar till rafaeerna i Gat. De föll för Davids och hans tjänares hand.

Davids segersång

22 ^(K) David sjöng denna sång^[j] till Herren när Herren hade räddat honom från alla hans fiender och ur Sauls våld. ^2 (L) Han sade:

Davids sista ord

23 Dessa är Davids sista ord.

Davids hjältar

^8 (AV) Dessa är namnen på Davids hjältar: Josheb-Bashebet,^[l] en takemonit, den främste av kämparna.^[m] Han svängde sitt spjut över åttahundra slagna på en gång.

^9 (AW) Efter honom kom Eleasar, son till Dodi, son till en ahoait. Han var en av de tre hjältar som var med David när de hånade filisteerna som hade samlats där till strid. Israels män drog sig tillbaka, ¹⁰ men Eleasar höll stånd och angrep filisteerna tills hans hand var så trött att den satt som klistrad vid svärdet. Herren gav en stor seger den dagen. Och folket vände om efter Eleasar, men bara för att plundra.

¹¹ Efter honom kom Shamma, son till Age, en hararit. En gång hade filisteerna samlats i en skara vid en åker full med linsärter. Folket flydde för filisteerna, ¹² men Shamma ställde sig mitt på åkern och försvarade den och slog filisteerna. Och Herren gav en stor seger.

^13 (AX) En gång drog tre av de trettio främsta männen ner och kom vid skördetiden till David vid Adullams grotta, medan en skara filisteer hade slagit läger i Refaimdalen. ¹⁴ David befann sig då på borgen, medan en filisteisk utpost fanns i Betlehem. ¹⁵ David greps av längtan och sade: ”Tänk om någon kunde ge mig vatten från brunnen vid Betlehems stadsport!” ¹⁶ Då bröt sig de tre hjältarna igenom filisteernas läger och öste upp vatten ur brunnen vid Betlehems stadsport och tog det och bar det till David. Men han ville inte dricka det utan hällde ut det som ett drickoffer åt Herren. ¹⁷ Han sade: ”Herre, aldrig att jag skulle göra det där! Skulle jag dricka blodet av de män som gick ut med fara för sina liv?” Och han ville inte dricka det. Sådant gjorde de tre hjältarna.

¹⁸ Abishaj, bror till Joab, Serujas son, var den främste av tre andra.^[n] Han svängde sitt spjut över trehundra slagna och hade ett aktat namn bland de tre. ¹⁹ Han var mer ansedd än någon annan av de tre och blev deras befälhavare. Men upp till de tre första nådde han inte.

^20 (AY) Benaja,^[o] son till Jojada från Kabseel, var en tapper man som gjorde många stordåd. Han slog de två arielerna^[p] i Moab. Det var också han som en snövädersdag steg ner och dödade lejonet i brunnen. ²¹ Han dödade också en egyptier, en imponerande man. Egyptiern hade ett spjut i handen, men Benaja gick ner mot honom med sin stav och ryckte spjutet ur egyptierns hand och dödade honom med hans eget spjut. ^22 (AZ) Sådant gjorde Benaja, Jojadas son. Han hade ett aktat namn bland de tre hjältarna. ²³ Han var mer ansedd än någon av de trettio, men upp till de tre första nådde han inte. David satte honom över sin livvakt.

^24 (BA) Till de trettio hörde:

Davids folkräkning

24 ^(BG) Åter upptändes Herrens vrede mot Israel, och han eggade David mot dem och sade: ”Gå och räkna Israel och Juda.” ^2 (BH) Då sade kungen till Joab, befälhavaren^[r] för hans här som var med honom: ”Res runt bland Israels alla stammar, från Dan till Beer-Sheba, och räkna folket^[s] så att jag får veta hur många de är.” ³ Joab svarade kungen: ”Må Herren din Gud föröka folket hundrafalt mer än vad det är, och må min herre kungen få se det med egna ögon. Men varför vill min herre kungen göra det här?” ⁴ Men kungens ord stod fast mot Joab och härförarna. Och Joab och härförarna gav sig i väg på kungens uppdrag för att räkna folket i Israel.

^5 (BI) De gick^[t] över Jordan och slog läger vid Aroer på högra sidan om staden i Gads dal mot Jaeser. ^6 (BJ) Därifrån kom de till Gilead och Tatim-Hodshis land^[u]. Sedan kom de till Dan-Jaan och vek av mot Sidon. ⁷ Därefter kom de till Tyrus befästningar och till hiveernas och kananeernas alla städer. De drog vidare till Negev i Juda, ända till Beer-Sheba. ⁸ När de hade rest runt i hela landet kom de hem efter nio månader och tjugo dagar till Jerusalem. ^9 (BK) Och Joab meddelade kungen resultatet av folkräkningen: I Israel fanns 800 000 vapenföra män, beväpnade med svärd, och Juda män var 500 000.

Domen över Davids synd

^10 (BL) Men Davids samvete slog honom när han hade räknat folket, och han sade till Herren: ”Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men Herre, förlåt nu din tjänares skuld, för jag har handlat mycket dåraktigt.”

^11 (BM) När David steg upp på morgonen kom Herrens ord till profeten Gad,^[v] Davids siare. Han sade: ¹² ”Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig.” ^13 (BN) Då gick Gad in till David och meddelade honom detta och sade till honom: ”Ska det komma svält i ditt land i sju^[w] år? Eller ska du fly i tre månader för dina fiender medan de förföljer dig? Eller ska pest drabba ditt land i tre dagar? Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.”

¹⁴ David svarade Gad: ”Jag är i svår vånda. Men låt oss falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är stor. I människors hand vill jag inte falla.” ^15 (BO) Herren sände då pest i Israel, från morgonen fram till den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog från Dan till Beer-Sheba. ^16 (BP) Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som fördärvade folket: ”Det är nog! Dra tillbaka din hand.” Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats. ^17 (BQ) Men när David fick se ängeln som slog folket sade han till Herren: ”Det är jag som har syndat, det är jag som har gjort fel. Men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand drabba mig och min fars hus.”

David bygger ett altare åt Herren

¹⁸ Gad kom till David samma dag och sade till honom: ”Gå och res ett altare åt Herren på jebusiten Araunas^[x] tröskplats.”^{[y] 19} David gick i väg som Herren hade befallt genom Gad.

²⁰ När Arauna blickade ut och fick se kungen och hans tjänare komma till honom, gick han ut och föll ner till marken på sitt ansikte för kungen. ²¹ Arauna sade: ”Varför kommer min herre kungen till sin tjänare?” David svarade: ”För att köpa tröskplatsen av dig och där bygga ett altare åt Herren så att plågan upphör bland folket.” ²² Då sade Arauna till David: ”Min herre kungen får ta till sitt offer vad han önskar. Här är boskapen till brännoffer, och här är tröskvagnarna och boskapens ok till ved. ²³ Alltsammans, o konung, ger Arauna till kungen.” Och Arauna sade till kungen: ”Må Herren din Gud vara nådig mot dig.”

²⁴ Men kungen svarade Arauna: ”Nej, jag vill köpa det av dig till ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt Herren min Gud brännoffer som jag har fått för intet.” Så köpte David tröskplatsen och boskapen för femtio siklar silver^[z]. ^25 (BR) Och David byggde där ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och Herren hörde bönerna för landet, och plågan avvärjdes från Israel.