^37 (A) Israels barn bröt upp och drog från Raamses till Suckot, omkring 600 000^[a] man till fots förutom barn. ^38 (B) En stor blandad folkhop^[b] drog upp med dem, och dessutom en mycket stor hjord av får och kor. ³⁹ Av degen som de fick med sig från Egypten bakade de osyrade brödkakor. Den hade inte hunnit bli syrad, eftersom de hade drivits ut ur Egypten utan att få dröja. De hade inte heller kunnat göra i ordning någon reskost åt sig.

^40 (C) Den tid som Israels barn hade bott i Egypten var 430 år.^{[c] 41} Just den dag då de 430 åren hade gått drog alla Herrens härskaror ut ur Egyptens land. ⁴² En vakandets natt var det för Herren när han förde dem ut ur Egyptens land. Just denna Herrens natt ska alla Israels barn vaka, släkte efter släkte.

Regler för påsken

⁴³ Herren sade till Mose och Aron: ”Detta är stadgan om påskalammet: Ingen utlänning får äta av det, ⁴⁴ men en slav som är köpt för pengar får äta av det efter att du omskurit honom. ⁴⁵ Ingen som bor hos er tillfälligt och ingen daglönare får äta av det. ^46 (D) I ett och samma hus ska det ätas. Du får inte föra ut något av köttet ur huset, och ni får inte krossa något ben^[d] på det. ⁴⁷ Hela Israels församling ska hålla detta.

⁴⁸ Om en främling som bor hos dig vill fira Herrens påskhögtid, ska alla av manligt kön hos honom omskäras. Sedan får han komma och fira den, och han ska då vara som en infödd. Men ingen oomskuren får äta påskalammet. ⁴⁹ En och samma lag ska gälla för den infödde som för främlingen som bor mitt ibland er.”

⁵⁰ Alla Israels barn gjorde så. De gjorde som Herren hade befallt Mose och Aron. ⁵¹ Just på den dagen förde Herren Israels barn ut ur Egyptens land efter deras härskaror.

²⁶ Och Herren sade till Mose: ”Räck ut handen över havet så att vattnet vänder tillbaka över egyptierna, över deras vagnar och ryttare.” ²⁷ Då räckte Mose ut handen över havet, och mot morgonen återvände vattnet till sin vanliga plats. Egyptierna flydde men möttes av det, och Herren strödde ut dem mitt i havet. ^28 (A) Vattnet vände tillbaka och täckte vagnarna och ryttarna och hela faraos här^[a] som hade kommit efter dem ut i havet. Inte en enda av dem kom undan.

²⁹ Men Israels barn gick rakt^[b] genom havet på torr mark, och vattnet stod som en mur till höger och till vänster om dem. ³⁰ Så frälste Herren den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havets strand. ³¹ När Israels barn såg den stora makt som Herren hade visat mot egyptierna, fruktade folket Herren. Och de trodde på Herren och på hans tjänare Mose.