2 Samuelsboken 24
Svenska Folkbibeln 2015
Davids folkräkning
24 (A) Åter upptändes Herrens vrede mot Israel, och han eggade David mot dem och sade: ”Gå och räkna Israel och Juda.” 2 (B) Då sade kungen till Joab, befälhavaren[a] för hans här som var med honom: ”Res runt bland Israels alla stammar, från Dan till Beer-Sheba, och räkna folket[b] så att jag får veta hur många de är.” 3 Joab svarade kungen: ”Må Herren din Gud föröka folket hundrafalt mer än vad det är, och må min herre kungen få se det med egna ögon. Men varför vill min herre kungen göra det här?” 4 Men kungens ord stod fast mot Joab och härförarna. Och Joab och härförarna gav sig i väg på kungens uppdrag för att räkna folket i Israel.
5 (C) De gick[c] över Jordan och slog läger vid Aroer på högra sidan om staden i Gads dal mot Jaeser. 6 (D) Därifrån kom de till Gilead och Tatim-Hodshis land[d]. Sedan kom de till Dan-Jaan och vek av mot Sidon. 7 Därefter kom de till Tyrus befästningar och till hiveernas och kananeernas alla städer. De drog vidare till Negev i Juda, ända till Beer-Sheba. 8 När de hade rest runt i hela landet kom de hem efter nio månader och tjugo dagar till Jerusalem. 9 (E) Och Joab meddelade kungen resultatet av folkräkningen: I Israel fanns 800 000 vapenföra män, beväpnade med svärd, och Juda män var 500 000.
Domen över Davids synd
10 (F) Men Davids samvete slog honom när han hade räknat folket, och han sade till Herren: ”Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men Herre, förlåt nu din tjänares skuld, för jag har handlat mycket dåraktigt.”
11 (G) När David steg upp på morgonen kom Herrens ord till profeten Gad,[e] Davids siare. Han sade: 12 ”Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre saker lägger jag fram för dig. Välj en av dem som jag ska göra mot dig.” 13 (H) Då gick Gad in till David och meddelade honom detta och sade till honom: ”Ska det komma svält i ditt land i sju[f] år? Eller ska du fly i tre månader för dina fiender medan de förföljer dig? Eller ska pest drabba ditt land i tre dagar? Bestäm nu vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.”
14 David svarade Gad: ”Jag är i svår vånda. Men låt oss falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är stor. I människors hand vill jag inte falla.” 15 (I) Herren sände då pest i Israel, från morgonen fram till den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog från Dan till Beer-Sheba. 16 (J) Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som fördärvade folket: ”Det är nog! Dra tillbaka din hand.” Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats. 17 (K) Men när David fick se ängeln som slog folket sade han till Herren: ”Det är jag som har syndat, det är jag som har gjort fel. Men dessa får, vad har de gjort? Låt din hand drabba mig och min fars hus.”
David bygger ett altare åt Herren
18 Gad kom till David samma dag och sade till honom: ”Gå och res ett altare åt Herren på jebusiten Araunas[g] tröskplats.”[h] 19 David gick i väg som Herren hade befallt genom Gad.
20 När Arauna blickade ut och fick se kungen och hans tjänare komma till honom, gick han ut och föll ner till marken på sitt ansikte för kungen. 21 Arauna sade: ”Varför kommer min herre kungen till sin tjänare?” David svarade: ”För att köpa tröskplatsen av dig och där bygga ett altare åt Herren så att plågan upphör bland folket.” 22 Då sade Arauna till David: ”Min herre kungen får ta till sitt offer vad han önskar. Här är boskapen till brännoffer, och här är tröskvagnarna och boskapens ok till ved. 23 Alltsammans, o konung, ger Arauna till kungen.” Och Arauna sade till kungen: ”Må Herren din Gud vara nådig mot dig.”
24 Men kungen svarade Arauna: ”Nej, jag vill köpa det av dig till ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt Herren min Gud brännoffer som jag har fått för intet.” Så köpte David tröskplatsen och boskapen för femtio siklar silver[i]. 25 (L) Och David byggde där ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och Herren hörde bönerna för landet, och plågan avvärjdes från Israel.
Footnotes
- 24:2 Joab, befälhavaren Andra handskrifter: ”Joab och befälhavarna”.
- 24:2 räkna folket Folkräkningar var impopulära, eftersom de ofta förknippades med krigstjänst eller skatt (2 Mos 30:13, Luk 2:1).
- 24:5 De gick Den beskrivna resrutten gick österut och sedan motsols runt landet.
- 24:6 Tatim-Hodshis land Andra handskrifter: ”hetiternas land i riktning mot Kadesh”.
- 24:11 Gad Betyder ”lycka” (jfr 1 Mos 30:11). Hade varnat David tidigare (1 Sam 22:5).
- 24:13 sju Andra handskrifter: ”tre”.
- 24:18 Arauna Motsvarar kanske ewrine, ”herreman” på hurritiska som kan ha varit jebusiternas språk.
- 24:18 tröskplats Marken låg strax norr om Davids stad där templet senare restes (2 Krön 3:1).
- 24:24 femtio siklar silver Drygt ett halvt kg eller fem årslöner för arbetaren (jfr Dom 17:10). Den högre summan som nämns i 1 Krön 21:25 (600 siklar guld) gällde troligen hela markområdet, inte bara tröskplatsen.
2 Samuelsboken 24
Svenska Folkbibeln
Davids folkräkning
24 Åter upptändes Herrens vrede mot Israel, och han uppeggade David mot dem och sade: "Gå och räkna Israel och Juda." 2 Då sade kungen till Joab, befälhavaren för hans här, som var med honom: "Far igenom alla Israels stammar, från Dan till Beer-Sheba, och räkna folket, så att jag får veta hur många de är." 3 Joab svarade kungen: "Må Herren, din Gud, föröka detta folk hundrafalt mer än vad det är, och må min herre konungen få se det med egna ögon. Men varför vill min herre konungen göra det här?" 4 Men kungens ord stod fast mot Joab och härförarna. Och Joab och härförarna gav sig i väg på kungens uppdrag för att räkna folket i Israel.
5 De gick över Jordan och slog läger vid Aroer på högra sidan om staden i Gads dal och åt Jaeser till. 6 Därifrån kom de till Gilead och Tatim-Hodsis land. Sedan kom de till Dan-Jaan och så vek de av mot Sidon. 7 Därefter kom de till Tyrus befästningar och till hiveernas och kananeernas alla städer. De drog vidare till Negev i Juda, ända till Beer-Sheba. 8 Sedan de hade farit genom hela landet, kom de efter nio månader och tjugo dagar hem till Jerusalem. 9 Och Joab meddelade kungen resultatet av folkräkningen: I Israel fanns 800 000 vapenföra män, beväpnade med svärd, och Juda män var 500 000.
Domen över Davids synd
10 Men Davids samvete slog honom sedan han hade räknat folket, och han sade till Herren: "Jag har syndat svårt genom det jag har gjort. Men Herre, förlåt nu din tjänares missgärning, för jag har handlat mycket dåraktigt." 11 När David steg upp på morgonen, kom Herrens ord till profeten Gad, Davids siare. Han sade: 12 "Gå och säg till David: Så säger Herren: Tre ting förelägger jag dig. Välj ett av dem, som jag skall göra mot dig." 13 Då gick Gad in till David och meddelade honom detta och sade till honom: "Skall hungersnöd komma i ditt land i sju[a] år? Eller skall du i tre månader fly för dina fiender medan de förföljer dig? Eller skall pest drabba ditt land i tre dagar? Bestäm nu vilket svar jag skall ge honom som har sänt mig." 14 David svarade Gad. "Jag är i stor vånda. Men låt oss falla i Herrens hand, för hans barmhärtighet är stor. I människors hand vill jag inte falla."
15 Herren sände då pest i Israel, från morgonen intill den bestämda tiden, och sjuttiotusen personer av folket dog, från Dan ända till Beer-Sheba. 16 Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att ödelägga det, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som fördärvade folket: "Det är nog! Drag tillbaka din hand." Herrens ängel var då vid jebusiten Araunas tröskplats. 17 Men när David fick se ängeln som slog folket, sade han till Herren: "Det är jag som har syndat, det är jag som har handlat orätt. Men dessa, min hjord, vad har de gjort? Låt din hand drabba mig och min fars hus."
David bygger ett altare åt Herren
18 Gad kom till David samma dag och sade till honom: "Gå och res ett altare åt Herren på jebusiten Araunas tröskplats." 19 David gick i väg som Herren hade befallt genom Gad. 20 När Arauna såg upp och fick se kungen och hans tjänare komma till honom, gick han ut och föll ner till marken på sitt ansikte för kungen. 21 Arauna sade: "Varför kommer min herre konungen till sin tjänare?" David svarade: "För att köpa tröskplatsen av dig och där bygga ett altare åt Herren, så att plågan upphör bland folket." 22 Då sade Arauna till David: "Min herre konungen må ta till sitt offer vad han önskar. Se, här är boskapen till brännoffer, och här är tröskvagnarna och boskapens ok till ved. 23 Alltsammans, o konung, ger Arauna till konungen." Och Arauna sade till kungen: "Må Herren, din Gud, vara dig nådig." 24 Men kungen svarade Arauna: "Nej, jag vill köpa det av dig för ett bestämt pris, för jag vill inte offra åt Herren, min Gud, brännoffer som jag har fått för intet." Så köpte David tröskplatsen och boskapen för femtio siklar silver. 25 Och David byggde där ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och Herren hörde bönerna för landet, och plågan avvärjdes från Israel.
Footnotes
- 2 Samuelsboken 24:13 sju Andra handskrifter: "tre".
2 Samuelsboken 24
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
David företar en folkräkning
24 Än en gång flammade Herrens vrede upp mot Israel. David gjorde sig till ovän med folket genom att sätta i gång med en folkräkning.
2 Kungen sa till Joab och de andra officerarna: Räkna allt folket, från Dan till Beer-Seba, från den ena ändan av landet till den andra, och mönstra de stridsdugliga så jag vet hur starka vi är.
3 Men Joab svarade: Herren får gärna för mig öka vår stridskraft hundra gånger om och låta dig få uppleva det, men varför ska vi räkna folket?
4 Kungen tystade emellertid Joabs invändningar, och Joab och de andra arméofficerarna gick ut för att verkställa befallningen.
5 De gick först över Jordan och slog läger söder om staden Aroer, som ligger mitt i Gads dal, nära Jaeser.
6 Sedan gick de till Gilead i Tatim-Hodsis land och till Dan-Jaan och runt mot Sidon.
7 Därefter gick de till Tyrus fästning och till hiveernas och kananeernas städer, och slutligen över till Juda och ända till Beer-Seba.
8 De genomkorsade alltså hela landet och slutförde sin uppgift på nio månader och tjugo dagar.
9 Joab rapporterade antalet stridsdugliga män till kungen, åttahundratusen i Israel och femhundratusen i Juda.
David accepterar Herrens straff
10 Men efter det att räkningen av folket hade slutförts, började Davids samvete att oroa honom, och han sa till Herren: Jag har handlat fel! Förlåt mig min dåraktighet!
11 Nästa morgon gav Herren ett budskap till Gad, Davids profet, som han skulle meddela David. Herren sa:
12 Säg till David att han får välja mellan tre saker.
13 Gad gick till David och sa: Du har tre saker att välja på: tre års hungersnöd i landet, tre månaders flykt undan dina fiender, eller tre dagars pest! Tänk efter och låt mig veta vilket svar du tänker ge till Herren, som har sänt mig.
14 Detta är ett svårt val, svarade David. Men det är bättre att falla i Herrens hand än i människors.
15 Då sände Herren redan samma morgon en pest över Israel. Den varade i tre dagar, och sjuttio tusen av landets invånare dog.
16 Men när dödsängeln gjorde sig beredd att förgöra Jerusalem, ångrade Herren vad som hänt och bad honom sluta. Vid det tillfället stod ängeln vid jebuseen Araunas loge.
17 När David såg ängeln, sa han till Herren: Det är ju jag som har syndat! Vad har mitt folk gjort? Låt din vrede komma över mig och min familj!
18 Den dagen kom Gad till David och sa till honom: Gå och bygg ett altare åt Herren vid jebuseen Araunas loge.
19 Då gick David ut för att göra som Herren hade befallt honom.
20 När Arauna såg kungen och hans män komma mot honom, gick han fram till dem och föll ner för dem med ansiktet mot jorden och frågade:
21 Men varför har du kommit hit? David svarade: Jag har kommit hit för att köpa din loge, så att jag kan bygga ett altare där åt Herren, för att han ska stoppa pesten.
22 Ta vad du behöver, sa Arauna då. Här är boskap till brännoffret, och du kan använda tröskverktygen och oken som ved för att få en eld till altaret.
23 Jag vill ge dig alltsammans, och måtte Herren ta emot ditt offer!
24 Men kungen sa till Arauna: Nej, jag vill inte ha det som en gåva. Jag vill köpa det av dig, för jag vill inte offra ett brännoffer till Herren, min Gud, som inte har kostat mig något. David betalade femtio siklar silver till Arauna för logen och djuren.
25 Sedan byggde David ett altare där åt Herren och offrade brännoffer och fridsoffer. Herren svarade på hans bön, och pesten upphörde.
2 Samuelsboken 24
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
David räknar sina soldater
(1 Krön 21:1-17)
24 Än en gång flammade Herrens vrede upp mot Israel och han hetsade David mot folket. ”Du ska genomföra en folkräkning i Israel och Juda”, sa han.
2 Kungen sa till Joav och de andra officerarna: ”Far till Israels alla stammar och räkna allt folket, från Dan till Beer Sheva, och mönstra dem, så att jag får veta hur många de är.”
3 Men Joav svarade: ”Visserligen önskar jag att Herren ska öka vårt folk hundra gånger och att du själv ska få se det med egna ögon, min herre och kung, men varför måste vi räkna folket?” 4 Joav och de andra arméofficerarna fick dock böja sig för kungens ord och gick ut för att verkställa befallningen.[a]
5 Först gick de över Jordan och slog läger söder om staden Aroer i dalen och fortsatte sedan genom Gad mot Jaser.[b] 6 Sedan gick de till Gilead och Tatim Hodshis land och till Dan och Ijon och vidare runt mot Sidon. 7 Därefter gick de till Tyros fästning och till hivéernas och kananéernas städer och slutligen söderöver till Negev i Juda och ända till Beer Sheva. 8 De genomkorsade alltså hela landet och slutförde sin uppgift på nio månader och tjugo dagar och kom tillbaka till Jerusalem. 9 Joav rapporterade resultatet av mönstringen för kungen, 800 000 stridsdugliga, svärdbeväpnade män i Israel, och 500 000 i Juda.
David accepterar Herrens straff
10 Men efter att folkräkningen hade slutförts, började Davids samvete oroa honom och han sa till Herren: ”Jag har begått en svår synd. Förlåt mig, din tjänare, min skuld! Jag har gjort något mycket dåraktigt.”
11 När David steg upp nästa morgon, kom Herrens ord till profeten Gad, Davids siare: 12 ”Gå och säg till David: ’Så säger Herren: Tre ting lägger jag fram för dig. Välj ett av dem, så låter jag det drabba dig.’ ”
13 Gad gick till David och sa till honom: ”Gör ditt val: tre[c] års hungersnöd i ditt land, tre månaders flykt undan dina fiender som förföljer dig, eller tre dagars pest i ditt land. Tänk över vilket svar jag ska ge till honom som har sänt mig!”
14 ”Jag är i stor vånda”, sa David till Gad. ”Låt mig falla i Herrens händer, för Herrens barmhärtighet är stor. I människors händer vill jag inte falla.”
15 Herren sände då en pest över Israel redan samma morgon. Den varade till den utsatta tiden och 70 000 av landets invånare dog från Dan till Beer Sheva.
16 Men när ängeln räckte ut sin hand för att förgöra Jerusalem, ångrade Herren det onda och sa till ängeln som dödade folket: ”Det är nog! Dra tillbaka din hand!” Herrens ängel stod just då vid jevusén Aravnas tröskplats.
17 När David såg ängeln som dödade folket, sa han till Herren: ”Det är jag som har syndat och gjort orätt! Vad har denna min hjord gjort? Låt ditt straff drabba mig och min familj!”
David bygger ett altare
(1 Krön 21:18-27)
18 Samma dag kom Gad till David och sa till honom: ”Gå och bygg ett altare åt Herren på jevusén Aravnas tröskplats!”
19 Då gick David, som Herren hade befallt honom genom Gad. 20 När Aravna tittade ut och såg kungen och hans män komma emot honom, gick han fram och bugade sig till marken för David 21 och frågade: ”Varför har min herre och kung kommit hit till sin tjänare?” David svarade: ”För att köpa tröskplatsen av dig. Jag ska bygga ett altare där åt Herren, så att folkets plåga upphör.” 22 ”Ta den, min herre och kung, och offra som du vill”, sa Aravna. ”Här är boskap till brännoffret och tröskverktygen och oken till ved! 23 Aravna vill ge dig, kungen, alltsammans och må Herren ta emot dig nådigt!” 24 Kungen svarade Aravna: ”Nej, jag vill köpa det av dig och betala för det, för jag vill inte offra ett brännoffer till Herren, min Gud, som inte kostat mig någonting.” Så köpte David tröskplatsen och boskapen och betalade femtio siklar[d] silver för dem.
25 Där byggde David ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer. Och då svarade Herren på hans bön för landet och lät pesten upphöra i Israel.
Footnotes
- 24:4 David säger aldrig varför han ville räkna folket, men antingen var det för att kunna skryta eller för att han ville känna sig trygg. I båda fallen var det en synd, för David hade fått sin makt av Herren och Herren skulle vara Israels säkerhet. Jfr 1 Krön 21 där folkräkningen sägs vara åklagarens, satans, initiativ. I 4 Mos 1 sker en folkräkning på Guds befallning.
- 24:5 Grundtextens innebörd är delvis osäker.
- 24:13 Enligt Septuaginta; sju enligt den masoretiska texten. Se även 1 Krön 21:12.
- 24:24 Femtio siklar var 0,6 kilo.
2 Samuel 24
The Voice
24 Once again the Eternal grew angry with Israel; so He used David against them, telling the king to go and count the people of Israel and Judah. 2 David spoke to Joab, the commander of his army who was with him.
David: Travel to all the tribes of Israel, from Dan to Beersheba, and take a census of the people. I want to know how many there are.
3 But Joab cautioned the king.
Joab: May the Eternal God increase the number of your people a hundred times while you are still alive to see it. But why on earth would you desire to do this, my king?
4 But the king’s order held, and Joab and the other leaders of the army left the king’s presence and went out to count the people of Israel. 5 To begin, they went over the Jordan River and camped at Aroer south of the city that is in the middle of the valley there. Then they moved on toward Gad and Jazer. 6 After that, they traveled to Gilead and to Tahtim-hodshi; then they traveled on north to Dan-jaan, and from Dan they went west to Sidon 7 and then to the fortified city of Tyre and to all the cities of the Hivites and Canaanites. Then they went south to the wilderness of Judah at Beersheba. 8 At last, when they had traveled through all the land, they came back to Jerusalem after 9 months and 20 days. 9 Joab reported these astonishing numbers to the king: Israel had 800,000 soldiers and Judah had 500,000.
10 After he heard this, David was overwhelmed with guilt for counting his subjects. He prayed to the Eternal One.
David: I have committed a great wrong against You. But please, O Eternal One, take away the guilt I feel, for I have done a stupid thing.
11 When David rose the next morning, he was met by the prophet Gad, David’s seer, who had received a message from the Eternal.
Gad: 12-13 I am supposed to tell you this: “The Eternal says, ‘I will offer you three choices. Pick one, and that will be what I will do to you.’”
Do you want to have seven[a] years of famine in the land? Would you rather be on the run from your enemies for three months? Or shall a plague rage for three days through the land? Make a choice, and tell me what answer to give to the One who sent me.
David: 14 This is horrible! But I would rather fall by the hand of the Eternal, because He is merciful, than fall into human hands.
15 So the Eternal One sent a great plague that morning and for three days. It swept through Israel from Dan in the far north to Beersheba in the desert south, killing 70,000 people. 16 But when the heavenly messenger prepared to destroy Jerusalem, He relented; and He commanded the heavenly messenger who had brought the epidemic.
Eternal One: Stop. That is enough.
The heavenly messenger then paused beside the threshing floor of Araunah the Jebusite; 17 and when David saw him there, the one striking the people, he spoke to the Eternal One.
David: Look, I am the one who offended You, the only one who has done wrong. What have these innocent sheep done? If someone is going to be punished for what I did, it should be me and my family. Punish us.
18 Later that day, the prophet Gad approached David.
Gad: Go, and build an altar to the Eternal on the threshing floor of Araunah the Jebusite.
19 So David went to perform this task the Eternal had given him through Gad. 20 Araunah saw the king and his men coming toward him, so he went out into the road and bowed low before him in the dust.
Araunah: 21 Why has my lord, the king, come to see your servant?
David: I have come to buy your threshing floor. We must build an altar to the Eternal there so that this epidemic will be lifted from the people.
Araunah: 22 My lord and king, take and offer what seems right. Here are the oxen you need to make the burnt offering. Take the threshing sledges and the yokes of the oxen for firewood. 23 I will give you all these things, my king. May the Eternal One your God look on your offering with favor.
David: 24 No, I will buy these things from you. Name your price. I will not make an offering to the Eternal One, my True God, that has cost me nothing.
25 David bought the threshing floor and the oxen for 20 ounces of silver. He built an altar there to the Eternal and made burnt and peace offerings on it. The Eternal One heard David’s prayers for the land and lifted the plague from Israel.
Footnotes
- 24:12-13 Greek manuscripts read, “three.”
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
The Voice Bible Copyright © 2012 Thomas Nelson, Inc. The Voice™ translation © 2012 Ecclesia Bible Society All rights reserved.