10 Då gick jag fram till honom och dödade honom, för jag visste att han inte skulle överleva sitt fall. Och jag tog kronan som satt på hans huvud och ett armband som han hade på armen och tog med dem hit till min herre.” 11 Då grep David tag i sina kläder och rev sönder[a] dem. Detsamma gjorde alla som var hos honom. 12 De höll dödsklagan och grät och fastade ända till kvällen för Saul och hans son Jonatan, och för Herrens folk och för Israels hus, därför att de hade fallit för svärd.

Read full chapter

Footnotes

  1. 1:11 kläder … rev sönder   Uttryck för sorg (jfr 1 Mos 37:29, 34, Job 1:20).

10 Då dödade jag honom, eftersom jag visste att han inte skulle överleva. Sedan tog jag hans krona och hans armband för att överlämna dem till dig, herre.”

11 David och hans män slet då sönder sina kläder. 12 De fastade, grät och sörjde hela dagen över Saul och hans son Jonatan och över Herrens armé och Israels folk, eftersom så många hade dött den dagen.

Read full chapter

10 “So I stood beside him and killed him, because I knew that after he had fallen he could not survive. And I took the crown(A) that was on his head and the band on his arm and have brought them here to my lord.”

11 Then David and all the men with him took hold of their clothes and tore(B) them. 12 They mourned and wept and fasted till evening for Saul and his son Jonathan, and for the army of the Lord and for the nation of Israel, because they had fallen by the sword.

Read full chapter