2 Krönikeboken 14-15
Svenska Folkbibeln 2015
14 (A) Abia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Davids stad. Hans son Asa[a] blev kung efter honom. Under hans tid hade landet ro i tio år[b].
Asa blir kung i Juda
2 (B) Asa gjorde det som var gott och rätt i Herren sin Guds ögon. 3 (C) Han avlägsnade de främmande altarna[c] och offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner asherapålarna. 4 Han uppmanade Juda att söka Herren, sina fäders Gud, och att hålla lagen och budorden. 5 (D) Ur alla Juda städer tog han bort offerhöjderna och solstoderna.[d] Och riket hade lugn under hans tid.
6 Han byggde befästa städer i Juda eftersom landet hade ro. Och han förde inte något krig under dessa år, för Herren hade gett honom ro. 7 Han sade därför till Juda: ”Låt oss bygga dessa städer och runt omkring förse dem med murar och torn, med portar och bommar. Landet är ännu vårt, därför att vi har sökt Herren vår Gud. Vi har sökt honom, och han har gett oss ro på alla sidor.”
Så byggde de och hade framgång. 8 Asa hade en här som utgjordes av 300 000 man från Juda och som bar stora sköldar och spjut. Utöver dessa kom från Benjamin 280 000 man som bar små sköldar och som spände båge. Alla dessa var tappra stridsmän.
9 Men nubiern Sera[e] drog ut mot dem med en här på tusen gånger tusen man och trehundra vagnar, och han kom ända till Maresha. 10 Asa drog ut mot honom, och de ställde upp sig till strid i Sefatas dal vid Maresha[f]. 11 (E) Då ropade Asa till Herren sin Gud: ”Herre, utom dig finns ingen som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage. Så hjälp oss, Herre vår Gud, för vi stöder oss på dig, och vi har kommit hit i ditt namn mot denna skara. Herre, du är vår Gud. Låt ingen människa stå dig emot.”
12 (F) Och Herren lät nubierna bli slagna av Asa och Juda så att de flydde. 13 Asa och folket som var med honom förföljde dem ända till Gerar.[g] Av nubierna föll så många att ingen av dem kom undan med livet, för de blev nergjorda av Herren och hans här. Och folket tog ett stort byte. 14 (G) Sedan intog de alla städer runt omkring Gerar, eftersom fruktan för Herren hade kommit över dem. Och de plundrade alla städerna, eftersom det fanns mycket att plundra i dem. 15 Till och med boskapsskjulen bröt de ner, och de förde bort kameler och småboskap i mängd. De vände sedan tillbaka till Jerusalem.
Asas reformer
15 (H) Guds Ande kom över Asarja, Odeds son. 2 (I) Han gick ut mot Asa och sade till honom: ”Hör mig, du Asa, och ni hela Juda och Benjamin. Herren är med er när ni är med honom, och om ni söker honom låter han sig finnas av er. Men om ni överger honom kommer han att överge er. 3 (J) En lång tid levde Israel utan den sanne Guden, utan präster som undervisade dem och utan någon lag. 4 (K) Men i sin nöd omvände de sig till Herren, Israels Gud, och när de sökte honom lät han sig finnas av dem. 5 (L) Under de tiderna fanns det ingen trygghet när man gick ut eller in, utan stor förvirring rådde bland alla som bodde här i länderna. 6 (M) Folk drabbade samman med folk och stad med stad, för Gud förvirrade dem med all slags nöd. 7 (N) Men var nu starka och låt inte modet falla, för ert arbete ska få sin lön.”
8 När Asa hörde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog han mod till sig och avlägsnade de eländiga avgudabilderna ur Juda och Benjamins hela land och ur de städer som han hade erövrat i Efraims bergsbygd. Han upprättade på nytt Herrens altare, det som stod framför Herrens förhus.
9 Och han samlade hela Juda och Benjamin, liksom de främlingar från Efraim, Manasse och Simeon som bodde ibland dem. Många från Israel hade anslutit sig till honom när de såg att Herren hans Gud var med honom. 10 De samlades i Jerusalem i tredje månaden av Asas femtonde regeringsår[h]. 11 (O) Av det byte de hade fört med sig offrade de på den dagen åt Herren 700 tjurar och 7 000 djur av småboskapen. 12 (P) Och de slöt det förbundet att de skulle söka Herren, sina fäders Gud, av hela sitt hjärta och av hela sin själ. 13 (Q) Var och en som inte sökte Herren, Israels Gud, skulle bli dödad, liten eller stor, man eller kvinna. 14 Och de svor eden inför Herren med hög röst, under jubel och till ljudet av trumpeter och horn. 15 Hela Juda gladde sig över eden, för de hade svurit den av hela sitt hjärta, och de sökte Herren med hela sin vilja. Han lät sig finnas av dem, och han lät dem få ro på alla sidor.
16 (R) Kung Asa avsatte också sin mor[i] Maaka från hennes drottningvärdighet, därför att hon hade satt upp en avgudabild åt Ashera. Asa högg ner hennes avgudabild, krossade den och brände den i Kidrondalen.
17 Offerhöjderna blev dock inte avlägsnade ur Israel, men Asas hjärta var hängivet Gud så länge han levde. 18 Han förde in i Guds hus både det hans far och det han själv hade helgat åt Herren: silver, guld och kärl. 19 Och det blev inget krig förrän i Asas trettiofemte regeringsår.
Footnotes
- 14:1 Asa Betyder kanske ”läkare” eller ”myrten”. Regerade ca 911-870 f Kr (16:13). Se även 1 Kung 15:9f.
- 14:1 ro i tio år Ca 910-900 f Kr.
- 14:3 de främmande altarna Byggdes för Salomos hedniska hustrur (1 Kung 11:7).
- 14:5 solstoderna Annan översättning: ”rökelsealtarna” (till hedniska avgudar, jfr 30:14).
- 14:9 nubiern Sera Möjligen farao Sekhemkheperre (Osorkon I), Shishaks son som regerade ca 922-887 f Kr. Hebr. kushí, som oftast betyder ”nubier” (från nuvarande Sudan), används i så fall i den allmännare betydelsen ”mörkhyad”. Ordet tycks annars i 4 Mos 12:1 kunna syfta på midjaniter från nordvästra Saudiarabien, och det kan i så fall handla om en arabisk invasion.
- 14:10 Maresha Befäst stad (11:8) nästan 5 mil sydväst om Jerusalem, nära rikets gräns.
- 14:12 Gerar Område söder om Gazaremsan, bördigt under biblisk tid (vers 14, 1 Mos 26).
- 15:10 tredje månaden … Asas femtonde regeringsår Ca 896 f Kr i maj-juni, kanske i samband med pingsthögtiden (5 Mos 16:10f) då folket samlades i Jerusalem.
- 15:16 mor Syftar här på Asas farmor (jfr 1 Kung 15:2, 8, 9).
2 Krönikeboken 14-15
Svenska 1917
14 Och Abia gick till vila hos sina fäder, och man begrov honom i Davids stad. Och hans son Asa blev konung efter honom. Under hans tid hade landet ro i tio år.
2 Och Asa gjorde vad gott och rätt var i HERRENS, sin Guds, ögon.
3 Han skaffade bort de främmande altarna och offerhöjderna och slog sönder stoderna och högg ned Aserorna.
4 Och han uppmanade Juda att söka HERREN, sina fäders Gud, och hålla lagen och budorden.
5 Ur alla Juda städer skaffade han bort offerhöjderna och solstoderna; och riket hade ro under honom.
6 Och han byggde fasta städer i Juda, eftersom landet hade ro och han under dessa år icke hade något krig; ty HERREN hade givit honom lugn.
7 Han sade nämligen till Juda: »Låt oss bygga dessa städer och förse dem runt omkring med murar och torn, med portar och bommar, medan vi ännu hava landet i vår makt, därför att vi hava sökt HERREN, vår Gud; ty vi hava sökt honom, och han har låtit oss få lugn på alla sidor.» Så byggde de då, och allt gick väl.
8 Och Asa hade en här som var väpnad med stora sköldar och med spjut, och som utgjordes av tre hundra tusen man från Juda, vartill kommo två hundra åttio tusen man från Benjamin, som voro väpnade med små sköldar och spände båge. Alla dessa voro tappra stridsmän.
9 Men Sera från Etiopien drog ut mot dem med en här av tusen gånger tusen man och tre hundra vagnar; och han kom till Maresa.
10 Och Asa drog ut mot honom, och de ställde upp sig till strid i Sefatas dal vid Maresa.
11 Och Asa ropade till HERREN, sin Gud, och sade: »HERRE, förutom dig finnes ingen som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage. Så hjälp oss, HERRE, vår Gud, ty på dig stödja vi oss, och i ditt namn hava vi kommit hit mot denna hop. HERRE, du är vår Gud; mot dig förmår ju ingen människa något.»
12 Och HERREN lät etiopierna bliva slagna av Asa och Juda, så att etiopierna flydde.
13 Och Asa och hans folk förföljde dem ända till Gerar; och av etiopierna föllo så många, att ingen av dem kom undan med livet, ty de blevo nedgjorda av HERREN och hans här. Och folket tog byte i stor myckenhet.
14 Och de intogo alla städer runt omkring Gerar, ty en förskräckelse ifrån HERREN hade kommit över dessa; och de plundrade alla städerna, ty i dem fanns mycket att plundra.
15 Till och med boskapsskjulen bröto de ned och förde bort småboskap i myckenhet och kameler, och vände så tillbaka till Jerusalem.
15 Och över Asarja, Odeds son, kom Guds Ande.
2 Han gick ut mot Asa och sade till honom: »Hören mig, du, Asa, och I, hela Juda och Benjamin. HERREN är med eder, när I ären med honom, och om I söken honom, så låter han sig finnas av eder; men om I övergiven honom, så övergiver han ock eder.
3 En lång tid var ju Israel utan den sanne Guden, utan präster som undervisade dem, och utan någon lag.
4 Men i sin nöd omvände de sig till HERREN, Israels Gud, och när de sökte honom, lät han sig finnas av dem.
5 Under de tiderna fanns ingen trygghet, när man gick ut eller in; utan stor förvirring rådde bland alla dem som bodde här i länderna,
6 och folk drabbade samman med folk och stad med stad; ty Gud förvirrade dem med allt slags nöd.
7 Men varen I frimodiga, låten icke modet falla, ty edert verk skall få sin lön.»
8 När Asa hörde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog han mod till sig och skaffade bort styggelserna ur Judas och Benjamins hela land och ur de städer som han hade tagit i Efraims bergsbygd, och upprättade åter HERRENS altare, det som stod framför HERRENS förhus.
9 Och han församlade hela Juda och Benjamin, så ock de främlingar ifrån Efraim, Manasse och Simeon, som bodde ibland dem; ty många från Israel hade gått över till honom, när de sågo att HERREN, hans Gud, var med honom.
10 Och de församlade sig till Jerusalem i tredje månaden av Asas femtonde regeringsår,
11 och offrade på den dagen åt HERREN sju hundra tjurar och sju tusen djur av småboskapen, uttagna av det byte som de hade fört med sig.
12 Och de ingingo det förbundet att de skulle söka HERREN, sina fäders Gud, av allt sitt hjärta och av all sin själ,
13 och att var och en som icke sökte HERREN, Israels Gud, han skulle bliva dödad, liten eller stor, man eller kvinna.
14 Och de gåvo HERREN sin ed med hög röst och under jubel, och under det att trumpeter och basuner ljödo.
15 Och hela Juda gladde sig över eden; ty de hade svurit den av allt sitt hjärta, och de sökte HERREN med hela sin vilja, och han lät sig finnas av dem, och han lät dem få ro på alla sidor.
16 Konung Asa avsatte ock sin moder Maaka från hennes drottningsvärdighet, därför att hon hade satt upp en styggelse åt Aseran; Asa högg nu ned styggelsen och krossade de och brände upp den i Kidrons dal.
17 Men offerhöjderna blevo icke avskaffade ur Israel; dock var Asas hjärta gudhängivet, så länge han levde.
18 Och han förde in i Guds hus både vad hans fader och vad han själv hade helgat åt HERREN: silver, guld och kärl.
19 Och intet krig uppstod förrän i Asas trettiofemte regeringsår.
2 Krönikeboken 14-15
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Asa regerar i Juda
(14:2—16:14)
(1 Kung 15:8-12)
14 Avia dog och begravdes i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom, och det var fred i landet under tio år. 2 Asa gjorde det som var gott och rätt i Herrens, sin Guds, ögon. 3 Han avskaffade de främmande gudarnas altaren och offerplatserna, krossade stenstoderna och högg ned asherapålarna. 4 Han befallde Juda att söka Herren, sina fäders Gud, och att lyda lagen och buden. 5 Han avskaffade offerplatserna och rökelsealtarna från alla städer i Juda. Riket hade lugn och ro under honom. 6 Han byggde befästa städer i Juda, då det var lugn och ro i landet. Ingen förde krig mot honom under dessa år, eftersom Herren hade gett honom ro.
7 Han talade till Juda: ”Låt oss bygga dessa städer och förse dem med murar och torn, portar och bommar. Landet är fortfarande vårt, eftersom vi har sökt Herren, vår Gud. Vi har sökt honom, och han har gett oss ro på alla sidor”. De byggde och hade framgång.
8 Asa hade en armé som bestod av 300 000 man från Juda, utrustade med stora sköldar och spjut, och 280 000 man från Benjamin, beväpnade med små sköldar och bågar. Alla dessa var tappra kämpar. 9 Kushiten Serach tågade ut mot dem med en [a] armé på 1 000 000 man. Han hade också 300 stridsvagnar. Han kom så långt som till Maresha. 10 Asa drog ut mot honom, och de ställde upp sig till strid i Sefatas[b] dal nära Maresha.
11 Asa ropade till Herren, sin Gud: ”Herre, det finns ingen annan än du som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage! Hjälp oss, Herre, vår Gud, för vi förlitar oss på dig! I ditt namn har vi gått till anfall mot denna väldiga armé. Herre, vår Gud, låt ingen människa stå dig emot!”[c]
12 Då slog Herren ner kushiterna inför Asa och Juda, och kushiterna flydde. 13 Asa och hans folk förföljde dem ända till Gerar, och så många kushiter föll att de inte kunde återhämta sig. De blev tillintetgjorda inför Herren och hans styrkor. Judas armé förde med sig ett stort byte. 14 De intog också alla städerna runt Gerar, eftersom en skräck från Herren hade kommit över dem. De plundrade alla dessa städer, där det fanns gott om byte.
15 De angrep också herdarnas läger och tog stora hjordar med får och kameler, innan de vände tillbaka till Jerusalem.
Asa bygger upp altaret
(1 Kung 15:13-16)
15 Guds Ande kom över Asarja, Odeds son, 2 och han gick ut för att möta kung Asa och talade till honom: ”Lyssna på mig, Asa, och hela Juda och Benjamin! Herren är med er, om ni är med honom. När ni söker honom ska han låta er finna honom, men om ni överger honom, så kommer han att överge er. 3 Under en lång tid var Israel utan den sanne Guden, utan präst som undervisar, och utan lag. 4 Men i sin nöd vände de om till Herren, Israels Gud, och sökte honom, och han lät dem finna honom. 5 På den tiden kunde ingen färdas tryggt. Förvirring rådde bland invånarna i länderna. 6 Folk drabbade samman med andra folk och stad med stad, för Gud plågade dem med alla slags svårigheter. 7 Men ni, var nu starka och tappa inte modet, för ni ska få lön för ert arbete!”
8 När Asa hörde dessa ord och profetian av profeten Asarja, Odeds son, tog han mod till sig och förstörde alla de vidriga avgudarna i hela Juda och Benjamin och i de städer som han hade intagit i Efraims bergsbygd, och han ställde i ordning Herrens altare framför förhallen till Herrens hus.
9 Sedan sammankallade han hela Juda och Benjamin och alla från Efraim, Manasse och Simon i Israel, som bodde bland dem. Många hade nämligen kommit över till honom från Israel när de sett att Herren, hans Gud, var med honom. 10 De samlades i Jerusalem i den tredje månaden av kung Asas femtonde regeringsår. 11 Den dagen offrade de 700 tjurar och 7 000 får till Herren ur det byte de hade fört med sig. 12 Sedan ingick de ett förbund att de skulle söka Herren, sina fäders Gud, av hela sitt hjärta och sinne. 13 Alla som inte sökte Herren, Israels Gud, skulle dö, liten eller stor, man eller kvinna. 14 De svor en ed med hög röst till Herren, under jubel, medan man blåste i trumpeter och horn. 15 Hela Juda gladde sig över eden, eftersom de hade svurit den av hela sitt hjärta. De sökte Gud ivrigt, och han lät dem finna honom. Herren lät dem få ro på alla sidor.
16 Kung Asa avsatte till och med sin mor Maaka som drottningmoder, därför att hon hade låtit tillverka en asherapåle. Den högg han ner och brände upp i Kidrons dal. 17 Men offerplatserna blev inte avskaffade från Israel, fastän Asa i sitt innersta var trogen under hela sin livstid. 18 Han förde till Guds hus de silver- och guldföremål som han och hans far hade helgat. 19 Sedan blev det inte något mer krig förrän under kung Asas trettiofemte regeringsår.
2 Krönikeboken 14-15
Svenska Folkbibeln
14 Abia gick till vila hos sina fäder, och man begravde honom i Davids stad. Hans son Asa blev kung efter honom. Under hans tid hade landet ro i tio år.
Asa blir kung i Juda
2 Asa gjorde det som var gott och rätt i Herrens, sin Guds, ögon. 3 Han avlägsnade de främmande altarna och offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ner aserorna. 4 Han uppmanade Juda att söka Herren, sina fäders Gud, och att hålla lagen och budorden. 5 Ur alla Juda städer tog han bort offerhöjderna och solstoderna. Och riket hade lugn under hans tid. 6 Han byggde befästa städer i Juda eftersom landet hade ro. Och han förde under dessa år inte något krig, ty Herren hade givit honom ro. 7 Han sade därför till Juda: "Låt oss bygga dessa städer och runt omkring förse dem med murar och torn, med portar och bommar. Landet är ännu vårt, därför att vi har sökt Herren, vår Gud. Vi har sökt honom, och han har gett oss ro på alla sidor." Så byggde de och hade framgång. 8 Asa hade en här som utgjordes av 300 000 man från Juda och som bar stora sköldar och spjut. Utöver dessa kom från Benjamin 280 000 man som bar små sköldar och som spände båge. Alla dessa var tappra stridsmän.
9 Men Sera från Etiopien drog ut mot dem med en här på tusen gånger tusen man och trehundra vagnar, och han kom ända till Maresa. 10 Asa drog ut mot honom, och de ställde upp sig till strid i Sefatas dal vid Maresa. 11 Då ropade Asa till Herren, sin Gud: " Herre, utom dig finns ingen som kan hjälpa i striden mellan den starke och den svage. Så hjälp oss, Herre, vår Gud, för på dig stöder vi oss, och i ditt namn har vi kommit hit mot denna skara. Herre, du är vår Gud. Låt ingen människa stå dig emot."
12 Och Herren lät nubierna bli slagna av Asa och Juda, så att de flydde. 13 Asa och folket som var med honom förföljde dem ända till Gerar. Av nubierna föll så många att ingen av dem kom undan med livet, ty de blev nergjorda av Herren och hans här. Och folket tog ett stort byte. 14 Sedan intog de alla städer runt omkring Gerar, ty fruktan för Herren hade kommit över dem. Och de plundrade alla städerna, eftersom det fanns mycket att plundra i dem. 15 Till och med boskapsskjulen bröt de ner, och de förde bort kameler och småboskap i mängd. De vände sedan tillbaka till Jerusalem.
Asas reformer
15 Guds Ande kom över Asarja, Odeds son. 2 Han gick ut mot Asa och sade till honom: "Hör mig, du Asa, och ni hela Juda och Benjamin. Herren är med er när ni är med honom, och om ni söker honom låter han sig finnas av er. Men om ni överger honom kommer han att överge er. 3 En lång tid levde Israel utan den sanne Guden, utan präster som undervisade dem och utan någon lag. 4 Men i sin nöd omvände de sig till Herren, Israels Gud, och när de sökte honom lät han sig finnas av dem. 5 Under de tiderna fanns det ingen trygghet när man gick ut eller in, utan stor förvirring rådde bland alla som bodde här i länderna. 6 Folk drabbade samman med folk och stad med stad, ty Gud förvirrade dem med all slags nöd. 7 Men var nu starka och låt inte modet falla, ty ert arbete skall få sin lön."
8 När Asa hörde dessa ord och denna profetia av profeten Oded, tog han mod till sig och avlägsnade de eländiga avgudabilderna ur Juda och Benjamins hela land och ur de städer som han hade erövrat i Efraims bergsbygd. Han upprättade på nytt Herrens altare, det som stod framför Herrens förhus. 9 Och han samlade hela Juda och Benjamin, liksom de främlingar från Efraim, Manasse och Simeon som bodde ibland dem, ty många från Israel hade slutit sig till honom, när de såg att Herren, hans Gud, var med honom. 10 De samlades i Jerusalem i tredje månaden av Asas femtonde regeringsår. 11 Av det byte de hade fört med sig offrade de på den dagen åt Herren 700 tjurar och 7 000 djur av småboskapen. 12 Och de slöt det förbundet att de skulle söka Herren, sina fäders Gud, av hela sitt hjärta och av hela sin själ. 13 Var och en som inte sökte Herren, Israels Gud, skulle bli dödad, liten eller stor, man eller kvinna. 14 Och de svor eden inför Herren med hög röst, under jubel och till ljudet av trumpeter och horn. 15 Hela Juda gladde sig över eden, för de hade svurit den av hela sitt hjärta, och de sökte Herren med hela sin vilja. Han lät sig finnas av dem, och han lät dem få ro på alla sidor.
16 Kung Asa avsatte också sin moder Maaka från hennes drottningvärdighet, därför att hon hade satt upp en avgudabild åt Aseran. Asa högg ner hennes avgudabild, krossade den och brände upp den i Kidrons dal. 17 Men offerhöjderna blev inte avlägsnade ur Israel. Asas hjärta var dock hängivet Gud så länge han levde. 18 Han förde in i Guds hus både det hans far och det han själv hade helgat åt Herren: silver, guld och kärl.
19 Och det blev inget krig förrän i Asas trettiofemte regeringsår.
2 Krönikeboken 14-15
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Asa regerar i Juda
14 Kung Abia begravdes i Jerusalem. Hans son Asa blev sedan kung över Juda, och det var fred i landet under de tio första åren av hans regering,
2 för Asa var mycket noga med att lyda Herren, sin Gud.
3 Han rev ner de hedniska altaren som fanns på höjderna och bröt ner obelisken och högg ned aserorna.
4 Han befallde folket att söka Herren och att lyda de befallningar som Herren, deras förfäders Gud, hade gett dem.
5 Asa flyttade också bort rökelsealtarena från alla städer i Juda. Detta är anledningen till att Gud gav landet den fred
6 som gjorde det möjligt för Asa att bygga befästa städer över hela Juda.
7 Nu är rätta tiden att göra det, när Herren välsignar oss med fred därför att vi lyder honom, sa Asa till sitt folk. Låt oss bygga befästa städer med murar, torn, portar och bommar. De gjorde detta, och landet hade framgång.
8 Kung Asas armé bestod av 300.000 man från Juda, utrustade med stora sköldar och spjut. Benjaminiternas armé bestod av 280.000 man, beväpnade med små sköldar och bågar. Båda arméerna hade vältränade och djärva män.
9-10 Men Asa blev angripen av en jättelik etiopisk armé under general Sera. Han hade också 300 stridsvagnar. De ryckte fram mot staden Maresa i Sefatas dal, och kung Asa sände ut sina trupper för att hindra dem.
11 Herre, ingen annan än du kan hjälpa oss, ropade han till Gud. Här är vi nu, helt maktlösa mot denna väldiga armé. Hjälp oss, Herre, vår Gud! Bara du kan rädda oss, och i ditt namn ska vi gå till anfall mot denna väldiga armé. Herre, låt inte vanliga, enkla människor besegra dig!
12 Då slog Herren ner fienden, och Asa och hans armé stod som segrare.
13 De förföljde fienden ända till Gerar och dödade så många att de inte kunde återhämta sig. De blev helt tillintetgjorda inför Herren och hans styrkor. Juda armé förde med sig ett stort byte tillbaka.
14 Medan de var i Gerar anföll de alla städer i området, och invånarna där blev drabbade av Herrens vrede. De kunde föra med sig ett stort byte därifrån också.
15 Men de plundrade inte bara städerna utan angrep också herdarnas läger och tog stora hjordar med får och kameler, innan de slutligen vände tillbaka till Jerusalem.
Asa bygger upp altaret
15 Guds Ande kom över Asarja, Odeds son,
2 och han gick ut för att möta kung Asa när denne kom tillbaka från striden.Lyssna Asa! Lyssna Judas och Benjamins arméer! ropade han. Herren kommer att vara med er så länge ni är trogna mot honom! När ni söker honom ska ni finna honom, men om ni överger honom, så kommer han att överge er.
3 Under en lång tid har nu era bröder i Israel inte tillbett den sanne Guden och inte haft en enda riktig präst som har undervisat dem, och de har levt utan Guds lagar.
4 Men varje gång de har vänt om till Herren, Israels Gud, i sin svåra situation och sökt honom så har han hjälpt dem.
5 På den tiden då de gjorde uppror mot Gud fanns det ingen trygghet i landet.
6 De råkade i krig med andra folk, och dessutom var det inbördeskrig mellan deras egna städer, för Gud plågade dem med alla slags svårigheter.
7 Men ni, män av Juda, fortsätt på den goda vägen och tappa inte modet, för ni ska få er lön.
8 När kung Asa hörde detta budskap från Gud, tog han mod till sig och förstörde alla avgudar i hela Juda och Benjamin och i de städer som han hade intagit i Efraims bergsbygd, och han byggde på nytt upp Herrens altare framför templet.
9 Sedan sammankallade han allt folk i Juda och Benjamin och alla de från Efraim, Manasse och Simeon i Israel, som hade kommit över till Juda när de sett att Herren Gud var med kung Asa.
10 De samlades i Jerusalem på våren under kung Asas femtonde regeringsår,
11 och de offrade 700 tjurar och 7.000 får till Herren ur det byte de hade fört med sig från kriget.
12 Sedan ingick de ett avtal att de bara skulle tillbe Herren, sina förfäders Gud,
13 och bestämde att den som vägrade att göra detta skulle dö, vare sig det gällde gammal eller ung, man eller kvinna.
14 De bekände sig med hög röst till Herren, medan man blåste i trumpeter och basuner.
15 Alla jublade över detta förbund med Gud, som ingicks med stor övertygelse. De sökte honom framför allt annat, och de fann honom! Och han gav dem fred i hela landet.
16 Kung Asa till och med avsatte sin mor Maaka som drottningmoder, därför att hon hade gjort en aserapåle. Han högg ner den och brände upp den i Kidrons dal.
17 Han lyckades inte alldeles utrota avgudadyrkan, men han var helt överlåten till Gud under hela sin livstid.
18 Han hämtade tillbaka till templet de silver- och guldkärl som hans far hade invigt åt Herren.
19 Sedan blev det inte något mer krig förrän under kung Asas trettiofemte regeringsår.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica