Passage Resources Hebrew/Greek Your Content
Previous Next
Print Page Options Listen to 2 Samuelsboken 2
Close SFB15

2 Samuelsboken 2
Svenska Folkbibeln 2015

David kung över Juda

2 (A) Därefter frågade David Herren: ”Ska jag gå upp till någon av städerna i Juda?” Herren svarade honom: ”Gå.” David frågade: ”Vart ska jag gå?” Han svarade: ”Till Hebron[a].” 2 (B) David drog då dit upp med sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, änkan efter karmeliten Nabal. 3 (C) David tog också med sina män dit upp, var och en med sin familj, och de bosatte sig i Hebrons städer. 4 (D) Och Juda män kom dit och smorde David till kung över Juda hus.

När man berättade för David att det var männen från Jabesh i Gilead som hade begravt Saul, 5 skickade han sändebud till männen i Jabesh i Gilead och lät säga till dem: ”Herren välsigne er som har visat er herre Saul den godheten att begrava honom! 6 Må nu Herren visa nåd och trofasthet mot er. Jag vill också göra gott mot er som har gjort detta. 7 Var nu starka och tappra män, för er herre Saul är död och Juda hus har nu smort mig till kung över dem.”

Ish-Boshet kung över Israel

8 (E) Men Abner[b], Ners son, Sauls överbefälhavare, tog Sauls son Ish-Boshet[c] och förde honom till Mahanajim[d] 9 och gjorde honom till kung över Gilead, ashureerna, Jisreel, Efraim, Benjamin och hela Israel. 10 Sauls son Ish-Boshet var fyrtio år när han blev kung över Israel, och han regerade i två år. Bara Juda hus höll sig till David. 11 (F) Tiden då David var kung i Hebron över Juda hus utgjorde sju år och sex månader.

Krig mellan Israel och Juda

12 Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Ish-Boshets folk, från Mahanajim till Gibeon. 13 (G) Joab, Serujas son, och Davids folk tågade också ut. De möttes vid Gibeons damm[e] och intog ställning på var sin sida om dammen. 14 Abner sade till Joab: ”Låt de unga männen komma fram och tävla i en kämpalek inför oss.” Joab svarade: ”De får komma.” 15 Då kom de fram och ställde upp och blev räknade, tolv för Benjamin och Sauls son Ish-Boshet och tolv av Davids tjänare. 16 De grep varandra i huvudet och stack svärdet i sidan[f] på varandra, och alla stupade. Därför kallas platsen Helkat-Hassurim.[g] Den ligger vid Gibeon.

17 Sedan började en mycket hård strid den dagen, och Abner och Israels män blev slagna av Davids folk. 18 Tre av Serujas[h] söner var där: Joab, Abishaj och Asael.[i] Asael var snabbfotad som en gasell på fältet. 19 Han förföljde Abner utan att vika undan vare sig åt höger eller vänster.

20 Då vände Abner sig om och sade: ”Är det du, Asael?” Han svarade: ”Ja.” 21 Då sade Abner till honom: ”Vik av åt höger eller vänster, angrip någon av de yngre och ta hans rustning.” Men Asael ville inte låta honom vara. 22 Då sade Abner än en gång till Asael: ”Låt mig vara! Varför ska jag slå ner dig? Hur ska jag sedan kunna se din bror Joab i ansiktet?” 23 (H) Men han vägrade låta honom vara, så Abner stötte honom med bakänden av sitt spjut[j] i buken, och spjutet gick ut genom ryggen. Han föll ner och dog där på stället. Och var och en som kom till platsen där Asael hade fallit och dött stannade upp.

24 Men Joab och Abishaj förföljde Abner. När solen gick ner och de kom till Ammahöjden, som ligger mitt emot Gia på vägen mot Gibeons öken, 25 samlades Benjamins barn bakom Abner till en enda skara och gick i ställning på toppen av en och samma höjd. 26 Abner ropade till Joab: ”Ska svärdet få fortsätta frossa? Förstår du inte att det får ett bittert slut? Hur länge ska det dröja innan du befaller ditt folk att sluta förfölja sina bröder?” 27 Joab svarade: ”Så sant Gud lever: Hade du inte sagt något, skulle folket ha fortsatt förfölja sina bröder till morgonen.” 28 Sedan blåste Joab i basunen, och allt folket gjorde halt. De förföljde inte Israel längre och fortsatte inte att strida.

29 Abner och hans män tågade genom Hedmarken hela den natten. De gick över Jordan och fortsatte hela förmiddagen[k] och kom så till Mahanajim. 30 När Joab slutade förfölja Abner och samlade folket saknades nitton av Davids män förutom Asael. 31 Men Davids män hade dödat trehundrasextio man av Benjamins och Abners folk. 32 De tog med sig Asael och begravde honom i hans fars grav i Betlehem. Därefter marscherade Joab och hans män hela natten och kom i gryningen till Hebron.

Footnotes

  1. 2:1 Hebron   Patriarkernas boplats och gravplats (1 Mos 23:2f, 35:27), senare en präststad (Jos 21:13).
  2. 2:8 Abner   Betyder ”ljuset är far” (1 Sam 14:50), Sauls kusin och närmaste man (1 Sam 17:55, 26:5f).
  3. 2:8 Ish-Boshet   Betyder ”skammens man”, troligen en omskrivning för Ish-Baal (1 Krön 8:33).
  4. 2:8 Mahanajim   Ort öster om Jordan nära bifloden Jabbok (1 Mos 32:2).
  5. 2:13 Gibeons damm   Betydande stad ca 1 mil nordväst om Jerusalem (Jos 9-10). Dammen, som är utgrävd, var 12 m bred och 10 m djup.
  6. 2:16 grep varandra i huvudet och stack svärdet i sidan   En sådan kampscen finns avbildad på en dåtida relief från syriska Tell-Halaf (900-tal f Kr).
  7. 2:16 Helkat-Hassurim   Betyder ”de skarpa eggarnas fält”.
  8. 2:18 Seruja   Davids storasyster (1 Krön 2:16). De tre kämparna är alltså Davids systersöner.
  9. 2:18 Joab, Abishaj och Asael   Betyder ”Herren är far”, ”Ishai är min far” och ”Gud har gjort”.
  10. 2:23 bakänden av sitt spjut   Troligen förstärkt med en avsmalnande metallhätta.
  11. 2:29 förmiddagen   Hebr. bitrón kan också vara ett platsnamn (i så fall troligen en floddal).
Close NUB

2 Samuelsboken 2
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Juda kröner David till kung

2 Efter en tid frågade David Herren: ”Ska jag flytta tillbaka till Juda?” ”Ja”, svarade Herren. ”Till vilken stad ska jag flytta?” frågade David. Herren svarade: ”Till Hebron.”

2 David flyttade då dit med sina båda hustrur, Achinoam från Jisreel och Avigajil, Navals änka från Karmel. 3 Han tog också med sig sina män och deras familjer och de bosatte sig i städerna runt Hebron. 4 Männen i Juda kom sedan dit och smorde David till kung över hela Juda.

När David hörde att männen i Javesh i Gilead hade begravt Saul, 5 skickade han dem detta budskap: ”Herren ska välsigna er för den trohet ni visat mot er herre Saul genom att begrava honom. 6 Herren ska vara nådig och trofast mot er. Också jag ska belöna er, eftersom ni handlat som ni gjort. 7 Fortsätt vara starka och modiga! Saul är död, men Juda har smort mig till sin kung.”

David blir kung över Israel

8 Men Avner, Ners son och Sauls överbefälhavare för hären, hade fört Sauls son Ish-Boshet till Machanajim 9 och gjort honom till kung över Gilead, Asher, Jisreel, Efraim, Benjamins stam och över hela Israel. 10 Han var fyrtio år gammal när han blev kung och han regerade i två år. Under denna tid förblev endast Judas stam trogen David 11 och han regerade över Juda i Hebron i sju år och sex månader.

Inbördeskrig

12 Avner, Ners son, drog ut med Sauls son Ish-Boshets trupper från Machanajim till Givon. 13 Joav, Serujas son, drog ut med Davids trupper. De möttes vid Givons damm och slog sig ner på var sin sida om dammen. 14 Då sa Avner till Joav: ”Vi låter några av våra unga soldater mötas man mot man inför oss!”[a]

Joav gick med på det, 15 och tolv män ställde upp från Benjamins stam för Ish-Boshet och tolv män för David. 16 Var och en grep sin motståndare i huvudet och stack sitt svärd i hans sida. Samtliga dog. Denna plats i Givon har sedan dess kallats Svärdseggarnas åker.

17 Striden som då började blev mycket hård, men Avner och Israels män besegrades av Davids trupper. 18 Serujas tre söner, Joav, Avishaj och Asael, var också med i striden. Asael kunde springa snabbt som en gasell på fältet, 19 och han förföljde Avner utan att vika från honom åt något håll. 20 Avner vände sig om och ropade: ”Är det du, Asael?”

”Ja, det är det”, ropade Asael tillbaka. 21 ”Jaga någon annan, angrip någon av de yngre och ta hans rustning!” skrek Avner. Men Asael fortsatte att förfölja honom.

22 Då ropade Avner: ”Ge dig iväg härifrån! Jag skulle aldrig kunna se din bror Joav i ögonen om jag var tvungen att döda dig!”

23 Men Asael vägrade vända om och då genomborrade Avner honom i buken med bakänden av sitt spjut. Det gick rakt igenom hans kropp och kom ut i ryggen. Asael föll till marken och dog omedelbart. Alla stannade upp när de passerade platsen där han låg.

24 Men Joav och Avishaj förföljde Avner. Solen höll just på att gå ner när de kom till Ammakullen nära Giach längs vägen till Givons öken. 25 Avners trupper från Benjamins stam grupperade sig bakom honom på kullens topp 26 och Avner ropade ner till Joav: ”Måste vi fortsätta att döda varandra i all evighet? Förstår du inte att det kommer att sluta med katastrof? Hur länge ska du vänta innan du befaller dina män att sluta döda sina bröder?”

27 Joav ropade tillbaka: ”Så sant Gud lever, om du inte hade sagt något skulle de ha fortsatt att jaga sina bröder ända till morgonen!”

28 Han blåste sedan i sitt horn och hans män slutade jaga Israels trupper och striden upphörde.

29 Den natten återvände Avner och hans män genom Jordandalen och gick över floden. De marscherade hela förmiddagen ända till Machanajim. 30 Joav och hans män återvände också hem och när de räknade styrkorna saknades bara nitton man, förutom Asael. 31 Men själva hade de dödat 360 män från Benjamins stam som hade varit med Avner.

32 Joav och hans män tog med sig Asaels kropp till Betlehem och begravde honom i hans fars grav. Sedan gick de hela natten och nådde fram till Hebron i gryningen.

Footnotes

  1. 2:14 Tvekamp, eller kamp mellan ett begränsat antal soldater, var ett vanligt sätt att avgöra strider i det här området. Se 1 Sam 17:4, där David mötte Goljat.
Listen to 2 Samuelsboken 2
Close SFB

2 Samuelsboken 2
Svenska Folkbibeln

David kung över Juda

2 David frågade därefter Herren: "Skall jag dra upp till någon av städerna i Juda?" Herren svarade honom: "Drag upp." David frågade: "Vart skall jag gå?" Han svarade: "Till Hebron." 2 David drog då dit upp med sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, som hade varit hustru till karmeliten Nabal. 3 David förde också sina män upp dit, var och en med sitt husfolk, och de bosatte sig i Hebrons städer. 4 Och Juda män kom dit och smorde David till kung över Juda hus.

När man berättade för David att det var männen i Jabesh i Gilead som hade begravt Saul, 5 skickade han sändebud till männen i Jabesh i Gilead och lät säga till dem: " Herren välsigne er, eftersom ni visat er herre Saul den godheten att begrava honom! 6 Må nu Herren visa nåd och trofasthet mot er. Också jag vill göra gott mot er, därför att ni har gjort detta. 7 Var nu starka och tappra män, för Saul, er herre, är död, och Juda hus har nu smort mig till kung över dem."

Is-Boset kung över Israel

8 Men Abner, Ners son, Sauls överbefälhavare, tog Sauls son Is-Boset och förde honom till Mahanajim 9 och gjorde honom till kung i Gilead och asureernas land och Jisreel, och över Efraim, Benjamin och hela det övriga Israel. 10 Sauls son Is-Boset var fyrtio år när han blev kung över Israel, och han regerade i två år. Bara Juda hus höll sig till David. 11 Den tid David var kung i Hebron över Juda hus utgjorde sju år och sex månader.

Krig mellan Israel och Juda

12 Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Is-Bosets folk, från Mahanajim till Gibeon. 13 Joab, Serujas son, och Davids folk tågade också ut. De stötte på varandra vid Gibeons damm, och de intog ställning på var sin sida om dammen. 14 Abner sade till Joab: "Låt de unga männen komma fram och utföra en krigslek inför oss." Joab svarade: "Ja, låt dem komma fram." 15 Då reste de sig och gick fram, tolv för Benjamin och för Sauls son Is-Boset och tolv av Davids tjänare. 16 De fattade varandra i huvudet och stötte svärdet i sidan på varandra och alla stupade. Därför kallas denna plats Helkat-Hassurim.[a] Den ligger vid Gibeon.

17 Sedan började en mycket hård strid den dagen, och Abner och Israels män blev slagna av Davids folk. 18 Tre söner till Seruja var där: Joab, Abisaj och Asael. Asael var snabb på foten som en gasell på fältet. 19 Han förföljde Abner utan att vika från honom vare sig till höger eller vänster. 20 Då vände Abner sig om och sade: "Är det du, Asael?" Han svarade: "Ja." 21 Då sade Abner till honom: "Vik av åt höger eller vänster. Angrip någon av de yngre och tag hans rustning." Men Asael ville inte låta honom vara. 22 Då sade Abner än en gång till Asael: "Låt mig vara! Varför skulle jag slå ner dig? Hur skulle jag sedan kunna se din bror Joab i ansiktet?" 23 Men när han vägrade låta honom vara gav Abner honom med bakänden av sitt spjut en stöt i buken, så att spjutet gick ut genom ryggen. Han föll ner och dog där på stället. Och var och en som kom till platsen där Asael hade fallit ner och dött, stannade till där.

24 Men Joab och Abisaj förföljde Abner. När solen hade gått ner och de hade kommit till Ammahöjden, som ligger mitt emot Gia, på vägen mot Gibeons öken, 25 samlades Benjamins barn bakom Abner till en enda skara och gick i ställning på toppen av en och samma höjd. 26 Abner ropade till Joab: "Skall då svärdet få fortsätta att frossa? Förstår du inte att detta får ett bittert slut? Hur länge skall det dröja innan du befaller ditt folk att sluta med att förfölja sina bröder?" 27 Joab svarade: "Så sant Gud lever: Om du ingenting hade sagt, hade folket först i morgon dragit sig tillbaka och slutat förfölja sina bröder." 28 Därefter blåste Joab i hornet och allt folket gjorde halt. De förföljde inte längre Israel och fortsatte inte att strida.

29 Abner och hans män tågade genom Hedmarken hela den natten. De gick över Jordan och drog vidare hela förmiddagen och kom så till Mahanajim. 30 När Joab upphörde att förfölja Abner och samlade folket, saknades nitton av Davids män förutom Asael. 31 Men Davids män hade dödat trehundrasextio man av Benjamins och Abners folk. 32 De tog med sig Asael och begravde honom i hans fars grav i Betlehem. Därefter marscherade Joab och hans män hela natten och kom i gryningen till Hebron.

Footnotes

  1. 2 Samuelsboken 2:16 Helkat-Hassurim betyder "de skarpa eggarnas fält".
Close NET

2 Samuel 2
New English Translation

David is Anointed King

2 Afterward David inquired of the Lord, “Should I go up to one of the cities of Judah?” The Lord told him, “Go up.” David asked, “Where should I go?” The Lord replied,[a] “To Hebron.” 2 So David went up, along with his two wives, Ahinoam the Jezreelite and Abigail, formerly the wife of Nabal the Carmelite. 3 David also brought along the men who were with him, each with his family. They settled in the cities[b] of Hebron. 4 The men of Judah came and there they anointed David as king over the people[c] of Judah.

David was told,[d] “The people[e] of Jabesh Gilead are the ones who buried Saul.” 5 So David sent messengers to the people of Jabesh Gilead and told them, “May you be blessed by the Lord because you have shown this kindness[f] to your lord Saul by burying him. 6 Now may the Lord show you true kindness![g] I also will reward you,[h] because you have done this deed. 7 Now be courageous[i] and prove to be valiant warriors, for your lord Saul is dead. The people of Judah have anointed me as king over them.”

David’s Army Clashes with the Army of Saul

8 Now Abner son of Ner, the general in command of Saul’s army, had taken Saul’s son Ish Bosheth[j] and had brought him to Mahanaim. 9 He appointed him king over Gilead, the Geshurites,[k] Jezreel, Ephraim, Benjamin, and all Israel. 10 Ish Bosheth son of Saul was forty years old when he began to rule over Israel. He ruled two years. However, the people[l] of Judah followed David. 11 David was king in Hebron over the people of Judah for seven-and-a-half years.[m]

12 Then Abner son of Ner and the servants of Ish Bosheth son of Saul went out from Mahanaim to Gibeon. 13 Joab son of Zeruiah and the servants of David also went out and confronted them at the pool of Gibeon. One group stationed themselves on one side of the pool, and the other group on the other side of the pool. 14 Abner said to Joab, “Let the soldiers get up and fight[n] before us.” Joab said, “So be it!”[o]

15 So they got up and crossed over by number: twelve belonging to Benjamin and to Ish Bosheth son of Saul, and twelve from the servants of David. 16 As they grappled with one another, each one stabbed his opponent with his sword and they fell dead together.[p] So that place is called the Field of Flints;[q] it is in Gibeon.

17 Now the battle was very severe that day; Abner and the men of Israel were overcome by David’s soldiers.[r] 18 The three sons of Zeruiah were there—Joab, Abishai, and Asahel. (Now Asahel was as quick on his feet as one of the gazelles in the field.) 19 Asahel chased Abner, without turning to the right or to the left as he followed Abner.

20 Then Abner turned and asked, “Is that you, Asahel?” He replied, “Yes it is!” 21 Abner said to him, “Turn aside to your right or to your left. Capture one of the soldiers[s] and take his equipment for yourself!” But Asahel was not willing to turn aside from following him. 22 So Abner spoke again to Asahel, “Turn aside from following me! I do not want to strike you to the ground.[t] How then could I show[u] my face in the presence of Joab your brother?” 23 But Asahel[v] refused to turn aside. So Abner struck him in the abdomen with the back end of his[w] spear. The spear came out his back; Asahel[x] collapsed on the spot and died there right before Abner.[y] Everyone who came to the place where Asahel fell dead paused in respect.[z]

24 So Joab and Abishai chased Abner. At sunset they came to the hill of Ammah near Giah on the way to the wilderness of Gibeon. 25 The Benjaminites formed their ranks[aa] behind Abner and were like a single army, standing at the top of a certain hill.

26 Then Abner called out to Joab, “Must the sword devour forever? Don’t you realize that this will turn bitter in the end? When will you tell the people to turn aside from pursuing their brothers?” 27 Joab replied, “As surely as God lives, if you had not said this, it would have been morning before the people would have abandoned pursuit[ab] of their brothers.” 28 Then Joab blew the ram’s horn and all the people stopped in their tracks.[ac] They stopped chasing Israel and ceased fighting.[ad] 29 Abner and his men went through the rift valley[ae] all that night. They crossed the Jordan River[af] and went through the whole region of Bitron[ag] and came to Mahanaim.

30 Now Joab returned from chasing Abner and assembled all the people. Nineteen of David’s soldiers were missing, in addition to Asahel. 31 But David’s soldiers had slaughtered the Benjaminites and Abner’s men—in all, 360 men had died! 32 They took Asahel’s body and buried him in his father’s tomb at Bethlehem. Joab and his men then traveled all that night and reached Hebron by dawn.

Footnotes

  1. 2 Samuel 2:1 tn Heb “he said.” The referent (the Lord) has been specified in the translation for clarity and for stylistic reasons.
  2. 2 Samuel 2:3 tc The expression “the cities of Hebron” is odd; we would expect the noun to be in the singular, if used at all. Although the Syriac Peshitta has the expected reading “in Hebron,” the MT is clearly the more difficult reading and should probably be retained here.
  3. 2 Samuel 2:4 tn Heb “house.”
  4. 2 Samuel 2:4 tn Heb “and they told David.” The subject appears to be indefinite, allowing one to translate the verb as passive with David as subject.
  5. 2 Samuel 2:4 tn Heb “men.”
  6. 2 Samuel 2:5 tn Or “loyalty.”
  7. 2 Samuel 2:6 tn Or “loyalty and devotion.”
  8. 2 Samuel 2:6 tn Heb “will do with you this good.”
  9. 2 Samuel 2:7 tn Heb “let your hands be strong.”
  10. 2 Samuel 2:8 sn The name Ish Bosheth means in Hebrew “man of shame.” It presupposes an earlier form such as Ish Baal (“man of the Lord”), with the word “baal” being used of Israel’s God. But because the Canaanite storm god was named “Baal,” that part of the name was later replaced with the word “shame.”
  11. 2 Samuel 2:9 tc The MT here reads “the Ashurite,” but this is problematic if it is taken to mean “the Assyrian.” Ish Bosheth’s kingdom obviously was not of such proportions as to extend to Assyria. The Syriac Peshitta and the Vulgate render the word as “the Geshurite,” while the Targum has “of the house of Ashur.” We should probably emend the Hebrew text to read “the Geshurite.” The Geshurites lived in the northeastern part of the land of Palestine.
  12. 2 Samuel 2:10 tn Heb “house.”
  13. 2 Samuel 2:11 tn Heb “And the number of the days in which David was king in Hebron over the house of Judah was seven years and six months.”
  14. 2 Samuel 2:14 tn Heb “play.” What is in view here is a gladiatorial contest in which representative groups of soldiers engage in mortal combat before the watching armies. Cf. NAB “perform for us”; NASB “hold (have NRSV) a contest before us”; NLT “put on an exhibition of hand-to-hand combat.”
  15. 2 Samuel 2:14 tn Heb “let them arise.”
  16. 2 Samuel 2:16 tn Heb “and they grabbed each one the head of his neighbor with his sword in the side of his neighbor and they fell together.”
  17. 2 Samuel 2:16 tn The meaning of the name “Helkath Hazzurim” (so NIV; KJV, NASB, NRSV similar) is not clear. BHK relates the name to the Hebrew term for “side,” and this is reflected in NAB “the Field of the Sides”; the Greek OT revocalizes the Hebrew to mean something like “Field of Adversaries.” Cf. also TEV, NLT “Field of Swords”; CEV “Field of Daggers.”
  18. 2 Samuel 2:17 tn Heb “servants.” So also elsewhere.
  19. 2 Samuel 2:21 tn Heb “young men.” So also elsewhere.
  20. 2 Samuel 2:22 tn Heb “Why should I strike you to the ground?”
  21. 2 Samuel 2:22 tn Heb “lift.”
  22. 2 Samuel 2:23 tn Heb “he”; the referent (Asahel) has been specified in the translation for clarity.
  23. 2 Samuel 2:23 tn Heb “the.” The article functions here as a possessive pronoun.
  24. 2 Samuel 2:23 tn Heb “he”; the referent (Asahel) has been specified in the translation for clarity.
  25. 2 Samuel 2:23 tn Heb “him”; the referent (Abner) has been specified in the translation for clarity.
  26. 2 Samuel 2:23 tn Heb “and they stand.”
  27. 2 Samuel 2:25 tn Heb “were gathered together.”
  28. 2 Samuel 2:27 tn The Hebrew verb נַעֲלָה (naʿalah) used here is the Niphal perfect third person masculine singular of עָלָה (ʿalah, “to go up”). In the Niphal this verb “is used idiomatically, of getting away from so as to abandon…especially of an army raising a siege…” (see S. R. Driver, Notes on the Hebrew Text and the Topography of the Books of Samuel, 244).
  29. 2 Samuel 2:28 tn Heb “stood.”
  30. 2 Samuel 2:28 tn Heb “they no longer chased after Israel and they no longer fought.”
  31. 2 Samuel 2:29 sn The rift valley is a large geographic feature extending from Galilee to the Gulf of Aqaba. Here only a section of the Jordan Valley is in view.
  32. 2 Samuel 2:29 tn The word “River” is not in the Hebrew text, but is supplied in the translation for clarity.
  33. 2 Samuel 2:29 tn Heb “and they went, all the Bitron.” The meaning of the Hebrew word “Bitron,” which is used only here in the OT, is disputed. The translation above follows BDB 144 s.v. בִּתְרוֹן in taking the word to be a proper name of an area east of the Jordan. A different understanding was advocated by W. R. Arnold, who took the word to refer to the forenoon or morning; a number of modern scholars and translations have adopted this view (cf. NAB, NASB, NRSV, CEV, NLT). See W. R. Arnold, “The Meaning of בתרון,” AJSL 28 (1911-1912): 274-83 and HALOT 167 s.v. In this case one could translate “and they traveled all morning long.”
Listen to 2 Samuel 2
Close NIV

2 Samuel 2
New International Version

David Anointed King Over Judah

2 In the course of time, David inquired(A) of the Lord. “Shall I go up to one of the towns of Judah?” he asked.

The Lord said, “Go up.”

David asked, “Where shall I go?”

“To Hebron,”(B) the Lord answered.

2 So David went up there with his two wives,(C) Ahinoam of Jezreel and Abigail,(D) the widow of Nabal of Carmel. 3 David also took the men who were with him,(E) each with his family, and they settled in Hebron(F) and its towns. 4 Then the men of Judah came to Hebron,(G) and there they anointed(H) David king over the tribe of Judah.

When David was told that it was the men from Jabesh Gilead(I) who had buried Saul, 5 he sent messengers to them to say to them, “The Lord bless(J) you for showing this kindness to Saul your master by burying him. 6 May the Lord now show you kindness and faithfulness,(K) and I too will show you the same favor because you have done this. 7 Now then, be strong(L) and brave, for Saul your master is dead, and the people of Judah have anointed me king over them.”

War Between the Houses of David and Saul(M)

8 Meanwhile, Abner(N) son of Ner, the commander of Saul’s army, had taken Ish-Bosheth(O) son of Saul and brought him over to Mahanaim.(P) 9 He made him king over Gilead,(Q) Ashuri(R) and Jezreel, and also over Ephraim, Benjamin and all Israel.(S)

10 Ish-Bosheth son of Saul was forty years old when he became king over Israel, and he reigned two years. The tribe of Judah, however, remained loyal to David. 11 The length of time David was king in Hebron over Judah was seven years and six months.(T)

12 Abner son of Ner, together with the men of Ish-Bosheth son of Saul, left Mahanaim and went to Gibeon.(U) 13 Joab(V) son of Zeruiah and David’s men went out and met them at the pool of Gibeon. One group sat down on one side of the pool and one group on the other side.

14 Then Abner said to Joab, “Let’s have some of the young men get up and fight hand to hand in front of us.”

“All right, let them do it,” Joab said.

15 So they stood up and were counted off—twelve men for Benjamin and Ish-Bosheth son of Saul, and twelve for David. 16 Then each man grabbed his opponent by the head and thrust his dagger(W) into his opponent’s side, and they fell down together. So that place in Gibeon was called Helkath Hazzurim.[a]

17 The battle that day was very fierce, and Abner and the Israelites were defeated(X) by David’s men.(Y)

18 The three sons of Zeruiah(Z) were there: Joab,(AA) Abishai(AB) and Asahel.(AC) Now Asahel was as fleet-footed as a wild gazelle.(AD) 19 He chased Abner, turning neither to the right nor to the left as he pursued him. 20 Abner looked behind him and asked, “Is that you, Asahel?”

“It is,” he answered.

21 Then Abner said to him, “Turn aside to the right or to the left; take on one of the young men and strip him of his weapons.” But Asahel would not stop chasing him.

22 Again Abner warned Asahel, “Stop chasing me! Why should I strike you down? How could I look your brother Joab in the face?”(AE)

23 But Asahel refused to give up the pursuit; so Abner thrust the butt of his spear into Asahel’s stomach,(AF) and the spear came out through his back. He fell there and died on the spot. And every man stopped when he came to the place where Asahel had fallen and died.(AG)

24 But Joab and Abishai pursued Abner, and as the sun was setting, they came to the hill of Ammah, near Giah on the way to the wasteland of Gibeon. 25 Then the men of Benjamin rallied behind Abner. They formed themselves into a group and took their stand on top of a hill.

26 Abner called out to Joab, “Must the sword devour(AH) forever? Don’t you realize that this will end in bitterness? How long before you order your men to stop pursuing their fellow Israelites?”

27 Joab answered, “As surely as God lives, if you had not spoken, the men would have continued pursuing them until morning.”

28 So Joab(AI) blew the trumpet,(AJ) and all the troops came to a halt; they no longer pursued Israel, nor did they fight anymore.

29 All that night Abner and his men marched through the Arabah.(AK) They crossed the Jordan, continued through the morning hours[b] and came to Mahanaim.(AL)

30 Then Joab stopped pursuing Abner and assembled the whole army. Besides Asahel, nineteen of David’s men were found missing. 31 But David’s men had killed three hundred and sixty Benjamites who were with Abner. 32 They took Asahel and buried him in his father’s tomb(AM) at Bethlehem. Then Joab and his men marched all night and arrived at Hebron by daybreak.

Footnotes

  1. 2 Samuel 2:16 Helkath Hazzurim means field of daggers or field of hostilities.
  2. 2 Samuel 2:29 See Septuagint; the meaning of the Hebrew for this phrase is uncertain.
Next
2 Samuelsboken 1
2 Samuelsboken 3
Next
dropdown
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Svenska Folkbibeln (SFB)

1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln

New English Translation (NET)

NET Bible® copyright ©1996-2017 by Biblical Studies Press, L.L.C. http://netbible.com All rights reserved.

New International Version (NIV)

Holy Bible, New International Version®, NIV® Copyright ©1973, 1978, 1984, 2011 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

NIV Reverse Interlinear Bible: English to Hebrew and English to Greek. Copyright © 2019 by Zondervan.

July Summer Surge

More on the NIV